Fint mottagande för landslaget – Bra Steffe

Det var fantastiskt kul att se att 25 000–30 000 personer tog emot vårt landslag i Göteborg tidigare i kväll. Det hade varit kul att vara på plats, men precis som 2011 fick jag nöja mig med att se bronsfesten på tv.

Det firades förstås redan i lördags i Nice. Här är två sköna klipp från omklädningsrummet. Inte helt oväntat så hamnar Olivia Schough och Nathalie Björn i centrum. Och så Steffe förstås.

Innan vi lämnar det svenska firandet så kan man ju alltid njuta en gång till av den här räddningen:

För egen del gick luften ur lite efter att jag hade satt punkt för min BT-krönika efter finalen i går. Jag skall självklart återkomma både med lite mer ingående analyser av helgens båda matcher samt med några sammanfattningar av mästerskapet. Men just nu räcker inte energin, så det dröjer nog någon eller några dagar innan de inläggen kommer.

Tills vidare noterar jag att det var väldigt bra tittarsiffror i Holland på VM-finalen. 5 481 000 personer såg förlusten mot USA, det var fler än på EM-finalen 2017. Och faktiskt fler än vad herrlandslaget haft de senaste fem åren. Kul.

 

Här i Lyon har antalet holländare och amerikaner minskat ganska rejält i dag. Världsmästarna USA slängde med kort varsel in en pressträff strax innan de åkte till flygplatsen. Många journalister hann dock inte ta sig till pressträffen.

Det var nämligen svårt att hitta en taxi i Lyon – de flesta var uppbokade för att transportera folk till flygplatsen.

 

42 thoughts on “Fint mottagande för landslaget – Bra Steffe

  1. Kolla på Argentina Rydén, när de signalerar för straff 1:10 in i den här videon: https://www.fifa.com/womensworldcup/videos/scotland-3-3-argentina-france-2019?autoplay=1

    Jmf. med de ouppmärksamma och stumma svenskorna när Hurtig blir nergjord i semifinalen. Det är skillnaden. Och det är olika kulturer (men svenskorna är lika glada för det, för sitt brons). Jag gillar det inte. Det är inte rätt. Jag tycker inte heller om det där tarvliga skådespelet med översvallande glädje och firande över en tredjeplats. Vad är vi för folk? Läskigt, faktiskt.

    Reprisbilderna visar att det VAR en förseelse i båda fallen, btw…

    • Visst, visst… Den som inte följt VM kunde kanske tro att det var Sverige som blev världsmästare och inte USA – med tanke på den översvallande glädjen och det BERÄTTIGADE firandet av framgången och bronset. Det var ändå en prestation av damerna som väldigt få av oss (medelsvenssöner och experter) hade trott. En klyscha, förstås, men här kan vi med fog tala om ”en bronsmedalj värd sin vikt i guld”! Något märkligt då att grumla glädjen med ord som ”tarvligt” och ”läskigt”. Det är lite tarvligt gjort, bäste ”The Guardian”…

      • Så vad du säger är att jag personligen inte kan ställa mig utanför det hejdlösa firandet av en tredjeplats och uttrycka att det liknar lite av nationell yra? I det här landet? Och att det är läskigt? Precis som jag inte firar nationaldagen till kung Vasas ära? Jo, det kan jag. Poängen är att snarare att det blir svårare – för att inte säga omöjligt – att vinna något om de ingjuts i spelare och befolkning (inklusive journalister) att det går precis lika bra med en bronspeng (vi låtsas att det är en en annan valör). De firade som om de tagit guld. Vissa av dem åtminstone. De firade som om de var Thailand som tagit en bronspeng. Ha lite självrespekt istället.

        Ja, det ÄR bra att spela SEMIFINAL i VM – speciellt nu när det blivit tajt med fler bra lag och högre kvalitet. En stor framgång att ta sig så långt att man har möjlighet att spela om en final. Absolut! Men låt det stanna därvid. Neville och engelskorna hade en bättre inställning, tycker jag. Nu har de chansen att vinna en stor titel i framtiden. Vilket de antagligen kommer att göra, förr eller senare. De har rätt inställning (trodde aldrig att jag skulle kunna säga något bra om England i fotbollssammanhang, men där är det på pränt).

        • På vilket sätt hade England och Neville bättre inställning?

          Inför matchen pratade han om att alla matcher var viktiga, och att det var något han försökte pränta in i alla spelare. Sedan matchade han en elva som i princip kändes som bästa möjliga. När det blev förlust deppade spelarna rejält, medan han visade sig vara en dålig förlorare genom att plötsligt hävda att bronsmatcher var nonsens.

          Jag finner inget i Nevilles inställning efter bronsmatchen som jag vill ha till Sverige. Om han verkligen tyckte att matchen var nonsens borde han väl ha låtit de spelare som inte fått chansen tidigare i VM fått spela?

          För övrigt ansåg inte England att brons var nonsens för fyra år sedan. Då firade de ganska rejält. Här är ett exempel.

          Jag tycker att det svenska laget skötte det hela väldigt bra. Jag kan intyga att det inte var någon tvekan om att spelarna var helt förstörda efter semifinalen. Men laget visade mental styrka och klarade av att ladda om till en match som kom mindre än tre dygn efter den tunga förlusten.

