Det här blir inget långt inlägg, för klockan är 00.42 när jag börjar skriva, och jag har just kommit till mitt boende efter lördagskvällens fantastiska upplevelse i Zürich.
Och då tänker jag inte bara på att Sverige krossade Tyskland med odiskutabla 4–1, utan också på hur numerärt underlägsna svenska fans verkligen briljerade på Zürichs gator och på läktarna.
De som driver landslagets klack fick till en otrolig fullträff i kväll. Det var 100 procent kärlek. Och man höll först i gång under en timmes marsch till arenan, och sedan i 90 minuter plus cirka tio minuters hyllning. Jag har ju längt ifrån sett alla landskamper på plats. Men på bortaplan måste kvällens stöd från läktaren vara det bästa någonsin. Och frågan är hur många hemmalandskamper som klacken har varit bättre. För i kväll var den fantastisk.
På planen var det dock väldigt darrigt i början. Tyskland sköljde över vårt lag med anfallsvåg på anfallsvåg. När Jule Brand gjorde 1–0 hade det bara gått drygt 6.30. Men tyskorna hade redan innan målet haft tre kanonlägen. Och det såg otäckt ut i ytterligare några minuter efter Brands mål.
Men det skulle vända. Och faktum är att jag ännu inte sett den situation som blev matchavgörande. Den där Carlotta Wamser tog ett vansinnigt rött kort, vilket innebär att Tyskland kommer att få spela kvartsfinal utan högerback. Giulia Gwinn är ju knäskadad, och nu är Wamser avstängd.
Eller. Jag har sett situationen från ett avstånd av cirka 170 meter. Jag satt i den svenska klacken. Och jag kan lova att ingen där såg vad som hände. Och repriser på storbildsskärmen är inget Uefa gillar. Så vi på läktaren gick gissa vad som hände.
Men efter den där utvisningen blev det en väldigt trivsam svensk kväll. En kväll där både landslaget och klacken briljerade. Och 4–1-målet, som ju gjordes på ”vår” sida var riktigt fotbollsgodis.
Nu vet vi att Sverige spelar sin kvartsfinal här i Zürich på torsdag klockan 21.00. Den matchen har jag ingen biljett till. Men jag hoppas att det är sisådär 10000 tyskar som köpt biljetter på spekulation till den matchen, och att många av dom nu kommer att vilja sälja.
Slutspelsträdet ser nämligen ut så här:
Norge – Italien (spelas på onsdag i Geneve)
Sverige – Tvåan grupp D (England/Frankrike/Nederländerna/Wales) (på torsdag i Zürich)
Spanien – Schweiz (på fredag i Bern)
Ettan grupp D (England/Frankrike/Nederländerna) – Tyskland (på lördag i Basel)
En blogg om internationell damfotboll 
Tyskland hade en första halvlek som blev en mardröm. Först började dom bra, sen plötsligt kvitterade Blackstenius, sen slår en tysk spelare bollen på en svenska och det står plötsligt 2-1 till Sverige , sen drar Tyskland på sig en straff och får samtidigt en spelare utvisad. Hade Sverige råkat ut för det som Tyskland råkade ut för i första halvlek hade vi i Sverige pratat om en mardrömshalvlek. Tyskland saknar Giulia Gwinn och Lena Oberdorf enormt som man misstänkt. Första segern mot Tyskland i EM-slutspel i 7:e försöket. Trevligt såklart. Vad man inte gillar är pratet om det tyska spöket med 10 raka förluster i slutspel. Tyskland hade helt enkelt ett bättre landslag än Sverige dom åren, 1997-2016 så de 10 raka förlusterna var logiska. Det är sanningen. Tyskland försvarsspel är under all kritik och Tyskland lär åka ut i kvarten mot Frankrike
Det går verkligen att tolka den här matchen på två olika sätt. Ett är att Sverige körde över Tyskland. Ett annat är att Sverige hade massor med flyt. Flyt att inte Tyskland gjorde 2-0 när de var som bäst. Flyt att Ann-Katrin Berger stod stel som en staty när Stina Blackstenius gjorde 1-1. Flyt att Smilla Holmberg studsar in 2-1-målet. Flyt att Wamser får hjärnsläpp och målvaktsräddar bollen, varpå Sverige får straff och gör 3-1.
Men resultat brukar förvisso inte ljuga, så vi säger väl att Sverige körde över Tyskland. Sverige ser starka ut, men jag tror ändå England (?) i kvartsfinal blir en helt annan historia. Så låt oss inte gå händelserna i förväg utan ta en match i taget.
Säger inte emot – flyt, visst – men vill nyansera: Sverige hade ett bra övertag före och efter 2-1-målet och om inte Wamser hade räddat hade bollen gått i mål och det hade stått 3-1 i alla fall – utan straff. Förvisso hade tyskarna varit elva i stället för tio, men Sverige hade likväl haft tvåmålsledning och bra övertag. Tyska förbundskaptenen sa att utvisningen avgjorde matchen, jag håller inte med.
Förutom första kvarten var det en stark prestation av Sverige. Tyskland har sina kvaliteter offensivt men herrejösses som de blottar sig defensivt. Även innan utvisningen var det öppen gata på deras vänsterkant.
Visst har Holmberg tur med motlägget som går in men så som hon rostar Linder och Buhl innan så gör hon sig förtjänt av den turen. Svårt att se att Lundkvist ska ta tillbaka den platsen.
Straffen och utvisningen var odiskutabel även om det såg ut att vara en reflex för att skydda ansiktet.
Tyskland måste ställa upp betydligt mer defensivt mot Frankrike/England annars är risken stor att det blir ännu en genant historia. Jag tycker det gränsar till arrogans att lämna mittbackarna så utsatta mot ett lag med vassa omställningar.
Mardröms-semifinalen mot England, 0-4 i förra europamästerskapet kan vi nu förhoppningsvis i en eventuell kvartsfinal mot regerande europameästarinnorna och vice världsmästarinna, England, tvätta bort något