I dag tillbringade jag min arbetsdag på landslagets VM-läger. Det var trevligt, även om vädret stundtals var rätt otrevligt. Först var det träning på Häckens anläggning Gothia Park Academy.
Under ungefär en minut hann jag få lite otrevliga deja vu-känslor. När jag var på plats i Båstad på fjolårets EM-läger stod jag med min kamera precis där Linda Sembrant skadade sig. Fotskadan gjorde att Sembrant bara spelade 35 minuter i EM:s gruppspel.
I dag föll Fridolina Rolfö bara meter från där jag stod med kameran. Hon blev liggande, och spontant blev man förstås lite orolig att det skulle vara något allvarligt. Men när jag såg att Amanda Ilestedt skrattade efter att ha varit framme hos Barcelonastjärnan kunde man andas ut. Rolfö reste sig och körde på utan några märkbara men under resten av träningen.
Just Rolfö och skador blev ett av dagens hetaste ämnen. På eftermiddagen var det tid för intervjuer. I fjol tyckte jag upplägget var dåligt. Minns jag rätt fick skrivande media ungefär tio minuter med spelarna, vilket skapade stress när alla ville få utrymme att ta upp sina speciella ämnen.
I dag gavs det betydligt mer tid, kring 20 minuter per spelare. Det innebar att alla fick ställa sina frågor. Några teman återkom, som Hanna Glas bröllop, tidsomställning, specialgjorda fotbollsskor för damer, att Sveriges målsättning är lite mer blygsam i år än den var i EM samt hur de ser på att den svenska klacken kommer att bli klart mindre än i fjol.
Och så var det där med speltid och skador. Fridolina Rolfö fick frågan om vad som krävs för att hon skall vara nöjd när hon åker hem från VM. Svaret:
”Det där tycker jag är jättesvårt att säga på förhand. Jag har förhoppningen att vi skall ta oss långt. Men vi måste vara realistiska också och se till hur det har sett ut. Vi har haft mycket skadade spelare under året och där har vi absolut en nackdel. Samtidigt är vi inte ensamma. Se på England, de har stora problem också. Så jag hoppas att vi kan få ihop det. Vi har en bra lagmentalitet, och jag tror mycket att det kan göra att vi kan ta oss långt. Hur långt vet jag inte.”
Rolfö tog alltså själv upp skadebiten. Jag hakade på och frågade om hennes skada, hur statusen är, och om hon tror att kroppen klarar sju VM-matcher.
”Ja, jag hoppas det. Jag har ju haft lite problematik med mitt knä, och jag hoppas att det håller.”
Svaret ledde till följdfrågor. Där tog TT och Expressen över och växeldrog. Första frågan var om hon känner av knät nu:
”Delvis, men det funkar ändå.”
Hur ser problematiken ut?
”Det är inget jag vill gå in på, exakt vad det är som sker. Men det känns okej, och det har varit bra nu på träningarna. Så jag är glad för det.”
Har du anpassat träningsupplägg?
”Jag vet inte exakt just nu hur upplägget kommer att vara. Men nu har jag kunnat träna på bra. Och det blir lite dag för dag, hur det känns.”
Hur länge har du haft det?
”Ganska länge. Det var ju egentligen innan Champions Leaguefinalen där som jag inte spelade, utan tog fem–sex veckor ledigt. Det har varit ett tag. Men jag tror att den vilan gjorde mycket, att jag kunde känna mig bättre och kunde spela Champions Leaguefinalen som framför allt var fokuset. Sedan har jag också haft lite ledigt nu efter. Så förhoppningsvis håller kroppen.”
Är det något som behöver åtgärdas?
”Jag vet inte ännu. Det får vi se med tiden.”
Senare på eftermiddagen noterade jag att Rolfö även fick frågor om knät av Fotbollskanalen. Den intervjun går både att läsa och se på den här länken.
Rolfö är vår klart största stjärna när vi går in i VM. Och vi får hålla tummarna för att hennes knä håller. Vi får även hoppas att landslagledningen kan få utrymme att matcha henne hyfsat sparsamt i gruppspelet.
