Tre veckor går fort när man har roligt. Det är tisdag morgon lokal tid, och det är dags för mig att göra som USA – resa hem.
Det här inlägget skriver jag på flygplatsen i Auckland. Utanför fönstret var det alldeles nyss spöregn. Men himlen sprack upp ganska snabbt, och nu bryter solen in mellan molnen. Lite så har det varit under tre vinterveckor här i Nya Zeeland.
Det började med spöregn och kyla. Efter några dagar funderade jag över hur mina skor skulle klara det här vädret. Men sedan blev det bättre. Och totalt sett har jag nog haft tur med vädret. De senaste dagarna i Auckland har exempelvis varit fantastiska.
I går var jag i fanområdet Fan Festival och såg England slå ut Nigeria efter straffläggning. Nigeria har väl kanske varit den här turneringens allra största överraskning. De har ju i och för sig haft många bra ungdomslag, och hävdat sig bra i F17-mästerskapen. Men organisationen kring A-landslaget har ju hela tiden var sorgligt oseriös.
Nu verkar Randy Waldrum har styrt upp det. Och jag tycker att Nigeria var förtjänt av att vinna mot England. Men slår man två straffar över eller långt utanför så går man sällan vidare i mästerskap. Fråga USA…
Det jag sett av Nigeria så har målvakten Chiamaka Nnadozie imponerat stort. Jag tyckte att hon var bra redan i Frankrike för fyra år sedan. Det förvånar mig att hon inte är i en större klubb än Paris FC. Som jag ser det skulle hon till och med kunna vara den bästa målvakten i världen just nu.
Jag har även imponerats av Christy Ucheibe – en riktig klassmittfältare. Jag minns inte att det pratades så mycket om henne när hon spelade i elitettan för Assi. Men det känns som att det kommer att pratas mycket om henne i framtiden.
Hos England gjorde Lauren James bort sig när hon medvetet trampade på en nigeriansk spelare. James lär inte spela varken i kvarts- eller eventuell semifinal.
Gårdagens andra match såg jag från hotellsängen. Australien vann säkert mot Danmark med 2–0, och fick tillbaka Sam Kerr. En bra dag för Tony Gustavsson och The Matildas.
Hittills har jag sett större delen av alla de sex åttondelsfinaler som spelats. Vi får se om jag på något sätt kan se tisdagens båda matcher under den 40-timmarsresa som just är påbörjad.
Spanien
Nederländerna
Japan
Sverige
Australien
Frankrike/Marocko
England
Colombia/Jamaica
En blogg om internationell damfotboll 
Välkommen hem !
Du kommer inte att märka någon skillnad på vädret!
Ja välkommen hem till regn, åska och blåst ett riktigt Nya Zeeland väder 🙂
Instämmer med föregående ”talare”! Och – behåll de vattentäta skorna på. Det regnar knappast mindre i Borås…
Tack för alla dina inlägg från Nya Zeeland. Du är nog Sveriges främsta damfotbollsjournalist och är alltid väldigt blygsam. Vilket gör att lagen och spelarna står för showen här och inte reportrar och experter som i annan media.
Än så länge måste man säga att det här är junisarnas VM! Den ena ungtuppen efter den andra visar prov på kvaliteter som damfotbollen aldrig har skådat tidigare. Den nya generationens damfotbollsspelare är här för att revolutionera idrotten. Det är inte bara en eller två som visar upp sig utan det kommer nya i var och varannan match.
Caicedos mål mot Tyskland är bland det snyggaste jag har sett! Balansen, sinnesnärvaron, touchen och skottekniken är på en helt ny nivå i damfotbollen. Den mjuka bollbehandlingen skulle många herrspelare bara drömma om. I samma Colombia lirar Ana Maria Guzman född 2005 som inte är så mycket sämre hon. Lauren James behöver väl ingen större presentation, där blev pressen för stor och hon tappade det. Lena Oberdorf, Buhl, Dumornay, Parauello, Bennison, Cooney-Cross ja listan kan göras ännu längre. Det som utmärker alla spelarna är deras teknik och speciellt förmågan att driva boll förbi motståndarens lagdelar på egen hand. Men även deras tillslag på bollen och skotteknik är på en ny nivå. Deras rörelsemönster är väldigt imponerande och för att vara så unga rör dem sig smart och gör sig spelbara.
Det tycker jag man märker på våra svenska junisar också. Spelare som Sandberg, Wijk, Vinberg, Kafaji, Schröder och Lundkvist med flera är väldigt bolltrygga och har ett lugn som många äldre svenska spelare saknar. Jämför till exempel Sandberg och Andersson så tycker jag Sandberg redan nu är bättre på det mesta, förutom att slå hörnor då kanske.
Speciellt Bennison har en blick för spelet som få andra i Sverige med en teknik och bollträff som sticker ut. Hon rör sig väldigt smart på planen och hamnar sällan stillastående. Hon hittar bra ytor men det är inte ofta hon får passningarna i rätt läge, oftast kommer dem inte alls. När hon väl fick bollen från Rubensson så blev det också mål några sekunder senare… Tycker det säger en del!
Är svag för den ”tänkande” spelartypen som Bennison är. Sådana har vi inte ett överflöd av i landet.
Intressant! Jag tycker också att detta är ett genombrott för nästa generation stjärnor, som finns i så gott som alla deltagande landslag. Du nämner Colombias Linda Caicedo – ojojoj, vilken sevärdhet hon lär bli kommande decennium! Det finns många, många fler och generationsväxlingen sätter förstås sina spår, som när de ”stora elefanterna” åker ur turneringen ganska oväntat. Sveriges förhoppningar ligger förstås i bollbegåvningar som Bennison och Sandberg, men fler stjärnämnen är förstås på uppgång från Allsvenskan och Ettan.
”Junisar” är en gullig synonym för juniorer och yngre fotbollsspelare, fast begreppet gäller visst bara kvinnosidan. Vad är motsvarigheten på den maskulina sidan? Kanske ”fjunisar”, med syftning på ansiktsbehåring i olika stadier…
Personligen har jag huvudsakligen hört begreppet ”junis” på herrsidan.
Intressant. Finns det en lokal skillnad i användningen av smeknamnet? Annars är det ju bara en spontant uppkommen nybildning typ kändis, doldis, fjortis (fjortonåring), mjukis, alkis o.s.v.. Ett månghundraårigt fenomen i svenska språket.