När jag skriver det här sitter jag på Heathrow och väntar in sista etappen av hemresan. Det har snart gått 37 timmar sedan jag checkade ut från mitt hotell i Auckland och påbörjade resan mot Borås.

Nu är det bara några timmars väntan här i London, flyg till Landvetter och bilresa hem kvar. Precis när jag klev på det senaste planet var det avspark mellan Frankrike och Marocko. Nu nästan 18 timmar senare noterar jag att Frankrike avgjorde tidigt och tog en högst väntad promenadseger i sin åttondelsfinal.

Jag noterar också att jag hittills har tippat rätt segrare i samtliga åtta utslagningsmatcher. Men det skall ju absolut erkännas att jag inte hade förväntat mig de matchbilder vi fick se i de båda matcherna som gick till straffläggning.

Jag trodde absolut att Sverige skulle skapa fler än en målchans på 120 minuter mot USA, och jag trodde aldrig att Nigeria skulle skapa fler chanser än England. Men som sagt, rätt segrare prickade jag i alla matcherna.

Nu är det några dagars vila innan det är dags för kvartsfinaler. Trots att England inte imponerat så jättemycket måste Europamästarinnorna räknas som klara favoriter mot uppstickaren Colombia. De tre andra matcherna är spännande.

Vi kör väl igenom dem i turordning:

Spanien–Nederländerna 50,1–49,9
Jag håller Spanien som mycket knappt favorit i en väldigt öppen och intressant kvartsfinal. Spanien är bäst i VM på bollinnehav, men har ibland problem med sin offensiva spets.

Nederländerna har fått ihop sitt lag bättre än jag trodde inför mästerskapet. Då tänkte jag att man också skulle ha problem med offensiven eftersom Vivanne Miedema inte kan vara med. Minns att de orangeklädda hade det tufft att ens kvala in till VM. Fortfarande efter 90 minuter i den helt avgörande matchen mot Island var det isländskorna som hade VM-platsen. Men i tredje övertidsminuten slog Esmee Brugts det inlägg som tog vice världsmästarna till VM.

Men som sagt Nederländerna känns både stabila och vassa. De spelar ett slags 3–5–2 med två sittande innermittfältare. De tre backarna är inte blixtsnabba, men från det jag har sett av laget är det väldigt bra på att skydda sin backlinje.

På den punkten har jag däremot sett svagheter hos Spanien, även i överkörningen av Schweiz i lördags. De spanska laget saknar ju som bekant sin fantastiska sexa, Patri Guijarro. Mot Schweiz delade Reals Teresa Abelleira och Barcas Aitana Bonmati på uppgiften.

Ibland hade de bra positioner. Men flera gånger låg båda jättehögt, vilket skapade ett hav av yta mellan mittbackarna och de båda sittande mittfältarna. Schweiz klarade inte av att utnyttja det. Nederländerna har både skickligare och smartare spelare. Det blir väldigt intressant att se formstarka Jill Roord röra sig i den ytan.

För Nederländerna är det ett stort avbräck att tuffa, och stundtals fula, Danielle van de Donk är avstängd och inte får spela. Men med Roord som tia och den tidigare spanska landslagsspelaren Damaris Egurrola bredvid Jackie Groenen borde Nederländerna ändå få till ett välbalanserat mittfält.

Den spelare som bar Spanien i åttondelsfinalen var nämnda Aitana Bonmati. Efter matchen var vi några internationella reportrar som fick en liten intervju med henne på engelska. Här är den. Det var framför allt reportrarna från Süddeutsche Zeitung och NZ Herald som skötte frågandet:

Du har sagt att Iniesta och Xavi är dina förebilder. När du nu själv presterar på den här enormt höga nivån – vad betyder det för dig, och hur ser du på sig själv som förebild?

– Jag försöker alltid bara göra mitt bästa på planen. Senast hade vi en jobbig match, och förlorade mot Japan. Då är det extra viktigt att man kämpar. Men i dag visade vi världen vad Spanien kan göra.

Du ser ut att spela med ett enormt självförtroende. Hur känner du dig ute på planen?

– Jag förbereder mig alltid både mentalt och fysiskt för att kunna prestera. Jag försöker tänka på allt, så att jag ger mig själv chansen att prestera. I dag kändes det väldigt bra, jag tycker att jag hjälpte laget och det är det viktigaste. Om det sedan är med mål, assist eller att få fart på bollen och benen. Allt jobb är viktigt – det måste inte bara handla om mål.

