För andra året i rad blev det förlängning i Piteås cupsemifinal. Men den här gången klarade norrbottningarna av att vinna. Fast det krävdes enormt pannben av norrbottningarna för att vända 0–2 till 3–2 mot Rosengård.

Vi har ju fått två otroligt spännande semifinaler i svenska cupen. Under påskdagen möts fjolårets båda topplag Hammarby och Häcken i ett enormt prestigemöte. I dag har fjolårsfyran Piteå besegrat 2022 års mästarlag FC Rosengård.

Och den som trott att Piteå skulle bli ett bottenlag i år fick anledning att göra om sitt tips. För Stellan Carlsson:s lag ser precis lika svårspelat ut som vanligt. I dag hade tränaren fått göra om i sin backlinje. Högerförsvaret var nytt med Wilma Carlsson och Selina Henriksson, vilket höll på att bli kostsamt.

Även om Piteå startade piggt med bra presspel så stod det 0–2 redan innan matchklockan hade nått tolv minuter. Det var just två inlägg mot Piteås högerförsvar som ledde till målen. Olivia Holdt var sista kvinna på bollen båda gångerna.

Rosengård var otroligt effektivt där i början. Och efter de där båda målen tappade Piteå aggressiviteten och gästerna hade närmast full kontroll på spelet. Man skapade i och för sig inte så mycket, men man borde ha haft en straff i 26:e minuten när Momoko Tanikawa fälldes. Det hade nog varit spiken i Piteåkistan.

Tanikawa är för övrigt ett fynd. Passa på att njuta av Rosengårds lån från Bayern München så länge hon är i damallsvenskan. För vilken lirare hon är. Bolltrygg, alltid spelbar, framåtlutad i passningsspelet och med grymt tillslag i båda fötterna. Skulle jag ranka de allra bästa spelarna inför damallsvenskan 2024 hade japanskan nog varit etta närmast före Rosa Kafaji och kanske någon till.

I stället för Rosengårdsstraff fick Piteå med sig en reducering i slutet av den första halvleken. Olivia Holm nickade in en fint slagen hörna från Emma Viklund. Och efter paus blev det en ny matchbild.

I den första halvleken spelade Piteå 4–5–1 eller möjligen 4–3–3 med något tillbakadragna kantforwards. Efter paus var det 5–2–3 med en lite högre och aggressivare press. Dessutom körde man med Sara Eriksson och Ronja Aronsson i högerförsvaret, vilket skapade stabilitet. Halvleken var länge väldigt chansfattig. Men i 81:a minuten slog Piteå återigen till på en fast situation. Det var Josefin Johansson som nickade in en inläggsfrispark från Felicia Green.

Det blev förlängning, vilket totalt sett inte var helt ologiskt. Rosengård hade stort bollinnehav, men totalt sett var fördelningen av målchanser rätt jämn. Och kanske att Malmölaget fick lida vid de fasta situationerna av att man bara hade en back på planen.

För Rosengård spelade ett 4–2–3–1 där tre av de fyra backarna egentligen är centrala mittfältare, nämligen Ria Öling, Emma Jansson och Halimatu Ayinde. Det är ju förstås en fördel i uppspelsfas att ha massor av bolltrygga spelare på egen planhalva. Men defensivt vill man ju gärna ha vana backar på planen när man skall försvara en ledning.

Förlängningen gick spelmässigt i Rosengårds favör. Och när Anam Imo haltade av planen i slutet av den första kvarten kändes det som att Piteås anfallsspel dog. Jag såg för övrigt hur det högg till i nigerianskans vad. Första reaktionen var att hon drabbades av en bristning. Men för Piteås, och Imos skull hoppas jag att det bara var kramp.

Det skulle bli en lätt slumpartad situation som avgjorde matchen. Saga Swedman pressade Ria Öling långt ut på högerkanten. Rosengårdsbackens lätt panikartade uppspel träffade en Piteåspelare, och studsade till Swedman. Hon tog sig in mot mål längs kortlinjen, och satte bollen ur dålig vinkel. Jag är ingen målvaktstränare, men känslan är väl att Angel Mukasa borde ha kunnat stänga till bättre.

Målet kom i 120:e minuten. Och efter 2,5 minuters tillägg bröt segerjublet ut i Piteå. Klubben från Norrbotten är klar för sin första cupfinal. Grattis.

Inte minst är man imponerad av lagets mentala styrka. Tränare Carlsson tycks kunna göra alla sina spelare till mentala monster. Det är spelare som aldrig viker ner sig, utan hela tiden tror på sin spelidé. Kul att se.

När det gäller Rosengård känns laget trots allt vassare än i fjol. Men man slås fortsatt av den konstiga balansen i spelartruppen. Jag skrev om det i höstas, och slogs av det även när jag såg dagens startelva. I princip startade Malmöklubben med en målvakt, en back och nio mittfältare.