          Och jag tycker absolut att man kan fira ett brons. Jag tycker allmänt sett att vi firar lite för lite. I USA hittar de massor av skäl till att fira – och de hittar sätt att få kalla massor av lag för vinnare. I de stora sporterna delar de in sina ligor i konferenser och divisioner, vilket exempelvis gör att sex–nio av 32 lag i NHL varje säsong kan kalla sig för vinnare. Likadant i NBA och NFL.

          Dessutom tycker jag att landslaget är värt den här uppmärksamheten. Den är bra för att den kommer att leda till att fler småtjejer vill börja spela fotboll. Så det kunde ha varit mycket värre än bronsfirande i Göteborg – ingen kunde ha brytt sig om VM.

        • Mmmmm…du har nog en poäng, åtminstone i jämförelse med USA. Deras vinnarmentalitet är inympad i spelarna (liksom i alla idrotter och mycket av samhället) sedan innan de föddes (om nu det hade varit möjligt). De hade definitivt inte firat ett brons, eller ens ett silver.

          Detta sagt, så visst får spelarna fira och alla runt omkring också. Vi ska ju inte heller glömma att på varje spelare i 23-truppen i VM går det 1,35 massörer, kockar, underledare, mellanledare, halvledare, överledare, kommunikatörer, analytiker, överledare och överöverledare (sammanlagt 31 stycken).

          Någon större nationell yra är jag tveksam till att det är eller varit under VM. Själv hade jag gärna sett litet skarpa förslag och åtgärder till gagn för damfotbollens utveckling (inte minst ekonomiska förutsättningar) från både ”Steffe” (som, liksom alla politiker, äskar att vältra sig i nationella framgångar) och Fjant-Nilsson SvFF som nu visat att han inte kan sjunga (heller).

          Får se vem som först tror att VM-bronset leder till ökad publiktillströmning för damfotbollen (vi vet ju hur det gick efter hemma-M 2013).

        • Men Johan… 1) ingen har sagt att vi inte ska fira (men som om vinnare eller guldmedaljörer?) 2) Nevilles och lejoninnornas inställning är mer inriktade på att ta en titel, det andra räknas mindre. Med sin inställning så kommer de att göra det snart. 3) Jämför inte USA med olika konferenser med Sverige, det blir lite löjligt storleksmässigt, 4) trodde inte heller att jag skulle få nåt stöd från dig, typiskt och vi har sett det förr: poängen går liksom inte fram (kolla på argentinskorna när de påkallar straff och kommentera det!). 5) Det som betyder något för utvecklingen för dam- och tjejfotbollen är ett guld. resten är verkligen på marginalen. Det finns massor av andra sporter i vårt land. Detta lockar inte fler till arenorna, ett guld och en fortsatt stor satsning hade gjort det. Kolla på Holland. 6) På samma sätt med anseendet i världen. Det är nog bara guldmedaljörerna som erhåller något i ett historiskt kollektivt minne. 7) Kolla statistiken över de tretton mästerskapsmedaljerna, t o m du måste hålla med om att det är skevt, ALLDELES för många avgörande matcher har förlorats. Varför måste man fråga sig förr eller senare. Det blir lite löjligt med samma gamla spelare under tio till femton är som först beklagar sig och sedan firar brons. Missade chanser, helt enkelt. Tänk om fotbollsjournalisterna kunde analysera det istället för att svepas med i nationell bronsyra, som om det vore guld.

        • 1) Hur skulle vårt landslag firat menar du? Skulle de åkt till Göteborg, sett sura ut och vänt ryggen åt fansen?

          2) Jag tyckte nog att lejoninnorna såg rätt förstörda ut även efter ett förlorat brons. Och jag förstår fortfarande inte varför Neville först tyckte att bronsmatchen var viktig och sedan plötsligt ändrade sig efter att han hade förlorat. Så agerar inte en vinnare.

          3) Det går väl att jämföra utan att lägga in landets storlek som en faktor. I vissa sporter i USA kan det bli så att nio av 32 lag i en liga kan titulera sig som vinnare efter en säsong. I Sverige har vi bara en vinnare per 12–16 lag. USA skaffar sig alltså fler skäl att fira.

          4) Jag har kollat argentinskorna. Och tyvärr har du ju rätt i att domare är påverkbara, många blåser flest gånger för det lag som skriker mest. Men det är något jag tycker är beklagligt.

          Som du kanske känner till fanns det nyligen knappt några protester mot domslut i damfotbollen. Det har dock ökat lavinartat det senaste året, inte minst under VM. Jag kan inte tycka att protester mot domslut är något positivt. Och tyvärr är det så att de här passionerade spelarna ofta också är de som filmar och maskar mest. Filmning och maskning är ytterligare två saker som damfotbollen varit förskonad från, men som nu gör inmarsch.

          Jag är glad att de passionerade lagen fick åka hem tidigt. För det var ju bara opassionerade gäng kvar i kvartsfinal. Eller hur?

          5) Det där tror jag inte på. Visst hade ett guld varit bättre, men skillnaden är inte så stor. Bronset har också fått småtjejer och -killar att vilja bli fotbollsspelare. Och om du tror att ett guld hade lockat publik till arenorna får du nog tänka om. Det hade nog lockat fler till landskamperna, men VM:s effekt på seriespelet är tyvärr minimal – även om det hade blivit ett guld. Kolla på Holland, deras landslag har fler supportrar, men det har inte blivit något större uppsving för klubbarna.

