I de senaste mästerskapen har jag skrivit ihop riktigt långa och utförliga matchanalyser efter att ha sett om matcherna. Den här gången kan jag inte garantera lika många och långa analyser.
Vi får se hur det blir med tid och tillräckligt bra uppkoppling för att se om matcherna. I dag har jag lämnat Wellington och VM-bubblan för några dagar på Sydön. Efter några timmar på en gungande färja har jag valt att ta en lugn eftermiddag och kväll, och har hunnit se om Sverige–Sydafrika.
I stort känns de tankar jag hade i går fortsatt aktuella. Men här är lite tillägg.
Sverige–Sydafrika
Period 1: 1–15 minuter:
0–0 i mål
0–0 i målchanser
1–0 i hörnor
Sverige började väldigt bra på högerkanten, där Johanna Rytting Kaneryd spelades loss tre gånger de första tio minuterna. Men inte något av hennes inspel före paus nådde en gul spelare. Några av dem var inte ens nära.
Jag gillar JRK, och mina minnen av henne från Häcken är att hon hade ganska bra precision på inspel och inlägg. Däremot var hon sämre på avslut. Jag har inte sett henne så mycket i Chelsea senaste året. Men när jag har sett henne har hon haft sällsynt svårt att få sina avslut inom ramen. Och från den statistik jag fått mig tillskickad efter gårdagens match förstår jag att inte heller de dåliga inspelen var någon skräll.
Senaste säsongen hade Kaneryd bara kvalitet på 31 procent av sina inspel i straffområdet för Chelsea. Som jämförelse noterades Fridolina Rolfö för 96 procent högkvalitativa inspel i Barcelona. Här måste JRK höja sig både om hon skall kunna ta nästa steg i karriären och om Sverige skall kunna gå långt i den här VM-turneringen.
Sverige–Sydafrika
Period 2: 16–30 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
0–0 i målchanser, totalt 0–0
1–0 i hörnor, totalt 2–0
Andra kvarten inleds med att en stressad Magdalena Eriksson slår en svag boll rakt upp i mitten. Den fångas av Refiloe Jane, som försöker sig på en lobb från långt håll. Det känns aldrig riktigt farligt, men ändå en signal om att man inte får bjuda Sydafrika på hur mycket som helst.
Efter att Sverige inlett med att bara anfalla till höger blir det nu även några vänsteranfall. Vid ett av dem är det nära att bli matchens första målchans när Stina Blackstenius får Jonna Andersson:s inlägg i magtrakten.
Sverige–Sydafrika
Period 3: 31–45 minuter:
0–0 i mål, totalt 0–0
4–0 i målchanser, totalt 4–0
6–0 i hörnor, totalt 8–0
Nu börjar det hända saker. Redan i 31:a minuten är det riktigt nära svenskt mål när Sydafrikas målvakt Kaylin Swart håller på att styra in ett inlägg från Filippa Angeldahl i eget mål.
Strax efter vill Angeldahl ha straff för hands på Hildah Magaia. Men efter VAR-konsultation väljer domarna att fria. Det känns som ett korrekt beslut.
Det här är en period där Sverige kommer till massor av hörnor. Två av dem blir riktigt farliga. Båda slagna av Jonna Andersson och avslutade av Amanda Ilestedt. Den första nickas utanför, den andra över. Efter den andra ser man hur Ilestedt vrålar ut en svordom i frustration.
På övertid är det Elin Rubensson:s tur att vara nära. Hennes skott går bara centimetrar utanför krysset. Chansen kommer efter ett fint vänsteranfall.
Notera alltså att trots att Sverige kört väldigt mycket till höger är det från vänster som de bästa anfallen kommit. Noterbart här är att det knappt varit några svenska spelvändningar ut mot vänster, utan att anfallen på den sidan kommit efter att Magdalena Eriksson i uppspelsfas satt ut bollen på Andersson.
En sista notering från halvleken är att Sydafrika valt att slå långa in- och utsparkar, och faktiskt vunnit bollen vid ganska många av dem. Med tanke på både Sveriges längdövertag och styrka i luftrummet borde långa in- och utsparkar passa det svenska laget väldigt bra.
Sverige–Sydafrika
Period 4: 46–60 minuter:
0–1 i mål, totalt 0–1
1–1 i målchanser, totalt 4–1
1–0 i hörnor, totalt 9–0
Den andra halvleken började med att Sydafrika tar hand om bollen på ett sätt som de inte lyckades med före paus. Den långa anfallssekvensen slutar med mål.
