I kyla och horisontellt regn vann Sverige med säkra 2–0 mot Argentina i dag.
Jag sitter i presscentrat i Hamilton. Det här var den femte och sista VM-matchen i stan, och arrangörerna har börjat avveckla verksamheten.
Jag är trött och orkar inte skriva något längre inlägg. Men känslan är att det inte behövs. Den första halvleken i dag var väldigt händelsefattig. Sverige var det något bättre laget, men 0–0 var ändå ett rättvist halvtidsresultat.
Efter paus tog Sverige ett klart grepp om matchen, och segern var till slut odiskutabel. Noterbart var att Sverige fick med Sydafrika till slutspelet. Italien och Argentina är således utslagna.
Efter matchen handlade mycket av eftersnacket om USA. Ingen av de svenska spelarna såg direkt skräckslagen ut inför den matchen. Flera av dem pratade om 50/50-match. Kanske är det så.
Klart är att det blir väldigt spännande på söndag 11.00 svensk tid. Väldigt spännande.
Tillägg: Här är en länk till min BT-krönika från onsdagens match, en krönika som blickar framåt mot söndagens åttondelsfinal.
En blogg om internationell damfotboll 
En skräll att Mak Lind tar över Häcken. Jag trodde han ville fullfölja Trollhättans väg till Superettan.
För att travestera en klassisk tv-sketch: – Vem *** är Mak Lind? (Ursäkta. ;))
Före detta back i bl a Häcken och Halmstad. Även utlandsproffs i Kina.
Tränarmeriter från bl a (herrlagen) Norrby och Trollhättan.
Tack! Jaså, han har lirat i Häcken tidigare och då är han redan bekant med miljön. Konstigt att jag missat detta. Min förvåning berodde på att jag trodde att någon mer namnkunnig tränare med damfotbollsmeriter skulle ta över efter Vilahamn.
Jamaica vidare – Brasilien utslaget. Det var slutet för Sundhage?
Troligen är det väl det, borde väl bero på om spelarna ger stöd för att hon fortsätter eller ej? De har ju utvecklats i mångt och mycket och hon har påbörjat generationsväxlingen men här gick det ju åt helsike rent ut sagt.
Än så länge måste jag säga att det är mittfältet som har fört Sverige framåt. I alla matcher är det mittfältet som har tagit oss tillbaka in i matcherna och gett oss kontroll över händelserna. Alla våra mittfältare tycker jag har presterat vad man kan förvänta sig och kanske mer än så.
För inte allt för länge sedan höjdes röster om att mittfältet är vår svagaste lagdel, att vi inte klarar oss utan Seger. Nu är den vår bästa lagdel det här mästerskapet som drar oss framåt. När vi väl får lite lugn i spelet och sätter våra innermittfältare i spel så skapar vi också chanser. Det första målet är ett av de finaste spelmålen i hela mästerskapet. Där ser vi två mittfältare som är på samma våglängd, som förstår varandra. Bennison hade löpt in i den ytan flertalet gånger men inte fått bollen. Men Rubensson ser den passningen och i den ytan är Bennison som vassast. Rättvänd framför backlinjen med hennes fina blick för spelet väljer hon helt rätt passning. Passningen kommer tidigt vilket ger Jakobsson tid att måtta inlägget.
Egentligen har alla mittfältskonstellationer fungerat väldigt bra förutom med Seger och Bennison vilket kanske inte är så konstigt. Första halvlek blev sönderryckt och då är det svårt för ett mittfält att hitta rytmen i spelet.
Men jag är lite mer oroad för våra yttrar. Vi har JRK och Rolfö men där bakom ser det tunt ut. Schoug tycker jag inte klarar av det internationella tempot längre och Jakobsson är inte ens nära den formen hon hade 2019. Det ser tunt ut underifrån också med få stora talanger på den positionen.
Ytterbackar och spelare i centrallinjen finns det gott om helt plötsligt men var är de tekniska yttrarna? Lisa Björk tror jag som sagt mycket på men vilka mer har vi? Är det några jag glömmer? Vinberg kanske som kan spela på en kant.
