Inlägget uppdaterat med truppinfo
Det skall göras klart direkt, jag har inte sett fredagens landskamp – bara målen. Jag jobbade med annat under kvällen och lär inte hinna titta ikapp än på några dagar.
Och jag har förstått att det såg rätt risigt ut i den första halvleken. Men 5–0 borta mot Ungern är ett väldigt bra resultat.
Både Anna Anvegård och Amanda Ilestedt missade matchen, den förstnämnda på grund av känning i ena låret och den andra på grund av en luftvägsinfektion. Det öppnade för Stina Blackstenius och Jonna Andersson. Sedan valde förbundskapten Peter Gerhardsson att spela Madelen Janogy före Fridolina Rolfö och Lina Hurtig.
Det visade sig vara ett bra val då Janogy gjorde de båda mål som knäckte Ungern, alltså 0–2 och 0–3. Det såg länge ut som att jag skulle få helt rätt med mitt tips om svensk 3–0-seger. Men i 93:e och 95:e minuterna utökade Sverige med två mål till – båda på assist från inhoppare Rolfö. Och som sagt, 5–0 är ett väldigt bra resultat.
Faktum är att det blev rakt igenom favoritsegrar i dagens EM-kvalmatcher. De som hade det tuffast av de riktigt tunga favoriterna var Italien borta mot Malta och Nederländerna borta mot Slovenien. Men både italienskor och nederländskor säkrade sina segrar på slutet.
Det gjorde även Slovakien borta mot Lettland i Sveriges grupp. Slovakien vann avsluten med 32–3. Men Lettland tog ledning i tredje minuten, och slovakiskorna hade inte vänt till ledning förrän i minut 74. Det blev 2–1 till Slovakien, och både Sverige och slovakiskorna har alltså med sig segrar till Gamla Ullevi på tisdag.
Under lördagsförmiddagen meddelade landslagsledningen att Anvegårds skada stoppar henne från spel även på tisdag, därmed lämnar hon truppen. Rosengårdsforwarden ersätts av den spelare hon delar ledningen i den damallsvenska skytteligan med, alltså Göteborgs Rebecka Blomqvist.
En blogg om internationell damfotboll 
Första halvlek var sådär. Mittblocket Eriksson-Sembrant-Björn-Zigiotti fungerade inte; tappade bollen och hängde inte med i Ungerns omställningar. Fungerade mycket bättre i andra.
Ungern var också förvånansvärt bra. Skall bli intressant att se dem mot Island, som inte var något vidare mot Slovakien.
Det börjar kanske bli dags att spekulera om OS-truppen, för känslan är att Gerhardsson, i och med Hurtigs inhopp som central anfallare, redan sneglar ditåt. Startelvan lär väl bli som i VM (om alla håller sig friska):
Lindahl – Glas, Fischer, Sembrant, Eriksson – Seger, Rubensson – Jakobsson, Asllani, Rolfö – Blackstenius
Närmst att hamna utanför är nog faktiskt Blackstenius, om nu Anvegårds lyft i Rosengård även sprider sig till landslaget. Annars känns de sju avbytarna i nuläget som:
Musovic, Ilestedt, J Andersson, Björn, Zigiotti Olme, Hurtig & Anvegård
Vilket skulle kunna innebära att Hurtig är tredjehandsalternativet som ”nia” då man inte vill flytta Rolfö eller Jakobsson från kanten. Detta skulle dock innebära att Janogy hamnar utanför, vilket känns hårt efter igår, men med så få platser kan det nog bli tufft – om alla håller sig friska. Även Kullashi får det nog svårt att komma med, trots en stigande formkurva. En annan joker borde vara Jessica Samuelsson, för kommer hon tillbaka till gammal god form, då lär nog Jonna Andersson hamna på reservlistan. Tillsammans med Schough, Falk och Roddar/Kullashi/Janogy?
