Klockan 21.00 i kväll smäller det. England tar emot Sverige på Wembley i första omgången av tidernas tuffaste EM-kvalgrupp.
På förhand är England storfavorit, jag skulle säga att det är typ 75–18–7 i hemmafavör. Både Sverige och England hade svackor efter fjolårets VM i Australien och Nya Zeeland. Men medan det engelska laget har tagit sig ur sin svacka så är det fortsatt stora frågetecken kring nivån på vårt landslag.
Totalt har Sverige spelat åtta landskamper efter VM, och egentligen har ingen av dem varit på den höga nivå man vant sig vid sedan Peter Gerhardsson tog över. Några halvlekar har varit bra, men inte mer än så.
Nu saknas viktiga försvarskuggar som Nathalie Björn och Amanda Ilestedt, vilket känns jobbigt inför en match mot ett starkt England med 70000 supportrar i ryggen. Å andra sidan är äntligen Elin Rubensson och Fridolina Rolfö tillbaka, vilket förstås är otroligt positivt.
Klart är att det blir en väldigt intressant fredagskväll på Wembley för vårt landslag.
Frågan är om matchen kommer att innehålla några snackisar på samma nivå som söndagens möte mellan engelska Emma Hayes och svenska Jonas Eidevall på Wolverhamptons hemmaplan Molineux.
Hayes knuff av Eidevall blev en världsnyhet. Jag såg exempelvis ett inslag om den på CNN. Och eftersom Hayes skall ta över USA:s landslag hamnar hennes aktioner under extra noggrann lupp.
Personligen tycker jag att det inträffade är intressant av flera skäl. Jag tittade ju på Hammarby–Häcken i söndags, så jag såg inte cupfinalen som Arsenal vann efter mål av Stina Blackstenius. Däremot har jag följt eftersnacket med intresse.
Först hörde jag Hayes förklaring till sitt agerande efter matchen. Hon sa till BBC att hon ansåg att Eidevall uppträdde olämpligt, och att det inte var första gången. Hon kallade det svensken gjorde för ”manlig aggression”, och ansåg att sådant inte borde accepteras inom damfotbollen.
Eidevall i sin tur förklarade sitt agerande med att Arsenal inför avspark hade velat att man skulle använda flera matchbollar, medan Chelsea hade insisterat på att matchen bara skulle spelas med en boll. Men när Chelsea jagade kvittering, och bollen hamnade i Arsenals avbytarbås kastades det plötsligt in en extraboll. Och det gjorde Eidevall upprörd.
Personligen blev jag lite förvånad när jag hörde det här. Inte för att jag misstrodde Eidevall, utan för att jag trodde att man numera alltid körde ”flerbollsupplägg” på elitnivå, att matcher med bara en matchboll var något som försvann för sisådär 25 år sedan. Men jag har inte hört någon dementera Eidevalls förklaring. Och vad jag nu förstått så verkar enbollsupplägget vara grundupplägg i den engelska ligacupen.
Med den bakgrunden förstår jag att han blev arg. För det hade jag också blivit om motståndaren hade drivit igenom en sak – men sedan valt att inte själv följa den.
Jag såg att Hayes också hävdade att Eidevall skulle ha stått för någon form av provokation mot Erin Cuthbert. Oturligt nog för Chelseamanagern finns det tv-klipp på händelsen:
Vad jag kan se har Eidevall fullt fokus mot fjärdedomaren. Och det är Cuthbert som visar aggression mot svensken och inte tvärtom.
Bilderna styrker alltså Eidevalls version, och får ju Hayes att framstå som en riktigt dålig förlorare. Noterbart är att den enda som fått något straff för det här är Jonas Eidevall, som fick ett gult kort. Och det kan låter rimligt, för han var utanför sitt tekniska område och skrek mot fjärdedomaren.
Men i min värld bör även Cuthbert ha fått ett gult kort. Och Hayes… Att hon verkar komma undan utan åtgärd är i högsta grad anmärkningsvärt.
Inte nog med knuffen, med sina utspel försöker hon ju smutskasta och skapa en opinion mot Arsenals svenske tränare. Som tur är finns det tv-bilder. Men det som Hayes gör känns faktiskt otroligt fult.
Det har med rätta spekulerats i hur det hade tagits i damfotbollsvärlden om det varit tvärtom, om Eidevall hade knuffat och försökt smutskasta Hayes.
