Det har gått en vecka sedan VM avslutades. Det har varit en vecka som mer har präglats av spanskt maktmissbruk än av guldfirande.
Under lördagen har Fifa valt att stänga av den spanska fotbollsbasen Luis Rubiales från all fotbollsverksamhet under tre månader.
Dessutom har elva av de spanska VM-ledarna valt att lämna sina uppdrag, och alltså ställa sig på spelarnas sida. I ett pressutskick från de elva ledarna skriver de att de tvingades vara med på Rubiales anförande under fredagen.
Noterbart är dock att inte förbundskapten Jorge Vilda valt att avgå. Däremot får han åka till Monaco på prisceremoni på torsdag. Då skall nämligen Europas bästa spelare och ledare för säsongen 2022/2023 prisas.
I fredags meddelade Uefa vilka tre som gått till final i respektive kategori. Bland spelarna röstade jag på Aitana Bonmati, Mary Earps och Alexandra Popp. Aitana gick självklart till final. Dit fick hon med sig Sam Kerr och Olga Carmona.
Kerr köper jag, det var nära att hon fick poäng av mig. Men jag tycker att det är orlmligt att Carmona anses vara en av Europas tre bästa spelare under den senaste säsongen. Real Madrids vänsterback avgjorde i och för sig både semifinalen och finalen i VM, men skall det verkligen räcka med två toppinsatser för att bli årets spelare? Carmona var ju faktiskt petad ur den spanska elvan i både åttondels- och kvartsfinal.
Bland ledarna röstade jag på Peter Gerhardsson, Sarina Wiegman och Jonatan Giráldez. De två sistnämnda gick till final, det gjorde inte Gerhardsson.
Den tredje finalkandidaten är istället Jorge Vilda. Visst vann hans lag VM-guld, och han gjorde några smarta taktiska drag i avgörande lägen. Men totalt sett tycker jag att Spanien vann guld trots Vilda, inte på grund av.
För egen del var det omöjligt att ens fundera över att ge poäng till en ledare som inte har sitt lags förtroende. Och efter veckans händelser hade det ju varit högst anmärkningsvärt om det är Vilda som får gå upp på podiet i Monaco på torsdag.
I det här inlägget tänker jag alltså sammanfatta det nyss avslutade vinter-VM:et i Australien och Nya Zeeland. Det slutade med att Europa för första gången tog alla tre medaljerna.
Vi har vant oss vid att England och Sverige är med och spelar om medaljer i stora mästerskap. Men Spanien hade aldrig tidigare vunnit en utslagsmatch på seniornivå. Nu gick det brandskattade spanska laget hela vägen.
Sett till att tolv spelare bojkottade VM var det spanska guldet förstås en skräll. Men sett till tillgången på talanger är det knappast överraskande att Spanien nu är överst på tronen.
Kollar vi på Sveriges bronslag så är det byggt kring spelare från de båda F19-landslag som tog EM-guld 2012 respektive 2015. Lite förenklat kan man säga att Peter Gerhardsson gjort två starka årgångar till världsetta.
I Spanien är alla i princip alla åldersgrupper guldårgångar. Spanien dominerar JEM-turneringarna på ett sätt som gör att Jorge Vilda har mängder av talanger att bygga sitt lag kring.
Sverige har två guld och en semifinal (2022) sedan 2012. Under samma period har Spanien fyra guld och fyra silver på tio turneringar. Så här ser Spaniens facit ut i F19-EM sedan 2012:
2012: Final
2013: Utanför topp fyra.
2014: Final
2015: Final
2016: Final
2017: Guld
2018: Guld
2019: Semifinal
2020–2021: Det spelades inga JEM under pandemin
2022: Guld
2023: Guld
Spanien har alltså vunnit fyra av de fem senaste upplagorna av F19-EM. Och alla landets årgångar sedan 1993:orna har hållit högsta Europaklass.
På så sätt är det ju faktiskt en underprestation att det dröjde ändå till 2023 innan landet för första gången vann en utslagsmatch i ett stort mästerskap. Med ett bättre ledarskap från Vilda och de andra spanska ledarna skulle Spanien redan ha varit dominant inom europeisk damfotboll för flera år sedan.
