Sverige gjorde jobbet och vann kvällens playoffmatch med 2–0 borta mot Serbien. Därmed skall dubbelmötet i praktiken vara avgjort, och tisdagens retur på Tele2 Arena bör bli en enda lång svensk jubelfest. Det finns ju nämligen inte på världskartan att Serbien vinner med minst två måls marginal i Stockholm.
Personligen valde jag Borås Arena och U23-landslaget, men hade periodvis SVT och playoffmötet i Leskovac på mobilen. Och målen kom till på rätt väntad sätt. Det första var ett högeranfall, dock inte med inspel från Johanna Rytting Kaneryd, utan från Filippa Angeldahl. Målet kom i andrafas, på distansskott från Hanna Bennison.
Och 2–0 var – har vi hört det förut? – en hörna från Jonna Andersson. Den här gången var det inhopparen Rosa Kafaji som var målskytt med huvudet.
Jonna Anderssons hörnor har jag berömt många gånger. Men det är dags för ytterligare en hyllning. För det blir ju nästan farligt varenda gång. Defensivt hänger hon ibland i luften, men det går inte att byta ut henne eftersom hörnorna är så makalöst bra.
Vi har flera andra spelare som slår bra hörnor. Men bra räcker inte långt när man konkurrerar med Sveriges bästa hörnläggare genom tiderna – herrlaget inräknat. För den positionen måste väl Jonna Andersson inneha? Eller vem skulle ha varit bättre?
Personligen var jag alltså på Borås Arena, där jag såg Sverige U23 köra över Portugal med 4–0. Det var iskallt i Borås ikväll. Även om det svenska spelet värmde själen så räckte varken dubbla strumpor eller fint spel för att värma kalla fötter.
Men klart är att det finns mycket talang i det här U23-landslaget. Lika klart är det att alla de spelare jag såg idag skall spela i U23- och inte A-landslaget. För det var många som var bra, men ingen som var A-landslagsbra.
En blogg om internationell damfotboll 
Lite oroväckande för successionen om ingen U23-spelare känns A-landslagsmässig. U23 är ändå gott och väl vuxna människor. Egentligen inte ålderskategorin som ska ”stå på vänt”.
Fast tittar man på truppen mot Serbien får jag det till 6 spelare under 23, så man kan ju se det som att Gerharsson redan lyft upp de spelare som varit redo.
Vinberg, Kafaji, Ijeh (är kanske över gränsen), Cato, Bennison och Wijk tror jag är de som skulle kunna spelat i U-23 just nu.
Jag kände inte kring någon spelare igår att: ”Varför är den inte i Serbien?”. Men det hindrar inte att det finns skickliga spelare i det här U23-landslaget. Det var klasskillnad. Jag har lagt in höjdpunkter från matchen här ovan. De förstärker i och för sig min känsla från arenan, om att två av de fyra målen i går nog hade strukits om det hade funnits VAR på matchen. Men sett till spelet var 4–0 i underkant. Portugal såg ut som ett F17-lag.
Sveriges startelva bestod huvudsakligen av 03:or (Evelina Duljan, Anna Sandberg, Sara Eriksson, Alice Bergström och Wilma Leidhammar) och 04:or (Sofia Reidy, Emilia Pelgander, Matilda Nildén och Ellen Wangerheim). Plus 02:an Sofia Hjern i målet och överåriga Emma Östlund i mittförsvaret. Det var alltså snarare ett U21-lag. Och bland de här spelarna födda 2003 och 2004 finns det fortfarande tid att ta steget in i A-landslaget. 22 år är inte heller någon hög ålder för en målvakt. Jag tyckte att Hjern såg riktigt bra ut.
Sandberg har ju redan spelat i landslaget och kommer komma dit igen om hon bara får lite tid fri från skador och med speltid igen då. Att hon inte saknades mot Serbien är dock rätt självklart med tanke på resultat och hennes situation just nu. Sedan är det ju flera andra som ser ut att vara högst aktuella i framtiden av de där men ingen spelar väl på en plats där vi behöver ersätta de som spelar i A-landslaget redan?