Nu har jag äntligen sett hela fredagens svenska 3–2-seger mot Italien i Nations League. I de kommentarer som kom från er efter matchen fick jag en bild av att Jonna Andersson var en katastrof i defensiven.

Därför kollade jag extra noga på hennes insats. Och faktum är att jag inte alls förstår kritiken. Andersson gjorde inte på något sätt någon 100-procentig match. Men jag såg flera betydligt större syndare i defensiven än vår vänsterback.

Ta bara det baklängesmål som kom redan efter 21 sekunder. Det uppstod för att Nathalie Björn inte slog en tillräckligt lång boll på avsparken. För det var ju svensk avspark. Ändå släppte vi in mål efter bara några sekunder.

Tanken är att Björn skall sätta in bollen bakom motståndarnas backlinje, och på så sätt göra att Sverige omgående får tryck. När hennes långboll blev för kort fick plötsligt Italien chansen att ställa om. Och italienskorna tog chansen och var i ett första stadium av anfallet fem mot fem.

I nästa läge var det Hanna Lundkvist som blev väldigt passiv mot Chiara Beccari. Högerbacken hade ingen press på sin motståndare och släppte inspelet på sin insida. Bakom henne stod ytterligare passiva och bolltittande svenska spelare. Faktum är att det var fem svenska spelare mot två på den främre ytan. Ändå kunde Emma Severini vara oattackerad när hon bredsidade in ledningsmålet.

Totalt i matchen räknade jag till svenskt 11–5 i klara målchanser, varav 5–2 i den första halvleken. Jag står således kvar vid min bild av att landslaget gjorde en bra match. För att skapa elva målchanser mot ett lag på världsrankingens topp 15 är bra.

Mindre bra var att båda Italiens målchanser före paus var väldigt farliga. Det hade lätt kunnat vara 0–2 i paus, och då hade det sett jobbigt ut. Samtidigt hade Sverige alltså fem chanser, och Stina Blackstenius hade ju egentligen halvlekens allra bästa när hon sköt över från nära håll.

Av de fem italienska chanserna kom två från Anderssons kant och tre från Hanna Lundkvists. Och vid de två från Anderssons kant stod nämnda Lundkvist och Björn för minst lika stora missar som Andersson. Vid den ena glömde Lundkvist sin spelare vid bakre stolpen, vilket gjorde att Jennifer Falk fick göra en fin räddning med huvudet. Och vid den andra tappade Björn en nickduell mitt framför målet, så att Italien kunde göra 2–2.

Men trots de här försvarsbristerna vann Sverige både logiskt och rättvist. De två första målen var fina. Det första efter utmärkt spel, och det andra på en läcker frispark. Vid den svenska kvitteringen revanscherade Lundkvist sig lite genom att stå för assisten. Efter halva gruppspelet har vårt landslag nu ett jättebra utgångsläge. Det blir en riktigt intressant tisdag, då Sverige tar emot Wales samtidigt som Italien har en måstematch borta mot Danmark. Vid svensk seger på Gamla Ullevi kommer vi som sämst ha en avgörande gruppfinal hemma mot Danmark i sista omgången. Kul.

Tittar vi på de tre andra grupperna står det mellan Tyskland och Nederländerna i grupp 1. I grupp 2 har Frankrike ett jättegrepp, med fem poängs ledning före Norge efter tre matcher. Jämnast är det i grupp 3, där England, Spanien och Portugal ligger inom tre poäng.

En trevlig nyhet i veckan var att Fifa föreslår att det framöver blir 16 damlag i OS-fotbollen. Damerna skulle enligt förslaget få fyra lag från den tråkiga herrturneringen. Det var ett upplägg som fick mig att utropa: ”Äntligen”.

Vi får se om vi även får ropa ”Äntligen” även efter Sveriges nästa viktiga möte med Italien. Det sker på tisdag i kvalet till F19-EM. Matchen är helt avgörande för vilket av lagen som spelar EM-slutspel i sommar. Inför avgörandet leder Italien gruppen på målskillnad, vilket gör att Sverige måste vinna matchen.

F19-kvalet är viktigare för svensk damfotboll än vad man kan tro. För kollar man tillbaka är det rätt tydligt att det är från de årskullar som kvalat in till JEM-slutspel som A-landslaget hittat flest spelare. Här är bilder från F19-landslagets senaste seger, den med 1–0 mot Belarus från lördagen.

Slutligen har division 1-serierna dragit igång i helgen. IFK Göteborg känns som jättefavorit i söder. I övrigt känns det rätt öppet. Jag kan inte säga att jag har speciellt bra på fötterna. Men skall jag gissa kommer det att stå mellan Sollentuna, Djursholm och Sandviken i norr och jag ser Husqvarna som tänkbar vinnare i mellersta serien.

På fredag är det premiär i elitettan. Under kvällen startar jag ett nytt Forum Elitettan. Gå gärna in där och kom med era tips. Som vanligt känns serien väldigt svårtippad. Men känslan är väl att Umeå, Trelleborg, Kif Örebro, IK Uppsala och Eskilstuna i toppen. Och tyvärr känns väl Mallbacken som ett givet bottenlag. Där nere skulle även Jitex, TG, Gusk och kanske Häcken U kunna hamna. Jag återkommer med ett mer detaljerat tips. Men ta som sagt gärna den här diskussionen i Forum Elitettan.