I övrigt på pressträffen slogs man av hur hes Magdalena Eriksson var efter nämnda bröllop. Samtidigt som det alltid är intressant och kul att lyssna på Eriksson var det nästan jobbigt att höra henne kämpa fram orden.
Slutligen är här ett urval av de bilder jag tog på dagens träning:
En blogg om internationell damfotboll 
Fan, nu är det dags igen. Här har man varit borta 8 månader från all fotboll (vet inte vem som vann ligan) och kommer tillbaka för att se att allting verkar rasa. FCR ligger femma och landslaget vittrar sönder enbart pga huvudlöshet. Hatar att min profetia slagit in. Och så har Ruinfält fått tronen på alltet, som en jävla mardröm.
Varför snackas det om Lindahl som petad när hon i princip pensionerat sig?
Varför får sopan Olme åka med?
Varför spelas ingen match inför VM?
Varför fick PG förlängt när han mest verkar vara intresserad av att köra landslaget i botten?
Knäböjer de fortfarande?
Jag har inte läst artikeltexten. men råkade se ordet bröllop nämnas, och mitt blod började genast koka då det påminde mig om deras oseriösa attityd och galna prioriteringar. Jag är på gränsen till att ta adjö för gott, men har ju investerat mig så mycket i sporten efter ha följt den i två decennier och sett fram emot detta VM, så jag kan inte släppa det riktigt ännu åtminstone.
–
Jäkligt rolig och konstig text ”Fridolina Rolfö skadad, men Amanda Ilestedt skrattar” till en jäkligt märklig bild.
Har du uppgraderat bloggen i smyg? Fräsigt bildkollage.
Jag kan inte fatta att jag får förstklassiga intervjuer serverade helt gratis. Och ändå sitter jag här som en jävla åsna och vill ha svar på massa frågor. Jag hoppas jag får träffa eminente bloggarjäkeln IRL en vacker dag och ge en jävla blomma eller nåt.
Här kommer man med ett skojfriskt inlägg, och så blir man bemött med tystnad. Är det verkligen ingen som kan drista sig till att ge en kommentar på någon del?
Jag är inte säker på att alternativet till tystnad är bättre.
Jag föredrar att bli förolämpad framför utfryst.
Haha, ja, sorry. Jag försökte nog vara lite rolig jag också. Men inte heller jag lyckades särskilt bra.
Haha jo visst!
Håller med dig om det mesta du skriver här. De flesta vet nog i vilken ringhörna jag står i när det kommer till trupputtagningen. Hade gärna sett en handfull spelare bytas ut i den nuvarande truppen. Men Gerhardsson kör på sina så kallade ”säkra kort” som numera inte verkar vara särskilt säkra längre. Bevisligen ser inte jag och landslagsledningen likadant på hur fotboll ska spelas. Med några justeringar och lite andra spelare är jag övertygad om att Sverige skulle kunna spela en riktigt rolig och fartfylld fotboll men det är som att handbromsen har legat i ända sedan OS-finalen. Man vill försöka spela possessionfotboll och bygga långsamt bakifrån när man inte alls har spelarna för att göra det. Är det bara jag eller har vi helt slutat lägga in bollar bakom backlinjen? Vi har en av världens bästa forwards på att löpa i korridorerna men vi lägger inga bollar på Blackan längre, eller är det jag som har missat det? Det kollektiva självförtroendet verkar vara i botten i laget så därför fattar jag inte varför man inte tar in lite nya hungriga spelare som är oförstörda.
