Det var en hyperintressant måndagskväll med inbördes möten för de fyra lag som spelade cupsemifinaler tidigare i vår.
Cupsegraren Piteå föll hemma mot Hammarby med 1–0 och är redan 13 poäng bakom de båda topplagen, och sju poäng från medalj. Det känns som att norrbottningarna kommer att få väldigt svårt att återupprepa fjolårets fina fjärdeplats. Att Piteås höjdpunkt under 2024 redan har inträffat.
För Bajen och Rosengård fortsätter däremot segertågen. Jag har coachat mitt lag i kväll, och inte haft möjlighet att se någon av de båda toppmatcherna. Men utifrån det här klippet med höjdpunkter skapade inte Hammarby så mycket mer än segermålet. Och totalt har mästarna har bara gjort tolv mål på sex omgångar.
Men laget känns ändå superstabilt och har bara släppt in två mål bakåt. Och den stabiliteten blir förstås något att luta sig mot när laget nu närmast ställs mot Rosengård hemma och Häcken borta.
Även Rosengård har hållit nere baklängesmålen på två. Malmölaget har dessutom haft bra fart på anfallsspelet. Med dagens två fullträffar är man uppe i totalt 22 på sex omgångar. Det är förstås väldigt starkt.
Stark är också en rätt bra beskrivning av nyförvärvet Momoko Tanikawa. Jag behövde inte se henne i många sekunder innan jag förstod att hon skulle bli en jättetillgång för Rosengård. Och en jättetillgång har hon blivit. Hennes sträckta vrist till 1–0 i dag mot Häcken är en läckerbit. Ett otroligt vackert mål.
Jag hörde Caroline Seger prata med Radiosporten om att Rosengård fick lägga rätt mycket energi på försvarsspel i dag. Men klippet med höjdpunkter från matchen visar bara anfallsspel från serieledarna. Var Häcken så uddlöst?
Vi har alltså två fullpoängare i damallsvenskan i en vecka till. För på måndag möts de alltså i Stockholm i ett hyperintressant toppmöte. Nog måste det väl bli fullsatt på Kanalplan?
En blogg om internationell damfotboll 
Det där höjdpunktsklippet du länkade till från Piteå-Hammarby är ganska komiskt. Och direkt felaktigt. Hammarby hade 12-6 i avslut, och 9-4 i avslut på mål. Första halvlek var ganska jämn, men Hammarby borde ha avgjort flera gånger om i andra. Jag tror redigeraren har rötter i Norrland :-)
Med det sagt så är Piteå otroligt svårspelade. Man spelar damallsvenskans kanske mest cyniska fotboll, med tyngdpunkt på fysik och fasta situationer. Jag minns att i Svenska cupen i våras var Piteås 6 första mål i turneringen på fasta situationer. I kvällens match lyfte man fram 9 spelare i en klump i straffområdet vid nästintill samtliga frisparkar – även vid frisparkar långt, långt in på egen planhalva. Kanske inte alltid mumma för åskådare, men fotboll går ut på att göra fler mål än motståndarna, och Piteå gör det bra. Det dom också gjorde bra var en aggressiv hög press som Hammarby hade problem med, främst i den första halvleken innan man mattades en aning. Kul även med två och ett halvt tusen på läktarna i solen, det var fri entré som en sponsor finansierade.
Trist att Häcken-Rosengård gick samtidigt så man missade den. Kanske inte helt oväntat resultat med tanke på skadelistan i Häcken. Jag litar dock inte på höjdpunktsklippet från den matchen heller, men förhoppningsvis bistår någon läsare med tankar och åsikter från matchen :-)
Häcken hade en bra period mellan min 20-45 i första halvlek efter att ha blivit utspelat första kvarten. I övrigt utan kraft och energi i andra halvlek sedan FCR gjort 2-0.
Enda målchansen var en nick av inhopparen Masaka i slutet. I övrigt noll målmöjligheter. Cumings hade en lugn kväll.
