Tidigare i dag har USA och Nederländerna spelat 1–1 i ett soligt (?!?) Wellington. Matchen spelades vid lunchtid här i Nya Zeeland. Då var jag på roadtrip till vackra Nelson, men jag har lyckats se den andra halvleken i efterhand.
På slutet av matchen bet sig ett fysiskt starkt USA fast och gick för segern mot ett till synes tröttkört orange motståndarlag. Totalt vann USA hörnorna med 11–1 och avsluten med 17–4 – varav 12–2 inne i straffområdet.
Nu är ju inte Sverige på långa vägar klart för åttondelsfinal ännu. Men om Sverige tar sig vidare är det ju med allra största sannolikhet USA eller Nederländerna som väntar.
Och trots siffrorna ovan känns det inte säkert att det är bäst att möta Nederländerna. Känslan är att USA:s raka spelstil borde passa det svenska laget bättre än Nederländernas stil som är mer inriktad på bollinnehav.
De orange hade bollen i 46 procent av tiden, medan USA bara hade 38-procentigt innehav. Nederländerna slog exakt 400 passningar till rätt adress, medan USA bara fick fram 289.
Nu är ju USA mästerligt på att alltid ta sig fram till VM-medaljer. Men det här amerikanska laget känns inte lika skickligt som de lag man haft i de tre senaste världsmästerskapen. Tvärtom känns det som att USA gått tillbaka till ”kick n’ run” och snabbhet igen efter tio–tolv år med fokus på bolltrygga spelare.
Men USA skall gå vidare först. Mästarlaget behöver en poäng mot Portugal i sista omgången för att säkra avancemanget. Det bör ju amerikanskorna lösa. Men det kan mycket väl bli så att Nederländerna vinner gruppen på målskillnad. För det här är ett mästerskap där vi ser en del skrällar.
En sådan blev det i kvällsmatchen. Ett mycket starkt Nigeria vann med 3–2 mot Australien. Det sätter Nigeria i ett kanonläge att avancera. Samtidigt talar mycket för att bara ett av Australien och Kanada går vidare, eftersom de båda gruppfavoriterna möts i slutomgången.
Plötsligt finns det en överhängande risk att båda arrangörsländerna försvinner redan i gruppspelet. Det vore förstås förödande för mästerskapet om Australien skulle åka ut så tidigt. Men utan Sam Kerr tappar laget rätt många procent, och nu står Tony Gustavsson inför en jätteutmaning. För av det jag sett hittills i VM känns Kanada stabilare än Australien.
Och Nigeria är alltså förvånansvärt starkt. Jag hade missat hur förbundskapten Randy Waldrum byggt om laget. Han har plockat in några spelare som fått sin fotbollsfostran i USA och England, och samtidigt fått in en arbetsmoral och disciplin i försvarsspelet som jag inte sett tidigare hos Nigeria.
Laget är välorganiserat och man jobbar stenhårt. I dag visade man även moral genom att vinna trots att man kom i underläge. Man har en duktig målvakt i Chiamaka Nnadozie och potentiella matchvinnare i Asisat Oshoala och Rasheedat Ajibade. Det blir spännande att se hur långt Nigeria kan gå. Man behöver en poäng mot Irland för att säkra en slutspelsplats av egen kraft. Det är inte självklart, för Irland är svårspelat. Men det vore ju grymt att missa avancemang efter att kämpat till sig kryss mot Kanada och seger mot Australien.
En blogg om internationell damfotboll 
Skandal att domaren hittade 11 tilläggsminuter i Australien-Nigeria. Borde varit max 6.
Tyvärr vanligt när ”storlag” ska gynnas. Staubli bör inte få döma mer.
Målnickande Ohale låg väl fem minuter efter Alanna Kennedys MMA-spark i magen. Egendomligt att Kennedy inte ens fick varning, hon var ju utan chans att nå bollen.
Utan att peka ut något/några särskilda lag, så tycks det som om spelare i detta VM utnyttjar möjligheterna till att tillskansa sig extra vilotid i samband med skadeincidenter. Om det är sanktionerat av lagledningarna vill jag helst inte tro, men s.k. maskning förekommer ju i som regel inom fotbollen. Det osar inte rött kort direkt om en målvakt fördröjer utsparken med diverse manövrer. I matchen Australien-Nigeria förmodar jag, utan egen tidtagning, att spelavbrotten summa summarum handlade om mer än de elva tilläggsminuterna, snarare handlade om ca 15 minuter. Vi ska inte skylla allt på domarkåren. För övrigt gjorde ”vår” Tess Olofsson en fullt godkänd insats i dagens möte Danmark-England. Hon kanske t.o.m. får döma i kommande slutspel?