Som sagt har jag svårt att se Sverige gå så mycket längre än till en åttondel eller möjligtvis en kvart. Hörde någonstans att Sverige tydligen har hamnat på den lättaste sidan av slutspelsträdet. Men när jag nu kollade detta tyckte jag båda sidorna ser ungefär lika tuffa ut. Lyssnade på Femme Plus här om dagen och expert Per Lagerström verkar tro att Nederländerna eller USA bara ska städas av bekvämt, han kommer få ett brutalt uppvaknande. Dem lagen kommer springa sönder Sverige om försvaret fortsätter se ut som det har gjort den senaste tiden. För dem satsar på sina unga talanger och försöker inte hålla fast vid sina gamla halvskadade spelare till varje pris som vi i Sverige gör. Det bästa exemplet är Van De Sanden som är lite av en nationalhjälte i Nederländerna efter EM-guldet som nu har blivit utkonkurrerad av yngre förmågor som Brugts och Pelova. I andra länder måste man prestera för att platsa men i Sverige kan du vara iskall och skadad i ett halvår och ändå vara gjuten i en trupp. Hur som helst tycker jag inte att det är Sveriges 23 bästa fotbollsspelare som drar till VM. Men å andra sidan räcker det ju med att 15 av dem svävar fram så är guldet Sveriges😉
Positionsfotboll? Vad är det?
Bollar bakom backlinjen försvann samtidigt som Lotta Schelin, och det var behövligt, för det var _det enda_ Sverige gjorde då. När hon inte längre förmådde springa ifrån försvararna så blev laget helt uddlöst. Men nu är det tokigt på andra hållet. Jag tycker mig ändå ha sett långbollar lite då och då fram till något år sedan, men nu är det förbaskat sällsynt. Man borde ju kunna variera sånt utifrån motstånd och situation. Tycker mig se mycket bland damer, åtminstone svenskar, att de hänger sig fullständigt åt en idé fastän det uppenbarligen inte fungerar.
Skönt att jag inte är ensam i världen att se att stämningen är låg. Det känns upplagt för ett totalt magplask, jag blir inte förvånad om Sverige slutar trea. De flesta som blivit uttagna verkar helst vilja åka hem, medan de som precis blev lämnade utanför är fulla av energi. Grejen är att det finns inga givna ersättare. Seger har ingen ersättare alls, Olme som presenterats som sådan är ett nerbyte på alla positioner och borde inte vara påtänkt alls i min mening. De flesta andra är 50-50. Nya skulle i så fall ha spelats in under tiden innan VM, men det har inte gjorts. De få nya som faktiskt plockas in är helt oprövade och är till positioner där behovet är som minst. Helt bakvänt.
Van de Sanden är en spelartyp som är väldigt enkel att ersätta, då hon till största delen är självgående. När hon inte längre håller som ”enmansarmé” blir hon enkelt petad. Inget bra exempel ;) Men jag förstår din poäng.
Var det ingen som frågade om Segers skada?
Det var bara spelare som var med på pressträffen igår, och Seger och de andra damallsvenska spelarna ansluter först i Nya Zeeland. Men Gerhardsson sa så här i måndags:
https://www.svt.se/sport/fotboll/gerhardsson-om-seger-valdigt-positivt
Det är nog så att Rolfö bör sitta på bänken de tre gruppspelsmatcherna. Och sen i Åttondelsfinalen mot troligen USA eller Nederländerna ska hon var med från start. Eller vilka alternativ finns det för henne
Asllani håller den svenska fanan högt när alla andra känns väldigt ängsliga och tillbakadragna. Hon tror på det här och tvekar inte en sekund på frågan om vilken målsättning hon har med VM. Svaret är lika självklart som hon är på planen när det väl vankas mästerskap. ”VM-guld är målet” säger hon utan att blinka. I en tid när frågecknen blir fler för varje dag som går är det skönt att man kan luta sig mot Asllani när det blåser. Någonstans infann sig ett lugn i mig när jag hörde henne gaffla lite. Så länge vi har Asllani är ingenting omöjligt, det är den känslan hon förmedlar vilket är ganska osvenskt och härligt. Och jag köper det rakt av, även om inte särskilt mycket talar för att Sverige ens tar sig förbi åttondelen eller kvarten har jag bestämt mig för att tro på det ända tills det är kört. För det kommer Kosovare Asllani göra!! Sätt bindeln på henne nu Gerhardsson.
