Rosengård vann i kväll med 3–0 mot BP. Malmöklubben tog därmed sin 18:e raka seger i damallsvenskan. 18:e raka.
I paus var det 2–0 i mål och 10–1 i avslut, ändå var Olivia Schough missnöjd i Viaplays halvtidsintervju. Det säger en hel del om vilken kravnivå som finns i årets FC Rosengård. Man bara måste vara imponerad av hur serieledarna har tagit sig an den här serien.
När de 14 lagen har kommit 17 eller 18 omgångar in i den 26 matcher långa serien är tyvärr väldigt mycket redan avgjort. Jag skriver tyvärr eftersom jag gillar spänning. Men i praktiken är ju Rosengård nu klara svenska mästarinnor. I praktiken är det också klart att Hammarby och Häcken får spela europeiskt cupspel nästa år.
I botten vet vi att Trelleborg kommer att åka ut. Det enda frågetecknet vi tar med oss in i de sista åtta omgångarna gäller vilka som följer med TFF ner i elitettan – och vilka som får kvala. Och i den kampen är det bara två lag som är inblandade, Kif Örebro och AIK.
Mycket känns alltså redan klart.
Men minns ni hur det lät när vi pratade upp serien i mars och april? Då hette det att Häcken skulle ta guldet i kamp med Hammarby. Några få nämnde fjolåretssjuan FC Rosengård. Spontant tänkte jag att de tipsen mest berodde på gamla meriter.
För under vinters transferfönster kändes det som att Malmöklubben i princip gick back. Sex spelare lämnade, bland dem fanns ordinarie backar som Fiona Brown och Isabella Obaze. Dessutom stod det tidigt klart att Emma Berglund skulle vara mammaledig över hela säsongen. Man värvade bara en spelare i Anni Hartikainen från KuPS). Men så lånade man ju också Momoko Tanikawa från FC Bayern München. Och man behövde inte se många minuter av japanskan för att förstå att det var ett fynd.
Och när serien väl drog i gång var det ganska snart Malmöklubben som hamnade i centrum, fast inte i tabellen – för där låg de hela tiden högst upp i toppen.
Poängmässigt hängde Hammarby med fram till lagens inbördes möte i sjunde omgången. Så långt var båda lagen fullpoängare. Rosengård vann toppmötet på Kanalplan den 20 maj med 1–0 efter mål av fantastiska Momoko Tanikawa. Sedan dess har damallsvenskan inte haft någon guldstrid – de tre hetaste ämnena har varit FC Rosengård, FC Rosengård och FC Rosengård.
Redan efter 15 omgångar hade laget tagit lika många poäng som man tog på hela säsongen i fjol. Då stannade man på 45 poäng och målskillnaden 61–32. Nu har man spelat 18 omgångar och redan samlat in 54 poäng. Målskillnaden är fantastiska 78–5.
För att kunna förstå hur makalöst bra den målskillnaden är kan man ju jämföra med att tvåan Hammarby och trean Häcken tillsammans har gjort 80 mål.
Vad är det då som gör att Rosengård har lyckats så otroligt mycket bättre i år än i fjol?
För att hitta svaren på den frågan är det rimligt att först vända tillbaka till Ifjol, och fundera över hur ett stjärnspäckat Rosengård kunde misslyckas så totalt. Tre anledningar till det var skador, skador och fler skador.
Nu är det ju inte så att Rosengård har varit helt förskonat från skador i år heller. Exempelvis har bara succéspelare Tanikawa spelat i tolv av de 18 matcherna. Som jag ser det finns den riktigt stora skillnaden mot ifjol på målvaktssidan, där den 25-åriga skotskan Eartha Cummings har spelat samtliga 1620 minuter.
Det innebär en väsentlig skillnad mot i fjol. Då var målvaktspositionen i Rosengård rena snurren. Det började med att Somea Polozen stod de fyra första matcherna. Sedan tog Angel Mukasa över och stod i åtta matcher. Därefter körde Teagan Micah och Eartha Cummings fem var. Sedan var det återigen dags för Mukasa, den här gången i tre matcher. Och i allra sista matchen gjorde Disa Hellwig damallsvensk debut.
Med sådan rörlighet på målvaktssidan hittade Rosengård aldrig varken defensiv stabilitet eller trygghet. Det slutade med att man alltså släppte in hela 32 mål. I år har Cummings alltså stått full tid i alla matcher, och bara släppt in fem.
Det stabila försvarspelet är ju dock inte bara målvaktens förtjänst. I fjol var det stundtals även riktigt rörigt i backlinjen. Nu är det i första hand Jessica Wik, Halimatu Ayinde och Rebecca Knaak som har flankerat Gudrun Arnardottir i trebackslinjen. Det har varit succéartat.
