Det skall sägas direkt att jag bara sett sista kvarten av Sveriges 1–0-förlust borta mot Schweiz. Men jag såg en kavalkad av målchanser i den andra halvleken samt att Sverige hade 19–3 i avslut.

Nu står Peter Gerhardsson i SVT och pratar om att laget föll på oförmågan att göra mål. Det känns som en rätt självklar analys. Och en analys som gäller hela Nations League. Han pratar också om bristen på skicklighet i offensivt straffområde. Och där har förbundskaptenen något att analysera noga inför framtiden.

Jag har länge trott på att det skall lossna för Stina Blackstenius. Men nu kanske det är dags att börja spela in en annan toppforward. Enligt den statistik jag hittar har Blackstenius gjort ett mål på 16 landskamper i år. Det är helt enkelt alldeles för dåligt för en toppforward i ett av världens bästa landslag.

Och det är ju faktiskt värre är så. Kollar vi övriga ordinarie anfallsspelare så har Johanna Rytting Kaneryd bara gjort två landslagsmål under året. Och Kosovare Asllani har gjort ett. Det är långt ifrån imponerande siffror.

De enda anfallsspelare som gjort tre mål eller fler i år är Fridolina Rolfö och Rebecka Blomqvist. Men de båda är ju borta på grund av skador, och har inte varit spelbara i höst.

Följden har blivit att Sverige stått och fallit med fasta situationer. Följaktligen blev Amanda Ilestedt svensk skyttedrottning i VM, och Magdalena Eriksson leder interna skytteligan i Nations League.

Som väntat dog den svenska OS-drömmen i kväll. Nästa år står Sverige för första gången någonsin utanför ett globalt fotbollsmästerskap på damsidan. Det är förstås otroligt tråkigt.

Samtidigt får man inte glömma att det är lika otroligt imponerande att vi är det europeiska land som varit med i flest globala mästerskap. Men nu måste förbundskapten Gerhardsson börja att bygga om sitt lag. Och det är verkligen ingen lätt sak.

När jag hör diskussionerna om herrlandslaget blir jag ibland mörkrädd. Där förväntas den nya förbundskapten göra Sverige till ett slags Brasilien eller Spanien. Det låter som ett omöjligt uppdrag.

Som ni förstår tycker jag alltså att Gerhardsson bör få förtroendet att fortsätta. Inför den här Nations Leagueturneringen har han gjort otroliga resultat. Den här hösten har han tvingats matcha ett landslag utan flera bärande spelare. Och tyvärr är inte bredden på den svenska toppen så stor att vi klarar det.

Men nu står alltså Gerhardsson inför ett litet vägskäl. Han bör ta chansen att jobba om sin startelva lite grand. Få till en liten föryngring. Men jag förespråkar ingen revolution. Svensk damfotboll har kännetecknats av att hålla världsklass på fasta situationer samt av att vi är svåra att göra mål på. De styrkorna får man inte tappa bort.

Och stommen av spelare födda 1993 och 1997 bör ju hålla i ytterligare en fyraårscykel. Det Gerhardsson i första hand bör kolla på nu är kanske framför allt ytterbacksplatserna samt vilka som skall spela allra längst fram.

I skrivande stund står det för övrigt 2–1 till Italien borta mot Spanien. Står sig det resultatet är risken uppenbar att Sverige slutar trea i Nations Leagues grupp A4, och tvingas till kval för att hålla sig kvar. Det vore förstås ett jättefiasko för ett landslag som toppade världsrankingen när vi gick in i den här turneringen.

Det återstår ungefär en halvtimma i Pasaron. Men vinner Italien den matchen måste sannolikt Sverige göra samma sak för att slippa kval – alltså ta en trepoängare borta mot Spanien.

I övrigt noteras att England stod för en mäktig vändning hemma mot Nederländerna. De orange ledde med 2–0 i paus. Men England kom tillbaka, och Ella Toone satte segermålet till 3–2 på övertid. Därmed lever hoppet om att Team GB spelar i OS nästa år. Fast det är Nederländerna som toppar gruppen med tre måls marginal inför slutomgången.

Även i Tyskland lever OS-hoppet. Ett sent 3–0-mål från Klara Bühl mot Danmark gör att tyskorna nu har kopplat greppet om gruppsegern.