Tio av de 14 damallsvenska lagen har nu tagit sommarlov. Rosengård går in i semester-mode med fantastiska 15 raka segrar och målskillnaden 69–4. Det innebär att man i snitt vunnit vårens matcher med 4,6–0,3. Det är på alla sätt förkrossande.
Ändå fick Rosengård med sin några signaler in i vilan om att man inte är odödligt. Sofie Bredgaard har lämnat, Halimatu Ayinde är knäskadad och Vittsjö höll emot i över 70 minuter i dagens match.
För övrigt står Rosengård nu på 45 poäng, det är exakt det antal poäng man lyckades samla under hela förra året. Då hade man målskillnaden 61–32. Man gör alltså fler mål än ifjol. Men framför allt släpper man in färre.
Tvåa ligger förhandsfavoriten Häcken. Jag offrade Tyskland–Spanien tidigare i kväll för en sväng till Bravida. Där fick jag se Häcken vinna med klara 7–0 mot Trelleborgs FF. Göteborgarna hade tre ribbskott och kunde lätt ha vunnit med tvåsiffrigt resultat. Ändå var jag inte superimponerad.
Trelleborg är ju nämligen en jättebesvikelse, ett lag som är alldeles för dåligt för damallsvenskan. I praktiken är laget redan klart för nedflyttning. Det kommer ju nämligen att krävas segrar i minst hälften av höstens matcher för att klara kontraktet. Och det kommer förstås inte TFF att lösa.
När jag såg laget i fjol var jag imponerad av den fart man anföll med, och jag trodde att de skulle kunna ta en del poäng på sin kontringsfotboll. Men klubbledningen och tränare Joakim Felldin gjorde något slags självmål i vintras.
När man skulle försöka spetsa laget ytterligare för att vara redo för damallsvenskan lyckades man nämligen värva bort den spets man redan hade. Visst var det Häcken jag såg TFF mot, alltså ett av de starkaste motstånden. Men jag såg ingen fart, ingen som helst udd. Istället såg jag ett trubbigt lag som slog femmeterspassningar i sidled, som har centrala mittfältare som hellre passar bollen bakåt än framåt samt har stillastående anfallare.
I fjol hade IFK Kalmar två poäng och målskillnaden 7–45 efter 15 omgångar. Trelleborg är så här långt sämre än vad Kalmar var i fjol. TFF har två poäng och 6–53. Sedan sålde ju Kalmar av hela laget under hösten och slutade på tre poäng och 10–106. Det borde TFF kunna överträffa. Men helt säker är jag inte.
Häcken vann alltså dagens match med 7–0. Ändå tyckte jag inte att laget hade den rätta tajmingen i sina offensiva löpningar. Och det beror inte så mycket på anfallarna själva, utan mer på att man ofta avbryter anfallsförsöken och passar hemåt, vilket gör det svårt för spelarna inne i straffområdet att tajma sina inlöp. Följden blir att anfallsspelet lätt känns statiskt och stillastående.
Till Häckens försvar finns ju att laget knappt haft någon paus sedan förra sommaren. Således kommer ledigheten enormt lägligt för laget. Frågan är ju bara hur det ser ut vid återstarten. Rosa Kafaji firade idag sin 21:a födelsedag med att göra ett snyggt 2–0-mål med vänsterfoten.
Efter matchen fick hon önska en sång av klacken. Känslan var väl att det både var en födelsedagspresent och ett slags avskedssång. Uppgifter gör ju gällande att Kafaji har nobbat ett förslag till kontraktsförlängning, vilket väl tyder på att hon försvinner ut på kontinenten i sommar.
Kafaji har ju haft rätt svag form på sistone. I dag tyckte jag att hon såg piggare ut. Före paus spelade hon dock mest för sig själv. Och när hon började spela för laget och servera läckra framspelningar blev hon utbytt. Jag satt långt ifrån Häckens bänk, men på avstånd såg det inte ut som att hon var jättenöjd med att få kliva av redan efter 59 minuter.
