En otroligt händelserik öppningsdag av VM är över. Klockan här i Auckland har just passerat midnatt. Jag skall åka ner till Wellington tidigt i morgon, så det är läggdags.
Den nyss avslutade dagen lär jag komma ihåg länge. Både för dödsskjutningen och för den härliga festen på Eden Park. Det var en ren njutning att se den nyzeeländska segerglädjen och höra alla härliga segertjut.
Däremot har Norge lite att fundera över. Det norska laget såg ungefär lika svagt ut som i EM i fjol. Ada Hegerberg sa efteråt i mixade zonen att de hamnade på halvdistans i alla situationer. En analys jag håller med om.
Jag hann se de sista 30 minuterna av Australien–Irland. Under den tiden tyckte jag att Irland var det lag som imponerade mest. Men The Matildas vann med 1–0, vilket ändå verkar varit rättvist totalt sett. Vi hörs igen i morgon, nyzeeländsk tid.
Alltså 1–0 till värdnationen inför fullsatta läktare i båda dagens matcher. För turneringens skull var det en bra start.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag skulle säga att bägge favoriterna såg svagare ut än väntat. Australien vann förvisso men spelet var i princip obefintligt, vad gäller konstruktivitet.
Nya Zeeland imponerade däremot med ett rakt och tydligt och enkelt spel.
Norge borde flyga in Willi Railo. Lever han?
Man hade nästan glömt hur härlig den så kallade mästerskapsbubblan är även för oss fotbollsälskare! En hel månad med dramatik, tårar, glädje och massor med fotboll. Härligt att det är igång nu.
För även om klubblagsfotbollen är rolig att följa så är det här ändå en nivå upp rent känslomässigt.
Nya Zeeland visade en enorm vilja och passion. Med en duktig tränare, en tydlig spelidé och en hemmapublik i ryggen banade dem väg för andra ”mindre” nationer och visade att man kan välta de stora jättarna om man har dagen. Målet man gör visar på att det finns kvalite i laget.
Norge däremot såg nästan ut att vilja gå hem innan matchen ens hade börjat. Norge har inte bara en sak som de behöver jobba med utan snarare 10 känns det som. Inställningen är riktigt dålig, anfallsspelet värdelöst, försvaret ännu värre och laget sitter inte ihop över huvudtaget. Den enda som visade någon form av vilja var hon som tidigare har ratat landslaget i Hegerberg. Men helt ärligt, när gjorde Guro Reiten en bra landskamp för Norge senast? Tycker hon var en av de sämre på planen idag och då fanns det många att välja på. I Chelsea är hon ju fantastisk men i Norge får hon sällan till det. Fel position eller vad beror det på?
I den andra matchen kom den största bomben någon timme innan matchstart då Kerr kastar in handduken i de första matcherna i gruppen och vem vet om inte hela turneringen är över för henne? Om vi fortsätter på skadetemat hörde jag att Lena Oberdorf även hon kan missa någon match. Om EM hade ett stort stjärnfall är det här mästerskapet ännu mer extremt.
Såklart led Australien av att Kerr saknades och frågan är om inte Kanada nu seglar upp som favorit i den gruppen? Australien är ett väldigt homogent lag men saknar lite spets, speciellt utan Kerr. Man skapade inte många chanser utöver straffen och det bör oroa en aning. Kul för Steph Catley som har haft en tuff säsong med mycket skador som får avgöra. Ett föredöme på och utanför planen!
Nu börjar det snart bli dags för våra blågula hjältar att träda in i turneringen. Hur kan en startelva i premiären komma att se ut?
Såhär tror jag det blir:
Falk
Björn-Sembrant-Eriksson-Andersson
Angeldahl-Rubensson-Asllani
JRK-Blackstenius-Rolfö
Såhär vill jag att dem ställer upp:
Falk
Björn-Ilestedt om hon är redo-Eriksson
JRK-Angeldahl-Bennison-Rolfö
Asllani-
Janogy-Blackstenius
En trebackslinje med JRK och Rolfö på varsin kant. Två bollskickliga mittfältare i Angeldahl och Bennison. Tycker det har varit våra två bästa mittfältare under våren. Kanske lite väl offensivt men jag tänker att trebackslinjen ska klara av Sydafrikas kontringar och Bennison har spelat en del som sexa i Everton. Asllani får länka fram till en stekhet Janogy och Blackstenius som jag tror kan komma att komplettera varandra bra. Den här elvan lär vi aldrig få se men jag tycker det är våra bästa spelare som tar plats i den. Mot Sydafrika hoppas jag man vågar ställa upp med många offensiva spelare på planen. Mycket för att våra ytterbackar inte håller lika hög nivå. Då ser jag hellre en JRK eller Rolfö ta ett kliv ner istället.