Vi kommer från en spännande damfotbollshelg. På högsta europeiska nivån blev det klart med en drömfinal i Champions League. Den 25 maj på San Mames i Bilbao drabbar Europas två damfotbollssuveräner samman.
Tillsammans har Lyon och Barcelona vunnit alla de åtta senaste upplagorna av turneringen. Men det är bara tredje gången de möts i finalen. De två tidigare har Lyon vunnit. Och det är ju Lyon som över tid är bäst i Europa med totalt åtta titlar. Men Barca är de senaste årens storhet, och gör nu sin femte final på sex år. Två gånger har man vunnit.
I semifinalerna vände Barca i London. Man kom till ett välfyllt Stamford Bridge i 1–0-underläge. De 39 398 åskådarna fick se Aitana Bonmati kvittera dubbelmötet mitt i den första halvleken och Fridolina Rolfö skjuta Barca till final från straffpunkten mitt i den andra. Däremellan hade Chelsea ett par riktigt vassa chanser.
Men ett rött kort på Kadeisha Buchanan ställde till det. Den kanadensiska mittbacken hade för övrigt en tung dag. Utöver den på många sätt matchavgörande utvisningen så träffades hon av bollen vid Bonmatis mål, vilket gjorde att Chelseamålvakten Hannah Hampton inte kunde nå skottet.
Jag såg för övrigt att tränare Emma Hayes kallade för övrigt det röda kortet för tidernas sämsta domslut i Women’s Champions League. Det känns som ett något onyanserat utspel. Jag såg inte den första varningen. Men den andra byggde på ett ganska klart tramp på Patri Guijarro:s fot. Det kanske inte var världshistoriens mest självklara kort, men det var inte heller något rent justitiemord.
Jag har haft en helg med jobb parallellt med seriepremiärer för både herr- och damlaget i min lilla klubb. Därmed har jag inte haft utrymme att se speciellt mycket av någon av helgens alla toppmatcher. Den match jag ändå sett mest av var just Chelsea–Barca. Och jag tycker nog att det blev rätt segrare, även om Londonklubben var närmare än jag trodde att de skulle vara.
Spontant tyckte jag att straffen var rätt billigt dömd. Men vid en koll på reprisen ser man att Jess Carter skickar in Bonmati i Ashley Lawrence, och det är ändå svårt att protestera mot domslutet. Dock förstår jag att Emma Hayes var frustrerad över att hennes lag fick två tunga domslut mot sig.
Men kul att se hur lugn Rolfö såg ut att vara från straffpunkten. Att hon får lägga en sådan straff visar ju vilken otroligt hög status hon har i världens bästa klubblag.
Söndagens semifinal såg jag inte. Men jag noterar att Lyon hade ledningen hela vägen. Det var i och för sig bara ett måls marginal under en rätt lång stund. Men utifrån klippet med höjdpunkter nedan tycks inte PSG ha haft en enda riktigt bra chans att kvittera dubbelmötet.
Och med tio minuter kvar av ordinarie tid kunde Melchie Dumornay göra det mål som helt säkrade Lyons finalplats. 20-åringen från Haiti är på väg att bli den världsstjärna som man trodde att hon skulle bli redan för fem–sex år sedan.
I finalen får ändå Barcelona räknas som favorit. Dels för att matchen spelas i Spanien, dels för att Barca har varit det genomgående bästa laget i Europa de senaste åren. Men Lyon får förstås inte underskattas. Klubben har en makalös vinnarkultur, och årets lag känns som mer spännande än de senaste två–tre årens upplagor.
På hemmaplan var det en ovanlig omgång i damallsvenskan såtillvida att alla matcher spelades samma dag, och sex av dem samtidigt. Det är tydligt att serien ännu inte riktigt har satt sig. Det brukar ju ta sisådär fyra–fem omgångar innan man börjar känna vilka som är fågel och vilka som är fisk.
Om vi backar till fjolåret så var ju exempelvis nykomlingen IFK Norrköping ett topplag efter fyra omgångar. De stod då på tio poäng. Under resterande 22 omgångar lyckades man bara ta ytterligare 14 pinnar. Det är ju alltid skönt att få en bra start, men det är ändå ingen garanti för succé över längre tid.
Tre omgångar in i årets serie är det väl Djurgården, Växjö och i viss mån även BP som är plusvarianterna medan Kristianstad, VIttsjö och Linköping har öppnat riktigt svagt.
Även guldfavoriten Häcken har öppnat serien sämre än väntat. Men göteborgarna har trots knackigt spel ändå samlat ihop sju poäng. Och det är väl kanske inte jättekonstigt att Häcken inte gått som tåget i serieupptakten.
