Jennifer Falk räddade fyra straffar. Ändå är det England som spelar semifinal. För precis som i OS-finalen slog vi alldeles för dåliga straffar. Tre var inte ens inom ramen. Deppigt.
En blogg om internationell damfotboll
Johan Rydén, sportreporter på Borås Tidning, bloggar om damfotboll på allra högsta nivå
En blogg om internationell damfotboll 
Vetetusan varför man sitter här för, men det är väl det där att få skriva av sig efter att man upplevt något som inte är bra för en 50 plus.
Jag kommer kanske tillbaka imorgon, men just nu behöver jag få ur mig frågorna ingen nära mig kunnat svara på.
Vem får för sig att skicka fram Falk på den 5:e straffen när vi har tre anfallare på plan varav en blivit inbytt med typ fem minuter kvar.
Jag tänker förstås på Blomqvist, men var är Janogy, var är Hurtig?
Hur kan dem steppa åt sidan och låta Falk, Smilla kliva fram?
Hur kan Gerhardsson godkänna det?
Hur får Jakobsson för sig att ta noll ansats??
Nej nu får man göra något för att varva ned.
Skulden för detta är ledarteamet. Det är helt enkelt oacceptabelt att återigen tvinga fram ovana straffskyttar som en målvakt (!) och debutant för att forwards inte pallar pressen. Lägger man sedan till att ledarteamet drabbades av hybris vid 2-0 och körde raka byten istället för att säkra bakåt med Sembrant eller Ilestedt så är det ett fett underkänt för dom i det sista mästerskapet.
Vi var för stora i orden efter 4-1 segern mot Tyskland enligt min åsikt. Tyskland saknade sina världsklassbackar Gwinn och Oberdorf dessutom spelade Tyskland med 10 kvinnor i 60 minuter. Resultatet var onaturligt. Vi körde över Tyskland osv skrevs det. Det var att utmana ödet när sådant skrevs. Visst segern mot Tyskland kan sägas vara tjusig men något överdrivna ord var det och, visst är Sverige av hög internationell klass så säg. Det verkar ligga en förbannelse över det svenska damlaget i fotboll. Ut igen på ett smärtsamt sätt
Val av straffskyttar, ja herregud vad hände där? Falk och Jakobsson och sedan Smilla Holmberg. Jag var säker på att när de sätter in Blomqvist så sent så ska hon slå en straff. Janogy? Hurtig? Varför inte Nildén med hennes fina tillslag? Dessutom om man nu skulle plocka in en straffläggare från bänken så är väl Bennison ett bra val. Ingen glömmer väl hennes straff.
Nej, jag är oerhört besviken. Dessutom måste stjärnorna sätta sina straffar att både Magda och Angeldahl missar är så oerhört svagt.
Vi gav bort en semifinal och troligen en final i dag. Det kommer ta tid att smälta detta.
Har aldrig sett sämre straffar i en straffsparksläggning. Men håller inte med om att unga personer skulle vara sämre på att hantera nerviga situationer och press än rutinerade. Min bild, från livet och sporten, är att det är precis tvärt om. Hellre en orädd 18-åring än en nervig 35-åring.
Men ändå märkligt att byta ut Blakstenius mot Blomqvist med 3 min kvar. Och så lägger inte Blomqvist en straff?!?!
Vi hade en målvakt som räddade 4 straffar, då bör man inte förlora en straffsparks läggning. Sverige satte bara 2 av 7 straffar vilket är riktigt uselt. Ingen skugga ska falla över Smilla Holmberg en debutant som skickades fram av ledningen i ett avgörande skede. Synd att detta landslags avslutning ska domineras av ett gigantiskt fel beslut av ledningen..
Den här förlusten var svårsmält. Sverige har greppet om matchen, leder med 2-0 med chanser att göra fler mål men rasar ihop i slutet och släpper in två mål på en och en halv minut. Kanske borde Gerhardsson, som nån är inne på, ha bytt in extra försvarsspelare för att säkra bakåt. Sedan spelar Sverige bra i förlängningen utan att göra mål. Straffsparksläggningen var bedrövlig. Hur kan Sverige förlora när England misslyckas att göra mål på fyra av sju straffar? Vad krävs egentligen för att Sverige ska vinna sådana matcher? OS-finalen 2021 kommer tillbaka i i minnet. Svenskorna hade igår inte en, utan två chanser att avgöra under straffsparksläggningen men missar båda. Sverige får segern serverad på silverfat men förlorar ändå! Så läggs den här EM-kvartsfinalen till den långa raden av matcher där Sverige har haft gyllene läge att vinna och gå långt men ändå står som förlorare när slutsignalen ljuder. Varför inspireras och lyfts inte dom svenska spelarna av pressen och möjligheten att få avgöra matchen åt Sverige utan gör den till en börda?
Den sista frågan är mycket intressant. Du berör med andra ord, annan vinkel och pikant formuleirng, det psykiska spelet, som jag har gastat om i åratal är deras stora svaghet. Det närmaste svar jag kommit är att det är kulturellt betingat.
Ett ärr i hjärtat. Så kommer jag att minnas den här matchen. Jag tror det är samma för de flesta spelarna. Jag började ana oråd redan efter Sveriges 2-0. Då började England äta sig in i matchen på allvar. På det sättet var slutet inte ologiskt. Sverige var ”lösa i köttet” (läs psyket) vid straffläggningen och i de helt avgörande ögonblicken. Det är därför de inte vunnit sedan 1984. Jag tror Holmberg skickades fram för straffen (eller ville själv) för att bli hjälte. Usel coachning av FK inklusive straffläggningen. Tråkigt slut för Gerhardsson att göra sina största misstag i karriären i detta läge. Nu är det nog också slut för sådana som Asllani i mästerskapssammanhang.
