I en kommentar till förra inlägget påpekade signaturen Alexander att vårt landslag har ett forwardsproblem in i den här EM-kvalssamlingen.
För såväl Stina Blackstenius, Lina Hurtig som Rebecka Blomqvist är uppsatta på skade- och frånvarolistan. Alla våra tre huvudalternativ som toppforward saknades i och för sig även i förra samlingen. Då fick Madelen Janogy agera räddande ängel och starta som nia i båda matcherna mot Irland.
I bortamatchen avlöstes hon av Pauline Hammarlund och i hemmamatchen gick först Johanna Rytting Kaneryd upp som nia i en dryg kvart innan Hammarlund kom in på slutet. Nu är inte Hammarlund uttagen i truppen, Peter Gerhardsson har istället valt oprövade duon Evelyn Ijeh och Felicia Schröder som alternativ till Janogy.
Jag antar att han gjort de aktuella valen utifrån en tanke om att det är troligt att Sverige kan ha större nytta av snabba anfallare än av straffområdesspelare i de båda kommande EM-kvalmatcherna mot Frankrike och England.
Jag tror dock att det blir Janogy från start som nia i båda matcherna. Det eftersom Gerhardsson har en strategi som bygger på att matcha in nya spelare långsamt, inte bara kasta in dem. Det är ett upplägg som i grunden är positivt både för laget och för spelaren, den hinner ju lära sig både roll och spelsätt och därmed får bättre förutsättningar att prestera när den väl kommer in.
För tillfället har vi alltså en anfallskris. Men den känns tillfällig, dels kommer ju den skadade trion snart tillbaka. Dels är Ijeh, Schröder och Ellen Wangerheim spännande framtidsnamn. Över tid är jag egentligen mer bekymrad över utbudet av mittbackar och sexor. Men just nu är det alltså fokus på nian.
Och den aktuella forwardssituationen fick mig att fundera över hur det har varit med målskyttet från svenska fötter den senaste säsongen.
Jag började med att kolla den damallsvenska skytteligan. Det är det 20 spelare som hittills gjort fem mål eller fler. Bara sex av dem är svenska. Högst i svenskligan ligger Felicia Schröder med åtta mål. Hon är delad trea i skytteligan, och har gjort ett fler än Ellen Wangerheim. Övriga fyra som har gjort fem mål eller fler är Olivia Schough på 6 samt de tre femmålsskyttarna Cornelia Kapocs, Emilia Larsson och Rosa Kafaji. Jag tar även med de två som har gjort fyra mål, nämligen Michelle de Jongh och Anna Sandberg.
Sedan tog jag hjälp av sajten Soccerway för en liten genomgång av svenska mål i diverse högstaligor runt om i världen. Här är resultatet:
England: Sju svenska målskyttar. Stina Blackstenius gjorde sju ligamål och kom på en delad tolfteplats i skytteligan. Övriga: Johanna Rytting Kaneryd 4, Nathalie Björn 2 samt ett vardera för Hanna Bennison, Amanda Ilestedt, Lina Hurtig och Matilda Vinberg.
Spanien: Två svenska målskyttar. Bäst var Fridolina Rolfö med fem mål – det räckte till en delad 47:e plats i skytteligan. Dessutom gjorde Sofia Hagman ett mål.
Tyskland: Tre svenska målskyttar. Magdalena Eriksson kom högst i skytteligan (delad 26:a) med sina fyra fullträffar. Mimmi Larsson gjorde tre mål och Linda Sembrant ett.
Italien: Totalt tio svenska målskyttar. Här är det lite krångligt eftersom ligans tio lag delas i två lika delar efter 18 omgångar. Men bäst var Loreta Kullashi och Madelen Janogy som båda slutade på 5+2, alltså fem mål i grundserien och två i mästerskapsserien. Det innebar delad tolfteplats i grundseriens skytteliga och delad elfteplats i mästerskapsseriens. Även Pauline Hammarlund 1+1 och Paulina Nyström 0+1 gjorde mål i mästerskapsserien.
I de lag som hamnade i nedflyttningsserien noterades Kosovare Asllani för 4+2, Julia Karlernäs för 2+4, Marija Banusic för 1+2 och Evelyn Ijeh för 0+3. Slutligen har vi Karin Lundin och Amanda Nildén som gjorde varsitt mål i grundserien.
USA: Efter 16 spelade omgångar i NWSL har vi två svenska målskyttar. Sofia Jakobsson och Hanna Lundkvist har gjort varsitt mål.
Norge: När lagen har spelat 14–16 matcher har vi tre svenska målskyttar. Johanna Renmark ligger på en delad sjundeplats i skytteligan med sina sex mål. Tilde Lindwall har gjort tre och Amanda Johnsson-Haahr har gjort ett.