För när kapten Seger är högst osäker till spel, Blackstenius är en olycklig smäll på handleden från att missa hela mästerskapet, Rolfö med sina problem och en drös med andra spelare som känns långt ifrån 100 % så är det snart bara Asllani kvar i offensiven. Det är mycket som är bräckligt och hänger på en skör tråd just nu. Ska Sverige nå så långt som ”Kosse” vill måste ett par spelare höja sig till nya nivåer vilket inte alls är omöjligt. Jag tror absolut Angeldahl har en till nivå i sig och tar hon ett steg till är hon en världsklassmittfältare, det får gärna ske i sommar. Bennison har en fin vårsäsong bakom sig i Everton, kan hon ta med sig det in i landslaget? Jag tror det och då har vi helt plötsligt ett ganska bra djup på den offensiva mittfältspositionen. Kan Björn bara hålla fokus genom 90 minuter har vi en väldigt bra back där också. Sedan är jag svag för Hanna Lundkvist och får hon bara en ärlig chans kanske högerbackspositionen blir ett utropstecken istället för frågetecken.
Sedan har jag en liten känsla av att JRK kommer bjuda ytterbackarna på stora åkbandet den här sommaren. Någon gång kommer allt klaffa för henne och jag har en väldigt flummig magkänsla som säger att det händer nu😉 Kan hon ta med sig den fina teknik som hon visade förra våren i Häcken och slå ihop det med kombinationsspelet hon har bättrat på i Chelsea kan det här bli super!! Då kommer hon bli svår att få stopp på.
Kul med lite bilder från träningen också, du slutar då aldrig att överraska Johan👍 Härlig bild med Amanda Nilden som drar på det bredaste av smile mot barnen som sitter och kollar träningen. Det var fint att se henne bjuda till på det sättet. Det är ju lite kul att ”The Misfits”, alltså dem som blev ratade är med i det vinnande laget på träningen vad det ser ut som. Men har man med Rolfö i laget är det väl vinstgaranti?🤩
Asllani är den enda som inte lallar, även om hon är lite yvig. I princip har hon rätt. Sverige har kapaciteten att ta ett guld. Alla fysiska bitar finns där; tekniken, konditionen, snabbheten (även om de är bland de långsammare toppnationerna överlag) och taktiken. Jag har varit inne på det förr. Sverige saknar dock bredd, och med alla (nästan-)skador tror jag bara av den anledningen inte på det. Men det stora problemet är psykiskt; man saknar den mentala kapaciteten som krävs för ett guld. Man är inte beredd att kämpa så mycket som krävs när det väl gäller, i slutändan är de mer rädda att göra bort sig i någon (bildlig) satsning.
Asllani är den enda som går in för att faktiskt vinna nåt, de andra är uppenbarligen bekväma med sina klubbliv och betraktar landslaget mest som semester. Och att döma av alla nertummar som ges till alla som framför minsta lilla kritik bland kommentarerna är det uppenbart att flertalet svenskar som följer landslaget delar den uppfattningen. En bekvämlighetskultur baserad på konflikträdsla har växt fram. Allt ska vara trevligt. Man kämpar lagom mycket för att det inte ska bli slitningar, inklusive besvikelser över att inte lyckas med sina mål. Och då blir det inget guld.
Med din text, Alexander, känns det helt självklart att låta Asllani vara lagkapten och låta Seger åka med som ledare istället för att uppta en spelarplats. Asllani har ledardrivet som krävs på plan.
Det är inte särskilt länge som det har hört till svensk kultur att vara räddhågsen av sig. Svenskar har gjort många banbrytande bedrifter under hela 1900-talet. Så osvensk är väl Asllani egentligen inte, bara ”gammalmodig”.
Får börja med att göra en liten pudel här! Nu när jag har sett Kaneryds och Bennisons intervjuer så tror dem också på det här projektet och man blev lite taggad av att höra dem. Bennison har växt mycket det senaste året och har verkligen mognat. I Everton var hon grym i våras och styrde deras mittfält, frågan är om hon kan göra det i Sverige också? Kan redan nu säga att hon kommer ta plats i min VM-elva i sportbladets fantasy managerspel. Ett riktigt kap sett till pris och hur mycket poäng hon skulle kunna göra👍
Kaneryd pratar alltid från hjärtat och det märks att allt hon säger är genuint. Hon har lite av talets gåva och jag tycker alltid intervjuerna med henne blir djupa och intressanta. Där har vi en som jag är säker på kommer ge allt för det här landet!