          7a) Antar att du jublade över att Hedvig Lindahl inte deltog i firandet i Göteborg?
          b) Det är bara ett lag som kan vinna ett mästerskap, övriga kommer att förlora avgörande matcher. Sverige har 10 miljoner invånare och har tagit tre medaljer på fem världstäckande mästerskap (OS och VM) under 2010-talet, det är väl ändå rätt bra? Bara USA (327 miljoner invånare) har fler med fyra, medan Japan (127 miljoner) har lika många. Tyskland (83 miljoner) och England (55 miljoner) har bara tagit varsin medalj under 10-talet. Frankrike har aldrig tagit någon.
          Kollar du världsrankingen är Sverige det minsta landet på topp 10 sett till befolkning. De näst minsta är Nederländerna med 17 miljoner invånare och Australien med 24,5. Det vore roligt om vi kunde ta något mer mästerskapsguld, men vi skall nog inte räkna med det. Vi är ju faktiskt ett väldigt litet land.

        • hej igen Guardian!

          intresserad av dina tankar om hur man motiverar folk att vinna. Ditt resonemang om att det är svårare att motivera folk att vinna guld i fall man firar även bronsmedaljer går stick i stäv med all ledarskapspsykologi jag är bekant med. Tvärtom är viktigt att fira alla framgångar, eftersom det leder till en önskan om fler framgångar.

          Att Neville och Bronze skulle ha visat ”bättre inställning” tycker jag är en märklig observation. Det var inte förrän matchen var förlorad som den blev ointressant. Inte som att Neville sade innan matchen att den var nonsens och skickade ut b-laget så att alla skulle få speltid.

          Verkar mer troligt att Bronze är en bortskämd diva och Neville är en fjant som gjort karriär på att vara Beckhams kompis, och att de båda är både förlorare och dåliga förlorare.

        • Alltså, 1) det är väl möjligt att något fira semifinalplatsen och bronset på ett lågmält sätt, utan jas-eskort osv. Kanske påpeka att ”vi har inte vunnit något” osv. 2) Finns tydligen olika uppgifter om det där. Läste engelska nätupplagor matchdagen, både inför semi och tredjeplatsmatch. Men om* de hycklade har du givetvis rätt, om det går att påvisa. 3) Hade bara varit löjligt om LFC skulle bli inbjudna till Linköpings slott – vilket de blir när de tar guld – vid litet silver eller fjärdeplats. Vad ska ett sådant mycket firande vara bra för? Blir bara inflation och hyckleri. USA har väl 300 miljoner invånare och 50 stater, Sverige har 10 miljoner. 4) Men du måste väl ändå förstå att det sker spontant när de får en foul mot sig i straffområdet, det är inte för att påverka domaren i den mening du föreslår. Det där har du missuppfattat. Det går att kommunicera på planen. Till och med dina älsklingar i USA gör så, Morgan skrek rätt mycket kan jag ju säga. Hursomhelst är det naturligt i dagens fotboll att uttrycka vad man ser hända i vissa situationer. Jag tycker att det är rätt. 5) Då är vi oense om fakta: jag tror att ett guld betyder en hel massa och ett brons knappt något – i det långa loppet. Vad vet du om tjejernas intresse i Holland, är säker på att det blivit fler på fotbollskolorna, betydligt fler än om de åkt ut i semi och nått en tredjeplats. Nu är de bäst i Europa, inte så pjåkigt. Sedan spelar alla de stora spelarna på annan plats än just i Holland. I Sverige hade vi haft hjältar på hemmaplan, det hade garanterat dragit både till landskamp och damallsvenska, samt till juniorlagen. 7a) Om hon valde som hon gjorde på grund av ”överdrivet firande av tredjeplats” och benhård vilja att vinna en titel, så ja, då är hon en hjältinna i mina ögon. Då finns det hopp i ett OS 2020. 7b) Tja, möjligheten att ta ett mästerskapsguld har varit väldigt nära både 2016 och 2019, samt att Sverige tog guld med Blackstenius i spetsen 2015 (U-19). Sverige har alltid haft en hög position inom damfotbollen. Det finns många olika anledningar till det. Men det är klart tycker man att det bra att samla brons på hög och nöjer sig med det… när det ändå med vissa förändringar i attityd går att spela om guld, ja då… kan man förbli ”modest” och jubla i högan sky och leka att man är världsmästare ändå. Nej, jag tror inte på det. Sverige kan ta guld i curling och ishockey (och vinna melodifestivalen), t.ex. trots sin ringa folkmängd. Då går det också i damfotboll, om man nu verkligen vill satsa på det (från förbundshåll) – Kroatien är inte så stort heller. Dessutom blandar du samman storlek på ett lands invånarantal och licensierade spelare/klubbar/antalet juniorer och småttingar. Det är det senare som relevant.

        • Ja, hej igen. Fira och var stolt över att du nått semifinal i ett VM (samt ordnat OS-plats – i det här fallet), men inte som om du vore världsmästare. Sörj förlusten i semifinalen, analysera (varför förlorade fastän vi var bättre), vad kan göras bättre, vilka misstag ska undvikas och vilken attityd ska vi ha. Framgången finns i bra spel som ledde till semifinal. Och även där bra spel i 70 minuter. Det skapar vinnare. I längden. Alltså, fira spelet som ledde framåt. Det leder till utveckling.