En blogg om internationell damfotboll 
Hayes är en otäck typ. Men tyvärr gör hennes status i England att hon kommer undan straff och i stort sett även kritik.
Intressant. Utveckla?
Gärna! Hon har en arrogans och ett sätt att nedvärdera andra med sitt kroppsspråk och i intervjuer. Påminner inte så lite om Mourinho.
Nu är detta såklart en subjektiv åsikt men en jag står för.
Om Sverige har tur så blir det 0-0, men domaren kommer nog hjälpa England till seger. Tycker tyvärr England i regel alltid får domaren med sig, ungefär som Tyskland under deras storhetstid.
Inför EM-kvalet är det kanske dags att påminna alla som säger att Sverige redan i praktiken är klara för EM att så inte alls är fallet. Fotbollspodden Tutto Femme menade att resultaten i kvalet inte spelar någon roll eftersom Sverige får möta ett lag från Liga C i en avgörande match till EM. Men det är bara Playoff 1. I Playoff 2 väntar troligen ett lag från Liga B (t.ex. Portugal, Skottland eller Wales) men det kan också bli ett lag från Liga A beroende på resultat och hur lagen är rankade (enligt Uefas krångliga Coefficient Ranking System där resultat i kvalet också har betydelse). Full förklaring på hur kvalspelet går till finns på Wikipedia.
Dessutom är EM-kvalet en fortsättning av Nation’s League och resultatet här lägger grunden för Nation’s League 2025-26. En fjärdeplats i gruppen för Sverige innebär alltså nedflyttning till Liga B till den upplagan och det är verkligen inte bra.
Jag hoppas och tror att Sverige gör allt för att komma topp 2! Det finns inget utrymme för nostalgiuttagningar. Bästa laget måste spela.
För ungdomslandslagen finns ett liknande upplägg där man spelar ett inledande kval på hösten och sedan ett avgörande kval till våren. Vårens resultat blir sedan grund för höstens kval för nästa års landslag. Sveriges 07-landslag, som ska spela F17-EM i Malmö och Lund om en månad, kom sist i sin kvalgrupp för några veckor sedan. Detta innebär att 08-landslaget kommer att kvala i Liga B till hösten. Vinst där och man kan kvala till nästa års F17-EM, men då seedat i fjärde gruppen. Ett dåligt kval får alltså stora konsekvenser, precis som för A-landslaget.
Just nu spelar 05-landslaget kval till sommarens F19-EM. Riktigt bra spel (endast höjdpunkter finns att se) och vinst mot Ungern i första matchen. Vinner man även mot Rumänien i morgon väntar sedan en tuff och troligen direkt avgörande match mot toppseedade Tyskland på tisdag. Den här upplagan har haft svårt att hitta rätt med laguttagningarna senaste året, men 06-talangerna som flyttats upp verkar nu ha hittat rätt och en nyckelspelare som Bea Sprung är i toppform. Mycket förvånande är dock att Felicia Schröder inte togs ut till dessa avgörande matcher. Ja, hon är två år för ung (07:a), men de bästa spelarna ska alltid vara med. Bennison och Ilestedt är två spelare som tidigt fick chansen med betydligt äldre landslag. Vi får hoppas att en sådan blunder inte blir det som avgör Sveriges öde i kvalet.
Det grundläggande är väl att Sverige som sexa på världsrankingen ska klara av kvala in bland 16 lag, punkt. Oavsett om man spelar på Wembley eller asfaltplaner i någon otillgänglig buskabygd med ett kvalsystem som passar i papperskorgen.
”Ett dåligt kval får alltså stora konsekvenser, precis som för A-landslaget.” – sounds like this is a bad thing, but is it? Shouldn’t bad performances in competetive games have consequences? Otherwise why play them at all?
The Swedish U17-team played two good games out of three, but didn’t get the results. The fact that they were already qualified as hosts may have made the difference, mentally. I still believe they are a top 20 team in Europe even if the results have been below that.
According to many pundits in Sweden, the national team can finish last in their group with absolutely no consequences. I was just pointing out that this isn’t true.
jag var i England för och såg Chelsea-arsenal för några veckor sedan och reagerade då på att de bara hade en boll. Otroligt underligt.
Pingback: Här borde inte Sverige ha varit i underläge | En blogg om internationell damfotboll