I dag blev det en sväng till Hisingen för matchen Häcken–Rosengård. Det innebär att jag på drygt två dagar har sett alla Sveriges tre representanter i Champions League.

Som jag tidigare berättat är ju Sverige i ett jobbigt läge i nationsdelen av Uefas klubbranking. Att damallsvenskan kommer att tappa den tredje platsen till 2025 känns i princip klart sedan Benfica tagit sig vidare till final i sin miniturnering och därmed redan ökat Portugals ranking med två poäng.

Nu gäller det för svensk del att fallet skall stanna på sjundeplatsen. För att klara det behöver nog Rosengård eller Häcken kvala in till gruppspelet. Eftersom Häcken kommer att få en hopplöst svår lottning står hoppet i första hand till Rosengård.

Nu är det ju i och för sig en månad till starten av andra kvalomgången. Men jag hade ändå lite Champions Leaguetankar när jag åkte mot Göteborg.

Inför säsongen tänkte man att Rosengårds besök på Bravida skulle vara en tidig seriefinal, eller i alla fall ett toppmöte. Men det handlade ju mer om om toppen mot övre mitten. Som jag ser det är är damallsvenskan i nuläget uppdelad i fyra olika stora klungor:

1. Guldstriden. Där har Häcken kommandot, trots att dagens match slutade 0–0. Hisingens stolthet utmanas av tre lag: Linköping, Hammarby och uppstickaren Piteå.
2. Skånska mästerskapet. Det är nu sju poäng mellan första- och andraklungan. Den här gruppen består av de tre skånska lagen – Rosengård, Vittsjö och Kristianstad. Trion fortfarande har en teoretisk chans att ta sig upp på åtråvärda topp tre. Men då krävs det nog full poäng i resten av matcherna.
3. Nedflyttningsstriden. Dit räknar jag ännu så länge hela sex lag – Växjö, Norrköping, Djurgården, Örebro, Uppsala och BP. Åttan Växjö har hela 14 poäng upp till sjuan Kristianstad. Däremot är det bara åtta poäng ner till BP på nedflyttningsplats.
4. IFK Kalmar. Tabelljumbon är så avhängd att laget får en egen rubrik här. Man kallar väl inte ett lag för en klunga. Men med sju poäng upp till nästjumbon, och en juniorbetonad trupp så är det orättvist mot de andra lagen att en nämnas ihop med Kalmar.

I första matchen efter VM lyckades Kalmar hålla nere förlustsiffrorna till 6–0. Jag såg i Norra Skåne att Vittsjötränaren Ulf Kristiansson var rejält kritisk till hur tabelljumbon tillåtits förändra sitt lag i sommar:

”Jag tycker det är märkligt att ingen annan reagerat på det. Här kommer de till spel med ett lag under våren och nu ett helt annat, och det kan påverka hela serien. Det enda förbundet gör att de bötfäller dem med 25 000 kronor och sen så tycker de att det är bra. De som får klä skott för det är spelarna ute på plan och det är inte rätt mot dem. Är det rätt att de ska åka Sverige runt i åtta matcher till och få storstryk.”

”Vi är sanningen å säga inte det lag som är effektivast på att göra mål och ändå gör vi sex i dag. Vore det inte mer rätt för de här spelarna att de får spela på sin rätta nivå? Det kommer bli som med Eskilstuna även om de här åker ur ändå, men förbundet verkar ju inte bry sig. Det blir svårt att ta ligan på allvar då.”

Jag förstår Kristianssons synpunkt. Samtidigt är det ju svårt för förbundet att stoppa en klubb från att vidtaga åtgärder för att rädda sin ekonomi.

Nu till kvällens match. Den slutade alltså mållös, vilket innebär att varken Häcken eller Rosengård har gjort mål efter det långa VM-uppehållet.

Precis som jag var Peter Gerhardsson på plats både i Linköping i onsdags och på Bravida i dag. Inför avspark hyllades Gerhardsson och de fem VM-spelare som fanns med i lagens båda startelvor.

Jag noterade att Rosengård inte hade med nigerianska VM-succén Halimatu Ayinde i dagens matchtrupp. Hon har tydligen åkt på en hjärnskakning under träning, men bör vara spelklar till nästa omgång. Jag såg också att Bea Sprung och Mia Persson klev upp på läktaren precis innan avspark.

Persson har någon känning i ryggen, medan Sprung var petad ur den 18 spelare stora matchtruppen.

I Häcken finns numera Hanna Wijk, Aivi Luik och Clarissa Larisey på skadelistan. På den listan finns sedan länge även Stine Larsen. Med både Larsen och Larisey skadade valde nye tränaren Mak Lind att spela med ett otroligt soännande anfallspar.

Som nia startade Felicia Schröder, och bakom henne som tia fanns Rosa Kafaji. Det var första starten i damallsvenskan för Schröder – som är född den 13 april 2007 och har fått sin fotbollsfostran i IFK Björkö.

🚨 | Supertalangen Felicia Schröder, född 2007 (!) gör ikväll sin första damallsvenska match från start!

Hon har hittills under säsongen stått för sju inhopp och två mål, men får alltså ikväll chansen från start mot självaste FC Rosengård! pic.twitter.com/DHZCYPNIHe

— Talangkollen (@talangkollen) September 8, 2023

När jag såg Häckens laguppställning slogs jag av tanken att Kafaji/Schröder skulle kunna vara landslagets anfallspar om fyra–fem år. Undra om Gerhardsson slogs av samma tanke?

Det var dock en annan forward som inledde bäst. Rosengårds japanska nyförvärv Mai Kadowaki visade direkt i matchupptakten att hon såväl är snabb, smart som bollskicklig. Hon löpte in bakom Elma Junttila Nelhage ett par gånger och oroade på så sätt Häckenförsvaret.