Målet går det att ha flera funderingar kring. Det börjar med en långboll från sydafrikansk mittback. Det är en boll som går över hela det svenska laget. På tv-bilderna går det inte att se var Zecira Musovic befinner sig i förstaläget. Men första tanken är att den svenska målvakten borde ha varit ute och tagit bort långbollen. Men Musovic backar in i sitt målområde.
I stället får vi se Thembi Kgatlana sprinta förbi Amanda Ilestedt. Den svenska mittbacken hinner ikapp, men kommer inte tillräckligt nära Kgatlana, som får utrymme att skjuta. Skottet ändrar riktning och skapar en svår situation för Musovic – som släpper en retur som dimper ner mitt framför målet.
Jonna Andersson är den som skall täcka målområdet. Hon har vridit på huvudet och sett att Hildah Magaia finns bakom, ändå hinner sydafrikanskan före Andersson till bollen, och kan göra mål efter 47.27.
Av det som kändes som en ren chansboll blev det alltså mål. Känslan på plats var att Musovic borde ha avstyrt det i förstaläget, och att det således var en målvaktstavla. Efter att ha närstuderat tv-repriserna är jag lite mer osäker på den saken. Långbollen skarvas nämligen av Refiloe Jane, vilket försvårar för Musovic. Men jag undrar ändå om hon inte hade kunnat förhindra målet.
Efter målet tar Sverige hand om bollen. Men det dröjde ända till minut 60 innan det kommer något anfall värt att anteckna. Efter halvlekens första hörna har först Angeldahl ett volleyläge med vänstern, där skottet täcks. Sedan drar Ilestedt i väg en volley i andrafasen.
Sverige–Sydafrika
Period 5: 61–75 minuter:
1–0 i mål, totalt 1–1
1–0 i målchanser, totalt 5–1
0–0 i hörnor, totalt 9–0
Svenska byten: Filippa Angeldahl, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius ut i minut 67. Hanna Bennison, Olivia Schough och Rebecka Blomqvist in.
Även den andra halvlekens andra kvart är nära att börja illa. Ett passivt svenskt försvar låter Sydafrika komma i en bra attack direkt. Dock vinkas anfallet av för offside. Men jag skrev ner orden bristfällig bestämdhet i den svenska backlinjen i mitt block.
Om någon undrar så är jag faktiskt så gammaldags att jag oftast använder block och penna…
Efter 64.52 antecknade jag 1–1 Fridolina Rolfö i blocket. Ett riktigt turmål. Men sådana kan man få om man får in bollen framför motståndarnas mål. Och på sjunde försöket fick Rytting Kaneryd äntligen in ett inlägg. Det borde ha rensats bort, men när Lebohang Ramalepe missade bollen såg Rolfö vaket till att styra den mot målet.
Eller. Rolfö erkände till mig att hon bara såg till att träffas av bollen. Hon hann inte styra den, men var rätt nöjd med riktningen…
Direkt efter byttes Rolfö ut. Målet räddade en betygstvåa till henne. Samtidigt fick även Stina Blackstenius lämna matchen. För henne var ettan gjuten, hon var tyvärr direkt usel. Hoppas det bara var ett tillfälligt bottennapp, och att hon snabbt är tillbaka på vanlig nivå.
Precis innan klockan når 75.00 har Ilestedt en hyfsad skarvnick på en inläggsfrispark. Men Sverige har fortsatt svårt att omsätta sitt stora bollinnehav i målchanser.
Sverige–Sydafrika
Period 6: 76–90 minuter:
1–0 i mål, totalt 2–1
3–0 i målchanser, totalt 8–1
4–1 i hörnor, totalt 13–1
Svenska byten: Elin Rubensson ut 81. Caroline Seger in. Och Johanna Rytting Kaneryd ut 88. Lina Hurtig in.
Sverige fortsätter att ha bollen. Men så speciellt många chanser att avgöra blir det inte. Man skapar ett halvläge på hörna direkt efter att Caroline Seger kommit in. Men den första 100-procentiga chansen dröjer till 86.50 och tillfaller Rytting-Kaneryd efter ett inlägg från Olivia Schough.
Men när nickläget med tomt mål dyker upp så blundar JRK, vilket gör att hon bara får till en lätt touch – och bollen går långt utanför. Kanske att Kaneryd tittade mer på den misstajmade målvakten än på bollen. Momentet efter blir JRK utbytt mot Lina Hurtig.
