Sverige vann EM-genrepet mot Norge med 2–0 efter att framför allt ha gjort en fin första halvlek. I paus bytte Peter Gerhardsson in Tove Enblom, vilket innebär att 30-åringen äntligen fick göra sin landslagsdebut.
Enblom har verkligen kämpat för att ta sig dit hon nu är. När hon för drygt 13 år sedan gjorde sin damallsvenska debut skrev jag ett inlägg med rubriken: ”Oj vad jag lider med stackars, stackars Tove”.
Hennes Djurgården kastade in sin 17-åriga juniormålvakt mot Linköping i frånvaro av förstamålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir. Redan i paus hade Enblom släppt in åtta mål. Det blev tre till, och en debut som hade kunnat knäcka målvaktstalangen.
Men Enblom har verkligen kämpat på. Karriären har inte på något sätt varit spikrak. Hon spelar nu i norska toppklubben Vålerenga, men har gjort en hel hög hundår i Umeå, IFK Kalmar och Kif Örebro på vägen dit.
Eftersom jag gillar folk som inte ger upp, utan hela tiden kämpar vidare mot sina mål så gläds jag lite extra med Enblom i kväll. Och den här gången fick hon ju dessutom hålla nollan i sin debut.
Men det kanske hon inte borde ha fått. Men vi tar det väl från början. Den första halvleken var på många sätt väldigt bra från svensk sida. Där kom båda målen och jag räknade till svenskt 7–3 i klara målchanser, och jag tyckte att det kunde ha blivit ytterligare något.
Glädjande var att Sverige återigen gjorde två spelmål. Eftersom alla sex målen mot Danmark senast också kom i spel har vi nu åtta i rad – det är vi inte vana vid. Skall man skoja lite kan man konstatera att vi däremot nu har tre raka matcher utan mål på fasta situationer. Där kanske vi har en anledning till oro?
Trion Nathalie Björn, Johanna Rytting Kaneryd och Filippa Angeldahl var inblandad i båda målen. Det första gjordes av Stina Blackstenius som också säkert satte ett friläge efter paus, men då befann hon sig i offsideposition.
Men det var de tre förstnämnda som utmärkte sig mest. Norge spelade ett närmast huvudlöst försvarsspel där de ställde fem, sex och ibland sju spelare högt upp i planen. Man gjorde det utan att sätta någon större press på den svenska bollhållaren.
Det gjorde att Sverige flera gånger kunde hitta in till framför allt Angeldahl och Kosovare Asllani på jätteytor framför den norska backlinjen. Den som är bäst i landslaget på att slå den typen av passningar är Nathalie Björn. Och det var alltså från hennes uppspel som båda målen kom. Hon klev dock av i paus, och i den andra halvleken fick Sverige inte till de där genomspelen.
Någonstans kändes det hela tiden säkert. Men jag hade 4–3 i målchanser till Norge efter pausen. Och två av de där norska chanserna var så otroligt bra att de egentligen måste bli mål. Men första chansen snodde Caroline Graham Hansen precis framför fötterna på Frida Maanum, och vid den andra lyckades en rätt ostörd Maren Mjelde nicka i marken och över ett tomt mål.
Utöver de två chanserna hade Ada Hegerberg två chanser som hon garanterat hade gjort mål på för sju–åtta år sedan. Vad jag vill komma till är att ett bättre lag än Norge hade gjort ett par mål, och då hade man inte känt sig lika nöjd som man gör just nu.
Positivt också att förbundskapten Gerhardsson sa till SVT att hoppet om att Fridolina Rolfö skall kunna spela i EM lever. I varje fall valde man att skriva in Barcelonastjärnan när man igår lämnade in den definitiva EM-truppen.
För norsk del var det här däremot inte speciellt positivt. Man har absolut offensiva kvalitetsspelare. Men det känns inte som att man har ett vinnande spel. I uppspelsfas försökte man hela tiden spela in till sina centrala mittfältare, något Sverige visste och kunde få massor av fina bollvinster på. Och så var det där höga försvarsspelet utan press på bollhålllare.
Jag har tippat Norge som gruppsegrare. Det kan bli så, för grupp A är den klart sämsta. Men jag kände mig inte trygg med mitt tips efter den här matchen. På onsdag har norskorna öppningsmatch i Basel mot Pia Sundhages Schweiz. Det ger väl inga supervibbar. För även i VM 2023 spelade ju Norge öppningsmatch mot ett nederlagstippat hemmalag. Då blev det chockförlust mot Nya Zeeland.
En blogg om internationell damfotboll 
Norge åker ur. Och Lyon lär köpa Smilla Holmberg och sätta henne på bänken.
Man har lite svårt att förstå att ett lag som anser sig ha råd att åka till EM utan spelare som Julie Blakstad, Emilie Joramo och Anna Jøsendal kan vara så svagt.