Knaak är dessutom damallsvenskans bästa huvudspelare. Hon är således suverän att ha på fasta situationer. Och hon har gjort åtta mål på elva matcher – ett otroligt facit för en back.
På mittfältet är Tanikawa nämnd. Men självklart måste också Caroline Seger nämnas. Tillsammans bildar den svenska veteranen och den japanska supertalangen ett fantastiskt bolltryggt innermittfältspar. Dessutom har de löpvilliga Ria Öling som klockren backup.
Längst fram har Olivia Holdt hittat rätt som vänsterforward. Hennes facit med 13 mål och sju assist är förstås vansinnigt starkt.
Men alla bitar har liksom fallit på plats för Rosengård. Och det gör de ju inte utan att man har en duktig tränare. Så Joel Kjetselberg skall hyllas för det jobb han gjort under våren. Lite hur han tänker, och hur han jobbar, kan man läsa om i det här reportaget.
På något sätt föll bitarna på plats precis perfekt till starten av damallsvenskan. För det var långt ifrån klockrent på försäsongen. Ni minns kanske hur Rosengårds säsong startade redan i januari med två matcher i Champions League. Det blev kryss mot Benfica och storförlust mot Eintracht Frankfurt. Sedan spelade man 4–4 mot Linköping i första matchen av svenska cupen. Där låg man länge under med 4–2, men Emma Jansson kunde trycka in kvitteringen i 95:e minuten.
När mångåriga Rosengårdsledaren Erling Nilsson sammanfattade vårsäsongen nämnde han just det målet som vändpunkten, det som fick snöbollen att börja rulla.
Fast borta mot Piteå i svenska cupens semifinal den 30 mars så var det norrbottningarna som hade bäst rull på sin snöboll. Men sedan dess har både alla snö- och fotbollar rullat Rosengårds väg i 18 raka tävlingsmatcher.
Under sommaren tunnades truppen ut ytterligare. Man tappade Sofie Bredgaard, släppte Mia Persson och har fått Halimatu Ayinde långtidsskadad. Jag tänkte möjligen att det skulle bromsa lagets framfart. Men någon broms tycks inte årets Rosengård ha.
Dagens motståndare var alltså BP. Klubben gör sin tredje och bästa säsong i damallsvenskan. De två första säsongerna har man fått kvala sig kvar i högsta serien efter att ha slutat på tolfte plats. Poängskörden har blivit tolv respektive 20 poäng. I år har BP åtta matcher på sig att slå klubbrekord. För man står redan på just 20 poäng efter 18 omgångar. Och placeringsmässigt ser det också ut att bli rekordbra, för avståndet ner till kvalplatsen och Kif Örebro är åtta poäng.
BP:s prestation är extra stark eftersom laget på många sätt är byggt på spelare som inte platsar i andra damallsvenska klubbar. Även spelare som inte platsar i bottenlag växer plötsligt och blir ett par klasser bättre när de drar på sig BP:s tröja.
En blogg om internationell damfotboll 
Fantastisk bra säsong av FCR och som Malmöbo hoppas jag verkligen att de lyckas gå obesegrade eller t.o.m. vinner alla 26 matcherna för jag har en obehaglig känsla att detta år kan bli ” the last dance ” för FCR!!
Caroline Seger kommer ju att sluta och både Ria Öling (är hon seriens mest underskattade spelare?) och Guðrún Árnardóttir blir 30 år nästa år och de kanske vill prova på något nytt? Momoko Tanikawa försvinner, Olivia Schough blir inte yngre även om hon fortfarande håller bra klass, Olivia Holdt trodde jag skulle försvinna redan i sommar.
Men största anledningen är ju att MFF nu känns som klara för allsvenskan 2025 efter en skakig start, och mot de musklerna har FCR inte mycket att sätta emot. MFF kommer behöva värva 8–9 spelare och FCR kommer vara tvåa i Malmös damhierarki från och med 2025. Hoppas min profetia verkligen är fel för två bra allsvenska damlag bör Malmö klara utan problem.
Jag som neutral tror och hoppas att ni kommer kunna stå upp bra mot Malmö och de andra två drakarna åtminstone ett par säsonger till. Jag håller med om att det här kanske är sista chansen att vinna ett SM-guld för klubben. Rosengård lär aldrig få ett lika bra lag som det här igen. Halva startelvan kan mycket väl försvinna i vinter.