Are you trying (not) to say ohale was just pretending???
Om Sverige slår Italien på lördag är jag ganska säker på att det blir USA i åttondelen. Holland skall möta ett avsågat uselt Vietnam och USA ett vilt kämpande Portugal. Tror att Holland kommer att göra tillräckligt med mål för att vinna gruppen. När USA möte Vietnam var de nöjda och jagade inte livet av sig för ett fjärde mål. Holland kommer att anfalla och jaga mål tills domaren blåser av matchen. De möter hellre en av Italien/Sydafrika/Argentina än Sverige i sin åttondel.
Nigeria är en positiv överraskning, Zambia en negativ. Kanske tidningsartiklar om sexuelle oegentligheter i Zambias trupp ligger bakom Zambias kollaps. Tror ändå sen att Nederländerna är en lämpligare motståndare än USA i åttondelen. Det är bara en känsla man har
Hej redaktör’n
Din analys om Nigeria stämmer inte riktigt. Förvisso korrekt att Plumtree, Payne, Alozie och Onumonu har amerikanska/brittiska pass men de har tillhört Super Falcons under något eller några år.
Den yngsta ”debutanten” är mittbacken Tosin Demehin, 21 år, som skrev på för franska Reims i fjol höst och kom med i A-landslaget i september förra året.
Stommen med målvakten Nnadozie (Paris FC, valdes till bästa mv i franska ligan 2021/2022), Ohale (Alaves), Ayinde (Rosengård) och Ajibade (A. Madrid) består. Tillsammans med Benficaspelaren Ucheibe svarade de för en smått otrolig kämpainsats.
Som vanligt har förberedelserna varit katastrof men spelarna brukar gå samman när de kommer till stora turneringar. Undrar om de orkar en match till mot fysiska och svårspelade irländskor?
Ps. FK Waldrum lär få sparken efter VM – oavsett resultat.
Är det fler än jag som tycker att det är förvånansvärt att en del landslag har förbundskaptener som så kapitalt misslyckas med sina lag? Danmark och Norge känns exempelvis fullständigt fel när de är på planen. De afrikanska lagen dras som vanligt med vad som ser ut som auktoritära strukturer och ledarskap, som jag antar hämmar mer än frigör potentialen i truppen.
Jag tycker att Sverige ligger nära sina nordiska grannar i det här med tanke på hur svårt de har att hitta rätt i Rolfö-positioneringen, rollfördelningen – ett lag fyllt med utmärkta ledare av olika slag, men ändå beroende av Seger – och svårigheten att få in nya spelare, men i och med att resultaten trillar in, så är det långt ifrån kris.
Danmark och Sverige spelar väl rätt nära sin kapacitet, om man jämför spelarmaterial med resultat? Sverige kan väl tom anses överprestera, vi var ju en missad straff från OS-guld.
Norge är däremot en gåta. De var katastrofala under Sjögren, men det är inte mycket bättre nu. Frankrike och Spanien har vad det verkar liknande problem; gubbar på förbundet som är helt ointresserade av damfotboll, och anställer någon sopa de råkar känna (Phil Neville är ett praktexempel, men England verkar ha skärpt till sig).
Jag kan förstå att JRK var i startelvan mot Sydafrika som förväntades ha ett lågt försvar. Men är det lika med Italien? För vad jag kan läsa mig till så förväntad startelvan bli densamma.
Det blir exakt samma elva.
Spontant kände jag Nederländerna, men det är alldeles riktigt att USA:s spelstil passar Sverige bättre. USA ser relativt svaga ut, men det är ändå USA, de har överlägsen fysik och oöverträffad kämpaglöd. Nederländerna är inte alls lika starka, men har ändå sett förvånansvärt bra ut tycker jag, oförskämt nog med tanke på att de varken har van de Sanden eller Miedema i deras framtunga lagbygge. Ska man möta USA ska man göra det tidigt i en turnering, innan de vinner på uthållighet. Så då är väl kanske USA det bästa. Jag säger att vilket lag som än kommer tvåa i den gruppen blir bäst att möta för Sverige.