Tror precis som du att mycket sitter i psyket på spelarna. Men ska vi vara ärliga så har Sverige aldrig varit det bästa laget och favoriter i ett mästerskap förutom i OS-finalen nu senast. Där kan jag hålla med om att man föll ihop rent mentalt, den matchen borde Sverige ha vunnit ganska enkelt om man ser till alla chanser man hade. Där var det Kanada som rånade Sverige på guldet. Men lik förbannat tycker jag egentligen att Australien var bättre än Sverige i semifinalen och Japan var väl så bra som Sverige i kvarten men Sverige hade återigen flytet med sig. Vad jag försöker säga är att det alltid funnits lag som rent spelmässigt och kvalitetsmässigt har varit bättre än Sverige. Därmed tycker jag inte det är så konstigt att vi inte har vunnit något på länge. I OS 2016 och VM 2019 så var ju USA respektive Tyskland bäst. Om Sverige hade vunnit OS 2016 hade det varit ett rån sett till hur dåliga vi egentligen var i spelet. Det fanns säkert 3 lag som egentligen var bättre fotbollslag men Sverige hade det där flytet som behövs. Till slut brukar det vara kvalitet som avgör stora matcher och det finns andra länder som har mer av den varan än Sverige.
Men i år tycker jag Sverige har en riktigt stark startelva om alla håller sig friska. Sett till lagets ålder så borde det ju vara nu man tar det där guldet. Alla de bärande spelarna bör vara i sin prime. Får man en riktig fullträff kan man vinna precis som du säger och speciellt i år när många andra länder också har en del skadeproblem. Ser man till vår försvarslinje och anfallslinje är den väl så stark som många andra länders. Tyvärr är det ju mittfältet som är viktigast och där har vi just nu stora frågetecken.
Det har du rätt i. Men de är lite perifera personer i landslaget. JRK har inte riktigt fått till det och inte riktigt kommit till sin rätt (men jag tror stenhårt på henne), och Bennison har inte fått något uträttat alls utöver en träningsmatch mot USA samt ett turmål mot Schweiz i EM. HB har varit svajig i Everton, upp till bevis i landslaget säger jag.
Australien tycker jag inte var bättre i OS överlag, men visst kunde de ha vunnit en annan dag. Och jag tycker inte alls USA var bäst 2019 (antar du skrev fel ordning), där hade de väldigt mycket flyt. Spanien borde gått vidare där, de blev rånade av domaren. Och jag tycker Sverige var något bättre än Nederländerna 2019, men de vek ner sig när anstormningen inte gav önskat resultat. Psyket igen. Vilka som egentligen var bäst i den turneringen låter jag vara osagt. Men jag förstår din poäng och köper det.
Jag är mycket pessimistisk i år, ingenting verkar klaffa, Allt verkar falla ihop för att Seger inte är med. I teorin är förutsättningarna mycket goda, men i praktiken är det sämre än på länge.
VM-trupperna så här långt innehåller ändå ganska många spelare från OBOS Damallsvenskan.
Och utöver nedanstående så tillkommer ju gamla bekantingar från serien som Linda Motlhalo (Sydafrika), Louise Quinn (Irland), Honoka Hayashi (Japan) m fl.
Inte överraskande så är Australien det stora damallsvenska laget, utöver Sverige.
Är det någon som har koll på om någon Elitettan-spelare är uttagen i VM? Jag kunde inte på rak arm hitta någon vid en genomgång av de tillgängliga trupperna.
Australien:
Målvakter: Teagan Micah (Rosengård)
Försvarare: Charlotte Grant (Vittsjö), Aivi Luik (Häcken), Clare Polkinghorne (Vittsjö).
Mittfältare: Kyra Cooney-Cross (Hammarby), Katrina Gorry (Vittsjö)
Filippinerna
Anfallare: Katrina Guillou (Piteå)
Kanada:
Anfallare: Clarissa Larisey (Häcken), Evelyne Viens (Kristianstad).
Japan
Anfallare: Maika Hamano (Hammarby)
Nya Zeeland
Målvakter: Erin Nayler (IFK Norrköping).