Inför helgens möte med Piteå hade Häcken skador på sex landslagsspelare från fyra olika länder: Rosa Kafaji, Anna Anvegård, Monica Jusu Bah, Aivi Luik, Aisha Masaka och Stine Larsen. Det är självklart att det påverkar. Vi får se om någon av de här sex är tillbaka till onsdagens cupfinal. För det väntar ju ett nytt spännande möte mellan Häcken och Piteå i veckan.
I helgens omgång var ju BP–Vittsjö 4–0 och Växjö–Linköping 2–1 omgångens båda skrällar. Framför allt måste man ju säga att BP:s storseger var en bomb. Även om BP ”bara” har fyra poäng måste man säga att laget har imponerat sett till spelschema. Först kryssade man mot Linköping, sedan blev det en stark uddamålsförlust mot Bajen och så den här islossningen.
Men om vi undantar hittills svaga nykomlingen AIK så har Stockholm fått en kanonstart på årets damallsvenska. Hammarby har full poäng, och skuggar Rosengård i toppen. Djurgården ligger trea och BP sexa. Ett nederlagstippat Djurgården har tagit sina poäng i rätt matcher i form av två hemmasegrar mot förväntade bottenkonkurrenter och kryss borta.
Det är för tidigt att avskriva Djurgården från nedflyttningsstrid, men jag känner mig inte speciellt nöjd med att ha Järnkaminerna på 13:e plats i mitt tips. Känslan är att jag har tippat både BP och Djurgården för lågt, medan jag har övervärderat AIK.
Högst upp i topp återfinns ett Rosengård som verkligen har imponerat. 11–1 på tre omgångar man bland annat haft derbyn mot både Vittsjö och Kristianstad är väldigt starkt. Närmast väntar en hyperintressant bortamatch mot Linköping på söndag. LFC är redan sju poäng bakom Rosengård. Och om Malmölaget vinner till helgen kan nog fjolårstrean glömma alla guldtankar redan i början av maj.
I elitettan är det fyra lag som står på maximala nio poäng efter tre omgångar; Alingsås, Uppsala, Umeå och Bollstanäs. Här är Uppsala och Bollstanäs de två uppstickarna. De möts under onsdagen, och till helgen skall Uppsala ta emot Umeå. Två nyckelmatcher för unga IK Uppsala alltså.
En blogg om internationell damfotboll 
Ramirez saknades för Chelsea. Visade sig vara ett tungt avbräck.
Växjö-Linköping var väl ingen skräll? 2023 visst, men inte 2024. Säker 1:a på den.
Jag har stor respekt för Emma Hayes som coach men hon är en extremt dålig förlorare. Men sånt handlar ju ofta om att coachen vill få sina egna spelare att känna att hon försvarar dem. Så i någon mån kan man väl försvara även Hayes agerande.
Ingen skugga ska falla över domaren och hennes team som gjorde en rakt igenom bra insats.
Jag tycker Hayes är väldigt bra på att förklara och analysera saker i intervjuer, väldigt resonerande och vettig. Men när hon förlorar framstår hon som en kvinnlig version av Mourinho och är nästan lika osympatisk. Jag är nu väldigt glad över att hon ska bli Fb för USA så man slipper se mer av henne på ett tag.
Båda senaste ligacupfinalerna i England har visat henne från den sämre sidan för att ta ett exempel bara, hon visat beteenden som gör att hon framstår som ett grinigt arsel så fort hon förlorar. Att det här därtill var två klara gula kort och att hon när väljer att spela en slarvig Buchanan när hon gnäller på att hon visste att domaren gärna visar korten är bara korkat. Att hon gnäller om straffen, som man ser direkt är rätt på hur Bonmatis ben rycker till och hon tydligt Inte dyker är illa, speciellt som hon måste sett en repris där man klart ser att den är helt korrekt dömd.
Nu har Hayes ännu mer att bli upprörd över. Det kan mycket väl ha varit guldet som försvann i och med kvällens uddamålsförlust mot Liverpool. Manchester City behöver ”bara” ta fyra poäng på matcherna mot Arsenal och Aston Villa för att ta hem ligatiteln.
Jo, jag såg det och skrattade nöjt av ren ovilja mot hennes attityd. Dessutom är det nog bra för ligan att Chelsea inte vinner igen även om jag helst sett en annan klubb City vinna. Det var för övrigt ett till (om vi nu antar att det finns med för Häcken) lag med baksmälla Champions league…
Även om Rolfö slår in straffar i parti och minut så tycker jag hon var ganska svag i båda matcherna utöver det. Kanske inte är så konstigt då hon nyss kom tillbaka men hon är en bra bit ifrån förra vårens superform. Frågan är om hon kommer bli så bra igen? Som helhet tycker jag JRK just nu är vår bästa anfallare även om Rolfö gör en del mål men det i ett Barca som är överlägsna i ligan. Känslan är att JRK är en pusselbit ifrån att bli en av de absolut bästa på sin position! Hon snurrade upp Batlle flera gånger om och ser man till landslaget är hon den som har varit bäst det här året. Bit för bit har hon adderat till sitt spel och nu är det bara timingen i sina avslut hon har kvar, allt annat har hon. Hon måste vara en av de mest explosiva spelarna i Europa? Nu använder hon det på rätt sätt genom att dra ned på tempot för att sedan tempoväxla och då rundade hon Batlle som om ingenting.
