Under söndagen tjuvstartade den damallsvenska höstsäsongen med matchen Kristianstad–Norrköping. Det var en match där gästerna fick tre poäng mer eller mindre till skänks.

Jag såg och imponerades stort av Kristianstad när de kryssade borta mot Häcken den 30 juni. Då tänkte jag att KDFF absolut kunde vara en utmanare om de tre svenska platserna i nästa års Champions League.

Sedan dess har det orange laget från nordöstra Skåne två raka förluster mot Norrköping, och hoppet om topp tre har minskat rätt rejält. Och det var ett helt annat KDFF jag såg i går.

Jag missade starten av matchen, och började kolla efter 25 minuter. I princip var det första jag såg hur målvakten Moa Olsson tappade bollen i eget målområde så att Norrköping kunde göra 2–0. Och minuter senare gick KDFF-försvaret bort sig helt på ett inkast, och det var 0–3.

I paus fick jag sedan se att KDFF hade givit bort en straff redan i fjärde minuten när Sofia Reidy fick hjärnsläpp och trodde att det var inspark när bollen var i spel. Backen tog bollen med handen, och gav Peking chansen att ta en tidig ledning. Alla de här situationerna kan man se på det här klippet med höjdpunkter.

Båda de två första målen gav alltså KDFF bort i eget målområde. Skåningarna reste sig aldrig efter de här misstagen. Norrköping vann säkert med 3–1 utan att jag kan säga att de imponerade. Men plötsligt är Peking femma, bara tre poäng från bronsplatsen.

Internationellt hajade jag till lite när jag såg en av Manchester Uniteds ägare, Jim Ratcliffe, uttala sig i The Times om att man kastar ut damlaget i byggbaracker under den tid som herrlagets del av träningsanläggningen byggs om. Ratcliffe kallade det en pragmatisk lösning, och tillade:

“The men’s team make £800 million, the women’s team cost £10 million.”

Översatt till svenska kronor säger han alltså att herrlaget drar in 10,7 miljarder, medan damlaget kostar 135 miljoner. Det är ju förstås ingen jätteskräll. Jag har fortfarande inte läst om att en enda av de europeiska toppklubbarna inom damfotbollen skulle gå ihop ekonomiskt över tid.

Men nog hajar man till när man ser siffrorna? Och man förstår ju varför svensk damfotboll på klubbsidan halkar efter när mittenlag i engelska WSL årligen går back på sina satsningar med niosiffriga belopp.