Jag hade grym tajming med förbindelserna, och trodde att jag bara skulle missar första 15–20 minuterna av Japan–Norge. Men tekniskt strul gjorde att pendeltåget stannade efter någon kilometer, och jag missade hela den första halvleken.
Men jag kunde se hela den andra. Och där såg jag hur Vilde Bøe Risa tidigt i halvleken snyggt assisterade Risa Shimizu till Japans 2–1-mål. Sedan höll Japan i bollen i 25 minuter utan att skapa så jättemycket.
Jag förstod på kommentarer i sociala medier att matchen hade sett ut på ett liknande sätt även före paus. Att det var Japan som hade bollen, men de behövde hjälp från Norge för att få utdelning.
Noterbart var att kritiserade förbundskaptenen Hege Riise valde att tänka defensivt i sin startelva, bland annat valde hon att starta Frida Maanum på bänken. Arsenalspelaren kom in i 63:e samtidigt som Carina Saevik.
Saevik fick ett superläge att kvittera i 77:e minuten, men sköt utanför. Då hade Riise även just bytt in Ada Hegerberg och gått upp på två forwards. Lyonstjärnan och Sophie Roman Haug är ett väldigt nickstarkt anfallspar. Och den taktiska förändringen förändrade matchbilden. Plötsligt fick Norge större bollinnehav.
Men det öppnade kontringslägen för Japan. Och det såg vi ju mot Spanien hur bra Nadeshiko är på att kontra. I 81:a minuten avgjorde skytteligaledaren Hinata Miyazawa matchen med sitt 3–1-mål.
Saevik hade en bra nick på slutet, men Ayaka Yamashita lyckades stoppade bollen bara centimeter från mållinjen. Och det blev aldrig riktigt spännande efter 3–1-målet.
I morgon skall de två högst rankade lagen som är kvar i turneringen mötas – världsettan USA och trean Sverige. Det är ju en tradition att vårt lag skall möta USA:s. Det är sjätte VM:et i rad som lagen stöter på varandra. De tidigare matcherna har slutat så här för svensk del:
2003: Förlust med 3–1
2007: Förlust med 2–0
2011: Seger med 2–1
2015: Kryss, 0–0
2019: Förlust med 2–0
Hur går det 2023? Jag träffade journalister från flera olika länder som höll Sverige som favoriter. Det här börjar nästan kännas lite kusligt…
Aftonbladet har för övrigt varit bra på att avslöja den svenska startelvan i det här mästerskapet. Nu skriver de att det blir samma spelare som startade i de två första gruppspelsmatcherna. Det är väl exakt den elva jag hade gissat på. Den som är mest samspelad.
Slutligen kör jag väl slutspelsträdet igen. Det ser numera ut så här:
Spanien
Nederländerna/Sydafrika
Japan
Sverige/USA
Australien/Danmark
Frankrike/Marocko
England/Nigeria
Colombia/Jamaica
En blogg om internationell damfotboll 
Det vore inte bara kul utan också intressant att se Sverige möta Japan. Gerhardsson brukar ju vara klurig, så han kanske har något bra motdrag mot Japans spel.
Tror dock det blir USA-Japan efter att USA slagit Sverige med 2-1.
Musovic? Nu blir jag nervös …
Om detta stämmer hoppas jag att hon inte spelar lika darrigt som tidigare.
För säkerhets skull vill jag återigen påpeka att jag tycker att Musovic är en utmärkt målvakt, men hon är inte Sveriges bästa målvakt.