Annars får man konstatera att London har invaderats av svenskor den senaste tiden och fler lär det kunna bli. En tidig spaning som är helt tagen ur luften är att Rybrink följer sin gamla tränare till Spurs i sommar! De letar spelskickliga mittbackar med ljus och lykta och jag har en känsla av att Vilahamn gärna vill ha henne. Finns en risk/chans att även Spurs blir ett svensklag. Vinberg har börjat bjuda på både det ena och det andra och får allt mer förtroende, i vissa aktioner påminner hon faktiskt om Rolfö. Bra flyt när hon får komma rättvänd med en fin vänsterfot och bra blick för spelet. Nu har även wsl fått smaka på den klassiska ”Nilden-rushen” när hon kroppsfintar sig förbi spelare 1 och tvåfotar sig förbi spelare 2 med ett gött flow! Hon vågar trycka på mer i offensiven i takt med att hon känner sig mer bekväm för sådant här vill man ju se oftare. Intressant att just dessa två har en fin kemi och bra flow när de kommer farande längst vänsterkanten. Det är något för PG att hålla ett öga på för just kemi mellan spelare är vi inte bortskämda med. Vi alla vet att Andersson och Rolfö kommer starta oavsett vad jag tycker men att slänga in dessa två efter 60 minuter och låta de gasa på kan kanske vara något?
Annars känns det som två spelare också kan lämna London. Tänker på Blackstenius och Musovic som behöver en nytändning. Nu är Blackstenius inne i en sådan period där inget fungerar och skotten far åt alla håll. Kan tänka mig att hon har halva hjärnan någon annanstans och funderar på vad hon ska göra nästa säsong. Vad det verkar har hon en hel del alternativ och att stanna i Arsenal är säkert ett av dem. Tror hon skulle passa bra i Tyskland som det ryktas lite om också med den raka fotbollen som spelas där. Lämnar Pajor Wolfsburg är väl det ett hett alternativ. Även om det låter helt osannolikt så är ju Barca den enda klubben som är i behov av en tydlig nia. Blir det inte Pajor så är Blackstenius och Miedema de enda niorna ute på marknaden. Kan bli en intressant sommar med många svenskor som kan byta klubblag, det kommer ryktas hej vilt.
Musovic är klar tvåa och har väl egentligen aldrig varit etta under sin tid i Chelsea?! Dags att lämna nu om hon har en ambition om att bli en världsmålvakt.
För 10 år sen spelades ena semifinalen i champions league på lilla Tyresövallen. Det har onekligen hänt en del med damfotbollen sen dess.
Apropå finaler. Idag spelas det fotbollsfinaler i Sverige, i strålande sol och med välfyllda läktare, får vi hoppas. Från sport till annan underhållning för folket, som musik, är inte steget svindlande långt – spänning och glädje i båda fallen. Om några dagar rullar den s.k. pseudohändelsen ESC igång i Malmö. Massor av artister och massor av tillresta från när och fjärran. Det talas om tiotusentals fötter som ska trampa på Malmös gator. Alla tillhör inte musikentusiaster, de är förstås många, men en stor del av besökarna är där för att protestera mot, sabotera eller försöka stoppa schlagerfesten. Ordningsmakten har högsta beredskap, förstärkt av poliser från våra grannländer – det finns flera säkerhetsnivåer att ta till beroende på hur allt artar sig, eller om det urartar. Malmös innerstad kan hamna i något som påminner om undantagstillstånd.
Mitt i allt detta obehagligt osäkra ska det spelas fotboll. Det handlar om EM F17, där de svenska unga damerna möter sina motståndare på bl.a. Malmö IP. Denna arena ligger mitt i staden och med tanke på allt som kan hända runtomkring kan man undra hur klokt det egentligen var att låta de här arrangemangen, en musikfestival och en fotbollsfest, krocka på detta vis. Kanske finns det någon reservplan, som att flytta matcher till exempelvis Helsingborg om läget på gatorna blir för alarmerande? Synd om fotbollsfesten skulle störas svårt av pöbelupplopp och avspärrningar.
För övrigt tar Malmö FF emot sin allsvenska konkurrent Djurgården på hemmaplan den 10 maj, vilken dag är dagen före Stora ESC-finalen. Låter inte så kul det heller.
Rättelse: Vid en närmare titt på Damallsvenskans spelprogram framgår att det är Rosengård som möter Djurgården den 10 maj på Malmö IP. Har ingen aning om hur MFF (herr) kom in i sammanhanget. Ber om ursäkt för lapsusen.