Caroline Seger och Momoko Tanikawa är enligt mig den enskilt största faktorn till att ni vinner guldet. I de stora matcherna mot Hammarby och Häcken var båda två i bra form vilket blev helt avgörande. För Rosengård kom skadorna vid rätt läge den här säsongen. De hade sitt bästa lag mot de bästa motstånden och där vann de också guldet som jag ser det.
För man ska inte glömma att i de enskilda matcherna mot Häcken och Rosengård var det väldigt jämnt även om Rosengård var det bättre laget mot Häcken var matchen mot Bajen riktigt tight. Hade Bajens mål inte blivit bortdömt vet ingen hur serien hade sett ut nu. Så även om de nu leder serien i överlägsen stil har det varit små marginaler på vägen hit. Det är inte så att Rosengård är det överlägset bästa laget men över tid det absolut jämnaste. Rosengårds största styrka är ju jämnheten, något som Hammarby och Häcken har saknat.
Trots allt jag har skrivit här ovan och att Rosengård mest troligt tappar Seger, Tanikawa, Holdt och säkert ett par tunga namn till, några av dem är ju redan klara ut. Men jag tror ändå de kommer ha ett bra lag nästa säsong. Det blir viktigt för svensk klubblagsfotboll eftersom det är Rosengård som kommer ha bäst förutsättningar att ta sig ut i Europa nästa säsong.
Jag hoppas att Therese Sjögran kan hitta ett par guldkorn och krama ut det sista. I och med att de ska kvala till Europa tror jag Rosengård kommer vara ett intressant val för många unga talanger som vill visa upp sig. Om jag vore en ung spelare idag skulle jag gå till Rosengård om Sjögran kommer. De har det bästa grundspelet och en tränare som är väldigt tydlig i vad han vill få ut av sina spelare. Den tydligheten tycker jag till exempel inte finns i Häcken där det känns mer rörigt.
För unga spelare är det väldigt viktigt att man känner sig behövd och kommer till ett tydligt system. Allt detta gör att jag är ganska säker på att Rosengård kommer ha chansen att vinna titlar åtminstone ett par år framöver. Om spelare och agenter tänker på spelarnas bästa och inte pengarna och ser nyktert på allt är Rosengård det självklara valet för många. Precis som varenda spelare ville spela under Emma Hayes i Chelsea så tror jag många nu vill ha Joel Kjetselberg som tränare.
Vem vet, Sjögran kanske hittar en till diamant på lån även nästa säsong. Tycker det finns ganska många spelare i Damallsvenskan som skulle passa bra in i Rosengård. Ett par namn är Wilma Leidhammar, Irene Dirdal, Vilma Koivisto, Lisa Björk, Tuva Ölvestad, Ronja Aronsson men framförallt Ellen Löfqvist. Spelare som jag ser väldigt mycket fotboll i men som behöver ta nästa steg och kanske byta miljö. Det kanske inte är på samma nivå som Holdt eller Tanikawa men sådana spelare växer inte på träd. Jag skulle vilja påstå att dessa två hade gått in i de flesta lagen i wsl när de spelar på sin topp.
Men samtidigt tycker jag inte spelare som Dirdal eller Björk är ett dugg sämre än Alice Bergström, Monica Jusu Bah eller Matilda Nildén. De är bara inte lika upphaussade men i rätt miljö tror jag folk kommer få upp ögonen. Sjögran verkar ha ett bra öga för talangfulla spelare så det blir intressant att se vad hon gör. På en Damallsvensk nivå är detta riktigt bra spelare medan Tanikawa och Holdt är bra på Europanivå.
Den stora frågan är ju ekonomin, men nu har man ju sålt ett par spelare så kanske finns det en slant att även köpa spelare för. Jag tycker det var väldigt klokt av Sjögran att inte bli för het och köpa spelare den här sommaren. Mycket smartare att vänta ut säsongen och se vilka spelare man har kvar inför nästa år och sedan utgå ifrån det.
Jag tror Rosengård kommer vara med och bråka i toppen ett par säsonger till men sedan är det nog över, tyvärr!!
Jag får väl passa på att gratulera till ett väldigt välförtjänt SM-guld Wicke😉
Jag kan ha fel, men jag tror att MFF ligger för långt efter Rosengård på flera områden för att kunna vara etta i Malmös damhierarki redan 2025. På kort sikt räcker det liksom inte att ha mest pengar. Rosengård har bättre kunskap, bättre kontaktnät och i nuläget är det dessutom ingen spelare i MFF som är nära att platsa i Rosengårds startelva. FCR bröt ju exempelvis med Mia Persson, som gick rakt in och blev nyckelspelare i MFF.