Mycket snack på Viaplay om tufft spelschema men bra att Rybrink röt till och förklarade att FCR minsann spelade så sent som i fredags så spelschemat kan vi inte skylla på.
De flesta hyllar Rosengårds offensiv men vill vända på det och hylla defensiven med Wik-Arnardottir-Ayinde. Den sistnämnda har aldrig spelat i försvaret men varit sensationellt bra i tre matcher – både på vänster och höger sida. Men hårt arbetande mittfältare/anfallare gör det hela mycket enklare.
Ps. Varför är det ALLTID Schough och Seger som intervjuas? Eller kan inte referenterna engelska?
FC Rosengård var ganska överlägsna i mitt tycke och borde ha gjort ett par mål till. De valde att köra en modifierad variant av sitt spelsätt där de gick på hög press när läget fanns och backade hem i andra lägen (dvs ingen totalpress som mot Djurgården). BK Häcken kom helt fel taktiskt (de fick byta spelsystem efter 18 minuter!) och jag var inte förvånad att Mak Lind tog på sig det efteråt (att han valt fel matchplan). När FCR anföll var det kreativt, rappt och alltid farligt.
När Häcken gick till anfall mot samlat försvar var det statiskt, oinspirerat och oftast alldeles för långsamt spel. De fick till en del bra situationer, framförallt på kontringar, men slutresultatet blev bara några farliga inlägg och hörnor, samt någon genomskärare som nästan nådde fram. Nyckeln var att Rosa Kafaji plockades bort (oftast av Jessica Wik) och sedan kunde Tanikawa och Seger enkelt vinna mittfältsduellen.
En dråplig situation var när Kafaji gick in mycket fult på Tanikawa i första halvlek (minst gult) och domaren dömde fördel för att senare varna…. Alice Bergström! Bergström såg mycket förvånad ut. Även Felicia Schröder gick in fult mot Tanikawa i slutet av andra halvlek och det är nu andra matchen i rad som hon gör något sådant. Hoppas att någon tar ett snack med henne. Motgångar hör till fotbollen och att avsiktligt sparka på motståndarnas bästa spelare är så klart aldrig okej.
För Häcken gäller det nu att hitta tillbaka det grunderna. Till och med en klippa som Jennifer Falk stod inte att känna igen i dagens match med ett par bortslagna passningar. En bortamatch mot AIK kan vara rätt medicin för att få igång anfallsspelet igen, för sedan väntar ju Hammarby på hemmaplan den 25/5. För FC Rosengård är det bara att köra vidare och försöka hitta en liknande matchplan mot Hammarby innan det blir chans till revansch (för den snöpliga cupförlusten) mot Piteå hemma.
Rosengård har redan tagit fler poäng (9) mot topplagen (Hammarby, Häcken, Kristianstad, Linköping och Piteå) än vad de gjorde förra året (8).
Häcken var bäst i det interna sällskapet förra året med 19 poäng på tio matcher, och ligger trots två förluster ändå bara två poäng efter ”sig själva”.
Noterbart i övrigt är att förra året gav de 30 matcherna sextetten emellan 13 hemmavinster, 12 oavgjorda och bara 5 segrar för gästerna.
I år är raden så här långt 1-1-6.
Falsk matematik, sjöng Peps en gång i Vittsjös hemtrakter. Finns inga konstanter att väga mot, sannerligen inte årets versioner av Lkpg, KDFF, PIF.
KDFF ligger 4:a, en poäng bakom Häcken. LFC och PIF har börjat svagt men har båda haft svåra spelscheman.
Alltså Tanikawa är ju sensationellt bra, hur tycker du Johan att hon står sig mot Hamano som var förra årets snackis ?
Jag gillade verkligen Hamano – som för övrigt just har gjort mål för Chelsea mot Tottenham. Men jag tycker på alla sätt att Tanikawa är fantastisk. Den bästa jag sett på ett par år i damallsvenskan. Otroligt att Rosengård kunde få låna henne.