Vi i Sverige ska tacka Tyskland, England, Frankrike, Spanien för den hjälp Sveriges damfotboll får av dessa länder genom att låta svenska spelare bli proffs i dessa länder. Rolfö i München, Wolfsburg, Barcelona, Blackstenius i Arsenal. Lotta Schelin i Lyon etc. Det är tack vare dessa länder som hjälper till att svenska spelare utvecklas som Sverige kan i mästerskap efter mästerskap nämns som ett möjligt finallag. Så tack Tyskland och ni andra
Ja det är ju bara av ren välgörenhet som svenska spelare värvas till dessa länder…🙄
Jepp, precis som hur svenska klubbar var snälla mot spelare från hela världen, och tex USA, när vår liga var som bäst. Välgörenhet är ju ett stående inslag i värvningar hos klubbar…:)
När vår liga var som bäst? Ja, när Umeå och Djurgården/Älvsjö mötte Potsdam och FFC Frankfurt. Många om budet när vår liga var som bäst. Vart tog dessa storheter vägen? Sanningen är inte trevlig
Håkan och Jasmine verkar missat poängen som All in och Björnis vill lyfta och som jag håller med om. Det är ingen välgörenhet att de största ligorna värvar spelare från Damallsvenskan, de värvas eftersom de här fått en gedigen fotbollsutbildning alternativt förädlats efter att ha kommit som talanger från andra mindre ligor.
Att försöka förminska Damallsvenskan bara för att den av uppenbara skäl, d v s pengar, är sämre än de stora Europeiska ligorna känns rätt patetiskt i mina ögon.
Ja. så är det. Utan dessa länders hjälp hade inte Sverige varit så framstående på landslagssidan i damfotboll. Den dag dessa länder satsar på egna talanger istället kommer Sveriges damlandslag bli ungefär som Schweiz damer eller Sveriges herrar, En B-C nation i damfotboll på landslagssidan och på klubblagssidan. Men det är Sveriges klubbfotboll på damsidan redan idag. En B-nation. Tänk på hur chanslösa Häcken och Rosengård var mot München, Barcelona och Lyon för en tid sedan
Jag tycker att Falk skall vakta målet och att Janogy skulle bli uttagen. Hon gjorde en bra match mot Argentina.
Bra att Gerhardsson satsar på Musovic som känns som det bättre alternativet mot ett fysiskt starkt motstånd som sannolikt kommer vara mer ‘bryska’ i sitt spel inne i vår box och även mot vår målvakt.
Intressant nog skulle det vara rimligt att återigen byta målvakt i en kvartsfinal mot Japan eftersom de arbetar mycket med genombrott och djupledsspel där Falk känns som det bättre valet givet respektive målvakts spelstil och styrkor/svagheter.
Hade det inte varit kul om Gerhardsson givet att han påstår sig se målvakterna som helt jämna tar större hänsyn till vilka lag vi möter än vad som är brukligt i vanliga fall där man har en uttalad etta.
Håller helt med, sedan är jag högst tveksam om det skulle funka lika bra i praktiken. Fast….med tanke på hur inarbetade strukturerna verkar vara i landslaget kanske det här laget kan hantera det? Kul vore det ju hur som helst.
Apropå målvaktsspelet i VM: Trodde aldrig att jag skulle få höra någon säga det högt i offentligheten, men häromdagen sade faktiskt kommentatorn Henrik Strömblad efter ett tveksamt ingripande av en målvakt under en av matcherna: ”När det gäller spelet i luftrummet har målvakterna inom damfotbollen ofta problem. Den delen behöver man utveckla.”
Det är precis det jag brukar tänka när jag ex.vis ser ett inslag i Sportspegeln där helgens omgång i damallsvenskan gås igenom. Jag reagerar inte på utespelarna, men målvakterna… Det är bara att hoppas att de som ogillar damfotboll lämnat rummet eller tittar på svtplay och att de spolat fram till nästa inslag. Målvaktsspelet är helt enkelt underutvecklat. Målvakterna ser ofta obekväma och – vågar jag säga det? – klumpiga ut. Intressant nog får jag inte alls samma intryck av målvaktsspelet inom damhandbollen. Detta säger åtminstone mig att vi inte har att göra med ett könsspecifikt problem, och att man därför borde kunna tala om detta utan att anklagas för kvinnoförakt eller liknande.
Satt jag på Fotbollförbundet skulle jag uppmana klubbarna att dammsuga damhandbollen på målvaktstalanger. Det är en sak som är säkert. Inom volleybollen och basketen torde det också gå att vaska fram talang som i varje fall
inte skulle göra sig sämre i målet än de målvakter vi nu har.