          Som jag skrivit till Rydén ovan: om* de htcklade så har de problem. Och det är deras. Men Neville och lejoninnorna har sagt vid flertalet tillfällen att de SKA vinna en titel inom två år. Det är deras mål. Det är just det som är viktigt för dem. Och det stärker dem, så förr eller senare kommer titeln. Det är så idrottspsykologi fungerar. Om* de vunnit tredjeplatsmatchen, hade de då firat som världsmästare med den bakgrunden. Nej, jag tror inte det. De hade varit blygsammare – antar jag. Inga miltärflygplan, nej. Ingen drottningmoder som vinkar från nån balkong. Det känns mer autentiskt i min värld.

          Jag vill inte gå så långt om Neville och Bronze som du gör. Absolut inte. Jag tror inte på det alls. Är det några som är bortskämda divor så är det amerikanskorna som med sin medelklassbakgrund hamnat på rätt fotbollsskolor sedan barnsben, med sina föräldrars plånböckers hjälp. Och hur långt var deras träningscamp innan turneringen som exclusive samling. Det är rena fantasiprodukten när Rydén påstår att USA:s vinst var det bäste som kunde hända damfotbollen, då är man verkligen ute och seglar – han har antagligen dragits med av publikstödet de hade. Det bäste för damfotbollen hade varit om de åkt ut mot Spaniens (och Japan slagit ut Holland, för spelet skull). Tycker jag iaf. Hade Spanien sedan gått långt så hade det inneburit en ordentlig skjuts för ett land och kontinent som har fotboll som huvudsport. Jag hade verkligen hoppats att Japans vinst 2011 hade förändrat damfotbollen i en ny hälsosam riktning. Jag njuter av att se dem spela och det är i stort den enda anledningen till att jag intresserar mig. Ödmjuka och med ett spel som var helt fantastiskt. Men USA kom emellan, de ville något annat. Japan spelade även den bästa halvleken i det här mästerskapet – mot Holland. Lite oturligt gick de inte vidare från den bataljen. Öht var det VM:s bästa match. Måste säga att jag ser fram mot Tokyo 2020. Vill också att Gerhard/Wikman bygger vidare till just denna turnering. De har trots allt gjort ett bra jobb. De vill något med det svenska spelet.

          Så visst, fira framgångarna. Men fira rätt framgångar och fira dem på rätt sätt. Det är mitt huvudbudskap i den här tråden.

        • Du ger verkligen ingen klar bild av hur fotbollsspelare ska vara. Du vill att Sverige ska ta efter sydamerikanska lag när det gäller passionen. Alltså mer protester, filmningar och maskande. Samtidigt har du Japan som förebild, landet där man mer än någon annanstans accepterar domslut. Det går inte ihop.

          När jag skriver att USA:s guld är det bästa för damfotbollen menar jag inte i första hand själva spelet – utan sporten. Damfotbollens stora problem som sport är att väldigt få är beredda att betala för att se matcherna. Det enda undantaget är faktiskt USA. Därför är det bra att de vann.

        • Jag förespråkar INTE maskningar och filmningar i damfotbollen. Och att bara lägga det på latinska lag ser jag som en slags rasism, det är lika vanligt med de där och liknande tilltag bland angloamerikaner. Remember Hope Solo 2016? Stor skandal, Rydén! Av dina älsklingar!

          För att klargöra: Min förhoppning efter 2011 var att damfotbollen skulle ta en riktning mot japanskt spel, det skulle bli normen som alla strävade efter – Japan hade hittat ett sätt att spela ut andra nationer. Så blev det inte, det angloamerikanska med USA i spetsen kom emellan. Nu tenderar damfotbollen bli precis likadan som herrfotbollen, det är den man tar efter – det gäller på alla nivåer och alla områden. Med undantaget att USA är den dominerande kraften med sin modell och sitt narrativ. Vilket också innebär hbtq- och jämställdhetssnack mm. Det är inte min preferens. Varken för spelet eller för kulturen. Men så är det, bara att acceptera. Eller lämna sitt intresse för damfotbollen bakom sig (jag såg ändå en glimt av hopp av Japan i andra halvlek mot Holland men då kom slumpen/domaren/var emellan). Det innebär också maskningar, tröjdragningar osv. osv. (alla lag gör det). Det är faktum. Att du sedan kopplar passion till maskningar, tröjdragningar osv. känns inte helt hundra. Inte heller att du lägger den skulden på latinska lag – det är inte rätt (remember Hope Solo?).

          Passionen är något annat. Bl a att spontant påkalla straff när en lagkamrat görs ner i straffområdet; att följa med i spelet.

          Nej, Japans modell är inte världsledande, varken för spelet eller för kulturen. Det var min förhoppning, så blev det inte. Det är nu en amerikansk hegemoni, där England, Australien, Kanade osv. hakar på. De får domslut med sig, har alltför hög ranking, är övervärderade, de är journalisternas älsklingar osv.