Duktiga mittfältare har man alltså i överflöd. Däremot är det alltså brist både på backar och forwards. Men som sagt, det känns som att man hanterar truppens obalans bättre i år. Som att Rosengård kommer att bli ett topplag igen.

Utöver den här spännande cupmatchen har jag även använt påskaftonen till att lägga upp ett nytt Forum Elitettan för 2024. Och på förslag från en av er läsare testar jag även att starta ett Forum Damettan 2024. Alltså ett forum för tankar och matchrapporter från alla de tre division 1-serierna. Det blir intressant att se om det även går att få fart på debatten i ettan.

Under veckan har även en hel del svensk elitlag spelat träningsmatcher. Här är en liten genomgång:

Malmö FF–IS Halmia 2–0
MFF vann genrepet. Men laget imponerar inte alls i den omfattning som man förväntat sig. I fjol vann man med 6–0 och 5–0 mot Halmia. Nu blev det alltså ”bara” 2–0 efter mål av Anna Plantin och Malin Gunnarsson. Trots den hackiga försäsongen går det inte att hålla någon annan än MFF som seriefavorit i elitettan.

Kif Örebro–IFK Norrköping 1–0 (0–0)
Många har tippat att Kif Örebro skall åka ur damallsvenskan. Det gör inte jag. Rickard Johansson har visat att han kan skapa ett lag av det mesta. Under försäsongen har man nu slagit både Djurgården och Norrköping, vilket bör ge självförtroende. Den här gången avgjorde Aslaug Sigurbjörnsdottir under matchens slutskede. Peking har jag trott på, men under försäsongen har man knappast imponerat. Eller. Man slog ju Hammarby, vilket förstås är jättestarkt. Men i övrigt är det nu tre förluster mot lag som var på damallsvenskans undre halva i fjol.

BP–Gusk 3–0 (1–0)
BP har blandat och gett under försäsongen. Den här gången gjorde Sara Olai mål före paus och Tuva Ölvestad gjorde två efter. Jag har tidigare skrivit att Ölvestad ser spännande ut. Och två mål här förstärker den bilden. Gusk siktar mot damallsvenskan. Men resultaten på försäsongen luktar inte toppstrid. Har man en högre växel att lägga in när serien drar igång?

Trelleborg–Vittsjö 0–2 (0–1)
Nykomlingen Trelleborg har spelat massor av träningsmatcher under försäsongen. Mot damallsvenskt motstånd har man ett kryss (Kif Örebro den 1 mars) och nu tre förluster. Man har även förlorat mot elitettanlagen Alingsås och Jitex. Däremot vann man nyligen mot Malmö FF, vilket väcker lite hopp. Men det blir ändå svårt att tippa TFF över nedflyttningsstrecket.
Vittsjö gör allt bättre resultat. Kryss mot LFC förra veckan och nu seger. Laget känns klart sämre än i fjol, men bör ändå sluta närmare toppen än botten. Den här matchen vanns efter mål av Kajsa Lind och Jess Ayers. Däremellan räddade Lauren Brzykcy en straff.

Kristianstads DFF–Linköping FC 2–1 (1–0)
Skönt för KDFF att få vinna direkt efter raset senast mot Häcken.

IK Uppsala Fotboll–Djurgårdens IF 1–3 (1–0)
IK Uppsala har haft det tufft efter degraderingen. Först stort tapp av spelare, sedan en tuff försäsong där det blivit rakt igenom förluster mot de elitlag man mött. Enda segern har kommit mot division 1-laget Gefle IF. Därför var det förstås en framgång att man i dag ledde i paus mot Djurgården efter mål av Elin Flakberg.
Men stockholmarna vände i den andra halvleken efter mål av Zara Jönsson, Shinomi Koyama och Tove Almqvist. I höstas trodde jag att Djurgården var på gång att få ordning på spelet. Men resultaten den här vintern pekar i alla möjliga olika riktningar. Utgångstipset blir trots allt att Dif kommer att slåss långt ner i tabellen.

Örebro SK–AIK 0–0
Jag hade ingen speciellt stark känsla kring ÖSK inför försäsongen. Jag tänkte att det var en given avstigningskandidat. Men laget har verkligen imponerat. Man har ingen förlust på fem matcher mot elitettanmotstånd. Och nu kryssade man även mot AIK. ÖSK känns som en riktig outsider i näst högsta divisionen.
AIK har också gjort en riktigt bra försäsong. Det här var väl det klart svagaste resultatet. Men känslan just nu är att Gnaget ändå har tillräckligt med kvalitet för att undvika akut nedflyttningsstrid.