Nu är den klar, den startelva som Peter Gerhardsson mönstrar i bortamötet med Frankrike i Dijon. Det blir en högst oväntad samling spelare: Zecira Musovic – Josefine Rybrink, Linda Sembrant, Emma Kullberg, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Hanna Bennison, Julia Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö – Johanna Rytting Kaneryd – Evelyn Ijeh.

Det här kan ha varit den tuffaste uppgiften vår förbundskapten har haft när det handlar om att ta ut elva startspelare. Det finns ju så många faktorer att ta hänsyn till. I ett tidigare inlägg har jag nämnt de sportsliga förutsättningarna samt de sex spelare som blir avstängda mot England om de får gult kort i kväll – Hanna Lundkvist, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson, Kosovare Asllani och Rosa Kafaji.

Jag har kallat det ett av tidernas konstigaste landslagsfönster. Och det är ju verkligen så det känns. För en stor del av de spelare som nu skall spela avgörande tävlingsmatcher har ju inte spelat klubbfotboll på närmare två månader.

Senaste matcherna var EM-kvalfönstret för en dryg månad sedan. Så de flesta spelarna kommer direkt ifrån sin semester. På den här punkten har ju faktiskt Sverige en liten fördel mot övriga lag i vår grupp. Vi har ju spelare från damallsvenskan och NWSL i truppen, alltså spelare som är mitt i säsong.

Fast fördelen är inte så stor. Sju av de som Gerhardsson mönstrar sin startelva är spelare som håller till i ligor som spelar höst/vår, och kommer likt de franska, engelska och irländska direkt från semestern. Och normalt brukar det ju ses som vansinnigt ur skadesynpunkt att gå ganska direkt från semester till 90 minuters tävlingsmatch.

Sverige har hanterat det här problemet genom att ha ett litet förläger för de utlandsproffs som varit lediga. Men optimalt är det verkligen inte ändå. Det gäller för Gerhardsson att utnyttja sina fem byten på ett smart sätt ur belasningssynpunkt, minst två av de sju kommer ju att bli tvungna att spela 90 minuter.

Jag hörde att han sa till radion att landslagsledningen lägger stort ansvar på spelarna själva att bedöma hur lång speltid de är kapabla till. I teorin låter det ju vettigt. Men det finns ett stort MEN. I praktiken är ju landslagsspelare tävlingsmänniskor och sådana är sällan bra på att hålla tillbaka. Men förhoppningsvis har våra landslagsspelare koll på sina kroppar.

Kollar vi på den aktuella elvan så är det bara att erkänna att jag inte hade många rätt i min gissning. Den var att Gerhardsson trots varningsbelastningen skulle gå på ordinarie manskap. Mycket eftersom det är viktigt att utlandsproffsen är igång till tisdagens avgörande match mot England. Men nu väljer han att spara fyra av de varningsbelastade spelarna, vilket är en tydlig signal om att fullt fokus är lagt på Englandsmatchen.

Jag trodde bara på två ändringar jämfört med elvan som mötte Irland på Friends den 4 juni, det blev fem. Och tre av de som byts ut är varningsbelastade, två är matchovana.

På målvaktssidan har ju Gerhardsson låtit Musovic och Jennifer Falk turas om. Känslan nu var ju ändå att Falk skulle få förtroendet eftersom är mer matchvan. Så blev det inte. I backlinjen trodde jag att Nathalie Björn skulle gå in som högerback istället för varningsbelatstade Hanna Lundkvist, som dessutom är matchvan – hon spelade 90 minuter så sent som i lördags. Det var rätt att Lundkvist får vila. Men Björn finns inte i elvan, istället står alltså Rybrink som högerback.

På mittfältet tror jag att förbundskaptenen gärna hade velat starta Elin Rubensson. Men Houstonproffset har bara bokförts för elva spelminuter under de två senaste månaderna, så jag trodde nog ändå att Julia Zigiotti Olme skulle få fortsätta som sexa. Och så blev det, så där hamnade jag rätt. Men jag hade inte gissat på Rytting Kaneryd som tia, och jag trodde ju definitivt att Madelen Janogy skulle starta som nia. Där får alltså Ijeh göra landslagsdebut. Det blir väldigt spännande att se vad hon kan göra mot ett starkt franskt lag med Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy som mittbackar.

Den franska elvan ser för övrigt ut så här i sin helhet: Pauline Peyraud-Magnin – Sakina Karchaoui, Renard, Mbock, Elisa De Almeida – Kenza Dali, Grace Geyoro, Sandie Toletti – Delphine Cascarino, Marie-Antoinette Katoto, Kadidiatou Diani.

Jag vet inte om det kan väcka lite svenskt hopp, men två av Europas tre OS-deltagare har haft en tuff fredag. Spanien tog i och för sig ledningen tidigt genom Aitana Bonmati mot Tjeckien. Men tjeckiskorna kvitterade precis innan paus, och tog sedan ledningen strax efter paus. Och ett till synes ordinarie Spanien lyckades inte ta sig tillbaka, utan föll mot tabelljumbon. Det är på alla sätt en jätteskräll.

Och ett på pappret starkt Tyskland hade en jobbig kväll i Reykjavik, där Island vann med klara 3–0. Därmed är Island klart för EM – grattis. I det isländska laget var Kristianstads Gudny Arnardottir enda damallsvenska spelare i startelvan. Hon fick sällskap på planen av klubbkompisen Hlin Eiriksdottir sista 17 minuterna.

Europas tredje OS-lag är ju Frankrike. Håller trenden i sig så vinner alltså Sverige. Men här finns de två inte helt oviktiga skillnaderna att både Spanien och Tyskland redan har säkrat sina EM-biljetter, och att de spelade på bortaplan. Fransyskorna behöver tre poäng till för att säkra sin EM-plats, och har dessutom hemmaplan.

Det sportsligt mest intressanta resultatet i kväll är nog ändå Finland–Norge 1–1. Där kvitterade Emma Koivisto i åttonde övertidsminuten, och gör att det finska EM-hoppet lever vidare ända in i slutomgången. För Norge var det ett tungt bakslag, för krysset innebär att norskorna nog måste vinna mot Nederländerna på tisdag för att säkra sin EM-resa redan i kvalets gruppspel.