Det har gått ett dygn sedan senaste blogginlägget, och det finns en hel del att skriva om.
Jag kan berätta att Scanpixfotograf Ekströmer fick upp låset till bilen och var i Augsburg 20.30 – vilket faktistk var 45 minuter tidigare än jag. Även Aftonbladet kom fram.

Själv var jag trött och tog det lugnt. Fast inte hela tiden. Den liftare jag hade med mig skrattade när jag beklagade mig över att behöva bromsa ner till 150 km/h på en sträcka.

Det var väl ok, men jag bromsades betydligt mer av ett 45 minuter långt skyfall med hagel och åska. Trots att jag hade högsta hastighet på vindrutetorkarna såg man knappt något – och så lät det som att det låg tre trumslagare på taket.
Men jag kom fram, och kunde sova ganska länge i morse.

Arbetsmässigt har det här varit en väldigt bra dag. Jag prioriterade annorlunda än övriga svenska reportrar, och tycker att jag har fått full utdelning.
Dessutom känner jag mig som en hjälte.

Mer om det om en stund. Först skall jag lämna några texter till pappers-BT.