Visst är det troligt att FCR kommer att vara sämre nästa år. Men MFF behöver ett helt nytt lag med minst tio nya spelare om de skall kunna slåss om damallsvenska medaljer redan nästa år. Och att bygga ett helt nytt lag och få det att fungera direkt kräver både kunskap, fingertoppskänsla och lite tur. Så personligen tror jag inte att MFF utmanar om SM-guldet förrän tidigast 2026.
En fråga är om Rosengårds framfart beror på hög klass hos Rosengård eller svag klass i Damallsvenskan i stort?
Rosengård är riktigt bra och har fått saker att klaffa, men vi ser också Damallsvenskans problem, att många lag hela tiden måste sälja spelare för att ens hålla verksamheten flytande. Det kommer inte att förändras, kanske snarare bli ännu värre.
I bottenstriden är jag pessimist om mitt AIK. Räddningsplankan är mötet med KIF Örebro den 5 oktober, men min känsla är att KIF åtminstone klarar oavgjort. Så då blir det att starta om för AIK i Elitettan för miljonte gången.
Vad gör AIK för fel? Finns det ingenting man kan göra för att få åtminstone en bråkdel av de 25 000 som besöker Jordgubbsarenan när AIKs herrar spelar, att också komma till Skytteholm? Att lyfta snittet från 500 till kanske 2 000 skulle väl ändå betyda lite mer ekonomiska resurser, och lite mer skjuts i utvecklingen framåt.
Men det verkar inte finnas några idéer eller någon vilja att höja AIK:s damlag.
Jag har noterat de senaste 2 åren att en handfull spelare lämnat AIK och kommit med mer eller mindre kraftig kritik mot hur både tränare och sportchef drivit verksamheten. Jag följer inte AIK och har ingen insyn kring om kritiken är befogad eller endast bittra utfall från spelare som inte fått den speltid dom velat ha. Ändå lite intressant när det kommer från flera håll. Samtidigt kan tränare/sportchef inte trolla med knäna och producera framgångar om inte ekonomin finns. Mitt Hammarby har ju en fördel i att locka publik i och med de sportsliga framgångarna, samtidigt upplever jag att Hammarby tydligare marknadsför sina damer, där alla kanaler såsom hemsida, instagram, twitter, youtube, tiktok är delade mellan herrar och damer, och därmed når en större publik. Till förtret för en del icke-frälsta herrsupportrar. Dock är väl sanningen att publikintäkter inte är i närheten av att vara tillräcklig inkomstkälla för damlag 2024, utan snarare bättre sponsoravtal och för dubbelklubbar som AIK och Hammarby, subventionering från herrverksamheten (även om Bajens damverksamhet enligt Johan Lager lyckades nå plusresultat 2023). 2024 tycker jag AIK sett betydligt bättre ut än KIF Örebro, och bör klara sig. Sen krävs det nog en satsning, som i sin tur ger bättre resultat, vilket får fler att komma till matcherna. Det var inte många år sedan Hammarby var i samma sits, det kan gå fort.
Sportchef Sadi och tränare Björk har misslyckats i AIK. De har gjort ett ännu sämre jobb än finländska tränarduon Mäkinen & Ruotsalainen som fick sparken 2022. Lyssnade på Sadi som målade upp en bild över hur AIK skulle spela, vilken typ av fotboll o s v. Det lät fint – i teorin.
Men AIK har en klen trupp i år och då bör man nog anpassa sitt sätt att spela efter spelarnas skicklighet. Inte tvärtom!
Tror att AIK åker ur – i år igen!
Ps. Det var trots allt lite humor när klubbikonen Nebo Novakovic dök upp som assisterande för damlaget 2022.
På tal om något helt annat sköt Janogy precis Fiorentina vidare i kvalet. Hon gjorde en assist i onsdags och idag placerade hon läckert in matchens enda mål mot Ajax. Hon visar fin form såhär i början av säsongen👍
Det hade varit intressant att se hur Rosengård hade stått sig i WCL i år.
Som en stor damfobollsfantast så vill jag bara berätta att vi var med om en grym upplevelse idag i Västerås. Västerås SK, mitt lag, tog emot Hertzöga BK i seriefinalen i division 2 västra Svealand. VSK har satsat stort på denna match och det var gratis inträde och det kom 2 034 åskådare. Kan det vara rekord för division 2? VSK vann dessutom, så man är lycklig.
Bra fråga. Det var 2027 åskådare på Valhalla hösten 2019 när IFK Göteborg och Örgryte spelade avgörande kvalmatch om att gå upp i division 2. Men den siffran slog ni ju.
Pingback: Grattis FC Rosengård till en makalös prestation | En blogg om internationell damfotboll
Pingback: Som bloggen siade i maj: FC Rosengård vinner SM-guld | Hattrick