Att framgångarna kommer nu beror sannolikt mer på satsande klubbar och en växande liga än på landslagsverksamheten. Tidigare har spanska talanger inte haft något framtid inom fotbollen efter juniortiden. Men sedan några år tillbaka kan talangerna bli proffs på hemmaplan, och tjäna bra med pengar. Det har gjort att fler talanger stannat kvar i fotbollen längre. Det är också en orsak till att den spanska guldtruppen bara innehöll tio spelare som var äldre än 25 år.
I och med det här guldet är Spanien nu regerande mästare på alla de tre damnivåer där Fifa arrangerar VM-turneringar: dam, F20 och F17.
Och även om det ju är Sverige som är världsetta just nu så talar mycket för att Spanien i framtiden kommer vara laget att slå, ungefär som USA varit fram till nu. Det krävs förstås att det spanska laget får en vettig lagledning, men där händer det ju grejer nu. Så räkna med att Spanien snart är förbi Sverige på världsrankingen. Och att det här spanska mästerskapsguldet kommer att följas av många fler.
Innan jag går in på den svenska insatsen har jag jobbat på att få ihop ett allstarlag. Jag valde att totalt ta ut 23 spelare, alltså en full VM-trupp. I startelvan finns följande spelare:
Chiamaka Nnadozie – Ona Battle, Amanda Ilestedt, Alex Greenwood, Steph Catley – Keira Walsh, Elin Rubensson – Aitana Bonmati, Jennifer Hermoso, Hinata Miyasawa – Alexandra Popp.
På bänken har jag:
Mary Earps, Rebecca Spencer – Nathalie Björn, Millie Bright, Irene Paredes, Olga Carmona, Lindsey Horan, Teresa Abelleira, Linda Caicedo, Jill Roord, Kadidiatou Diani och Salma Paralluelo.
Några andra spelare som jag gärna hade haft med var Daphne van Domselaar, Mackenzie Arnold, Jun Endo, Christy Ucheibe, Melchie Dumornay, Salma Bacha och Alessia Russo. Den hårdaste konkurrensen tycker jag fanns på målvaktssidan, och svårast var att hitta fyra mittbackar.
Det var mitt världslag. Hur ser era ut? Kom gärna med förslag.
Jag kollade lite på Twitter. Där hittade jag följande världslag:
Slutligen tog det nordamerikanska förbundet ut en elva med bara nordamerikanska spelare. Den innehöll lika många från Jamaica som från USA. Det hade man inte trott inför mästerskapet.
Slutligen är det dags att sammanfatta den svenska insatsen. Jag tänkte göra det genom att gå igenom de snittbetyg jag satte på spelarna i de sju matcherna. Jag sätter inte betyg på coachinsatsen i respektive match.
Men det är självklart att Peter Gerhardsson och Magnus Wikman skall ha ett väldigt högt betyg för deras insats under VM. Så högt att jag gav Gerhardsson min fempoängare i röstningen om Europas bästa tränare.
Det fanns ju som bekant ganska många frågetecken när truppen togs ut i mitten av juni. Inte mindre än sex av de uttagna mittfältarna och anfallarna (Asllani, Blomqvist, Hurtig, Rolfö, Rubensson och Seger) bara hade spelat sporadiskt under våren. Plus att Blackstenius hade en skadad handled.
Det visade sig att Gerhardsson prickade ganska rätt med sin trupp. Undantaget var väl Caroline Seger, som kanske bara borde ha åkt med som ledare.
Och jag tycker fortfarande att det både är tråkigt och beklagligt att inte Rosa Kafaji fick plats. Det borde ha funnit plats för en till ungdom i en väldigt meriterad trupp. När Sverige klev upp på podiet och hämtade sina bronsmedaljer var 26-åriga Rebecka Blomqvist den tredje yngsta spelaren.
Återväxten är en framtida nöt att knäcka för Gerhardsson. Under hans sex första år som förbundskapten tycker jag att han skött utfasningen av äldre spelare på ett bra sätt.
