I kväll har de första mötena av de två sista åttondelsfinalerna av Champions League spelats. Ellen Wangerheim spelade de 60 första minuterna när Manchester United vann kvällens sena match borta mot Atletico Madrid med 3–0.

United fick en drömstart med mål från Elisabet Terland redan efter drygt två minuters spel. Där i början trodde jag att det skulle kunna bli riktigt stora siffror. Det blev alltså 3–0. Och i nästa veckas retur bör United ganska tryggt kunna säkra avancemanget till den kvartsfinal där Bayern München väntar.

Ganska många gånger den här hösten och vintern har jag ju tagit upp Sveriges läge i kampen om att få ha kvar tre kvalplatser mot Champions League. Efter onsdagens två sköna svenska segrar känns det numera plötsligt rimligt att vi kan passera Nederländerna och ta den där nödvändiga sjundeplatsen.

När jag kollade siffrorna tidigare idag insåg jag att Uefa har varit ovanligt generösa mot de lag som spelar Europa Cup. Ta Häcken som exempel. När de säsongen 2023/2024 på ett bragdartat vis gick till kvartsfinal i Champions League samlade de totalt ihop 13,000 rankingpoäng. Nu står de på 10,000 i årets Europaspel. Och om de vinner nästa veckas retur mot Breidablik är de uppe i 12,500. Just 12,500 är för övrigt precis vad Häckens banemän från Atletico Madrid har dragit in i Champions League.

Hammarby står nu på 10,500 poäng den här säsongen. Om Bajen vinner på onsdag kommer de upp i 13,000. Personligen tycker jag att det är orimligt att det kan vara lika mycket värt att gå till semifinal i Europa cup som att gå till kvartsfinal i Champions League.

Jag tror att Uefa kommer att se över fördelningen av rankingpoäng redan till nästa säsong. Och att man kommer att minska poängtilldelningen i Europa Cup. Men våra svenska lag behöver förstås inte be om ursäkt. Tvärtom gäller det ju att ta chansen nu när den finns. Den chansen tar man ju genom att vinna så många matcher som möjligt.

Tillbaka till kvällens matcher. Den tidiga åttondelsfinalen slutade med kryss mellan Wolfsburg och Juventus. Men det såg länge väldigt bra ut för den italienska storklubben. När Amelie Vangsgaard gjorde 2–0 via en motståndare i 61:a minuten tänkte jag att det här var den gamla damens kväll.

För det målet var inte bara turligt, det även helt ologiskt. Jag skall inte säga att jag följde matchen koncentrerat, för det hade varit en stor lögn. Men varje gång jag kollade var det Wolfsburg som hade bollen på offensiv planhalva. Jag satt liksom bara och väntade på ett hemmamål.

Och till slut fick även Wolfsburg lite medgång. Först reducerade man på en VAR-straff, som man tilldömdes efter en hands. Och i femte övertidsminuten gjorde backen Sarai Linder ett riktigt drömmål när hon hängde upp bollen i bortre krysset med sin vänsterfot. En kvittering som både var extremt snygg – och viktig.

Innan jag sätter punkt tänkte jag bara komma med en liten fundering kring den svenska invasionen av de två högsta divisionerna i England. Som ni kan se på bloggens sida med svenska utlandsproffs har vi nu fler svenska spelare i WSL1 än i de fyra andra europeiska toppligorna tillsammans. Jag tänker alltså på dem i Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland.

Och på många sätt är det nog bra. För den engelska ligan erbjuder högklassiga matcher mer eller mindre varje omgång. Ni känner säkert till att den amerikanska stjärnmittfältaren Lindsey Heaps (hon som tidigare hette Lindsey Horan) kommer att lämna Lyon till sommaren. Hon flyttar hem för att ansluta till nykomlingen i NWSL Denver Summit FC. Det är en flytt hon gör med hjärtat, eftersom hon ursprungligen kommer från just Denver.

Men i en intervju färsk intervju i engelska The Guardian påtalade den amerikanska världsmästaren att det har blivit för dålig konkurrens i Frankrike. Lyon har ju under många år spelet en massa skrattmatcher i ligan. Tyvärr har inte konkurrensen hårdnat. Utan det är nästan tvärtom.

Heaps har totalt gjort åtta säsonger i franska D1 Feminine, och har bra koll på utvecklingen. Hon säger i artikeln att:

“Det är inte ens nära den nivå det behöver vara för att kunna kallas en proffsliga. Jag tror inte att det är många klubbar som behandlar deras spelare som proffs, eller skapar en elitmiljö. Det är helt enkelt för dålig konkurrens.”