God morgon Sverige. Sitter på ett kafé i Wellington och fortsätter min kamp mot jetlagen. Utanför fönstren hör jag regnet ösa ner. Det är min fjärde dag i Nya Zeeland, och just regnet är en gemensam nämnare. Vintervädret här tycks bestå av regn, lite sol, regn och så ännu mer regn.
Det skall sägas att det var rätt okej den första dagen. Då var det rätt varmt i Auckland, och det regn som föll var inte så blött. Då kunde man gå i t-shirt, och jag tänkte att om det inte är värre än så här, då blir det här lugnt.
Rätt länge var vädret okej även dag 2. Då var det ju istället en dödsskjutning som störde. Men direkt efter öppningsmatchen på kvällen öppnades även himlen. Och skyfallet över Auckland följde med in i fjärde dagens morgon.
Här i Wellington såg jag lite sol när jag landade. Men sedan har det mest varit regn. Som ni vet kommer jag från regniga Borås. Men faktum är att jag inte har något paraply, och mitt regnställ använder jag mest som vindskydd.
Det är ganska få dagar i Borås som regnet verkligen gör att man blir blöt. Här är det däremot blött regn, vilket framför allt skapar skoproblem. Men har ju inte med sig hur många skor som helst. Och blöta skor är svåra att torka i 10-gradig temperatur.
Det är alltså min fjärde dag här, den första där jag kunde ta lite sovmorgon. Nu väntar jag på den svenska presskonferensen på matcharenan. Den hålls 4.30 svensk tid och det skall vara Peter Gerhardsson, Kosovare Asllani och Magdalena Eriksson som deltar.
När jag tidigare i dag gick för att köpa mig lite frukost passerade jag den sportbutik i Wellington som är officiell försäljare av souvenirer och matchställ för det nyzeeländska rugbylandslaget All Blacks. Där fanns även lite officiella VM-prylar.
En liten grabb som tittade in i affären fick se en svensk VM-halsduk och vrålade på sin mamma: ”Sweden”. Familjen skall gå på morgondagens match, och mamman köpte den blågula halsduken till sin son. Sverige har alltså åtminstone en supporter i morgon.
Under frukosten tittade jag på australiska Sky. Där sa de att det förväntas 20 000 amerikanska supportrar på Eden Park när USA nu går in i VM mot Vietnam. Skillnad.
För övrigt såg jag även ett reportage om den makalösa TV-anläggning som Fox Sports har byggt vid operahuset i Sydney. Det kändes som ett helt tv-hus. Och noterbart här är ju att USA som mest kan spela två matcher i Australien. Resten har de i Nya Zeeland. Så visst känns det väl lite konstigt att bygga tv-hus tre timmars flygresa från sina supportrar?
Dagens jobb för egen del blir att sätta ihop ett tips till BT om hur det går för Sverige i VM. Det är faktiskt en svårare uppgift än vad det kanske låter som. Jag har nämligen fortfarande ingen riktigt klar känsla kring hur det här VM:et kommer att sluta för svensk del. Det känns fortsatt otroligt ovisst.
I går var det som jag skrev i förra inlägget tidig väckning för att flyga till Wellington. Väl här tog jag tåget till Upper Hutt där idrottsanläggningen NZCIS ligger. Där håller A-leagueklubben Wellington Phoenix till, och där har Sverige nu sin förläggning och träningsplan.
Jag kom för sent för att hinna se något av träningen. Men rapporterna sa att alla tränade för fullt. I varje fall i början. Linda Sembrant tvingades nämligen kliva av med någon form av känning. Hon skall ha fortsatt träna, fast på egen hand.
Just om det är Sembrant eller Amanda Ilestedt som kommer att starta är en huvudfråga bland de svenska journalister jag pratat med. Personligen hade jag känt mig säkrare med Ilestedt mot blixtsnabba Thembi Kgatlana.
En annan huvudfråga är följetongen Sofia Jakobsson eller Johanna Rytting Kaneryd.
Annars tycks de flesta tro att det bli Jennifer Falk i målet, Nathalie Björn som högerback och Elin Rubensson som sexa. Jag tippar på följande elva, enligt Gerhardssons favoritsystem, 4–4–1–1:
Falk – Björn, Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Rubensson, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.
Jag avslutade en kall, regning och lång fredag på Sky Stadium, eller Wellington Regional Arena som den heter under VM. Jag hade inte anmält mig till matchen Spanien–Costa Rica, men det fanns väldigt många tomma platser på pressläktaren. Så dagen avslutades av lite fotbollsunderhållning.
Fast så jätteunderhållande var det inte. Med jetlag och tidig väckning var jag rätt trött. Och matchen hade aldrig något större späningsmoment. Faktum var att jag kom på mig själv vara nära att somna med ungefär 20 minuter kvar.
Men jag höll mig vaken. Fotbollsmässigt såg jag ett Costa Rica som kämpade bra. Så bra att lagets klack firade spelarna som om de hade vunnit. Klacken skall för övrigt ha stort beröm. Den höll igång hela matchen, och skapade lite inramning på en iskall regnmatch.
Men det blev ju 3–0 till Spanien. De tre målen kom på sex minuter i mitten av den första halvleken. När Spanien strax efter även fick straff trodde jag att det skulle kunna bli tvåsiffrigt. I det skedet såg Costa Rica väldigt uppgivet ut.
Men målvakten Daniela Solera räddade Jennifer Hermoso:s straff. Och sedan spikade Solera igen. Hon var sitt lags klart bästa spelare. Och i min bok borde hon nog blivit prisad som matchens lirare.
Det blev istället Aitana Bonmati. Och det var definitivt inget dåligt val. Det är alltid kul att se henne live, hennes otroliga bollbehandling, framför allt i fart. Hon bjöd också på ett otroligt läckert mål.
Det gick rykten om att Alexia Putellas inte skulle spela alls i VM. Men hon kom in och spelade ungefär en kvart. Hon hann bjuda på en riktigt läcker aktion. Det blir intressant att se hur hon matchas i mästerskapet. Kommer hon vara inhoppare hela vägen? Eller skall hon vara startklar till utslagningsmatcherna?
Spanien hade för övrigt ett massivt övertag i bollinnehav. Men man skapade väldigt lite av sitt övertag. Man spelade smånätt runt Costa Ricas straffområde, men vägrade nästan att avsluta. I går var det bara Olga Carmona som sköt från distans. Så kan nog inte Spanien fortsätta spela om man tänker gå långt i VM.
Framför allt måste kvaliteten förbättras på de spanska inspelen och inläggen. Det kändes som om de hade tusen försök till inspel/inlägg mot Costa Rica. Men kvaliteten var inte speciellt bra. I början av matchen var problemet att att det ofta bara fanns en eller två spelare att sikta mot. Men ju längre matchen gick, desto fler spanjorskor kom in straffområdet. Och i andra halvleken hade kantspelarna ofta fyra–fem alternativ att slå inlägg mot. Ibland fler.
Det börjar bli dags att ta sig till den svenska presskonferensen. Som avslutning är här länken till min BT-krönika från torsdagens händelser i Auckland. Ni som har inlogg i Gota Media kan läsa.
En blogg om internationell damfotboll 
Rydén, du måste helt klart köpa galoscher. Blöta skor förstör allting. Jag har själv försökt torka ett par skor efter ett riktigt ösregn i söndags. Skorna var – något så när – torra på tisdag eftermiddag…