Av en slump hamnade härom dagen min BT-krönika från OS-finalen 2016 framför mina ögon. Där hade jag följande önskemål till dåvarande förbundskaptenen Pia Sundhage:
”Jag ser gärna att Magdalena Eriksson matchas in i mittförsvaret, att Kosovare Asllani får huvudrollen på mittfältet och att anfallet byggs kring Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö. Jag hoppas även att talanger som Michelle de Jongh och Lina Hurtig ges utrymme.”
Utöver de Jongh är väl det här just vad Gerhardsson gjort. Men nu skall det ju handla om det nyss avslutade mästerskapet. Där var laguttagning, taktik och fasta situationer genomgående väldigt bra.
Gerhardsson valde att satsa på samma elva i alla matcher där avancemang stod på spel. Det som stack ut var valet av målvakt samt att Stina Blackstenius hela tiden fick förnyat förtroende trots rätt svaga insatser i anfallsspelet.
Med facit i hand var valet av Zecira Musovic som förstamålvakt klockrent. Hon gjorde en superinsats mot USA, och var därmed helt avgörande för att Sverige kom hem med en medalj.
Men totalt sett visade hon ändå inte sådan stabilitet och trygghet att jag känner mig övertygad om att hon skall vara förstavalet även framöver. Gissningsvis behöver hon byta klubb för att hitta den trygghet jag vill se hos en svensk förstamålvakt.
För att hitta den där säkerheten krävs det kontinuerlig speltid. Och i Chelsea skall Musovic i vinter konkurrera med tyska Ann-Katrin Berger, belgiska landslagsmålvakten Nicky Evrard och engelska talangen Hannah Hampton. Frågan är om vår svenska landslagsmålvakt kan hitta trygghet i den konkurrensen.
När det gäller Blackstenius tycker jag att det var rätt att ge henne förtroende. Hon har tidigare varit en pålitlig mästerskapsspelare. Och det var helt klart värt att försöka vänta in henne. Till slut gjorde Arsenalanfallaren en helt okej turnering. Hon gör alltid ett bra jobb i presspelet, och hon var okej offensivt i några matcher.
Men det slog aldrig gnistor om Blackstenius. Det gjorde det däremot om Rebecka Blomqvist, och jag tycker nog att Wolfsburgforwarden borde ha fått lite mer tid på planen.
Vad gäller Blackstenius hamnar hon nu i en situation som liknar Musovics. Konkurrensen om platsen som nia i Arsenal kommer att bli stenhård i vinter. Jonas Eidevall har värvat Alessia Russo från Manchester United och Cloe Lacasse från Benfica. Dessutom har man Jodie Taylor och Gio Queiroz, plus att Vivianne Miedema är på väg tillbaka från sin korsbandsskada.
Därmed är vi framme vid spelargenomgången. Så här ser jag på de svenska spelarnas VM-insatser. De är sorterade efter vilket snittbetyg jag har givit dem under turneringen:
1) Elin Rubensson – 3,86 (27/7)
7 matcher (6 från start), 581 minuters speltid, 1 mål plus 1 mål i straffläggning.
Rubensson inledde VM lysande, och behöll den höga nivån genom hela turneringen. Vissa kallade henne för Segers vikarie. Men jag tycker nog att Rubensson var bättre än vad Seger brukar vara. Häckenstjärnan utmärkte sig med fint passningsspel och en makalös löpstyrka.
Vi som såg henne på Gamla Ullevi mot Frankrike i november visste att hon kunde hålla högsta världsklass. Men att hon skulle göra det genom en hel turnering efter att ha haft en skadeförföljd vår, det var en väldigt trevlig överraskning.
2) Amanda Ilestedt – 3,57 (25/7)
7 matcher, 632 minuters speltid, 4 mål, 1 assist.
Ilestedt dominerade i luftrummet och utnämndes officiellt till VM:s tredje bästa spelare. De fasta situationernas drottning nickade in tre hörnor och smällde upp en boll i nättaket. Hon var dessutom en klippa i försvarsspelet. En missbedömning mot Sydafrika var ett av få misstag.
Även hon kom från en skadeförföljd vår, och hennes storspel var således en väldigt positiv överraskning.
3) Fridolina Rolfö – 3,33 (20/6)
6 matcher, 502 minuters speltid, 3 mål plus 1 mål i straffläggning.