          För att nå någonstans – i matcher, i turneringar – så måste du vara i kulturen, i nuet. Med målet om att gå vidare från tajta matcher måste du spela spelet. Det gjorde t.ex. Argentina när de spelade bort Skottland. Det gjorde Holland när de spelade bort Sverige; det gjorde INTE Sverige i samma semifinal, i de aspekter jag tagit upp i den här tråden.

          Gott och väl då. Nema problema. MEN att samtidigt öht tro att man ska spela final och ta en titel är bara hyckleri, fantasier och drömmerier. Det kommer aldrig hända. Det är ingen idé att grina efteråt på svenskt vis. Visa på planen vad du tycker!!! Asllani – vilken kämpe! – ska inte behöva bli sönderknockad, speciellt då hon har spelmässigt övertag, på grund av att övriga spelare inte hjälps åt och spontant säger vad de tycker på planen. Där har Sverige lite att jobba på, kan jag ju säga; både på planen och i kulturen i stort.

          Min inställning är koherent och glasklar Rydén – möjligen kan det vara svårt att förstå med de premisser du verkar använda i en del argument. Min förhoppning är att nationer som t.ex. Spanien, i framtiden, kan utmana amerikanskorna (så att vi får fler världsmästare och större spridning), alltså det kontinentala Europa. Samt att Japan då och då vid tillfällen kan blixtra till.

    • hej Guardian!

      är lite förvirrad över ditt inlägg. Du verkar tro att det är mer troligt att få straff ifall man protesterar mycket. Fast så funkar det väl inte? Alla tveksamma situationer granskas ju av VAR; det är inte så att domaren ber om en granskning. Så hur skulle det kunna hjälpa att protestera?

      • Det handlar inte om att ”protestera”, utan att man spontant visar att något fel har begåtts. Var-bdömare blir också uppmärksammade. Du måste få visa känslor på planen – konstigt att mina landsmän förstår detta som är elementärt. Men symptomatiskt. Dessutom visar det att domaren att skärpa sig längre fram i matchen. Om du inte visar att fel har begärts bryr sig ingen eftersom ingen ser nåt – när det går så fort.

        För mig är det svårt att förstå att du och Rydén förvarar svenskornas stumhet i det här fallet.

        • ”att man spontant visar att något fel har begåtts” – så du tycker att de svenska/japanska spelarna skall träna på at vara ”spontana”, för att på så sätt påverka domaren? Låter vare sig spontant eller eftersträvansvärt i mina öron.

          . ”Var-bdömare blir också uppmärksammade” – tror jag inte ett dugg på. Ett motexempel; ingen protesterade mot White’s handsmål, antagligen för att ingen i hela världen (utom White) såg vad som hände. VAR-domarna tittade på målet ändå, och upptäckte att en (solklar) hands.

          ”Du måste få visa känslor på planen” – ja, något annat har väl ingen argumenterat för? Men ”visa känslor” används tyvärr ofta som omskrivning för filma, skrika på domaren, knuffa motståndaren för att få den utvisad, etc. Det kan jag gott klara mig utan. Copa America hade t.ex. varit betydligt mer sevärt med VAR.

        • Ja faktiskt: ”träna” sig på att vara mer spontana, i just den meningen. Att uttrycka sin mening på planen. Jag ser ingen koppling mellan det och maskeringar, tröjdragningar, skallningar, allmänt ”fulspel”. Passion för spelet är något helt annat. Japanskorna visade det väldigt bra stundtals under detta VM.

          Nej, jag tycker inte svenskorna ska bli några andra än vad de är. Bara bli bättre i de aspekter som jag tagit upp i den här tråden. För att kunna vinna de tajta matcherna, när det bränner till ordentligt, istället för att förlora dem.

          Det är också mitt syfte till att jag skriver här – hoppas någon läser 😉
          Se också mina svar till Rydén ovan.

    • ” Du vill att Sverige ska ta efter sydamerikanska lag när det gäller passionen. Alltså mer protester, filmningar och maskande. ”————————–lever du i 1960-talet Alabama Rydén? Din bild av de nationer är förstås just det, den är din, du får stå för den
      Hur verkligheten ser ut? Du vill inte uppenbarligen bekanta dig med den men låt mig belysa lite. ALLA lag maskar, filmar och fuskar…det handlar bara om rätt tillfälle, tajmingen…Det står alltid för domaren att bedöma huruvida någon spelare fuskar mm eller inte..
      Jag vet att i din teknokratiska bild av fotbollen finns inte en plats för ”passion”, som en av de egenskaperna av SPELET, inte karaktärs drag av människor
      Stor skillnad. Spelet baserat på en schablonartad filosofin, per definition, saknar passion i sig..Det är en teknisk uppgift att göra. Bottnar i det. kan göras av passionerade spelare med även av de som är utan, sak samma

  2. Utomordentligt bra blogg och fina redovisningar från VM. Tråkigt med en del kommentarer utanför ramen. Men det du har skrivit väger upp detta med råge. Så stort tack för dessa VM-veckor. Ser nu fram mot att följa dig när damernas seriespel drar igång här hemma.

  3. Tack Ryden för många intressanta kommentarer och analyser från årets VM. Vore kul att höra dina synpunkter kring hur Gerhardsson och Wikman ska gå vidare för att utveckla laget. Efter en framgång kan det ju vara frestande att fortsätta på inslagen linje och inte genomföra förändringar som är nödvändiga på sikt. Vad behöver laget utveckla tycker du? Vilka ur dagens trupp har gjort sitt? Vilka nya ska in? Kan spelarmaterialet utnyttjas ännu bättre än under VM eller fick man ut max?