Det är rätt kul hur vi har klagat på mittfältet ett bra tag och sedan funkar det fenomenalt helt plötsligt, och Bennison såg riktigt bra ut i andra halvlek. Precis som med backlinjen som såg riktig darrig ut, hade några enstaka problem mot Sydafrika men sedan hittade in i det rejält. Dock ser ju vare sig Lenartsson eller Sembrant särdeles bra ut men den ordinarie uppställningen är finfin. Anfallet som helhet funkar också bra, där är det dock vissa spelare (Stina) och aspekter (inlägg och kontringar) som inte är hundra (än). Målvakterna har båda spelat, båda har gjort det ok och båda har gjort några mindre lyckade saker (Falks utrusning på friläget var perfekt, utboxningen på inlägget som gick på mål mindre bra) men ingen har ju gjort någon tavla.
Jakobsson var ju rätt bra, hon fick till två nära på perfekta inlägg och ett ledde till mål. Vilket med tanke på hur antalet inlägg inte är illa betalt, det är väl bättre än Kaneryd? Gissar jag bara då, jag har inte på något sätt kolla upp de siffrorna. Hon visade också det jag tjatat om, ett riktigt bra försvarsspel där hon vinner tillbaka bollen en hel del. Schough var ok, hon liksom alla andra led av att det var ett inte alls samspelt lag. Däremot fick hon inte alls ut så mycket av det hon är bra på och det är synd men jag tycker inte en match bevisar nåt. Däremot håller jag med om att jag inte vet vilka som kommer underifrån. Tror nog båda veteranerna kommer tacka för sig där efter VM och då kanske Gerhardsson måste skola in spelare som Vinberg eller Kafaji där trots att han egentligen ser dem som hörandes hemma andra positioner?
Ja backlinjen ser faktiskt också bättre ut nu. Ilestedt och Eriksson ser mer synkade ut och det kommer behövas mot USA. Var gäller Jakobsson får jag erkänna att jag blev positivt överraskad men det jag saknar är drivet och killerinstinkten. Kanske är det åldern som börjar ta ut sin rätt. Hon är ju en spelare som lever på sin snabbhet och det är inte konstigt att vid hennes ålder börja tappa lite av den. Det defensiva jobbet var felfritt men där tycker jag Kaneryd är bra också visserligen. Ett par fina inlägg slog hon också. Det bästa jag har sett av henne i landslaget sedan OS. Men VM-formen 2019 har hon en bit till.
Ja visst är det kul att på bara något år har vi fått fram en hel drös med skickliga offensiva mittfältare. Tre av dem är runt 20 och resten i mitten av sina karriärer. Det finns även ett par intressanta defensiva mittfältare i u23.
Hur det än går i VM så tror jag man måste ändra lite på både formation och spelsätt för att få ut det bästa av dessa kommande stjärnor framöver. Ska vi hänga med i utvecklingen tror jag inte vi kan fortsätta vara så statiska och något baktunga som vi är nu. Nu börjar vi få fram spelare som vill ha bollen vid fötterna och är bekväma med det. Samtidigt som det finns många speedkulor som kan dra iväg i djupet och även ytterbackarna som kommer fram nu är bekväma under press. Sverige har potentialen att spela ett rörligt anfallsspel med kreativa mittfältare som kan hitta igenom centralt och inte bara komma runt på kanterna som tidigare. Det såg vi att både Rubensson och Bennison har i sig. Var speciellt en sekvens där Bennison gjorde en liten sulfint och vickade in bollen till Rubensson som sedan på ett tillslag tar bollen förbi sin försvarare och vips hade dem spelat sig igenom mittfältet. Samma sak gäller Angeldahl! Jag kan inte minnas att Sverige har haft den kemin på mittfältet tidigare. Är väldigt imponerad av hur dem hela tiden är i rörelse och hjälper varandra ur svåra lägen. Nu är det upp till backarna att också sätta dem i spel oftare. Det är ju faktiskt roligt att titta på Sverige när dem spelar genom mittfältet och det har vi sannerligen inte varit bortskämda med.