Barcastjärnan fick en del kritik under turneringen. Men jag tycker att hon var högklassig hela vägen. Och hon klev fram och satte ett par riktigt viktiga straffar. Hon matchades dessutom klokt, och kunde trots knäproblem spela i alla matcher där hon behövdes.
4) Magdalena Eriksson – 3,29 (23/7)
7 matcher, 660 minuters speltid, 1 mål i straffläggning.
Magda var den enda svenska spelare som spelade samtliga de 660 minuterna. Hon gjorde det med pondus och kvalitet. Jag tyckte att hon hade en svacka under vintern, och var lite orolig över hennes form. Den oron visade sig vara obefogad.
5) Nathalie Björn – 3,17 (19/6)
6 matcher, 570 minuters speltid.
Björn slog en svag straff mot USA. Men totalt sett gjorde hon en väldigt stark turnering på ovan position. Från högerbacksplatsen var hon otroligt viktig för det svenska spelet genom sin trygghet med bollen och sitt fina passningsspel. Dessutom höll hon rent i defensiven.
5) Kosovare Asllani – 3,17 (19/6)
6 matcher, 463 minuters speltid, 1 mål. 1 assist.
Lagkaptenen växte ju längre turneringen led, och avslutade på absolut världsklass. Är fortsatt otroligt viktig både i press- och anfallsspel.
7) Zecira Musovic – 2,83 (17/6)
6 matcher, 570 minuters speltid. 22 räddningar, 4 insläppta mål.
Visade mot USA att hon kan hålla högsta världsklass när det gäller som mest. Men var ändå lite ojämn genom turneringen.
7) Filippa Angeldal – 2,83 (17/6)
6 matcher, 524 spelminuter. 1 mål.
Säker straff mot Japan. Alltid trygg i passningsspelet, och blir allt bättre i defensiven. Men saknade Rubensson när gamla Häckenkompisen byttes ut.
9) Jonna Andersson – 2,67 (16/6)
6 matcher, 570 minuters speltid. 2 assist.
Jonna hade en otrolig precision på sina hörnor, och fick en femma i betyg av mig efter Italienmatchen. De fantastiska hörnorna vägde upp att hon stundtals hade det lite jobbigt i försvarsspelet. Dock skall sägas att hon ofta lämnades helt ensam ute på kanten utan något understöd, vilket satte henne i riktigt jobbiga situationer.
10) Johanna Rytting Kaneryd – 2,50 (15/6)
6 matcher, 509 minuters speltid, 1 assist.
Teknisk och bolltrygg. Men lite för ineffektiv för att få riktigt toppbetyg. Noll mål och ett assist är ju inget bra facit för en offensiv spelare. Dock skall sägas att hon gjorde ett bra försvarsarbete, samt att hennes passningsskicklighet var en tillgång i den svenska anfallsuppbyggnaden.
11) Stina Blackstenius – 2,33 (14/6)
7 matcher, 502 minuters speltid, 1 mål, 1 assist.
Som redan har avhandlats var toppforwarden bättre i defensiven än i anfallsspelet. Hon fick också sämst snittbetyg av de elva startspelarna.
Övriga spelare betygssattes bara någon enstaka gång. Noterbart bland bänkspelarna var att Rebecka Blomqvist gjorde tre mål på 158 spelminuter samt att Sofia Jakobsson noterades för två assist på 135 spelminuter. Båda överträffade därmed de spelare ur startelvan som de i första hand de konkurrerade med.
En blogg om internationell damfotboll 
Man kan ju diskutera om inte Jorge Vilda faktiskt hade spelarnas förtroende då det drog ihop sig till VM-spel då man faktiskt vann. Med det kaos som varit i laget så har han gjort en fantastisk prestation. Man kan ju alltid diskutera olika val man gör vid utmärkelser. Amanda Ilestedt var den tredje bästa spelaren i VM, men du hade inte henne som den bästa spelaren i Sverige. Carmona bland de tre bästa i VM ? När man skulle utse världens bästa idrottsmän under 2022 hamnade 2 fotbollsspelare bland de 3 bästa på en lista. Och det var säkert för att fotbolls VM hade nyss avslutas när man tog fram den listan.