Får man inte känslan av att det fortfarande är något annat – interna konflikter etc. – som gör att Norge inte fungerar som ett lag? Ingen ser ju ut att ha direkt roligt när de spelar.
Ja, väldigt märkligt. När man läser Norges laguppställning på mittfältet och anfallet, så ser det ut som ett av världens bästa lag offensivt. Ändå gör de inga mål. Försvaret har i många år varit svagt och det verkar fortsätta.
Visst är det starka namn men numera tycker jag många av deras stora stjärnor har tappat. Reiten, Hegerberg och även Graham Hansen är inte lika bra längre. Den enda jag tycker visade hög klass igår var Maanum som kanske till och med är Norges bästa spelare. Engen har alltid varit överskattad och lever på sitt namn.
Jo, igår var Maanum bäst. Men att Graham Hansen normalt inte är lika bra längre, håller jag nog inte med om. När jag sett henne i Barca har hon varit grym. Jag gillar henne mycket.
Hegerberg är inte lika bra längre, även Reiten har tappat något. Förstår inte varför de inte kör Terland istället för Hegerberg. Terland, vilken målskytt. Engen tycker jag är bättre som mittback.
Var fel av mig att dra alla tre över en kam. Hansen håller fortfarande en väldigt hög nivå men jag tycker bara inte hon är lika bra som för några år sedan när hon fullständigat dominerade och borde kanske till och med vunnit Ballon Dor. Reiten och Hegerberg däremot är långt ifrån världsklass längre. Tycker också Norge bör ha Engen som mittback.
På det berömda pappret är väl Norges startelva bättre än Sveriges om man ser till alla 11 spelare? Sverige har bättre målvakt och mittbackar, ytterbackarna går nog jämnt ut men sen ses nog Norges mittfält och anfall som starkare än Sveriges om du frågar någon som inte är partisk?
Sen är nog många svenskor underskattade ute i Europa. De har inte samma stjärnstatus men våra mittfältare ser jag inte som sämre än Norges. Angeldahl är kanske till och med den bästa av alla och en Bennison med självförtroende är för mig bättre än Engen och Böe Risa. Zigiotti är inte heller sämre än norskorna. Sverige har kanske ingen spelare som håller yppersta världsklass men vi har många spelare som är precis under och det glöms ibland bort. Vi har många skickliga spelare som klarar av att spela en snabb och passningsorienterad fotboll, det såg vi verkligen prov på igår. Då spelade inte ens Rolfö, Nilden, Lundkvist och Kafaji som jag tycker tillhör våra mest bolltrygga spelare.
Hoppas verkligen Sverige vågar spela ut i EM också och inte fegar för då tror jag det kan bära väldigt långt. Tiden då Sverige kunde parkera bussen och försvara sig till segrar tror jag är förbi, ska vi rå på de bästa lagen måste vi utveckla spelet med boll och våga spela genom mittfältet. Numera är Sverige bättre med bollen än utan den om man säger så. Det kanske går åt helvete men då har de iallafall gått för det och skänkt glädje till svenska folket med en rolig och publikfriande fotboll, det var exakt så Nederländerna vann EM 2017 och jag får faktiskt lite samma vibbar av Sverige nu👍
Vi har verkligen fyra spelare som sticker ut just nu och som kan bli nyckeln till framgång, Björn, Angeldahl, Kaneryd och Blackstenius.
Jag tycker att Bennison gjorde en bra match mot Norge. Riktigt roligt att se. Smilla Holmberg gör en offensivt imponerande insats, kanske något svagare defensivt. Jonna Andersson är ju ett vapen vid fasta, men när det blir tempo och åka av är jag lite orolig för Jonna. Kommer hon hänga med? Falk visar att hon håller mycket bra och det känns tryggt med henne därbak. Riktigt roligt att Tove Enblom fick en halvlek, det värmer. Tycker även Asllani börjar varva upp, hon brukar ju göra det när det nalkas mästerskap.
Håller med om oron för vänsterkanten. Tyckte att Janogy gjorde det bra offensivt, framför allt i början av matchen. Men defensivt gav hon sämre understöd till Jonna än vad Rolfö brukar göra. Och det kan förstås bli ett problem. Speciellt som man tänker att de flesta motståndare säkert vill styra spelet till den svenska vänsterkanten.
Jag kan hålla med extra viktiga spelare som Falk, Björn, Blackstenius och Angerdahl. Sen kommer nog Kaneryd. Jag tycker att Jonna är bra lugn och stabil. Janogy verkar vara i bra form. Såg inte matchen men sköt de svenska spelarna som vanligt högt över målet ? Men tror att Sverige kommer att gå långt en bra trupp.
Jag fortsätter att förundras över Gerhardssons/Wikmans stora förtroende för Sofia Jakobsson. Ja, hon har varit väldigt bra och viktig för landslaget i flera år, men det var ganska längesen sist.