I Stockholm gjorde Hammarby processen kort med AIK. Jag trodde att Gnaget kanske skulle kunna skaka hemmalaget. Men Bajen hade det flyt man behöver när man fick ledningen på ett skott från Smilla Valotto som skulle gått långt utanför om det inte tagit på en AIK-back. Derbyt slutade 4–0, efter att debuterande japanskan Suzu Amano stött in det sista målet på en retur. Resultatet gör att Hammarby hakar på Häcken i kampen om andraplatsen.
Det gör däremot inte Kristianstad. Efter den imponerande insatsen mot Häcken senast trodde jag att KDFF kanske skulle få retroaktiv utdelning i Norrköping. Så blev det inte, utan Peking tog en fin skalp genom att vinna med 2–0. Därmed har både Norrköping och Djurgården ändå hyfsat häng på Kristianstad och bronsmedaljen inför hösten.
Fjolårets båda medaljörer Piteå och Linköping avslutade våren på LF Arena. Där avgick LFC med segern med 2–0 trots att hemmalaget hade 9–2 i avslut mot mål i den officiella statistiken. Udda dock att inget av de där nio avsluten platsade i klippet med höjdpunkter från matchen. På det klippet kan man däremot se att östgötarnas ledningsmål var en gåva från Moa Öhman. Hemmamålvakten kom helt snett i en utrusning och gav Michelle de Jongh helt tomt mål.
I och med segern ansluter även Linköping till den där gruppen av lag som har hyfsad kontakt med fyran Kristianstad inför höstsäsongen.
En blogg om internationell damfotboll 
Intressant att Linköping ändå tagit sig så pass. De såg riktigt usla ut i början av säsongen.
Som AIK:are är det deprimerande att se när laget ger upp från början. De lägger sig längst ned i banan och ingen kan hålla i bollen mer än en halv sekund. Det är klart att då förlorar man med 4-0.
Konstigt att Kristianstad inte kan hitta en bättre stabilitet. Nu såg jag inte matchen mot Norrköping, hemmalaget kanske var jättebra, men jag misstänker att det snarare var KDFF som hade en dålig dag.
Den 10 mars inleddes tävlingssäsongen med att Linköping och Rosengård spelade 4–4 i cupen på Kopparvallen. LFC ledde med 4–2, och Emma Jansson styrde in kvitteringen i 95:e på matchen sista spark.
Där och då kunde man inte ana att Rosengård skulle stå med 15 raka segrar vid sommaruppehållet. Eller att LFC skulle inleda damallsvenskan som ett bottenlag, och bara ha fem poäng och fyra gjorda mål efter åtta omgångar.
Men sedan omgång nio har LFC fått upp farten. Det har blivit 15 poäng och 14–7 i målskillnad på de sex senaste matcherna.
LFC började spela bättre när man släppte på prestigen och började spela mer cynisk/effektiv fotboll istället för att alltid försöka spela sig ur pressen varenda gång som man gjorde under Jeglertz.
Mot Piteå får man säga att det fungerade perfekt då man trots vad statistiken säger i stort sett höll Piteå borta från riktigt farliga lägen samtidigt som båda målen kom på bra genomförda kontringar.
Jag misstänker att Piteå inte var jätteglada över domarens beslut att tilldela LFC bollen efter en tilltrasslad situation strax innan 1-0 målet men samtidigt var det slarvigt att de inte var mer på tårna när bortalaget snabbt ställde om.
Norrköping pressade Kristianstad högt upp i banan och lyckades väldigt bra med det. Kristianstad lyckades inte spela ur sig det. Deras tränare lade sig ganska platt i intervjun efteråt och sa att Norrköping klart var det bättre laget.
Var nog Norrköpings bästa match under den här halvan av säsongen. De var effektiva den här gången, till skillnad från senaste matcherna.
Kristianstad hade, genom Tindell, ett par farliga lägen men var en bra räddning av Hjern i ena fallet och i andra var marginalerna inte med – bollen gick i stolpen. Oklart om den hade gått in men helt klart ett farligt läge. Detta var innan Norrköping hade gjort sitt första mål. Därefter stängde Norrköping ner med en fembackslinje.
Damallsvenskans högsta publiksiffra 2024 noterades igår, och då det inte uppmärksammades så gör jag det här: 6012 åskådare på Tele 2.