Jo, de spelare som var i Sydney följde taktiken i finalen. Men flera ordinarie spelare var ju hemma i Spanien under finalen, så Vilda har en del jobb kvar innan man kan säga att han har spelarnas förtroende.
Jo, man kan tycka att det är fantastiskt att ta guld efter att både ha tappat omklädningsrummet och fått flera nyckelspelare att starta en bojkott. Men om Coach of the Year bara hade handlat om resultat kunde man ju bestämt från början att priset går till den tränare som vinner VM-guld. Nu tycker jag nog att man behöver lägga in ledarskapet i bedömningen. Och jag har inte hört en enda spelare hylla Vilda efter guldet. Det här klippet visar hur spelarna firar med andra ledare, men struntar i Vilda:
Vildas ”bragd” påminner mycket om Richard Möller Nielsen som tog Danmark till EM-guld 1992 i Sverige. Han var hårt kritiserad i dansk massmedia, fick en plats till EM sedan Jugoslaven inte fick vara med i sista stund, vissa spelare bojkotta honom, bl a Michael Laudrup och sedan går han och vinner EM-guld. Det är väl den största skrällen i EM-historien liksom då Grekland vann EM 2004.
Jag är så tråkig att jag konstaterar att både ditt världslag och dina betyg på Sveriges (flesta) VM-spelare känns helt rimliga. Det finns några poster där jag tycker det väger jämnt, Mary Earps gick trots allt hela vägen till en final som målvakt, och det borde ändå ge henne platsen i stället för Nnadozie. Nnadozie var mycket bra, men Earps hann visa mycket mer.
Vad gäller utmärkelsen bästa spelare och ledare, så brukar ju svenskar och svenskor i princip aldrig vinna sådant. Vi är ett för litet land och för blyga. (Med ett välkänt undantag, på herrfotbollssidan.) Men samtidigt kan jag rent fotbollsmässigt/resultatmässigt förstå att man placerar en VM-guldcoach före Peter Gerhardsson.
Det är för övrigt värt att notera att The Guardian har Zecira Musovic i sitt världslag, samt Amanda Ilestedt. https://www.theguardian.com/football/2023/aug/22/from-musovic-to-paralluelo-our-team-of-the-womens-world-cup
Jag har en känsla av att svenskar själva är de som dissar Musovic mest. Det kan man ju fundera över.
Det blir lätt så att man förblindas av det som är bra hos spelare man bara ser någon gång. Tvärtom är det lätt att fastna för brister hos spelare du ser ofta. På så sätt slår garanterat svenska spelare ur underläge på min och många andra svenska experters allstarlistor.
Som jag skrev tycker jag att den hårdaste konkurrensen fanns på målvaktssidan. Och kollar man enskilda matcher gjorde Musovic den bästa målvaktsinsatsen i VM. Hennes nolla mot USA var makalös, och den tar säkert in henne i flera allstarlag.
Men kollar man räddningsprocent i turneringen hamnar Musovic bara på sjätte plats bland de målvakter som spelade minst tre matcher. Räddningsprocent säger förstås inte allt eftersom olika räddningar är olika svåra. Men procenten är ändå en ganska bra indikation på målvaktens totala insats i turneringen.
Här är en länk med lite målvaktsstatistik från VM.
Köper inte alls påståendet om att spelare man ser mer bedöms hårdare, möjligen om de har stora brister men de spelarna är ju knappast landslagsaktuella ändå. När du skriver att Musovic måste byta lag för att visa stabilitet (i landslaget) så blir jag lite konfunderad, att du har en tydlig bias för Falk är rätt tydligt men att hon är stabil i ett defensivt ramstarkt Häcken betyder väl egentligen inget alls när spelet i landslaget blir helt annorlunda ?
Nu drar du förhastade slutsatser. Resonemanget om Musovics stabilitet handlar helt och hållet om Musovic – det har inget med Falk att göra.
Fast det har det väl i o m att det är Falk hon slåss med om platsen som förstamålvakt, din kritik mot Musovics ‘stabilitet’ måste väl vara jämfört med Falk som du likt många andra uppfattar som säkrare och tryggare i mål ?