Nigeria
Mittfältare: Halimatu Ayinde (Rosengård)
Sverige
Målvakter: Tove Enblom (KIF Örebro), Jennifer Falk (Häcken)
Försvarare: Jonna Andersson (Hammarby), Anna Sandberg (Häcken)
Mittfältare: Elin Rubensson (Häcken), Olivia Schough (Rosengård), Caroline Seger (Rosengård).
Anfallare: Madelen Janogy (Hammarby)
Sydkorea
Målvakter: Yoon Young-guel (Häcken)
Här är några till:
Danmark: Simone Boye Sörensen (back, Hammarby)
Filippinerna: Jessika Cowart (back, IFK Kalmar) och Jessica Miclat (mittfältare, Eskilstuna United). Ännu så länge har coach Stajcic tagit ut 29 spelare. Men så här långt har elitettan alltså med en.
Just det! Danmark fanns av någon anledning inte med i den listning av trupperna där jag tittade. Och inte heller Cowart och Miclat i Filippinerna. Måste varit någon tidigare truppinkarnation för dem.
Sydafrika: Hildah Magaia gjorde 12 mål för Morön i Elitettan 2021. Nu i Kina.
Efter att ha sett LFC avfärda Rosengård med 3-1 på bortaplan så känns det smått surrealistiskt att laget inte fått med en endaste spelare till VM-slutspelet. Framförallt de japanska profilerna Takarada och Momiki håller enormt hög klass och jag vill knappt tänka på hur vasst det japanska landslaget måste vara när de inte fick chansen.
Som supporter är det såklart inte helt fel att våra spelare får välbehövlig vila när konkurrenternas får slita vidare i ett mästerskap på andra sidan jordklotet men samtidigt så känns det konstigt när man ser hur stora individuella kvalitéer som finns i laget.
Såg matchen på TV Rosengård mot Linköping och lite överraskande vann LFC. Olivia S hade en bra chans men sköt svagt över. Blir tokig på alla bakåt passningar till målvakten. Det skulle varit förbjudet att passa tillbaka till målvakten. Vem skall träna LFC efter A Jeglertz ?
Ingen överraskning direkt att Linköping fick Rosengård dit man ville. Dagens FCR är inte samma som gårdagens FCR – mycket sårbarare än man borde vara med tanke på den – på papperet – starka truppen. Vad har gått snett? På tal om målvakter… LFC:s Cajsa Anderssons övermodiga utflykter från målområdet skulle kunna stå laget dyrt i ett kritiskt matchläge. Svårt att förstå vitsen med att agera extra mittback när uppgiften består i att skydda målet också mot överraskande långbollar. Nå, Andersson är förstås inte ensam om att synda mot målvaktsreglerna, alla har sina manér och för det mesta går det bra. Tack och lov.
Det är väl ändå inte en övermodig utflykt när lagets speluppbyggnad går ut på att hon ska vara med och agera extra punkt i spelet för att försvåra för motståndarna att pressa sig till bollen. Jag delar uppfattningen att man ofta krånglar till det i onödan på egen planhalva men det är inte hennes personliga val utan en uttalad modell som man valt att spela efter som lag.
Slutligen kan jag kan också gilla att inte alla lag som aspirerar på toppen kör riskminimering som framförallt Häcken och Piteå gjort till en konstform i år. 5 insläppta mål på 17 matcher är otroligt imponerande från Häckens sida men beror till största del på att man aldrig slår en riskabel passning på egen planhalva och därför släpper till väldigt få chanser för motståndarna.
Världsklass på Zambias avlutningar i 3-2 segern mot Tyskland idag. Istället för att såga Tyskland, dom kan vinna VM I år ändå, så ska Zambia ha beröm för dom såg starka ut idag mot Tyskland.
Kikade på höjdpunkter från matchen. Barbra Banda är ju en av världens allra bästa spelare. Kontringar på henne är ett bra vapen. Zambias problem har ju tidigare varit att laget varit extremt oorganiserat i försvaret. Men från det klipp jag såg kändes det som att man lärt sig mycket sedan OS. Zambia kan bli kul att se i VM.