Hur högt skulle du ranka Chawinga bland dem du satt i Damallsvenskan, om du sett henne? Själv missa jag henne, men hört att hon var grym
Ja, jag såg henne. Och hon var bra, utan tvekan den bästa målskytt jag sett i damallsvenskan. Hon vann skytteligan säsongen 2017, när serien fortfarande höll hög Europaklass. Hon gjorde det på fantastiska 26 mål (tolvlagsserie) för ett lag som åkte ut. Det är makalöst bra. Hon fick liksom inget gratis, utan fick skapa nästan allt själv.
För att hitta någon som gjort fler mål under en säsong får man backa till 2002. Och det känns inte jämförbart, för då var damallsvenskan en ren amatörserie. Så Chawinga sätter jag högt.
Jag tror inte Hamano är en ful spelare men det såg ut som om hon orsakade Nildéns skada genom att sparka hennes fot i duellen…
Jo, det är Hamanos fot som orsakar Nildéns skada. Men det är ju helt omedvetet. Japanskan landar snett och har ingen aning om att hon träffar svenskan. Hamano har blicken åt ett helt annat håll.
https://x.com/viaplayfotboll/status/1790966753318650315?s=46&t=RgZHSFIvoXukAw16Q3QW_A
Jag var på plats i Lund idag och såg Spanien demolera Frankrike med 6-1 i semifinalen av U17-EM. Det stod 6-0 efter 31 minuter! Frankrike missade en straff vid ställningen 4-0, men fick in ett tröstmål i andra halvlek när Spanien spelade av matchen utan att slösa energi. Segern var odiskutabel, men domaren var inte riktigt på hugget när några franska spelare tappade humöret och sparkade ner spanska spelare. Istället fick Spanien två (korrekta) varningar på tilläggstid medan Frankrike bara fick en varning på hela matchen. Märkligt.
I dagens andra semifinal vann England välförtjänt mot Polen med 2-0 efter en fin första halvlek där man spelade ut hela registret (även om målen såg aningen billiga ut – det första efter att Polens målvakt tappat bollen, det andra en soloräd in från kanten av Vera Jones). I andra halvlek orkade inte England få igång spelet, men man bevakade ledningen på ett bra sätt. Polens Barcelonaryktade storstjärna Weronika Araśniewicz (hon är född 2008 men spelade U17-EM redan förra året) fick ett friläge men lyckades inte pricka mål. Annars mest halvchanser trots spelövertag. Efter att bara ha gjort två mål på fyra matcher är det kanske ändå rätt att Polen inte spelar final.
Mest förvånande var att England bara gjorde ett byte (Vera Jones ut på grund av skada i andra halvlek) och därmed bör man vara ganska slitna inför finalen på lördag. Kanske var det allra viktigaste att gå till finalen och därmed kvalificera sig för U17-VM i Dominikanska Republiken i oktober?Europas tredje lag i den turneringen blir vinnaren av Polen och Frankrike i lördagens placeringsmatch.
England hade flyt i sista gruppspelsmatchen mot Frankrike där man behövde vinna för att slippa Spanien, men var helt utspelade. Sedan lyckades man få in ett ledningsmål efter ett målvaktsmisstag i slutet och det var Frankrike som drog nitlotten istället. Totalt sett känns det ändå som att det är turneringens två mest spelskickliga lag som möts i finalen. Spanien är ganska klara favoriter med sitt stabila grundspel, utvilade nyckelspelare och toppspelare på samtliga positioner. England har en del spets (Lola Brown, mittfältaren Laila Harbert, två bra mittbackar och så gillar jag Isabella Fisher) som möjligen kan orsaka problem för Spanien, men orkar de ladda om fysiskt? Se gärna finalen via Uefas hemsida på lördag kl. 17:00 eller gör som jag och kom till Malmö IP!