Visst gjorde Blomqvist mål och fixade straffen men i min bok var matchens lirare solklart delat mellan Rubensson och Bennison. Dem tillsammans fixade segern men eftersom det inte alltid syns så tydligt får man sällan sådana utmärkelser. Det är livet som central mittfältare haha! Man jobbar ofta i det tysta.
Anna Sandberg tycker jag gjorde en lyckad VM-debut, om än mot ett lättare motstånd. Kul med unga spelare som tar chansen.
Sedan är väl inte Elin Rubensson så ung längre men det blev bra mycket bättre när hon ersatte Seger i andra halvlek. Det var kanske inte hela orsaken till scenförändringen men ändå.
Sofia Jacobsson övertygar tyvärr inte, Sveriges högerkant svag idag.
Sandberg var riktigt bra, speciellt när hon började ta för sig och fick till något sorts samarbete med andra på den sidan. Lite som med Andersson så måste man har spelare som täcker upp för henne dock för hon sticker verkligen när hon sticker, synd bara att hon inte också fick chansen att slå fler inlägg eller rent av hittade skottlägen. Att hon är så ung och en debutant var inget som syntes på något sätt, till skillnad från backkollegan på andra kanten…
Jakobsson var ju rätt bra? Kan inte se matchen igen och hittar ingen officiell matchrapport men tittade lite snabbt på ett par statistiksidor och ja, hon hade en hyfsad passningssäkerhet, slog bättre inlägg än vad Kaneryd gör med en perfekt assist och ett fint läge Schouch inte riktigt får till det på, var riktigt bra defensivt och det med andra laget. Vad är det du tycker hon inte gjorde bra?
Jag håller med Hans, det är lätt att stirra sig blind på det individuella men anledningen till att Sandberg lyckades bättre offensivt än Lennartsson var i mina ögon till stor del att Schough gav henne utrymme att fylla på offensivt som inte Jakobsson gjorde för Lennartsson på deras kant.
Du kan säkert hitta statistik som ”bevisar” att Jakobsson är bättre än Kaneryd men med Kaneryd framför sig så hade Lennartsson sannolikt fått ut mycket mer av sina offensiva kvalitéer på det sätt som Sandberg fick på sin kant. Då är frågan om det kanske ändå är så att Kaneryd är den bättre av de två för den totala kvalitén på lagets spel.
Jag håller Kaneryd som en bättre fotbollsspelare än Jakobsson totalt sett. Bara för man kan slå ett par bra inlägg och jobba tillbaka bollar i defensiven gör inte att man är en bra fotbollsspelare.
Med Jakobsson på kanten blir det statiskt då hon nästan aldrig kombinerar med andra spelare. Spelet flyter inte på när hon spelar där och jag tycker allt handlar om spelförståelse. Och där är hon dessvärre en av våra svagaste spelare. Hur man förhåller sig till sin omgivning är väldigt viktigt. Dem enda gångerna hon kom loss på kanten var när hon fick perfekta passningar i steget av Janogy och Bennison. Det var inte många gånger som hon tog sig förbi en spelare på egen hand om ens någon. Ska hon spela måste hon gå i djupled men det gör hon knappt längre.
Jag tycker det blir mycket rörligare och ett snabbare anfallsspel med JRK. Hon borrar inte alltid ner huvudet och kör fast längre. Nu har hon lärt sig att man kan ta hjälp av andra spelare också. Och jag tycker faktiskt Lennartsson kom igång bättre sista kvarten när JRK kom in, tycker det säger en del. Hon gav bättre understöd till Lennartsson vilket gjorde att hon kunde följa med upp i anfallen lite mer. Hade bland annat ett fint inspel till Janogy i straffområdet. Just Janogy och Kaneryd verkar gilla att spela med varandra, de hittar varandra fint.
Jag är såklart färgad här eftersom jag gillar JRK skarpt men nog blir det lite mer fart och tempo när hon är på planen? Hon släpper bollen snabbare vilket ger andra spelare mer tid.
Jag håller med om Sofia Jakobsson, bättre än Rytting Kaneryd och bör få chansen mot USA.
Tyckte det var många försök till anfall på högerkanten som inte blev något, ofta pga Jacobsson tappade bollen på vägen.