    • Några av dina frågor har jag besvarat i en annan kommentar.

      Men det viktigaste för Gerhardsson/Wikman blir att fortsätta jobba på att laget skall spela sig ur situationerna. De har kommit en bit på vägen, men där tror jag att det fortfarande finns mycket att göra. Jag tror även att några fler av 97:orna kan bli bra landslagsspelare över tid. Och det kanske kan vara läge att redan testa Hanna Bennison i höst.

      Det är sällan man lyckas utnyttja sitt spelarmaterial till max. Det finns nästan alltid någon eller några procent till att kräma ut. Men landslagsledningen gjorde absolut ett väldigt bra jobb. Tillsammans med klubbarna lyckades man ju bland annat ha alla aktuella spelare utan Jessica Samuelsson friska till VM-start. Och man hade ju inte heller speciellt många skador under mästerskapet, vilket är bra gjort.

  4. ”…..stumma svenskorna….”——————-lol, hur många ”protester” har Sverige lämnat in till FIFA i detta VM? Vann man denna tävling? Det får Rydén gärna svara, hans starkaste sidan, trots allt, är statistiken.
    Vidare så att jämföra Hurtigs straffen med den argentiska är nästan smaklöst, för att för den andra fanns det inte ett gryn av tvivel

    • Efteråt ja. Och det är så typiskt! Inga reaktioner… Och sedan en protest… i efterhand…

      Det är inget smaklöst alls eftersom de båda situationerna är parallella i de aspekter jag tar upp. Båda är straff när vi ser reprisbilderna. Men de behandlas helt olika av spelare och domare.

      Men jag håller med dig om ”jobba-jobba-jobba-och-håll-käften-attityden” . Det är precis det som är min poäng i den kritik som jag har. Av hela landet, faktiskt. Lägg därtill förljugenheten och hyckleriet.

      Ett fullsmockat Götaplatsen, för en… tredjeplats. Visst, de kan firas, det är inte det jag menar; de kan firas lite för ett bra genomfört VM och jag har förståelse för att folket vill se vissa av profilerna – men måste spelare och ledare vara TOTALT euforiska? Kortege i öppen buss? Är det inte iaf lite nordkorea-varning här?

      Om de vunnit damernas VM, ja inga problem. Då hade även jag varit på plats.

    • Du skulle vara chockad axel, om du hade varit här i Lyon. För det räcker ofta att säga att man är från Sverige för att amerikanska, engelska och faktiskt en och annan holländsk supporter konstaterar att vi borde ha haft straff i semifinalen.

      Visst är det konstigt?

      • ”Visst är det konstigt?”——————-jag vet inte, det berör lite på; om de ser det ur ett fotbollsperspektiv då är det kanske konstigt, men om de snälla människorna sade detta i artighetens namn, i samband med en fotbollskommunikation, då är det inte konstigt als
        Bilden av ett land sett från behörig distans ser i regel annorlunda ut än denna som målas upp inom landets ramar..

  5. Bra VM av Sverige och med tanke på resultat går ju inte att säga något än att Gerhardsson spelade med rätt lag.
    MEN, nog är det nu dags för förnyelse och tänka på framtiden? Det låter ju självsäkert ibland på vissa spelare som varit bärande länge att det är de som bestämmer om de skall vara med i OS eller inte. I sådana lägen är det så klart lite jobbigt att vara förbundskapten och ställa en gammal trotjänare (och kanske lagkapten) åt sidan men det är nog dags nu. Intressant att höra vad du tycker Rydén?

    • Förutsatt att de är kvar på den nivån de har nu tycker jag att veteranerna bör ha sin plats även i en OS-trupp. Även om den truppen är mindre än en VM-trupp. I förra OS:et skulle truppen bestå av 18 spelare, plus att alla lag fick ha fyra reserver på plats.

      Jag tycker att alla gamlingarna visade att de gjorde enorm nytta när det kom till avgörande matcher. Både genom avgörande insatser i spelet och genom att leda laget på ett skickligt sätt.

      Men de måste inte vara givna i elvan om ett år. Delvis har ju redan utfasningen av Nilla Fischer och Caroline Seger påbörjats, det genom ökad speltid till Amanda Ilestedt och Nathalie Björn. Den utfasningen bör Peter Gerhardsson fortsätta med fram till OS. Sedan skall de bästa spela i Japan.

  6. ”Och det är olika kulturer”——————————sant! i det ena då finns det passion för sporten medan i det andra bottnar filosofin i mantran; ”höll käften och jobba”, alltså som på en arbetsuppgift…
    Vilken ”kultur”, tror du är rätt och vilken är det fel på? Ska vi låta VAR kanske bestämma även det…lol
    ” Vad är vi för folk?”—————-jag skulle säga som alla andra. Det är helt naturligt spontant visa glädje och lyckan efter resultat man uppnått
    Däremot är inte naturligt att en svensk politiker dyker upp på firande i omklädningsrummet..för att med det dra till sig de billiga politiska poäng..detta brukar man kalla för populism…oops, glömde bort att vi lever i Sverige, här finns ju inget populism-…lol
    Om svenska Kungen däremot visat sig då är det förstås välkommet, den människan representerar alla svenskar, undrar vilka representerar ”Steffe”?