Jag noterar även att serieledande Rosengård har ett snitt på beklämmande 696 åskådare 2024, vilket är beklagligt med tanke på vilket spel dom bjuder på.
Vet att många med rätta hyllar alla offensiva spelare och hur mycket mål som görs. Men för mig är Smilla Holmberg en av de bästa ytterbackarna under våren, kanske till och med den bästa. Hon spelar med stor pondus och en självklarhet. Offensiven har alltid varit hennes styrka men nu tycker jag hon har tagit stora kliv i sin defensiv och dominerar sin kant fullständigt i match efter match. För att vara så ung läser hon spelet föredömligt och redan nu är hon urstark i närkamperna och spelar ett effektivt försvarsspel.
När Bajen tog in Stina Lennartsson vet jag inte om de räknade med att Holmberg skulle ha den här utväxlingen under våren. Kan Sjögren peta Holmberg efter uppehållet nu när Lennartsson är tillbaka? Ska bli intressant att se om han lyckas hålla båda två nöjda. Lyxproblem är inte alltid bra problem. För Holmbergs fortsatta utveckling är det viktigt att hon fortsätter spela mycket, kanske läge att släppa henne om man nu ser Lennartsson som nummer 1. På sportchef Lager låter det som det finns intresse där från andra klubbar.
Tänkte det vore kul att göra en ”vårens elva”! För att det inte ska bli tråkigt och bara vara Rosengårdsspelare får man välja max 3 spelare från varje lag.
Målvakt:
Jennifer Falk
Har klivit fram i flertalet matcher och räddat poäng åt sitt lag.
Backar:
Smilla Holmberg
Som sagt tycker jag hon är seriens bästa och mest kompletta ytterback, speciellt under andra halvan av våren.
Rebecka Knaak
Gör både viktiga mål och är en bjässe i försvaret.
Eva Nyström
Stark i duellspelet och har en väldigt fin uppspelsfot.
Alva Selerud
Trots att LFC har gått lite knackigt har Selerud sett pigg ut och gjort det bra på sin vänsterkant.
Mittfältare:
Momoko Tanikawa
Behöver ingen större presentation, ligans överlägset bästa spelare!
Carly Wickenheiser
Rivjärnet på KDFF:s mittfält som agerar städgumma. En sådan spelare behöver alla lag.
Hlin Eiriksdottir
Går från klarhet till klarhet och är ett ständigt hot. Bör kunna säljas för fina pengar vilket KDFF behöver.
Olivia Holdt
Totalt sett vårens bästa spelare som öser in mål och assist. Tanikawa hade såklart tagit den titeln om hon inte skadat sig.
Anfallare:
Felicia Schröder
Bär ett dysfunktionellt Häcken på sina axlar och är enligt mig deras MVP under våren. Häcken hade varit långt bakom både KDFF och Bajen utan henne.
Ellen Wangerheim
Precis som Schröder är hon Bajens MVP, de är ett helt annat lag när hon spelar. Hon länkar spelet och är mycket mer än bara en målgörare. Hon gör inget av målen igår men ligger bakom tre av dem.
Där har ni min elva.
Smilla H är ett av allsvenskans stora utropstecken så här långt.
Det är tyvärr bara att hålla med att Trelleborgs FF är för svagt för damallsvenskan. Att TFF skulle få det mycket svårt i serien var väntat, men resultaten så här långt har ändå varit en stor besvikelse. Som Johan Rydén skriver så är laget sämre än när det spelade i Elitettan förra året. Förlusterna mot topplagen har varit för stora, men det största misslyckandet har varit dom dåliga insatserna mot övriga bottenlag. I dom matcherna borde TFF ha presterat betydligt bättre. Lägg till det det obefintliga intresset från trelleborgarna. Det är bara att konstatera att laget just nu, tråkigt nog, inte har i damallsvenskan att göra. Förhoppningsvis drar TFF lärdom av misslyckandet och kommer tillbaka starkare och bättre förberett till damallsvenskan 2026. Minns att Piteå åkte ur under sin första damallsvenska säsong, men sedan gick upp direkt. Piteå har spelat i högsta serien sedan dess, med SM-guldet 2018 som höjdpunkt.