Läste en gång under en av de stora turneringarna en läsarkommentar i The Guardian som tog upp problemet. Läsaren spekulerade i att skillnaden mellan herr- och damfotboll, när det gäller målvaktsspel, beror på att det inom herrfotbollen är en viss personlighetstyp som väljer att bli målvakter, men att den personlighetstypen ännu inte hittat fram till damfotbollen och målvaktsrollen. Det
var förstås typiskt att det var en anonym läsare som vågade peka på problemet
och spekulera i en orsak. En etablerad reporter, journalist eller expert skulle nog
riskera alltför mycket kritik. (Obs. nu att denne läsare ingalunda menade att detta förhållande skulle vara för evigt. Tvärtom. Det finns väl skäl att tro att den här ”personlighetstypen”, hur man nu än definierar den, så småningom kommer att hitta fram till målvaktsrollen även inom damfotbollen.)
Målvaktsspelet i de stora turneringarna är dock bra och blir allt bättre för varje turnering. Befarar tyvärr att Sverige är ett undantag. Hedvig Lindahl var under de första åren av sin tid i landslaget en säkerhetsrisk. Därefter skedde något och hon uppvisade sedan i princip femton år av bra målvaktsspel. Att hon under sin sista turnering, EM, inte nådde upp till sin vanliga standard var tråkigt. Det var säkert också skälet till varför Gerhardsson valde att inte ta med henne till VM. Tycker inte att någon av våra nuvarande målvakter har den kvalitet som Lindahl hade eller som målvakterna i de lag som är kvar i VM har. Det kan bli avgörande för Sveriges öde.
Verkar inte som att du kommer ihåg hur skakig Lindahl var i början av sina karriär både i klubb- och landslagssammanhang. Det hon fick vartefter var rutin och en säkerhet i sig själv som gjorde att hon verkligen ägde sitt straffområde. Vad hon hade från början var däremot en fysik som jag kan sakna hos såväl Falk som Musovic, något som visade sig både i flera akrobatiska räddningar och att hon kom tillbaka obegripligt snabbt från tuffa knäskador vid ett antal tillfällen.
Musovic och Falk har varit med länge i landslagssammanhang men har inte fått spela så mycket, något som gör att de är ‘orutinerade’ och osäkra i sina ageranden när de nu plötsligt fått ta över. Detta är resultatet av att landslagsledningen länge vägrade släppa in någon annan målvakt i startelvan även i träningsmatcher och lättare kvalmatcher. Det är ett 100 % självförvållat problem som tyvärr lär kvarstå många år då varken Falk eller Musovic är purunga och därmed har ett VM till i sig innan det sannolikt återigen är dags för nya profiler att ta över.
Hedvig Lindahls period har varit både en styrka och en svaghet. En styrka eftersom det inte är givet att vi har en världsklassmålvakt – bland de 1-3 bästa i många är. En svaghet för att, precis som du skriver, andra talanger har fått stå på vänt väldigt länge.
Som tur är får vi löpande fram lovande målvakter. Serina Backmark och Sofia Hjern är två. Somea Polozen och Elvira Björklund kan också nämnas.
Idiotiskt av Aftonbladet att avslöja det. Precis som i krig ska man inte hjälpa fienden att besegra en. Vårt behov att veta saker för nöjes skull överstiger inte deras behov av att segra.
Medias uppgift är att förmedla nyheter. Medias uppgift är INTE att hjälpa Sverige att vinna fotbollsmatcher.
USA mot Sverige 17 november 1991 VM i Kina gruppspel 3-2 till USA
Jo, det är korrekt att vi mött USA sex gånger tidigare i VM-sammanhang. Alla gånger har vi mötts i gruppspel, aldrig tidigare i en utslagsmatch. Min lista ovan handlade ju om att vi mötts flera VM i rad. Men visst hade jag även kunnat ta med förlusten från 1991.
Om Sverige åker ut mot USA firas det rejält
Snygg, fräsch och brännaktuell profilbild på bloggaren. Gissar att det är slutspelsskägget som pryder anletet… :)
USA flyttar upp Ertz på Lavelles plats. Var rädd för det.
Blackstenius avgör förmodligen. Hon har utvecklats enormt i Arsenal. Om jag har fel ber jag amerikanskorna om ursäkt