    • … så varför inte visa ”spontan” upprördhet när en lagkamrat görs ner i straffområdet – i en VM-semifinal? Hur ska du ha det? ”Normal”, ”naturlig”, vad?
      Det är helt och klart uppenbart att en kultur där du visar vad du tycker och kommunicerar på planen är bättre.

      Tretton stycken mästerskapsmedaljer: ett guld (från 1984), fyra silver och nio brons. Och de firar som om de vunnit VM. LOL på dig själv!

      • ”så varför inte visa ”spontan” upprördhet när en lagkamrat görs ner i straffområdet i en VM-semifinal? ”—————–för att kanske inte var ett straff.
        Jag tvivlar dock att svenska spelare skulle betet sig annorlunda i fallet straffen var ”solklar”, möjligen lite mer oväsen
        ”Det är helt och klart uppenbart att en kultur där du visar vad du tycker och kommunicerar på planen är bättre.”———————-tror att fotbollen och sporten handlar också om mental styrka, denna som med passion och tro på det spelet man presterar ofta duger långt..Sedan är väl alltid roligt titta på matcher där 2 olika ”kulturer” möts..domarens uppgift är då att vårda fotbollens kultur och regelverk
        ”Tretton stycken mästerskapsmedaljer: ett guld (från 1984), fyra silver och nio brons. Och de firar som om de vunnit VM. LOL på dig själv!”——————noterar ”bara” 1 guld! Med tanke på att damfotbollen i Sverige verkar vara ett statlig projekt då är man icke särskild impad…jag tänker mer i de fotbollsbanor, typ vad laget bidrar för spelets utveckling….
        Annars så har du några andra ex, typ landet som har en ”Tulpan” liga, säkert utanför de 10 bästa i Europa,men när de fick ordna ett EM då ”städade” de undan alla andra. Detta ur ett fotbollsperspektiv då även en långvarig tysk dominans avslutades..
        Holland utvecklade damfotbollen genom spelet de visat. I VM -et dock orkade de inte, varken fysiskt eller med formen på sina nyckel spelare.

        • Poängen är att de inte visar nåt, varken vid straff eller solklar straff. Jag tycker att det är (närmast moralist) felaktigt. Det är just jobba-jobba-och håll-käften-attityd. DET ÄR FEL!

          Och med all import och påverkan, främst från angloamerikanska världen, men också från den latinska på alla olika möjliga områden – massa skräp givetvis, men en del bra – så borde man kunna ta till sig grunderna i lagkänsla, att ställa upp för varandra osv. i fotbollssammanhang. Det blir ju löjligt när de allsvenska lagens supportrar härmar argentinska fotbollssånger på läktaren och man samtidigt ska hålla kvar vid icke-kommunikation.

          Det är bara det jag begär. Att man gör sig av med den där löjliga svenska mentaliteten, en gång för alla. Jag är hyperless på den, den står mig upp i halsen. Jag ser ju att de förlorar matcher på den, ja, t.o.m. titlar antagligen.

          För visst kan den svenska fotbollskulturen gå framåt?

        • ” Det är just jobba-jobba-och håll-käften-attityd.”—————precis, det sitter i ryggmärgen och odlas från tidigt ålder, tajt förknippat med ”tränarkultur” som råder här, till skillnad från nämnda Argentina då är tvärtom en ”spelarkultur”, där är det spelarna som agerar med mycket mer frihet i spelet och kring det.
          ”……..massa skräp givetvis, ……..” Sverige i herrfotbollen är översvämmad med B eller t o m C klass spelare, samtidigt tar man inte till vara egna invandrarkillar och dess fotbolls kultur..Frankrike, som ex, lyckades utomordentlig bra på den punkten, i franska damfotbollen dock råder ungefär samma tränarkultur som i Sverige då är det inte konstigt als att spelare som M-A Katoto plockades bort, som bara fotbolls tränar-egoisten kan göra..riktig idiotdrag kan man ju tycka
          ” Att man gör sig av med den där löjliga svenska mentaliteten, en gång för alla”—————fotbollen speglar lite folkets själ samt sättet att vara och agera då blir det svårt att bita.
          I den I damfotbollens värld krävs det mycket mer transparens och mångfald, som är ej fallet för tillfället..man kör på det systemet man stackat ut och som vi ser, ibland duger,som bäst, till 3 plats ..så länge är de alla inblandade nöjda då kommer inte något att ändras, särskilt när mer pengar kommer till förfogande.

        • Antar axel att du inte känner till ordet gruppdynamik?

          De tränare som jobbar med att få bästa möjliga gruppdynamik är sällan egoister. Däremot väljer de duktiga tränarna ofta bort spelare som är egoister, eftersom en egoist måste vara otroligt bra om den skall tillföra något till laget. Oftast gör egoister mer skada än nytta i ett lag, eftersom de lätt drar på sig medspelarnas missnöje.

          Torbjörn Nilsson har någon gång använt liknelsen med den kul killen i företagets festkommitté, han som har massor av idéer, men som smiter ifrån städning och återställande efteråt. Den killen måste ha vansinnigt bra idéer om han skall behålla sin popularitet i gruppen även efter företagsfesten.