Eller har du någon annan målvakt du tänker på när du säger att citat: ”Men totalt sett visade hon ändå inte sådan stabilitet och trygghet att jag känner mig övertygad om att hon skall vara förstavalet även framöver. Gissningsvis behöver hon byta klubb för att hitta den trygghet jag vill se hos en svensk förstamålvakt.”
För tydlighetens skull så är detta ingen kritik mot dig som givetvis får ha vilka preferenser du vill angående vilka som ska spela. Jag är definitivt partisk mot Falk vilket jag inte har några problem med att stå för då jag tycker hon är överskattad och inte har visat i superstabila Häcken varför hon skulle vara förstavalet i landslaget.
Nej, det var inte en jämförelse med andra svenska målvakter. Det var mer en önskan om vilken typ av målvakt jag vill se som förstemålvakt i landslaget. Och det kan ju vara så att vi saknar den målvakten för tillfället.
Det här med att få mycket speltid kontra en bra träningsmiljö har ju varit en het potatis den senaste tiden. Jag tycker Musovic var ganska ojämn i turneringen men hade två kanonmatcher mot USA och Australien. Däremellan stod hon för några sämre ingripanden. För att bli så jämn som möjligt och höja sin lägstanivå är jag tämligen övertygad om att spela matcher är det allra viktigaste oavsett vilken position man har. Du kan inte träna dig till en stabilitet i matchsituationer på träningsplanen. Den erfarenheten får du endast genom att spela så många matcher som möjligt så det till slut blir en vana. Oavsett om det handlar om en mittbacks positionsspel eller en målvakts säkerhet i luftrummet. Hade Musovic haft en större matchvana inför turneringen är jag övertygad om att hon hade hållit en jämnare nivå.
Därav tror jag det kan vara läge att flytta på sig för ett antal av damlandslagets spelare. Många ifrågasätter Musovic förlängning med Chelsea men jag tycker det är minst lika konstigt att Blomqvist väljer att stanna i Wolfsburg?! Ska jag vara helt ärlig tycker jag hon har kastat bort ett antal år av sin karriär genom att nöta bänk. Visst har hon vunnit många titlar men frågan är hur delaktig hon egentligen känner sig i dem när hon aldrig spelar. Hon kommer aldrig bli etta i landslaget om hon fortsätter såhär. Jag tycker hon är en väldigt duktig spelare som förtjänar att få spela mer. Det finns så mycket fotboll i henne men när ska det lossna på riktigt? Ingen blir gladare än jag om Wolfsburg verkligen har en plan för henne och hon får en stor roll kommande säsong. För jag skulle tippa på att hon är den spelaren som kommer tillbaks med störst självförtroende när laget nu återstartar. Tyskorna har förmodligen lite stukat självförtroende till en början av säsongen och då har Blomqvist sin chans att visa framfötterna. Jag tror inte vi har sett det bästa av ”Blomman” än men frågan är om vi ens får se hennes fulla potential? Jag hoppas verkligen det, varför inte redan till hösten👍
Samma sak gäller för JRK. Man kan nöta bänk en säsong men får hon inte spela mer kommande säsong är det läge att flytta på sig till en klubb där hon är en av stjärnorna och får en större roll, typ en mittenklubb i WSL. Det är en sådan typ av flytt jag tycker Blomqvist ska göra även hon.
Håller med om att nämnda spelare, och kanske några till, allvarligt bör överväga att byta klubb i höst för speltidens skull. Chelsea och Wolfsburg ger, liksom OL, intryck av att vara klubbar som mycket väl kan värva spelare, bara för att sedan sätta dom på bänken eller läktaren, för att hindra att spelarna hamnar hos konkurrenterna. Lite som AC Milan gjorde under första halvan av 1990-talet. Mina intryck grundar jag på nämnda klubbars historia av att först värva spelare friskt och sedan ge många av spelarna ytterst begränsad speltid eller ingen speltid alls. Det finns några toppklubbar till som nog kan handla på ett liknande sätt.
