I samband med bilgate och Zlatangate utmålades vårt damlandslag som en ren förlustaffär. Och historiskt sett har laget också gått med förlust.
Några svenska siffror från 2013 har jag inte sett. Däremot presenterade Washington Posts fotbollsbloggare Steven Goff nyligen intressanta siffror om ekonomin kring USA:s landskamper.
I bloggen konstateras att en hemmalandskamp för USA:s damer ger ett plus på 210 000–320 000 dollar, medan en bortamatch kostar 100 000. Det motsvarar alltså 1,3–2,0 miljoner kronor plus på hemmaplan, och 650 000 kronor back på bortaplan.
Siffrorna lär inte vara överförbara till svenska förhållanden, framför allt inte då Svenska Fotbollförbundet sällan lyckas locka någon större publik till hemmamatcherna.
Men kostnaden för bortamatcherna är ändå intressant. Inte minst då ju Sverige under en period i princip bara spelade på bortaplan. Minns att vi exempelvis 2011 hade 20 borta- och bara en hemmamatch.
Även om USA säkert har betydligt mycket högre kostnader än de flesta andra landslag inser man varför det kan vara svårt att locka hit starka motståndare.
* Slutligen lite sport. Igår blev Brasilien och Paraguay klara för slutspelet U20-VM, som ju spelas i Kanada 5–24 augusti. De båda lagen möts i finalen av det Sydamerikanska U20-mästerskapet senare i veckan.
I och med det finns det bara en öppen plats kvar till turneringen, och den känns egentligen inte speciellt öppen. Det är nämligen kvalet i Oceanien som återstår, och därifrån lär ju Nya Zeeland ta sig vidare.
Här är hela listan över nu klara nationer: Kanada (värdland), USA, Mexiko, Costa Rica, England, Finland, Frankrike, Tyskland, Kina, Nordkorea, Sydkorea, Ghana, Nigeria, Brasilien och Paraguay.
Det innebär att fyra länder från tio i topp på seniorernas världsrankning saknas, nämligen Japan, Sverige, Norge och Australien.
En blogg om internationell damfotboll 
En väldigt intressant läsning. Har alltid undrat hur det kommer sig att USA’s damer alltid spelar så många landskamper hemma. Kanske kan detta vara en del av förklaringen, tillsammans med att deras liga, sträcker sig över en tämligen kort tidsperiod. Det jag undrar dock, är hur de ofta lyckas få dit nationer som villigt spelar två landskamper på deras hemmaplan, i och med att dessa matcher verkar vara en förlustaffär för bortalaget. Det är säkert såsom du säger, att USA’s siffror är lite annorlunda än andras nationer, då deras utgifter ligger på lite högre nivåer. Ta bara det faktumet att USA’s landslag har ett eget hotell i Algarve, medan de andra nationerna verkar bo tillsammans på ett annat hotell. 100 000 dollar back, är nog endast siffror som USA’s landslag kommer upp i. Då KGFC lyckades på ett ungefär gå plus/minus noll, i CL spel på bortaplan mot Fortuna Hjörring, så tror jag att man kan minska utgifterna. Andra CL matcher längre bort är ju förlustaffärer, men då snackar vi om 50-100 tkr, vad jag läst mig till. Antar vi att svenska landslaget drar med sig en större infrastruktur, så kanske detta dubbleras, men då är det ändå mindre än hälften så lite som ett amerikanskt landslag verkar gå back.
Undrar också varför Sverige misslyckas med att få hit nationer, när andra länder verkar lyckas med det tämligen bra. Läste nyligen att länder som Frankrike och Tyskland är tämligen svåra att få hit, då de helst vill spela på hemmaplan, som USA. Det är väl också de enda länderna i Europa som lyckas dra tämligen bra siffror till sina landskamper, vilket kan förklara en del. Tycker dock att det borde finnas någon ge-och-ta policy i dessa sammanhang, så att man inte tvingas till att spela landskamper mot lag som Frankrike, Tyskland och kanske USA på bortaplan varje gång.
Nu kommer jag inte ihåg om det var Nya Zeeland, eller Australien som var villiga att möta USA på bortaplan i ett dubbelmöte. Visst, USA är en fjäder i hatten för alla landslag, men om dessa länder är villiga att gå i förlust när de möter USA på bortaplan i ett dubbelmöte, borde det inte vara tämligen rimligt att tro att det kan tänka sig möta Sverige på bortaplan i åtminstone en landskamp? Visst, det finns ju en språkbarriär, som inte hämmar dem när de möter USA, men Sverige är väl tämligen bra på att tala Engelska ändå, så det ser jag inte som något problem. Det enda som kanske avskräcker dessa nationer är vårt klimat, då en resa till Sverige inte borde vara en större utgift än en resa till Nordamerika, speciellt om det gäller ett singel-möte. Förbundet borde då placera in matchen när det är tämligen varmt, för så som det är nu, så fryser man nästan häcken av sig varje gång man går på landskamp.
2011 var ett lite extremt exempel, med tanke på VM och att Sverige gick så långt som att spela och vinna en bronsmatch, men jag förstår din logik. Nästan varje år är det ju EM, VM eller OS, och förutom sista hemma EM’et, så lär vi ju inte spela så många turneringar på hemmaplan inom en överskådlig tid.