          Jag känner inte till hur Katoto är som person. Däremot vet jag att de franska förbundskaptenerna – både för herr- och damlandslag – jobbar hårt med gruppdynamiken. Hittills har herrarna lyckats bäst…

        • ”Så länge alla inblandade är nöjda så kommer inget att ändras”. Mmmm… så är det.

          Jag är nöjd med att damlandslaget spelade en semifinal, det måste jag säga. På det sätt turneringen utvecklades; det gav mig glädje. Även på sättet de spelade mot Holland. I stort alltså. På det sätt de mätte sina krafter och sin intelligens mot europamästarinnorna. Sedan har jag givit kritik för en naiv inställning i samma match. Det som fällde avgörande. Nej, jag firar ingen bronsmedalj. Men det var bra gjort att gå till semi och spela på ett gott sätt om en finalplats.

          Samtidigt är alla inblandade inte bara nöjda, utan översvallande supernöjda. De är det verkligen, det är ingen teater (men det finns väl nordkoreaner som verkligen tycker att deras statliga uppvisningar är snygga också?). Och precis där avviker jag totalt från kulturen. Jag sörjer fortfarande att Hurtig inte fick straff, ingen var-granskning blev aktuell ens; de svenska spelarna reagerade inte. Jag avviker från den svenska kulturen precis just där. Och jag är stolt över det. Jag tycker att fler i landet ska följa mitt exempel.

          Jakobsson, Blackstenjus och Asllani var bäst i Sverige.

        • ” Däremot väljer de duktiga tränarna ofta bort spelare som är egoister, eftersom en egoist måste vara otroligt bra om den skall tillföra något till laget. Oftast gör egoister mer skada än nytta i ett lag, eftersom de lätt drar på sig medspelarnas missnöje. ”———————————usch,de egoisterna…påminner mig på de vita, framgångsrika medelålders män. Varför ska de vara framgångsrika? De ska ju vara som oss andra. Inte sticka ut, inte vara synliga..alla ska ju vara lika värda, även om de inte kan mycket…..Dessutom ”vita”…patetiskt, de borde gömma sig
          Ja, de ”egoister”, påminner mig på familjens faddrar. De bara gnäller till sin fruar och plågar sina barn med betydelsen av gå till skolan..vad är de faddrarna till, de behövs ju inte. ..frugan kan engagera sig i något flyktingmottagande , medan barnen har ”Greta”., en tjej som med sin exempel kan göra dagen glad för alla barn…dessutom behöver de inte gå till skolan. Inte för att lära sig någonting där, istället kan även de bekämpa de egoisterna
          Eller J. Goenen, va f… största egoisten i VM–et! Hur bara vågade hon skjuta och göra mål istället för att vända runt om sig och passa på med boll till sin kollega….hon riskerade ju medspelarnas missnöje och ilska…..jo, alla ska vara med ”på tåget”,, både de med och utan biljett, särskilt de utan, då gruppdynamik blir som best….LOL

        • Du är fantastisk på att vända och vrida på saker. Man är inte egoist för att man skjuter i öppna lägen, man är egoist om man sätter sig själv före laget.

          Jackie Groenen är för övrigt så långt från egoist du kan komma. Hon är en (hårt arbetande) spelare som alltid sätter laget före jaget.

        • ”…………………man är egoist om man sätter sig själv före laget. ”——————var bottnar innebörden av denna sentens i praktiken, hur yttrar sig detta beteende? Jag vet inte svaret, det får du gärna förklara..annars låter det som en politisk floskel.
          Att frasen klingar som påtryckningsmedel från tränarens sida, ett billigt sätt att styra gruppen, eller att fördumma den, är väl uppenbart…. då varje försök till individualism är förbjuden från början, då mer uppskattas de som ”kämpar” än de som gör mål. Detta är ju befängt, fotbollen går ju ut på att göra mål, tycker du inte det ?
          Ungefär som uttrycket ”social kompetens”, som de arbetsgivarna kommit på för att lättare behärska en grupp människor. Vad konkret betyder det då att ”sätta laget framför jaget” utöver att det låter snyggt? Följdfrågan som tränger sig fram då, finns det något hierarkin i laget och hur yttrar den sig i det fallet?

        • Jag gör det väldigt tydligt:

          Egoist: ”Det viktigaste är att jag gör mål.”

          Lagspelare: ”Det viktigaste är att laget gör mål.”

        • ”Jag gör det väldigt tydligt:
          Egoist: ”Det viktigaste är att jag gör mål.”
          Lagspelare: ”Det viktigaste är att laget gör mål.””—————————-det låter som en kort kurs i media bemötande!
          Däremot noterar jag din skräck över ”hierarkin” begreppet,
          Tror att ingen vill se ”laget” bestående av färglösa individer. Särskilt i damfotbollen. Hur tror du att intressen ska höjas? Alla vill ju se artister ute på plan inte de blyga, osäkra spelare som döljer jaget bakom laget..eller är de, med denna logik, tvungna göra det

  7. Uppskattningen av publiken varierar.
    10 000-15 000 skrev Aftonbladet i en artikel. Och var noggranna med att påpeka att 40 000 hyllat Frölunda på samma plats. Annan sport. Annat kön. Klubblag i staden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.