Håller med om Wolfsburg och Chelsea. Hur mycket speltid Blomqvist, Brand, Wassmuth ( Sellner) får kommande säsong i Wolfsburg känns högst osäkert , med hänsyn till att Wolfsburg värvat friskt inför kommande säsong. Kanske roterar Stroot, tränaren med spelarna annars blir det mycket bänknötande för bla Blomqvist. Det vore bättre om nämnda spelare lånas ut till några andra klubbar, kanske till Damallsvenskan iställlet
Det jag är spänd på är hur dem nu ska få in de yngre spelarna i landslaget. Matcherna i Nations league är ju stenhårda så där lär det inte testas alls. Nästa trupp kommer förmodligen se likadan ut som VM-truppen med ett par extra spelare. Frågan är ju vilka dem spelarna blir. Olme plus en eller två backar typ?! Men vem av dem offensiva spelarna ska flytta på sig? Det kan ju bli så att ett par spelare lämnar återbud. Jag räknar nästan med att vi får klara oss utan Rolfö större delen av hösten till exempel. Asllani har sina problem, Schoug och Jakobsson blir inte yngre direkt och snart är det nog dags för dem att tacka för sig. Kafaji är inte en sämre spelare än varken Janogy, Schoug eller Jakobsson. Janogy är rivig och teknisk men hon är ingen tia i mina ögon. Jag ser henne mycket hellre som ytter eller nia. Kafaji är den perfekta tian och får hon inte chansen till hösten ger jag snart upp. Gerhardsson säger själv att han vill ha spelare som vinner sina dueller. Kafaji gör det, men till skillnad från många andra svenska spelare har hon även en slutprodukt när hon väl har vunnit bollen.
Som jag ser det är Sveriges stora problem fortsatt att skapa klara chanser i öppet spel. Den sista passningen är fortfarande för svag och där måste vi bli bättre. Nu tycker jag vi börjar få fram spelare som har kvalite i den sista tredjedelen och då måste vi börja satsa på dem också. Dem skolas på ett annat sätt vilket ger en bättre teknik och spelförståelse. Jag har länge tyckt att många av dem svenska spelarna är väldigt bra på en eller två saker men ganska dåliga på den tredje och fjärde delen av spelet. Men nu börjar vi få fram spelare som är mer kompletta som jag ser det. Som Kafaji och Vinberg till exempel.
Detta för oss över till den Damallsvenska återstarten. Det blev en sprakande match mellan BP och Linköping. Båda lagen gasade på framåt men hade inte lika bra koll bakåt. Det bjöds på drömmål efter drömmål och fortsätter hösten på samma sätt blir det kul. Tycker matchen var ganska jämn men LFC hade ett par spelare som avgjorde med individuella prestationer snarare än ett väl fungerande spel. Men för att vara första matchen med nya tränaren såg LFC helt ok ut. Tycker det fanns två spelare som stack ut lite extra.
Takarada är för mig ligans bästa mittfältare tillsammans med Kyra om vi nu räknar bort Rubensson som knappt spelade mittfältare i Häcken under våren. Hon var väldigt bra igår och dikterar tempot i matchen. Bjöd dessutom på ett väldigt fint mål som assisterades av matchens andra stjärna. Lisa Björk var allra bäst och låg bakom det mesta Linköping skapade. Hon har haft en lite strulig vår men nu har hon hittat formen och drivet igen vilket är kul att se. När hon är på spelhumör är hon en av ligans roligaste spelare att titta på. Jämför henne med JRK och Jakobsson så har hon redan nu bättre beslutsfattande än båda två. Hon sätter upp sina medspelare i fina ytor och hennes inspel finns det en tanke med. Hon är inte världens snabbaste men likt James och Lieke Martens är hon en mästare på att tempoväxla och driva förbi sin spelare med kraft, teknik och balans snarare än att bara springa ifrån henne som andra kan göra. Det gör henne svår att stoppa. Målet hon gör är snyggt men det är assisten till 1-4 som jag tycker visar hennes alla styrkor. Hon vinner bollen, trycker sig förbi backen med sin fysik och sedan slår hon ett smart inlägg i helt rätt yta som Abam bara kan möta med en bredsida och styra in. När såg vi ens ett sådant inlägg i VM från en svensk spelare? Då hamnade bollarna istället på tionde bänkraden. Hon är ju dessutom mer eller mindre dubbelfotad och har ett ruggigt tillslag med båda fötterna. Halvvolleyn som hon skickar iväg visar på kroppskontroll och god koordination. Ja ni hör ju… här har Alexander hittat en ny favoritspelare! Sedan gör det ju inte saken sämre att den norrländska dialekten skiner igenom då och då🤩
Såg att Selerud är tillbaka i LFC men det blir inte lätt att slå sig in i elvan när Björk spelar såhär. Selerud var bra när hon kom in och är egentligen en mer renodlad wingback, Björk är ju egentligen ytter men har hittat sin roll i LFC. Hur som helst har dem nu två bra alternativ på den kanten så dem kan växla lite mellan dem.