Dvs tyckte inte det hände något som resulterade i något, förutom målet då som var riktigt bra i hela spelsekvensen.
Notera dock att Jacobssons inlägg touchar försvararens ben, annars hade den kommit i maghöjd på Blomqvist.
Men jag har redan tidigare tyckt att Jacobsson har passerat sin topp sedan många år så jag är kanske färgad av det.
Förutom ett finfint målgivande inlägg och även några bra brytningar i försvaret åstadkom Jacobsson inget i anfallsväg. Hennes ”dribblingar” består i att springa rakt in i motståndaren och sedan tappa bollen. Det var länge sedan hon var bra i landslaget.
JRK däremot, skapar lägen hela tiden och kan ”dribbla skjortan av” motståndaren. Hittills i VM har dock inläggen inte varit av samma klass, men jag tror mer på att JRK får ordning på passningarna/inläggen än att Jacobsson dribblar bort en motståndarback.
Jag väljer JRK alla dagar i veckan!
Var det sista gången vi såg Caroline Seger och Linda Sembrandt på plan i ett svensk landslag? Seger var otroligt seg och långsam och hade hon bollen 10 ggr så slog hon 9 tillbaks till mittbackarna. Väldig skillnad när Rubensson kom in med högre tempo och även hotar med djupledslöpningar. Sembrandt gjorde väl inga misstag men hon är här i VM solklart 4 alternativ och till hösten kommer Rybrink också att vara före henne i hierakin. De båda har gjort mycket bra för svensk fotboll men nu är det dags att tacka för sig!!
Seger var en bra lagkapten, lugn och ganska trygg…och i övrigt kan man väl inte säga något om hennes insats. Hon var bättre mot Italien tycker jag så hon kan nog fortsätta som inhoppar när vi behöver lugna ner det i VM. Däremot passade ju hon genom linjerna som Rubensson genast gjorde och det märktes på spelet i första. Jag är faktiskt överraskad över hur bra Rubensson varit hittills, bara att hålla tummarna för att hon håller lika länge som Seger för då har vi tre mittfältare med riktig kvalitet i henne, Angeldal och Bennison.
Några av mina positiva iakttagelser från matchen Argentina – Sverige:
Elin Rubensson – bäst på plan? Igen.
Saga Fredriksson – bästa expert/bisittare i tv.
Jennifer Falk – lugn och säker, inger förtroende.
Madelen Janogy – en underbar lirare, bjöd på flera delikatesser.
Anna Sandberg – lyser av självförtroende. Vilken mästerskapsdebut!
Med risk för att locka fram Rasistspöket (huu) har jag ändå ett par kommentarer kring Sverige-Argentina. Det var en smått bisarr match vi bevittnade, med argentinska spelare som föll som käglor så fort de snuddade vid någon svenska. Och de föll dramatiskt, som döende svanar, rullade i gräset och hade så ont, så ont. Jo, det hade de säkert, här och var, men de fattade snart att matchen styrdes av en något nervös domare, övernitisk och med pipan alltid närmast munnen. Hon blåste och gestikulerade om så någon bara snavade på sina egna fötter. Domaren ifråga heter Salima Mukansanga och kommer från Rwanda. Rwanda! Mitt i ”mörkaste Afrika” – där finns väl ingen fotboll? Jo, det finns fotboll i detta fattiga land, t.o.m. damfotboll, som dock för en osäker tillvaro. En högsta damliga finns och från den emanerar ett landslag, som ger sig tillkänna om det finns tillräckligt med spelare tillgängliga. Säkert mer än frustrerande för alla inblandade – och laget lär ha nummer 163 på FIFA:s världsrankinglista. Men det var egentligen inte domare Mukansanga jag ville ”hänga ut”, utan den argentinska truppen med sina teatraliska manér. Trodde att den tiden var förbi när lagidrottare från framförallt sydliga nejder brukar dyrbar speltid till diverse konster och knep. Tydligen lever traditionen kvar på vissa håll i Latinamerika – fast knappast i Brasilien. Att Sundhages damer försvann från VM berodde inte på att det var för mycket fair play med i leken.