Men i den här matchen gjorde du två mål. Hur ser du på din position i laget, en sittande innermittfältare med offensiva uppgifter?

– Ibland var jag mer tillbakadragen och försökte slå passningar och driva fram bollen. Och vara en sexa, se till att vi behöll bollen och inte åkte på kontringar. Och ibland fick jag ytor längre fram och kunde vara mer som en offensiv mittfältare. Det är viktigt för oss att skapa den typen av ytor.

Om någon säger att Spanien är favoriter att vinna VM-guld, vad säger du då?

– (Hon ler) Jag tänker inte på sånt. Jag tänker på hur jag och laget kan göra för att nå bästa möjliga prestation. Om vi når framgångar så gör vi det. Men sånt som vem som är favorit är inget jag funderar över.

Hur skulle du beskriva dina mål, framför allt det andra?

– Jag kommer inte ihåg mina mål… Eller. Båda målen mot Schweiz och det mot Costa Rica var ganska lika. Jag flyttar bollen med högerfoten och avslutar med den vänstra. Sånt händer när man inte funderar, utan bara agerar automatiskt. När allt flyter behöver man inte fundera, då bara det händer. Jag är som bäst när jag inte tänker…

Jag tänker att Nederländerna behöver tänka på Aitana på fredag. Vi får se hur de lyckas. Hur som helst känns det på förhand som en otroligt öppen match. Känslan säger att Spanien när man nu har vunnit en utslagningsmatch i ett VM även kan ta ytterligare steg. Men Nederländerna är bra. Så det här är en match som skulle kunna gå hela vägen till straffar.

Japan–Sverige 66–34
I OS för två år möttes just Sverige och Japan i kvartsfinal. Då vann Sverige med 3–1 – mycket på fysik. Vårt landslag rivstartade med fem målchanser första kvarten, bland annat ett tidigt hörnmål. Men sedan var det mycket Japan.

Japanskorna utnyttjade bland annat Filippa Angeldahl:s brister i defensivan. Och det var mot matchbilden när Sverige återtog ledningen i början av den andra halvleken.

Sedan dess har Japan tagit flera steg i rätt riktning, medan Sverige känns något sämre. Det är således rimligt att ha Japan som ganska klar favorit, även om det svenska laget måste ha fått självförtroende av att slå ut USA.

Faktum är att tidigare Linköpingsspelaren Frida Maanum har rest med sama plan från Auckland via Melbouen och Perth hit till London som jag. Jag frågade henne i Perth vad hon tror om Sveriges chanser mot det Japan som ju slog ut Norge.

Maanum trodde att Sverige skulle få det väldigt svårt. Hon berömde Japans passningsspel, men framför allt lyfte hon deras kontringar. Och så är det ju. Japan har haft det lite svårt att skapa mot uppställda försvar, men har varit fantastiska i sitt kontringsspel. De sänkte Spanien på omställningar. Och de punkterade matchen mot Norge på en kontring. Där måste Sverige se upp.

Sammantaget är känslan efter Sveriges insats mot USA, och med det faktum att Japan haft en mer vilodag, samt kortare resa, tippar jag att Japan tar sin femte raka seger i VM. Men jag har gärna fel. Zecira Musovic kanske kan göra en kanonmatch till…

Australien–Frankrike 60–40
Det här är den match jag har sämst underlag för mitt tips. Jag har nämligen sett väldigt lite av det franska laget hittills i turneringen. Men Australien har hemmaplan, har fått flyt – och har nu Sam Kerr tillbaka.

Mitt tips av The Matildas i medaljmatcher är väl lite av ett önsketänkande med tanke på att det är ena arrangörslandet och att man har svensk lagledning. Men jag tycker att Matildas har sett bra ut mot Kanada och Danmark. Så det känns inte alls omöjligt med australiskt i ena semifinalen.

England–Colombia 80–20
England har gjort vad som behövs, och har nått kvartsfinal utan att imponera speciellt mycket. Jag tror att de fortsätter på den vägen.

Jag har inte sett Colombias 1–0-seger mot Jamaica. Men starkt att göra mål på det defensivt skickliga jamaicanska laget.

Colombia är det stora skrällgänget i det här mästerskapet. Och även om man har flera fina offensiva hot så tror jag att man har skrällt klart nu. Men vem vet, de kanske svävar vidare på den framgångsvåg som de skapat?