Nära, men ändå så långt ifrån.
När semifinalerna spelas i WCL finns varken Linköping eller Rosengård med. Det är fjärde året av de senaste fem där vi står utan svensk representation – fast egentligen känns det som femte raka, för Tyresö räknas väl knappt?
Den här gången var det i alla fall riktigt nära. Tänk om Ramona Bachmann kommit rätt till bollen vid hörnan i 94:e – då hade vi fått uppleva ett fotbollsmirakel.
Totalt sett var Wolfsburg bättre än Rosengård, inte minst i luftrummet. Alla dagens tyska mål var frukten av vunna nickdueller. Men om Bachmann hade gjort 4–3 i 94:e hade inte våra svenska mästarinnor behövt skämmas över segern, för det är tydligt att avståndet lagen emellan krymper.
Huruvida Linköping hade några lägen att avgöra i Köpenhamns södra förorter i dag har jag ingen aning om. Tyvärr var länken till DR1 geoblockad så jag har inte sett den matchen. Men om Rosengårds resultat mot Wolfsburg var positivt så måste Linköpings 1–1 i dag och 1–2 totalt mot Bröndby räknas som ett rejält misslyckande.
Östgötarna hade ju kanonläge att ta sig minst till semifinal. Även om de riktiga drömlotterna i kvartsfinalerna var de båda brittiska gängen tror jag inte att Martin Sjögren hade tvekat på att tacka ja om han inför lottningen hade erbjudits att få möta Bröndby.
En blogg om internationell damfotboll 
…”Tyresö räknas väl knappt?”
Otroligt oförskämd kommentar, i första hand mot dom spelare som tog laget till final. Men också mot alla dom i föreningen som kämpade men inte räckte till. Håller tummen för att Rosengårds finansiärer har dom ekonomiska muskler som Tyresös saknade. Annars lär det väl bli drev om
”ekonomisk dopning” en gång till…eller?
PS Fö märkligt att Sveriges två största bloggar om damfotboll har porträtt på två medelålders män som ”omslagsbild.”
Hej och tack dina synpunkter. Det är självklart så att det är ekonomisk dopning om Rosengård skulle gå i konkurs. Men ännu så länge är inte Rosengård där. Och du minns väl att Tyresö tog sig till semifinal och final i WCL när man var under rekonstruktion, något som många tycker är otroligt oförskämt.
När det gäller omslagsbilderna på min och Aftonbladets damfotbollsblogg så föreställer de oss som bloggar. Det känns väl ganska ärligt att vi visar upp vilka vi är? Men jag är den förste att välkomna kvinnliga bloggare på arenan. Det vore fantastiskt om det finns några tjejer som vill ta över stafettpinnen. Den här bloggen startades för övrigt för att jag tyckte att det fanns tomrum inom damfotbollsbevakningen och att jag kunde göra en insats. Jag förklarade bakgrunden i det här inlägget vid ettårsdagen 2012. Nu täcker i och för sig utmärkta bloggen Spelare12 alltfler av de områden jag då avsåg. Så kanske att jag snart kan dra mig tillbaka. Men utan att ha träffat personen bakom Spelare12 så tror jag att det också är en man.
Lite om matchen Bröndby – LFC:
– Missat friläge i första halvlek (Bröndbymålvakten räddade)
– Pernille Harders kvitteringsmål i första halvlek bortdömt, för hårt spel från Harder inne i straffområdet. Fulare spel än detta har skådats om man säger så.
– Bröndby skapar bara tre målchanser på hela matchen. Ett inlägg/skott i början av första halvlek som Fraine tippar till hörna efter visst besvär, nickmålet på hörna och ett skott över mål i andra halvlek.
– Ett par billiga frisparkar till hemmalaget efter dueller axel mot axel
– Bra inlägg och hörnor under hela matchen från Magdalena Ericsson
– En del ”grötiga” situationer i Bröndbys straffområde där hemmalaget samlades i en enda stor klunga i knät på sin målvakt och till slut fick undan bollen från farligt område. Hemmalaget var pressade långa stunder under andra halvlek. LFC krigade bättre/spelade mer fysiskt i match 2.
– Precis som i första matchen hade LFC stort spelövertag men utan att få utdelning på alla anfall. Antingen sköt de utanför, målvakten räddade eller så nickade de utanför på alla hörnor de fick.
– Maskning modell extra large från hemmalaget vid alla fasta situationer och byten, redan i början av första halvlek. Domaren lät det fortgå utan att visa kort – fegt.
– Kul att se en så stor LFC-klack på en match (2 bussar från Linköping). Varför syns och hörs de aldrig på hemmamatcherna? LFC-klacken överröstade hemmalagets supportrar i första halvlek.
Som en av supportrarna på plats håller jag med NF i sin analys av matchen. Kan tilläggas att Harder inte nått tillbaka till den form hon hade före sin skada förra våren och det är förstås problematiskt. Rolfö var tillbaka från rehab och det märktes också. Sen tycker jag nog att Sjögren är defensiv i sin coachning ( och det gäller inte bara i denna matchen). För övrigt håller jag med dig Johan om tyresö: tänk om alla lag skulle satsa på samma sätt? Och det där med bilderna var en totalt patetisk kommentar, alla som bloggar om damfotboll ska ha cred så länge de säger vettiga saker, män och kvinnor.
Jag var också på plats och kan bara skriva under på allt. Vad gäller sista punkten så handlar det nog om en del olika faktorer. Vad gäller ljudvolymen var det nog en viktig punkt att det fanns tillgång på öl men för egen del handlar det mest om att det finns trist attityd i Linköping hos en del övriga åskådare mot dom som står upp och försöker ‘för oväsen’ under matcherna vilket inte är fallet när man är på bortamatch.
Får man bort denna märkliga attityd samt får ihop ett antal intresserade som kan organisera upp något så borde det ju gå att ordna fram en klack i någon form. Kan man fixa det i Eskilstuna så ska väl vi i Linköping också kunna göra det.
Vad gäller matchen så är jag förstås riktigt besviken över resultatet men det faktum att man skapade så många bra chanser mot ett så defensivt spelande motstånd känns ändå hoppfullt inför framtiden. Det är ju förmodligen så här många matcher kommer se ut för Linköping både hemma och borta.
Mycket om.Om Wolfsburg varit mer ordinarie hade man nog vunnit någon av matcherna mot Rosengård och gått vidare på ett något klarare sätt.Undrar om inte Paris SG har en hygglig chans mot Wolfsburg.Pga Wolfsburgs skadeproblem