Det är den internationella kvinnodagen idag. Men även den här dagen dominerar männen inom fotbollen.
Och intresset för damfotboll känns så begränsat att det inte går att jämföra med intresset för herrfotboll – tyvärr. Det är den här bloggen ett tydligt tecken på.
Den startades i Leverkusen ett par timmar innan Sveriges VM-premiär mot Colombia ifjol. Den gick på högvarv under hela VM, och ytterligare cirka två veckor. Sedan hade bloggen ett långt uppehåll innan den återuppstod i höstas. Totalt kan man säga att att bloggen varit aktiv i sju månader.
Under den här perioden har den som mest under ett dygn haft 344 sidvisningar (den 3 januari i år). Som jämförelse har jag nu haft min ”Elfsborg i Algarve-blogg” igång i tre dagar. Under de dagarna har den haft 503, 394 respektive 678 sidvisningar. Vad säger man?
En blogg om internationell damfotboll 
Själv är jag helt ointresserad av professionell herrfotboll. När det är VM eller EM tittar jag väl på några matcher, men med rätt liten behållning.
Spelarna är förstås individuellt skickligare än någonsin och arrangemangen är i regel av ganska hög kvalitet, men det är inte särskilt roligt att titta på självfixerade, bortskämda unga män som bryr sig mest om sina egna karriärer och att tjäna pengar och som dessutom spelar fruktansvärt fult, filmar konstant och firar mål med inövade, självförhärligande målgester. Publiken är ofta bedrövlig. Det är väldigt mycket hat på läktarna (där huliganarna förstås är grädden på moset). Storklubbarna beter sig också ofta bedrövligt illa eftersom det framförallt ska tjänas pengar (och därmed finns väldigt lite utrymme för andra värderingar och filosofier). Det finns över huvud taget ganska lite med professionell herrfotboll som inte är deprimerande och frånstötande.
Damfotbollen däremot tycker jag om att titta på. Tjejerna spelar fotboll som fotboll ska spelas – schysst, med glädje, lagkänsla och respekt för motståndarna. Publiken är dessutom trevlig och civilicerad.
Folk är inte särskilt intresserad av damfotboll. Det kan nog förklaras på flera sätt. En faktor är ovanan, vilket inkluderar brist på kunskaper, minnen och referenser. När folk blir intresserade av damfotboll, typiskt i samband med en stor turnering, blir de i regel plötsligt angelägna om att kunna sätta saker i sammanhang, åtminstone de som får ett hyfsat ”seriöst” intresse. De frågar kanske andra vem de tycker är den bästa backen i världen tex, om kvaliteten på de olika ligorna, de läser på om tidiga internationella turneringar osv. Fotboll är en berättelse med många sidospår och de känner att de vill sätta sig in i den. Är man inte insatt stannar det lätt vid ett ointresse.
Att andra inte är särskilt intresserade spelar givetvis också in. En del av attraktionen med herrfotboll (eller vilken sport som helst) är ju att andra är intresserade. Man dras lätt med i andras intresse, man känner sig delaktig i någon slags gemenskap och man har saker att prata om. Det är ju för övrigt samma mekansimer som gör att människor lätt blir väldigt okritiska till vad det nu råkar vara som andra är intresserade av.
Själv älskar jag all form av fotboll, från F10 till herrarnas Champions League och VM. Men visst är det mycket besvärligare att jobba med stjärnorna på herrsidan än det är med damerna.
Fast det har nog med pengar att göra. Innan herrspelarna är högavlönade proffs är det sällan svårt att få en intervju. Men så fort de får feta lönekuvert blir väldigt många märkvärdiga.
Så samtidigt som jag tycker att tjejerna förtjänar mer uppmärksamhet och bättre ekonomiska förutsättningar så är jag för hur det skulle påverka den rena sport du pratar om.
Hoppas du inte slutar blogga iallafall!!
Nejdå. Elfsborgsbloggen lever bara i ungefär en vecka till. Sedan är mitt bloggfokus tillbaka här.