Ingen större match av Sverige, speciellt första halvlek hade man svårt och Ungerskorna hade stort bollinnehav efter Sveriges 1-0 och det var stolpen och Lindahl som räddade Sverige i första. Speciellt mittfältet hade det svårt och allra mest Zigiotte-Olme som inte var med i matchen och tappade mycket boll och Asllani var anonym i första och tog inga initiativ. I andra gjorde ju Janogy två snygga mål och sen var ju saken klar och Sverige spelade upp sig i andra utan att övertyga, tog mest över för att Ungerskorna tröttnade och två spelare fick lämna Jakabfi och Sanyai. Lindahl, Jacobsson (1 mål och 1 assist) och Janogy bäst men även Björn spelade upp sig i andra och Rolfö gjorde ett starkt inhopp, snyggt inspel till Jacobsson vid 4-0 och även fin passning till Kullashi vid 5-0. Kullashi var pigg dom 10 min hon fick vara med och gjorde ett påpassligt mål i 95:e min – henne vill vi se mer av. Sverige saknade ju Fischer, Seger, Ilestedt, Rubenson och Anvegård så det är bra att icke ordinarie får speltid. Fortsättning följer på tisdag i Göteborg.
Rimlig analys tycker jag.
Frågetecken runt Fischer (inte bra i VM, skadad, platsar inte längre i topplag), Rubensson (petad av Björn i VM), Blackstenius (löper kopiöst men väldigt trubbig).
Jag tror inte Fischer kommer tillbaks i form, och Hurtig får inte plats. Janogy kommer garanterat med (pga kreativitet), och troligen även Roddar (allsidig mittfältare).
Som redan har påpekats här och på många andra håll så blev Sveriges insats mot Ungern just så ojämn som befarades, mycket med tanke på bortfallet av nyckelspelare som Seger och Rubensson. Mittfältet blev något av ett ingenmansland där motståndarna lätt blåste förbi i sina kontringar och där få fina bollar matades upp till de svenska anfallarna. Men först som sist konstaterar vi att det var två spelare med efternamnen Janogy och Lindahl som säkade de tre kvalpoängen. Hedvig gjorde än en gång världsklassräddningar när det såg som mest kritiskt ut i under den oväntade(?) ungerska offensiven i första halvleken. Människan (= Hedvig) blir ju bara bättre och bättre och fortsätter det så här lär ingen peta bort henne de närmaste åren bara hälsan och spelsuget står henne bi.
Det blågula försvaret fortsätter bekymra – och bör ge Gerhardsson en del nya gråa skäggstrån. När ungerskorna tryckte på som mest blev försvarslinjen näst intill paralyserad. Det var (och är) väl i stort sett bara Magdalena Eriksson av våra backar som (be)håller jämnheten match efter match. Även om Nilla Fischer återkommer, vilket vi hoppas och tror, så kan hon inte ensam vända allt till det bättre. Och framåt var det ingen ”heyday” för Blackstenius och Jakobsson. Det sprangs förstås väldigt mycket, men som vanligt uteblev de snygga målen. Madelen Janogys inhopp och hennes två läckra mål förändrade bilden helt och gav ny energi för de svenske. Bland svenska forwards är det just hon som kombinerar snabbhet och teknik på ett effektivt sätt. En Lina Hurtig i sitt bästa slag visar förstås också upp de här egenskaperna, annars får vi vänta på Anna Anvegård och den lite yngre generationen när det kan bli tal om målfrossa för ett blågult landslag.
Det borde vara en glädje för exempelvis signaturen ”axel” att konstatera, att det finns allt fler landslagsspelare med efternamn som slutar på en vokal: Janogy, Kullashi och förstås Asllani. Så långt från det medelsvenssonska som tänkas kan!
PS I skrivande stund meddelas att reservmålvakten Zecira Musovic ådragit sig en skada och ersätts av den spännande Emma Holmgren. Kanske ett omen om vad som väntar i eran efter Hedvig Lindahl? DS