Säga vad man vill, men man kan lita på att SJ levererar samma sak i det senaste årets (de senaste årens?) landskamper: väldigt lite eller ingenting alls. Och det som forward i ett av väldens bättre landslag!
Jag förde lite enkel statistik över SJ:s insatser i landskampen mot Norge och fann sju tillfällen då hon avancerade utefter högerkanten med bollen under kontroll. FYRA försök till inlägg gick rakt på försvarare varav ett gick till svensk hörna. ETT dribblingsförsök gick via försvarare till svensk hörna. ETT inlägg gick förbi försvararna och landade bakom mål. Vi ETT tillfälle stannade hon upp och gick in i planen och sköt/passade en bit över målet.
När var senaste tillfället som SJ har dribblat sig förbi en eller två försvarare och levererat en passning till en medspelare?
Även om jag har missat något ingripande från SJ tycker jag att detta inte räcker på något sätt. Skillnaden mellan SJ och JRK är himmelsvid. Smilla Holmberg t.ex. var ett betydligt större offensivt hot än SJ.
För övrigt har jag numera svårt att se Asllani som ”självskriven”, ”oumbärlig” och ”nyckelspelare”. Visst glimtar hon till då och då, men ofta tycker jag att hon stoppar upp spelet. Jag tycker att Angeldal, Bennison och Zigiotti Olme är bästa valet och ska ta hand om ”mittens rike”.
Tror att Smilla Holmberg har sparkat undan Stina Lennartsson som högerspringare – kanske för gott. Intressant att se hur de matchas i Hammarby framöver.
Måste säga att jag verkligen föredrar det ”nya” Sverige som bara gör mål i öppet spel. Det är betydligt roligare att se och bevisligen är det också vägvinnande. Jag satsar hellre på att göra målen genom skicklighet i spelet än att hoppas på hörnor och straffar som det har varit i många mästerskap nu. När gjorde Sverige senast 8-1 på två matcher mot såhär pass starka lag? Det var väl i OS 2021 som Sverige också hade ett väldigt bra anfallspel och öste in mål.
Mot Norge var innermittfältet nyckeln tillsammans med Björn. Inför matchen trodde jag Sverige skulle bli överkörda på mittfältet men det var snarare norskorna som inte hängde med när Bennison och Angeldahl läckert lirkade fram bollar och vände bort sina motståndare. Just nu tycker jag nog mittfältet är Sveriges starkaste lagdel om man räknar in Asllani/Hurtig också. Tycker de tre tidigare nämnde satte upp våra offensiva spelare i bra ytor så nu måste de börja ta bättre vara på chanserna. Verkar som JRK och Blackstenius nöter mycket inspel för nu har de hittat en fin tajming som länge har saknats.
Tycker båda lagen hade problem med presspelet och Sverige blev ganska enkelt bortspelade och då fanns det stora ytor där bakom, där behöver de nog tänka till. Tycker som sagt Sverige är starka centralt men på kanterna ser det lite tuffare ut, speciellt i defensiven. Verkar som Nilden har haft en liten känning så man tar det lite lugnt med henne och Lundkvist är väl fortfarande inte helt återhämtad från flygresan. Så det finns lite att laborera med iallafall. Men varför bytte man ut Björn redan i halvtid? Jag tyckte Ilestedt såg ringrostig ut och det var när Björn och Angeldahl gick ut som Sverige blev mer tillbakatryckta. Tyckte bara det var Hurtig och Zigiotti som gav en injektion av avbytarna.
Nu återstår det att se ifall ett bra genrep också ger ett bra mästerskap eller om det blir respass redan i gruppen.
Nu börjar även Sillyn dra igång på allvar. Meriterande värvning av Peking som tar in en mittfältare som jag kan tänka mig fler klubbar var ute efter. Musovic hamnar till slut i MFF, känslan är väl att hon stannar där karriären ut nu va?
Sen har vi Bennison som agerar innan det är för sent. Hon och agenten inser säkert att Juventus och Canzi inte spelar en fotboll som tar fram det bästa av henne. Bara långbollar och mittfältet används knappt. I Lundhs podcast kunde man läsa mellan raderna att Bennison inte var helt frälst av att tjonga långt och bara få springa utan boll.
Om Real vill ha henne tycker jag det är helt rätt att gå. Real är klart bättre än Juventus och deras spelidé passar henne mycket bättre. Med Barcas ekonomi tror jag de kommer vara förbi om några år ifall satsningen fortsätter som nu. Det finns en lucka att fylla på mittfältet och det kommer bli flera matcher i veckan så speltid kommer hon få. Med Angeldahl, Däbritz, Weir, Bennison och Teresa får Real ett spännande mittfält. Det här blir egentligen första gången hon kommer spela med lagkamrater som håller den allra högsta nivån i ett klubblag.