Målet kommer istället efter 89.13. Det blev elfte gången gillt på hörnorna. Ilestedt backade och kom helt rätt till Asllanis fint slagna inlägg. Totalt sett är den svenska segern både rättvis och helt logisk. Men antalet målchanser i själva spelet motsvarande inte det stora spelövertag som de gulblå hade.
Sydafrika försökte få till en anstormning under de sex tilläggsminuterna. Man fick en hörna, men inget mer. Seger hade däremot en kanonnick i 96:e minuten som var nära att ge 3–1 för Sverige.
Precis nu har de två andra lagen i gruppen spelat. I en intensiv drabbning fastnade min blick länge mest på 33-åriga veteranen Estefania Banini i Argentina och 16-åriga debutanten Giulia Dragoni i Italien. Men det blev inhopparen Cristiana Girelli som snodde rubrikerna genom att nicka in det italienska segermålet i 87:e minuten.
En blogg om internationell damfotboll 
Laul i GP skyller målet på Musovic. Jag förstår inte det. Problemet är att backlinjen låter Kgatlana springa igenom
När Kgatlana väl är igenom så måste Musovic täcka närmaste stolpen, och då får hon rädda ett ”innerskott” med vänsterhanden och lämnar därmed tyvärr retur ut i banan. Misstag nummer två: backlinjen plockar inte upp returen.
Jag skyller baklängesmåket helt på backlinjen.
Var väl inte någon riktig sågning av Laul. ”Zećira Mušović svarade sedan för ett slappt ingripande på Kgatlanas avslut.”
Men jag instämmer med Janne Pettersson; inte mycket Mušović kunde göra där. Däremot rätt svagt av både Ilestedt och Andersson.
Det tar emot att behöva säga det: Stina Blackstenius insats i matchen v a r usel och hade man inte sett laguppställningen kunde man tro att hon inte alls var med. Visst var stödet från lagkamraterna där bakom också snudd på uselt, men det ursäktar inte ”insatsen” av den gudabenådade(hm) forwarden. Omöjligt för en utomstående att gissa vad som händer med en fotbollsstjärna när det mesta är nattsvart. Läste kommentaren som hävdade att Blackstenius just nu är den enda världsspelare som Sverige har och att hon själv bör inse det. Kan den blygsamma och nertonade ”Blackan” ha noterat detta och att pressen därav sätter en hämsko på prestationerna? Dock handlar det inte om bråddjupa formsvackor, hon glänste ju i Arsenal under vårens ligaspel.
Tyckte också att Musovic borde ha hunnit först på långbollen vid målet, och såg i en senare, liknande situation att hon på samma sätt backade in istället för att rusa ut.
Det såg inte jättebra ut, inte med den backlinje som finns.
Magdalena Eriksson hade några svaga ingripanden (chans-volley upp i banan) för det känns som att hon antingen kunde tagit ner bollen själv eller bara vinklat den till Ilestedt eller Andersson (fast Jonna är nog nästan alltid alltför långt upp för den aktionen).
Små grejer som hindrar laget från att få kontroll på spelet.
Instämmer angående att Musovic borde kunnat avstyra djupledsbollen vid målet. Möter man ett lag vars hot består av omställningar med snabba spelare tycker jag målvakten ska ha en högre utgångsposition. Framförallt med en långsam backlinje.
Några funderingar kring matchen Sydafrika – Sverige.
Laguttagning och byten – Bortsett från att lagledningen valde Musovic före Falk tycker jag valet av startelva var bra. Men jag blev alltså väldigt förvånad av att man som målvakt väljer en spelare som mest suttit på bänken i PL före en som stått i mål 17 matcher i Allsvenskan och släppt in 5 mål. Värderar man inte matchvana? Jag antar att ledningen hade skäl till valet. Det hade varit väldigt intressant att höra dessa.
När ”experterna” Dahlkvist och Lagerbäck i tv-studion på fullt allvar föreslog att man skulle byta in Hurtig, höll jag på att tappa hakan. En spelare som varit skadad länge och spelat bara ytterst lite kommer in på plan före en spelare som t.ex. Janogy? För att hon kan nicka? Att Hurtig är med i truppen ö.h.t. är ett mysterium för mig.
Och så att byta in Seger och ta ut planens bästa spelare (Rubensson) när Sverige febrilt jagar ett ledningsmål är också ett mysterium. Vad trodde man sig få? Och vad fick man?