Tänkte det vore kul att göra en elva med spelare som inte kom med till VM den här gången och se hur den skulle kunna stå sig mot Sveriges startelva i bronsmatchen.
Holmgren
Wijk, Rybrink, Kullberg, Nilden
Zigiotti, Bergman-Lundin, Kafaji
Vinberg, Anvegård, Björk
Det finns ett par spelare som skulle kunna gå in i svenska startelvan här utan att det blir allt för långsökt. Tänker på Rybrink, Olme, Nilden, Vinberg och Kafaji. Så jag är inte lika orolig för svensk damfotbolls framtid som jag ser många experter verkar vara. Alla landslag går igenom generationsväxlingar men jag tycker Sverige ser ut att lyckas bra med sin. Vi har fortfarande en stark stomme kvar av spelare som är mellan 26-30. Och sakta men säkert fasar vi ut gamla spelare och in med nya. Bennison och Sandberg är med här och Lundkvist skulle ha varit med. Nilden är redan inne i verksamheten och flera andra har fått testa på.
Tittar man mot Damallsvenskan tycker jag det var länge sedan det fanns så många unga intressanta spelare som nu. Dessutom på många olika positioner med allt från Rybrink till Wangerheim. Detta är ju frukten av att vi inte har samma stjärnglans i ligan längre vilket ger yngre förmågor chansen att få mycket speltid och ta större steg i sin utveckling.
Kul att du tar med Emma Holmgren, en riktigt bra målvakt som inte får glömmas bort, spelar i Levante!
Detta är offtopic. Men det finns inget inlägg om cupen ännu. Jag fick reda på att cupen inte lottas utan att lagen placeras ut efter geografin. Jag tycker faktiskt inte det är okej, IFK Göteborg och Örgryte har alltså placerats att möta varandra, hade det varit lottning hade man kunnat köpa det med tur/otur men nu är det alltså en byråkrat på svenska fotbollsförbundet som bestämt att Häcken ska möta Allingsås och IFK ÖIS.
Alingsås måste klara av Göteborgs DFF först förstås…
…vilket Alingsås gjorde med besked: 9-0!
Man sitter och gör samma tabbe som föregående år, placerar in lagen geografiskt vilket man inte gör på herrsidan!
Klubbarna har inga pengar att resa för. Måste vara geografisk uppdelning.
Om Svenska Cupen ska vara ett mästerskap typ FA-Cupen i England, då ska det vara fri lottning. annars kan man kalla det något annat typ träningsturnering eller något sådant. Dam klubbarna har inga pengar men ändå ska dom tvingas att skicka sina F19 lag från Piteå ner till Kristianstad för att spela en B- match, kan tyckas lite märkligt?
Nog har de allsvenska klubbarna pengar så de skulle kunna åka 30-40 mil för en match. Det blir ju inga övernattningar. Sundsvall DFF-Hammarby eller Mallbacken- Djurgården.
Kul att man verkar ta till vara på hypen efter VM nu och fortsätter satsa. Såg att Sportbladet sänder 3 matcher i den första kvalrundan till champions league i Linköping nästa vecka och det väntas storpublik till LFC-Arsenal. Sedan är Viaplay väldigt aktiva och matar ut material om Damallsvenskan i sina kanaler. Nu hoppas vi bara på lite bättre publiksiffror också när det drar igång igen.