Schweiz: Där hade vi tre svenska målskyttar. Cassandra Korhonen gjorde totalt 13 mål, varav åtta i grundserien, vilket innebar att hon kom delad åtta i skytteligan. Therese Simonsson gjorde 5+3 och Sara Nilsson två. I Schweiz avgörs ligan med slutspel i form av kvarts- och semifinal i dubbelmöten och final i enkelmöte. I slutspelet gick Korhonens och Simonssons Servette hela vägen fram till guldet. Korhonen avgjorde för övrigt finalen och gjorde alltså fem mål på fem slutspelsmatcher.
Skottland: Där hade vi en spelare förra säsongen, och Anna Oscarsson gjorde ett mål.
Danmark: Beatrice Persson gjorde ett mål.
Sammanfattningsvis är det väl ändå Stina Blackstenius som varit vår bästa målskytt det senaste året. Hennes sju mål på 667 spelminuter i WSL slår högt. Hon gjorde dessutom tio cupmål. Men Fridolina Rolfös fem mål på 410 spelade minuter i Spanien är inte långt bakom.
Av de som slåss om platserna i landslaget noteras att Italienproffsen Ijeh och Hammarlund inte haft något bra år målmässigt sett. Däremot har ”bortglömda” spelare som Loreta Kullashi och Cassandra Korhonen presterat bra.
En blogg om internationell damfotboll 
Felicia Schröder verkar trivas av att slängas in i olika sammanhang. Hon slängdes in i damallsvenskan förra året och gjorde mål i debuten som nybliven 16-åring. Hon slängdes in i kvalet till UCWL mot Twente och stod för 2 mål och en assist (och var anledningen till att Häcken kom med i gruppspelet). Hon slängdes in i F17 laget under EM i Skåne och stod för 2 av Sveriges 3 mål i turneringen – trots att hon åkte hem innan sista matchen. Hon slängdes in i U23 turneringen i Växjö och gjorde 3 mål på 4 halvlekar (ett i straffavgörandet mot Tyskland). Hon har redan mött många engelska och franska landslagsspelare i UCWL så hon är inte precis oerfaren. Hon tränar för fasen varje dag med idel landslagsspelare. Vem vet vad hon skulle kunna åstadkomma om hon fick starta någon av de återstående matcherna…
Felicia Schröder är ett unikum och bör behandlas som det. Ja, Gerhardsson bör frångå sina principer och låta Schröder få åtminstone 20 min mot Frankrike. Kanske den metoden faktiskt kan få någon svensk spelare att höja sig över medelmåttigheten?
F17/07-laget var hon ju med i från början, från årskullens första landskamp i september 2022. Så där blev hon knappas inslängd. Men utöver det lilla påpekandet har du en klar poäng. Felicia Schröder har verkligen gjort omedelbar succé i alla de sammanhang hon fått chansen under det senaste dryga året. Och även om jag tror att Madelen Janogy är Gerhardssons förstaval skulle jag inte bli förvånad om Schröder får göra något inhopp.
kul att läsa om ”gamla” namn som Banusic och kullashi. Även många jag aldrig hört talas om som gått utomlands.
Karlernäs, också ett kärt gammalt namn :)
Även om schweiziska ligan inte är bland de högst rankade så är väl Therese Simonssons 5+3 bra presterat? En gång målskytt, alltid målskytt…
Generellt tycker jag Gerardsson (och de flesta andra svenska coacher) är alldeles för sega med att låta nya spelare få chansen men uttagningen av Schröder lovar gott. Lamine Yamale hade aldrig fått chansen om han varit svensk…
Jag håller med dig om att bredden och återväxten bland mittbackar och balanserande mittfältare är ett frågetecken. Att fylla Caroline Segers skor är ingen lätt uppgift. Rubensson gjorde ett fantastiskt VM förra sommaren, är mångsidig och användbar, löper kopiöst, täcker upp stora ytor och tar defensivt ansvar. Men precis som Angeldahl och Zigiotti är hon mer av en ”åtta” än en ”sexa”. Detsamma gäller Bennison, om hon nästan inte är mer av en ”tia”.
Vi hade behövt någon som är mer bekväm längst ned på mittfältet i speluppbyggnaden, i det felvända spelet, ständigt tigger boll och som Seger sätter tempot och avgör när det är läge att gå framåt eller lugna ned och passa runt lite i backlinjen. Som vågar hålla i bollen, dra på sig bevakning, för att sedan i rätt läge släppa den och då ha skapat ytor för sina medspelare.