Spelarprestationerna – Jag tyckte att Sverige spelade bra, bortsett från alltför många missade passningar och inlägg. Bäst på plan var, som sagt, Elin Rubensson. Hon var ”överallt”, ständigt rörlig, bröt motståndarnas anfall i försvaret, spelade konstruktivt och offensivt på mittfältet och var även ett vapen i anfallet. Plus även till Ilestedt och Andersson. JRK bjöd på lysande dribblingar. När inläggen är i samma klass får hon toppbetyg. Synd att varken Rolfö eller Blackstenius hade en så bra dag, men deras tid kommer.
Och så Musovic. Nej, hon var inte bra. Falk hade, med sitt spelsätt en bra bit ut plan, direkt stoppat anfallet som ledde till Sydafrikas mål. Trots att Musovic inte hade jättemycket att göra ingav hon inte det lugn och den trygghet som jag skulle vilja se. Falk är dessutom betydligt modigare i ”luftspelet”.
TV-sändningen – Till min stora glädje bjöd tv-sändningen på den bästa experten/bisittaren av dem alla: Saga Fredriksson. Hon kommer hela tiden med klockrena analyser och kompletterar referenten utmärkt.
Ja det är ett litet mysterium för mig att inte Janogy fick speltid. Tycker nog att motståndet och matchutvecklingen passade henne.
Jag är också tveksam till Hurtigs uttagning. Hon har varit svag de gångerna hon spelat i Arsenal. Men men, resultatet blev ju positivt i slutändan så synd att klaga alltför mycket.
Vad säger 5 insläppta mål när Falk så gott som aldrig har något att göra i sina matcher i det riskminimerande Häcken, har hon gjort mer än en handfull svåra ingripanden i de första 17 matcherna så är det inte mer. För mig känns det bekvämt att hon väljer att stanna kvar och ”dominera” i ett sammanhang där hon inte utmanas istället för att testa på svårare utmaningar som Musovic har gjort.
Vad gäller trygghet så är det inte konstigt att det ser osäkert ut, ingen av våra målvaktsalternativ har ju testats i skarpt läge eftersom Lindahl alltid stått i varenda tävlingsmatch. Sen tycker jag Falk sett annat än lugn ut i sina matcher i landslaget där det blir ett helt annat typ av spel än vad hon är van vid från Damallsvenskan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka din kommentar, men jag antar att du menar att Musovic gjorde en bra match och att Falk inte hade klarat sig lika bra, eller? Och du tror inte heller att Falk, med sin spelstil längre ut på plan, hade stoppat anfallet som ledde till Sydafrikas mål? Ja, då tycker vi helt olika.
Sedan förstår jag inte alls resonemanget att det är ”bekvämt” för Falk att stanna kvar i Häcken och ”dominera”. Ska hon kritiseras för att hon väljer att spela i Damallsvenskans (f.n.) bästa lag? Livet är ju inte bara fotboll och eftersom Falk har både sambo och barn har hon sannolikt gjort andra prioriteringar.
Som jag ser det, är Jennifer Falk vår bästa målvakt just nu. Jag har sett Häckens samtliga hemmamatcher på plats och övriga på tv och förstår inte heller påståendet att det handlat om ”en handfull svåra ingripanden”. Visst har vissa matcher varit i princip ”spel mot ett mål”, men dessemellan har hon verkligen fått visa toppklass vid betydligt fler matcher. Eller tycker du att Damallsvenskan och dess spelare är så dåliga att en bänkplats i WSL är så mycket bättre än en topplats i Damallsvenskan?
Til syvende og sidst är det dock PG & Co som bestämmer vem som ska spela. Och hur de resonerar i målvaktsfrågan lär vi väl inte få veta nu. Jag hoppas på Falk. :-)
Skall man ta ut en spelare som sitter på bänken i PL eller en som står och fryser i 90 minuter i Allsvenskan? Inte vet jag, men PG har ju en fördel framför oss tvtittare; han kan direkt jämföra dem på träningarna. För övrigt tycker jag att det klagas något väldigt på Mušović. Så kass är hon ju faktiskt inte. Påminner om det eviga gnället på Zlatan.
Både Seger och Hurtig byttes väl in delvis för att få igång dem, och delvis för huvudspelet. Sverige lyckades ju inte spela sig igenom, så att satsa på att göra mål på fasta situationer var väl inte orimligt (speciellt eftersom Asllani och Jonna slog extremt bra servar). Dessutom började väl Rubensson (som vanligt mycket bra) krokna lite.
Kaneryd dribblar fint, men hur mycket nytta har man egentligen av det? Så länge inte dribblingarna leder till ett avslut eller en framspelning har det inte mycket värde.