Det är paus på Stade Auguste-Delaune i Reims. Frankrike leder med 1–0 efter ett sent straffmål från Sakina Karchaoui. Trots att landslaget har gjort en helt okej halvlek är det underläge – och vi väntar fortfarande på Sveriges första mål under Tony Gustavsson.

Men det borde ha kommit i den här halvleken. Felicia Schröder hade en 100-procentig chans från nära håll, men där nicken gick snett bakåt, och där bollen hade gått ut till inkast om inte Monica Jusu Bah hade fångat upp den.

Jag har 3–2 i klara målchanser till Sverige. Men jag har också anteckningar om ”juniorspel” på egen planhalva. Den första sådana anteckningen kom efter ganska exakt tio minuter. Då konstaterade jag att vårt lag inte hade sedvanlig tyngd och kontroll vid defensiva hörnor. Samt att vi på kort tid hade flera farliga och lite naiva bolltapp från felvända spelare.

I det skedet satt man och väntade på att Frankrike skulle göra 1–0. Men hemmalaget lyckades inte skapa några målchanser, och sedan följde cirka 25 ganska bra svenska minuter, där vi hade defensiv kontroll. Men sedan kom det tio nya minuter där vi kändes tunna centralt, och där det saknades lite pondus kring eget straffområde.

När straffsituationen kom reagerade jag direkt för att Anna Sandberg delade ut en rejäl spark mot Kadidatou Diani. Det gjorde inte domaren. Men VAR klev in och utdömde en väldigt onödig, men fullt korrekt straff.

Som väntat är Frankrike väldigt mycket bättre med bollen än utan. Tyvärr gäller samma sak för Sverige. Framför allt är den där bristen på pondus kring eget straffområde oroande.

45 minuter återstår av matchen. Skall Sverige ha chansen att vända hemma på 3Arena på tisdag får nog inte underläget växa. Och vi vill ju väldigt gärna undvika det där bottenrekordet med raka tävlingsmatcher utan gjorda mål.

Parallellt med uppladdningen inför Sveriges match pågår fortfarande första finalen i Kaiserslautern. Jag såg de första 35 minuterna hyfsat koncentrerat. Och jag fick se ett tyskt lag som faktiskt sköljde över Spanien. Jag vet inte när jag senast såg de spanska världsmästarna så pressade och stressade.

Vi vet ju att Spanien vill starta anfallen från centralt mittfält, och hela tiden matar in bollar på sin sexa. Där var tyskorna många, och aggressiva. Man vann ofta bollen där och fick bra kontringslägen. Hemmalaget radade upp vassa målchanser, och borde ha gjort ett par mål. Men så blev det inte. Utan det var mållöst i paus.

Efter pausen verkar det ha jämnats ut lite. Men Tyskland har nog fortsatt haft de bästa chanserna. Bland annat såg jag att de hade ett stolpskott. Men 0–0 står sig med tio minuter kvar.

I förra inlägget glömde jag att skriva några rader om U23-landslaget. Jag slötittade på gårdagens match mot Italien parallellt med att jag jobbade. Och jag gillade vad jag såg. Det var väl mindre bra under den andra halvlekens första kvart. Men i övrigt tyckte jag att det såg kontrollerat och bra ut. Och Svea Rehnbergs segermål kom ju på ett väldigt fint anfall.