Umeå IK klart för kval – konkurshotet tillfälligt avvärjt

På söndag spelar Umeå IK borta mot Gusk. I morse fanns risken att det vara den klassiska föreningens sista elitmatch. Häromdagen gick UIK ut på sin egen hemsida med nyheten att styrelsen kunde tvingas sätta klubben i konkurs under måndagen. Man behövde få in 300 000 kronor för att klara ekonomin under den kommande månaden.

Som bekant skall ju UIK kvala mot damallsvenskan mot antingen AIK eller Linköping kommande helger. Konkurshotet gjorde att IK Uppsala Fotboll och Bollstanäs SK plötsligt var aktuella för kval under några timmar.

Men under fredagseftermiddagen meddelade Umeå IK att konkurshotet var avvärjt. Och i skrivande stund säger mätaren på klubbens hemsida att swishkampanjen har gett 480 585 kronor. Skönt för UIK.

Men det är rörigt i svensk damfotboll för tillfället. Man är ju van vid att det periodvis är ekonomiska problem i var och varannan elitklubb. Damallsvenskan är ju en dyr serie. Men elitettan är ännu värre – det kan vara den dyraste serien av alla i svensk idrott.

Utöver UIK kämpar IK Uppsala Fotboll med sin ekonomi. Man har också haft ett upprop på sin hemsida under hösten. Klubben behöver få in en miljon kronor för att säkra driften på kort sikt, ännu så länge har man nått 300 000 kronor.

Dessutom väntar vi ännu på besked om Team TG kommer att ta sin plats i elitettan. Och Mallbackens IF har kämpat med ekonomin i drygt ett år. I somras fick man lite andrum genom att sälja namnet på Strandvallen, den klassiska planen numera heter Strandvallen Coop Arena.

Annars har mitt fokus i dag varit riktat mot vakanta platser i division 1. IFK Kalmar har av ekonomiska skäl tackat nej till sin plats i division 1 nästa år. Det lag som för ett år sedan var i damallsvenskan spelar nästa år istället i division 2. Här snackar vi ras.

Klart är att Göteborgsklubben Qviding FIF har tackat ja till den vakanta platsen.

Eftersom det skall vara klart att de båda division 1-klubbarna i Luleå, Bergnäset och Luleå Fotboll ska gå ihop kommer det att uppstå en andra vakans. Den trodde jag skulle gå till Ulricehamns IFK, som är näst bästa andraplacerade lag i Sveriges alla division 2-serier.

Det visade sig dock inte vara så enkelt. Efter att ha kämpat med att försöka förstå paragraftexten i tävlingsbestämmelserna så ringde jag förbundets tävlingsavdelning och blev upplyst om den något udda turordning som jag skrivit om i Forum Damettan tidigare i kväll.

Jag lägger en kopia här. Så här funkar det när vakanta platser tillsätts i division 1:

  1. Sista anmälningsdag för damettan är den 15 november. I nuläget är det bara ett lag som valt att ställa sin plats till förfogande, och det är IFK Kalmar.
  2. Serierna fastställs vid representantskapet, som hålls den 29 november.

A) Vakanser som uppstår innan serierna är fastställda, vilket i år alltså innebär den 29 november, tillsätts enligt en delvis geografisk lösning som bara finns mellan division 1 och division 2 för damer.

Upplägget är att den landsdel som har flest flick- och damlag får första platsen. Sedan går andra platsen till den näst största landsdelen, och den tredje vakanta platsen går till den minsta landsdelen. Såsom det ser ut nu är ordningen:

  1. Götaland
  2. Svealand
  3. Norrland
  4. Götaland
  5. Svealand
  6. Norrland
  7. Götaland, och så vidare.

De olika landsdelarna har ansvar för sina respektive turordningslistor. Eftersom det är olika upplägg på division 2 i olika landsdelar kan upplägget för turordningen följa olika upplägg.

I teorin skulle ett sjundeplacerat lag i Götaland kunna gå före en seriesegrare i Norrland. Landsdelarna äger nämligen rätt till sin plats, även om deras huvudkandidater skulle tacka nej. När IFK Kalmar ställde sin plats till förfogande var det alltså klart att ett lag från Götaland skulle fylla vakansen.

Om ingen av Götalands serietvåor hade tackat ja hade frågan gått vidare till serietreor, -fyror, -femmor och så vidare till platsen var tagen. Nu stod Qviding FIF överst på listan – och tackade ja.

Nästa vakans som uppstår i ettan skall alltså gå till ett lag från Svealand. Och förstod jag rätt har de i nuläget bara skickat in två kandidater. En av de kandidaterna kommer att få frågan när Lulelagen meddelar sin sammanslagning.

Jag frågade inte om hur de olika landsdelarnas turordningslistor såg ut. Men toppen borde se ut så här:

Götaland
1) Qviding FIF – har fått en plats
2) Ulricehamns IFK
3) Varbergs Bois

Svealand
1) Hertzöga BK
2) IK Tun

Norrland
1) Selånger FK
2) Ope IF

B) Då är vi framme vid vakanser som uppstår efter att serierna är fastställda, alltså efter den 29 november i år. De tillsätts geografiskt efter serieindelningen.

Alltså. Om det uppstår en vakans i en av ettorna så fylls den av bästa laget från det geografiska område som täcks av just den serien.

Ta norra ettan som exempel. Den innehåller oftast lag från Stockholm och norrut. Blir det en vakans i den serien skulle den kunna fyllas både av lag från Svealand och Norrland.

Sammanfattningsvis känns det här som en väldigt krånglig lösning. Men det är så här det går till.

2 tankar på “Umeå IK klart för kval – konkurshotet tillfälligt avvärjt

  1. Det var bra att det redde ut sig för Umeå men det är inte hållbart i längden att klubb efter klubb räddas av privatpersoners gåvor.

    Men med tanke på turbulensen och besparingarna i SvFF så lär detta problem ligga långt ned på deras och EFD:s priolista.

    • Tragiskt med Kalmar. Nog borde en stad och landsända av den storleken ha minst ett lag i minst Elitettan. De stora och uthålliga sponsorerna saknas. Det gäller för många klubbar. När Eskilstuna United gick upp i Damallsvenskan talade de om att de hade mängder av mindre sponsorer och därför var mindre känsliga för sponsortapp. Det är väl de två huvudspåren för ekonomi – färre och rejält stora (och) eller rejält många och rätt små.

      Matchpublik är bara indirekt viktiga, som attraktion för sponsorer och exponering. De direkta publikintäkterna för nästan alla elitlag (Hammarby och Norrköping är kanske undantag) är under tio procent av intäktsvolymen. En sak är klar: det finns inte ekonomi för 14 lag i varken Damallsvenskan eller Elitettan. Avsluta dumheten med 14 lag. När de flesta ligorna av kvalitet i större länder i Europa bara har 12 lag, varför skulle Sverige kunna bära 14 lag?

      EFD:s (detta maskformiga bihang till SvFF) existens kan som vanligt ifrågasättas. När gjorde EFD något positivt till gagn för elitfotbollen senast?

Lämna ett svar till Supportern Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras. Obligatoriska fält är märkta *