Tyvärr ser jag inte riktigt My Catos storhet utan tycker Curmark eller Roddar borde vara närmre en landslagsplats. Sveriges mest naturliga ”sexa”, bortsett från Seger, är väl Nathalie Björn men hon gör sig bäst som mittback och behövs nog främst där.
Elsa Pelgander och Bea Sprung är unga spelare som jag tror och hoppas mycket på inför framtiden. Sprung är kanske ingen ”sexa” än men kan mycket väl hamna där så småningom, hon är bekväm med bollen och med tanke på åldern vass i positionsspelet.
På mittbacksfronten var det ju bara några år sedan Sveriges bredd var enastående. Minns OS 2021 då Fischer och Sembrant, ordinarie mittbackspar under VM 2019, saknades med Björn, Eriksson och Ilestedt klev fram och duon Kullberg, Berglund fungerade som fullgoda truppspelare.
Nu är det väl bakom gravida Ilestedt, givna Björn och Eriksson, samt rutinerade Sembrant, Rybrink och Östlund som knackar på dörren. Två mer spelande mittbackar som kanske inte riktigt har den fysiska spetsen. Elma Junttila Nelhage och Bella Andersson är två namn med hög potential, som vi kan hoppas på inför framtiden.
Vore spännande att läsa mer om dina tankar kring dessa positioner, Johan!
Kan säga att de är imponerade av Elsa i Juventus, hon får redan speltid med a-laget..
Personligen så tycker jag man kan vara ganska positiv för framtida spelare på bägge positionerna. Det är ju alltid svårt att veta hur bra unga spelare kommer att bli men tycker det finns spännande spelare.
Som sexa finns redan nu ersättare ifall Rubensson är skadad. Curmark och Roddar nämnde du, men även Fanny Andersson och Freja Olofsson håller en bra nivå.
Framtida löften finns också. Elsa Pelgander nämnde du, men hennes syster Emilia Pelgander kommer också bli väldigt bra. Sen tycker jag att Sara Eriksson i Piteå har haft en bra utveckling och någon man ska ha koll på.
När det gäller mittbackar så finns det färre spelare som skulle kunna ersätta nu direkt. Förutom Rybrink och Östlund är det väl Ebba Handfast i Norrköping som ligger närmast.
Däremot tycker jag att det finns många spännande spelare för framtiden. Du skrev Nelhage och Bella. Men det finns också Sofia Reidy i Kristianstad som imponerat väldigt på mig. Även Emma Holmqvist i Växjö har gjort det ganska bra. Jo-Anne Cronquist i Rosengård och Lisa Löwing i Häcken har båda hög potential men först måste de få mer speltid.
Jag har säkert missat någon men jag tycker ändå det ser ganska bra ut.
Sofia Reidy har jag bara sett live en gång, men det gav mersmak. Hon ser väldigt spännande ut. Jo-Anne Cronquist imponerade när jag såg henne som mittfältare i ettan. Hon är också en spelare med hög potential.
Jag tycker att du ger en bra lägesbild. Som sexa är Elsa Pelgander det framtidsnamn jag hoppas mest på. Och på mittbackssidan tycker jag att Fabienne Bartholdson känns som ett spännande namn. Hon spelar i och för sig tia i klubblaget, och säger att hon helst vill ha en offensiv roll. Men när jag sett henne som mittback i F17-landslaget har jag gillat vad jag sett. Hon är stark i luftrummet, bolltrygg och bra på att ta fram bollen, vilket rakt igenom är viktiga egenskaper för en modern mittback.
Angående Hurtig, finns det någon information om när hon förväntas komma tillbaka? Eller var det så att det egentligen är mer privata omständigheter än skada som hållt henne borta (och i så fall all respekt för om det inte kommunicerats någon tidplan för återkomst)? Skulle så önska att hon kunde få visa sin fulla potential framöver.
Hurtigs frånvaro är ju på många sätt dold i dunkel. Det började ju med att hon lämnade landslagssamlingen i början av december på grund av mindre skadekänning, det pratades sedan om en ryggskada. Men i mitten av april hette det ju att hon ”är fortsatt borta på grund av personliga skäl” och att hon skulle missa resten av säsongen. Något mer har jag inte hört.
Så Blackstenius har alltså opererat höften. Det värsta med att supporta Arsenal är att det alltid är locket på och ingenting sipprar ut. Varför inte bara gå ut med att hon kommer vara borta under en viss tid istället för att ingen vet någonting.
Tim Stillman ”tror” att hon ska vara redo när försäsongen kickar igång men inte ens han vet säkert vad som händer. Hoppas hon är fit när säsongen börjar iallafall.