Mitt lag har haft träning, och jag har inte sett en enda sekund av kvällens matcher. Ändå har jag blivit otroligt imponerad av BK Häcken FF i kväll.
De har två ordinarie centrala mittfältare borta med korsbandsskador i Johanna Fossdalsa Sørensen och Helena Sampaio. Centala mittfältaren Elin Rubensson är långtidsskadad. Och de båda centrala mittfältarna Pernille Sanvig och Halimatu Ayinde får inte spela i semifinalerna mot Frankfurt. Dessutom har vår liga inte dragit igång ännu.
Med de förutsättningarna kändes det inte rimligt att Häcken skulle kunna skaka ett tyskt topplag som Eintracht Frankfurt. Men vårt svenska mästarlag vann alltså i kväll på bortaplan mot den tyska ligatrean med 3–0 efter två mål från Felicia Schröder.
På göteborgarnas innermittfält startade för övrigt kantspelarna Alva Selerud och Tabby Tindell. De ställdes mot ett Frankfurt som hade två succémittfältare från fjolårets EM-slutspel på innermittfältet, tyska Elisa Senss och schweiziska Geraldine Reuteler.
Parallellt vände Hammarby sent underläge mot Sparta Prag till 3–2-seger efter segermål av Fanny Petersson. I och med de båda segrarna är det klart att Sverige behåller sjundeplatsen på den europeiska ligarankingen i ytterligare ett år. Vi får således ha kvar tre kvalplatser till Champions League även i den turnering som drar igång hösten 2027.
Men vi skall naturligtvis inte nöja oss med det. För nu finns chans att ytterligare flytta fram positionerna. Och framför allt är vi otroligt nära att få en helsvensk final i Europa Cup. Det vore ju faktiskt fantastiskt.
Varken Häcken eller Bajen har jobb kvar för att säkra finalplatsen. Men båda har ju väldigt bra utgångsläge – och returen på hemmaplan.
Det har även spelats kvartsfinaler i Champions League. Där fick vi en skräll igår när Wolfsburg vann med 1–0 mot Lyon. Vi fick även se Arsenal visa vilket bra cuplag man är genom att vinna med 3–1 mot Chelsea. Där hade Chelsea två bollar i målramen innan Stina Blackstenius nickade in matchens första mål.
Svenskan spelade också fram till Alessia Russos snygga 3–1-mål. Kul att vi har flera formstarka svenska forwards. I dag har Barcelona kört över Real Madrid med 6–2. Och just nu står det 1–1 mellan Manchester United och Bayern München.
Uppdaterat i efterhand:
Den där kvartsfinalen i Manchester slutade med tysk seger. Bayern vann med 3–2 efter att Pernille Harder gjort de två första målen och Momoko Tanikawa avgjort med ett riktigt klassmål. Den före detta Rosengårdsstjärnan gör väl nästan bara snygga mål? Den här gången drog hon själv först upp anfallet. Sedan stod hon för en mästerlig förstatouch som ställde tidigare lagkompisen Julia Zigiotti Olme på hälarna, och samtidigt gav japanskan öppet skottläge.
Kul för svensk del att Zigiotti, Hanna Lundkvist och Fridolina Rolfö spelade hela matchen för United. Lundkvist nickade dessutom in 2–2-målet på hörna. Det räckte ju dock inte eftersom Tanikawa pricksköt in segermålet en stund senare.
En blogg om internationell damfotboll 
Ett flertal riktiga kanonmål från de båda svenska lagen!
Jag kollade för första gången in på UEFAs sida för att se om Sverige kan ta ytterligare platser. Det lär vi inte göra då Portugal(!) har en massa fler poäng. Då undrar jag hur det kan vara fallet? Jag tittade på säsongen 23/24 där både Häcken och Rosengård kvalade in, och där Häcken stöp i kvarten likt Benfica. Men Portugal fick 12000 poäng när Sverige fick 6500. Och mycket av Portugals poäng samlades in 2021/22, 2022/23 och just 2023/24. Nu kanske det inte spelar roll vid tilldelningen den här gången, men jag tycker att det ser konstigt ut.
Och blickar man framåt ser det ganska bra ut för Sverige kommande två år då vi tappar få poäng, har chans på många poäng om vi tar oss till WCL, men kanske framförallt att länderna ovan oss i Portugal, Italien och Tyskland tappar många poäng!
https://www.uefa.com/nationalassociations/uefarankings/womenscountry/
Det du såg var den stora bristen med det gamla systemet – det där det bara vara en europeisk cupturnering. Portugal hade varit så dåligt tidigare att man bara hade ett lag i Champions League under de där säsongerna. Och när Benfica hade ett par kanonår gav det orimligt bra betalt för Portugal.
Var säsong inte dragit igång ännu!? Förvisso. Nu spelade de svenska klubblagen i höstas liksom de tyska och de tyska klubblagen hade ett långt vinteruppehåll så säsongerna går samman mycket nu för tiden. Men efter alla förluster som Svenska klubblag råkat ut för mot tyska sen Umeå var som bäst för 20 år sedan så var det här en glädjande seger för Häcken mot Frankfurt. Det är bara att tänka på Häckens matcher mot Bayern Munchen för tre fyra år sedan 1-5 hemma och 0-4 borta. Dessutom spelar ju Häcken 0-0 borta mot Chelsea och vann med 1-0 hemma mot Arsenal för några år sedan så Häcken har gjort bra resultat tidigare mot topplag i Europa
Der där var en typisk ”Häcken-match” i Europa. De lånade knappt bollen men var väldigt vassa när läget väl kom. Frankfurt skapade knappt några heta chanser alls, var snarare Häcken som hade kunnat göra fler mål.
När man såg matchen mot Djurgården fick jag känslan av att de värmde upp inför den här matchen. De ställde upp på ett liknande sätt nu också med en defensiv inställning och ett väldigt rakt spel. Blev förvånad över hur dålig backlinjen i Frankfurt var och mittfältet kändes temposvagt och hade svårt att hitta igenom Häckens kompakta försvar. Blomqvist hade inte heller någon supermatch och syntes knappt till.
Hammarby såg jag lite vid sidan av då den kändes mer avgjord på förhand men det visade sig bli jämnt. Om Häcken lyckades freda sitt straffområde på ett bra sätt kändes Bajen lite svajiga, trodde inte de skulle släppa in två bollar men som tur var gjorde de till slut 3. Känns väl ändå som Bajen ska kunna vinna med ett par bollar hemma men ledningen är skör.
Hade ju varit kul med en helsvensk final. Det kan ju bli en het vår mellan dessa lagen då de mycket väl kan mötas i både svenska cupen, Europa Cup och Damallsvenskan. Med andra ord kan de stöta på varandra 4 gånger på bara några månader, för visst spelas även finalen över två matcher? Frågan är väl vilka som har bäst trupp och klarar av att rotera laget på ett bra sätt när det är många matcher på kort tid.
Väldigt imponerad av hur Häcken lyckades lösa det taktiskt med så stora förändringar och noll innermittfältare tillgängliga, såg ut som alla hade haft sina roller i åratal. Selerud var dock wingback i den rakt igenom utmärkta fembackslinjen. Tindell imponerade däremot som städgumma centralt på mittfältet bakom Anvegård i någon slags 5-1-3-1 formation. Drömspelare som man kan placera varsomhelst.