Gårdagen inleddes med frukost och sista packningen framför tv:n med Vasaloppet. Jag hängde med Jörgen Brink och de andra fram till Evertsberg, sedan tog jag en annan väg.
Från Borås med bil till Landvetter, följt av flyg via Paris till Lissabon och så bil igen till paradiset Quinta do Lago.

13 timmar tog kalaset. Ni som följt den här bloggen sedan VM i fjol vet att jag då valde att köra runt i Tyskland utan gps. Jag litade på min förmåga att läsa karta – och på min vana att köra i stora städer.
Det gick helt lysande, med något mindre undantag. Nu har jag av förklarliga skäl inte med mig bilen från Sverige – och har hyrt en bil med gps. Och med sådan fuskhjälp var det ingen som helst utmaning att hitta ut från Lissabon.

Enda missödet på resan inträffade vid en betalstation på motorvägen. Man skulle trycka på en knapp för att få en biljett. Jag tryckte för dåligt på knappen, fick ingen biljett – och tappade fokus.
Jag vet inte vad jag inbillade mig, men jag slog på varningsblinkers, backade mot trafiken på motorvägen, parkerade bilen – och gick ut till en undrande vakt.
Efter att han förklarat att man bara trycker på knappen, så körde jag tillbaka, tryckte lite hårdare på knappen – och fick min biljett. Jo, jag håller med – ibland är turister vansinnigt dumma…

Det var enda missödet.
Eller ja, det blev lite jobbigt när jag väl skulle hitta hotellet.
Jag hade ju ingen gatuadress att knappa in i gps:n, och lurade inte ut hur man slår in hotellnamn – om det nu går? Men jag tänkte att Almancil kan ju inte vara så stort – utan jag måste väl hitta hotellet ganska fort ändå.

Det visade sig inte få riktigt så enkelt som jag hade tänkt mig. Jag kom rakt på det hotell där det först var tänkt att jag skulle bo, och där tyska landslaget håller till.
Jag visste att mitt nya hotell skulle ligga alldeles i närheten, men irrade ändå runt i närmare 45 minuter innan jag kom rätt. Det var nära att jag gick in till tyskorna, och hämtade världens vänligaste vägvisare – den tyska debutanten Lena Lotzen…

Ni kommer väl ihåg mitt inlägg om sköna namn i Frauen-Bundesliga?
Där rymdes bland annat Kim Kulig, Turid Knaak, Klara Muhle, Audrey Knopp, Anna Klink och min favorit – Lena Lotzen.
Fast frågan är hur bra 18-åringen från Bayern München fixar att hitta rätt vägar här i Algarve.
Och viktigast av allt, förhoppningsvis klarar hon inte av att lotza Tyskland till seger mot Sverige i eftermiddag…