I och med att jag inleder med den spaningen kan man tro att det var Rosengård som tog tag i spelet från start. Det var det inte.

I uppställt anfall spelar mästarklubben numera 3–4–3. Men den här dagen ägnade man sig inte åt så mycket uppställt anfall. Tvärtom föll Rosengård längre bak än jag tror att jag sett dem göra någon tidigare gång. Man spelade 5–4–1 med fokus på försvar.

På presskonferensen efteråt sa assisterande tränare Joel Kjetselberg att Rosengård fokuserade på att försöka studsa tillbaka efter förlusten mot Piteå senast, och man gjorde det genom att försöka sätta ett bra försvarsspel. Han sa också att han tyckte att 0–0 var ett hyfsat rättvist resultat.

Det senare kan man helt klart diskutera. Mak Lind höll exempelvis inte med…

Noterbart för övrigt att Rosengård skickar fram Kjetselberg. I somras var man ju tvungna att återigen göra honom till assisterande tränare eftersom han inte har rätt utbildning, och istället sätta upp Ieva Cederström som huvudansvarig. Man fattade ju direkt att det var en papperskonstruktion. Och det fanns inget ikväll som tydde på att Cederström var ansvarig, och att Kjetselberg bara var assistent.

Häcken hade ett spännande spelsätt. I anfall låg man i princip i ett 2–3–5 där mittbackarna var tvåan, där trean bestod av Elin Rubensson, Filippa Curmark och Marika Bergman Lundin, och där man tryckte upp vänsterbacken Anna Sandberg högt, så högt att hon snarare var en ytterforward.

På en laguppställning var Katariina Kosola uppsatt som högerback, men Kosola var pigg ytterforward medan Rubensson föll ner på högerbacksplats i försvar.

Häckens problem var att 2–3–5-uppställningen ofta blev rätt statisk. För att riva upp hål i ett 5–4–1-försvar krävs rotationer och/eller rörelse och motrörelse. Jag satt rakt bakom Häckens bänke och noterade hur tränare Lind hela tiden försökte hjälpa spelarna att hitta rätt rörelsemönster. Men det gick alltså periodvis inte så bra.

Dagens match: Häcken–Rosengård. pic.twitter.com/orRBQPhU9J

— Johan Rydén (@Johan_Ryden) September 8, 2023

Det blev trångt i mitten för spelskickliga lirare som Kafaji och Anna Anvegård. Och Häcken fick sällan bra adress på sina inlägg/inspel. Dock var det ju Häcken som ägde matchen. Och rimligen borde hemmalaget ha gjort något mål.

I den första halvleken hade Kafaji ett friläge och Schröder hade två fina chanser – ett närskott och ett friläge. Det syns på Schröder att hon bara är 16 år. Men det syns också att hon har stor talang. Friläget skaffade hon sig genom en högklassig mottagning med högern, och sedan avslutade hon med vänstern. Tyvärr för Häcken gick bollen utanför.

När hon skrev på för Häcken i vintras hade hon aldrig spelat seniorfotboll. I dag gjorde hon damallsvensk debut från start. Och i våras blev hon damallsvensk målskytt i sitt första inhopp – bara någon dag efter att hon fyllt 16.

🔥 Felicia Schröder – första spelaren född 2007 att näta i OBOS Damallsvenskan! pic.twitter.com/LJNKj5WLRc

— OBOS Damallsvenskan (@_OBOSDamallsv) April 17, 2023

Jag pratade med henne efter matchen i dag, och fick ett bra intryck – hon var glad, positiv och helt utan later.

Några minuter in i den andra halvleken tyckte jag att Schröder skulle ha haft en straff. Jag glömde att fråga henne om den situationen, och reprisvinkeln på tv var inget vidare.

Men klart är att jag inte tyckte att domaren Hanna Laajanen var redo för uppgiften. 25-åringen anses vara en av Sveriges största domartalanger. Men känslan från dagens match är att hon nog hade mått bra av att döma på lägre nivå några år till. För Laajanen var tyvärr sämst på planen.

Bäst var Rosengårds nya målvakt Eartha Cumings. Jag skulle säga att målvaktsspelet är ett avgörande skäl till att mästarklubben inte är med i guldstriden i år. Men nu har Rosengård fått en riktigt bra målvakt. Och det är förstås väldigt viktigt inför Champions League-kvalet.

Däremot behöver Rosengårds backlinje jobba på sin organisation. Det såg många gånger rätt spretigt ut. Och jag hörde hur Mia Persson flera gånger ropade ”Hitta linjen” från läktaren.

Det höll ju ändå fram till en vunnen poäng. Elin Rubensson hade ett stolpskott i fjärde övertidsminuten, men bollen ville inte in, och Häcken förlorade två pinnar. Det gör att Hammarby och Piteå har chansen att närma sig ytterligare. På söndag kväll kan båda bara vara tre poäng från förstaplatsen.

Nämnda Rubensson var fantastisk som sexa i VM. Jag tycker inte att Häcken fick ut max av sin storstjärna i den roll hon hade i dag. Tränare Lind menade att han valde den här rollen eftersom det är det bästa för laget. Och visst är Curmark och Bergman Lundin två duktiga damallsvenska sexor. Men Rubensson har ju visat att hon håller världsklass på den positionen.

Slutligen noteras att publiksiffran på 3 820 var rekord för Häcken i damallsvenskan. Samt att jag är långt ifrån säker på att jag sett det blivande guldlaget i dag. Tvärtom är känslan att guldstriden kan leva ändå in på målrakan.