Jag tror också ynglingen var tänkt att bli hjälte. Liksom med Falk.
Det som ska skämmas är inte som missade sina straffar – det är de som inte räckte upp handen och sa: ”Jag kan slå en straff”
Lite distans till det hela. Inte utan att man undrar varför man berörs så av att bara se på fotboll, ja på sport överhuvudtaget.
Idag kan det inte vara lätt att heta Peter Gerhardsson, för oavsett om spelarna på plan gör sina misstag, kollektiva som individuella så går det inte att frångå lagledningens mycket tveksamma val under matchen.
Jag har egentligen inget nytt att tillföra, det allra mesta om inte allt är redan uppfångat i alla möjliga forum, oavsett intressant att höra en samlad bild från dig Johan och förstås andra som vill bidra, vill lufta av sig lite.
1.) Hanna Lundqvist gör i mina ögon en riktigt bra match. Engelskorna är märkbart besvärade av henne. Varför byts hon ut så pass tidigt? Ville man få igång JRK? Underligt tycker jag, mer förståeligt ifall Hanna hade dragit på sig ett gult kort.
2.) Rolfö gör inte sin största match, Asllani gör en väldigt bra match. Man byter ut båda samtidigt men knappa kvarten kvar att spela.
Oavsett Rolfös mindre starka match så är ju dessa två tjejer en stor del av ”landslagets DNA”.
Vad skickar man för signaler till eget lag? Dessutom båda samtidigt.
Blev snarare en tändvätska för England och Wiegman var inte sen att utnyttja det.
3.) Om man ändå gör bytet och vet att England kommer att driva på med mängder av inlägg, varför tar man då inte in Ilestedt eller Sembrant???
Helt enkelt gör det trängre i straffområdet, få in en till markeringsstark.
4.) Det är matchminut 116 och en heroisk Blackstenius är ordentligt trött.
Det är samtidigt kvartsfinal i EM. Risken eller möjligheten att det går till straffar är minst 95%. Att man då tar ut en given straffskytt för att ersätta med en som inte ska slå en straff är…. för mig obegripligt.
5.) Ordningen för straffsparkarna. I skrivande stund har jag läst att Gerhardsson prioriterat mångt och mycket efter hur det sett ut på träning.
Inget mer ont om någon av de som missat, vi och alla inblandade vet att 2/7 i mål är underkänt.
Men hur kan man komma fram till att vår målvakt som knappt slagit en straff i tävlingssammanhang ska slå straff nummer 5?
Hur kan vi ha tre offensiva krafter på straffspark 8 och därefter?
Om man byter ut Blackstenius,(som för mig hade varit en gjuten skytt nr 5)
ja då borde man ha satt in Bennison eller Wangerheim. Ingen av dessa kan väl omöjligt varit straffskytt 8 eller senare. Man måste väl ha haft koll på att Blomqvist i deras ögon är typ straffskytt 10?
Nu vet vi inte och kommer aldrig få reda på ifall det hade slutat bättre, men nog alltid hade oddsen för framgång varit större.
Ett väldigt trist slut, men man ska inte älta det för länge. Blir väldigt intressant att följa hur laget utvecklas framöver.
Ja ett mycket konstigt byte av Lundkvist. Hon gör en kanonmatch och England kommer ingenstans på hennes kant. Ja straffarna är ju dåliga. England bjöd ju in Sverige med sina missade straffar.
Man undrar ju hur straffskyttarna utsågs. Det måste väl stå klart långt i förväg vem som bör skjuta? Och om nu Hurtig, Janogy, och Blomqvist inte ville, varför var de på planen? Särskilt Blomqvist, som byttes in i 117e minuten.
Ja jag håller med om varför byter man ut Lundkvist som gör en kanonmatch ??? England kom ingenstans på den kanten. Ja straffarna var bedrövliga. Ja det var tufft. Sverige hade ju matchen under kontroll.
Fy fan vad jag hatar detta. Det är så förbannat surt. Vi hade ju dem på kroken! Men jag inser att tyvärr tyvärr tyvärr var det väntat i slutändan. Alla siffror talade emot Sverige. För många spelare saknade antingen erfarenhet eller matchvana. Ingen position var Sverige särskilt stark på – möjligen Rytting Kaneryd, men jag tycker att hon lyckas inte hela vägen tillräckligt ofta. Ofta är avsluten svaga eller inläggen fel. Straffarna lades på motståndarnas klack plus att de fick börja.
Men jag anser att denna förlust är Peter Gerhardssons fel i slutändan. Det var strategiskt dumt att backa hem, för Sverige behärskar inte det spelet längre, om de någonsin gjort det. Det blir mest hönsgård. Och det var taktiskt hjärnsläpp att låta målvakten och en 18-åring lägga straffar. Ibland kan det vara bra att låta målvakten slå en straff, de är ofta svårlästa, men Falk är inte alls den typen, och ö.h.t. är hon en dålig skytt. Och en 18-åring ska bara inte lägga en straff. PG slutar med ett brak.
Den här matchen gav ekon från OS-finalen 2021. Men omständigheterna var rätt olika. Då var Sverige som bäst, nu slutar Sverige som sämst. Väldigt pikant.
Man vill ryta åt karln att avgå, men det är ju precis det han gör. Så det får mig att tänka att detta kanske var medvetet, för att snabba på det.
Den stora frågan är: vad farao gör man nu? Hur går man vidare? På ett personligt plan, alltså. Detta känns som spiken i kistan för landslaget. Fru Lyfors fick aldrig sin revansch för stölden i VM-finalen 2003. Kommer Sverige någonsin ta en medalj igen? En del av mig känner för att ge upp. En vis persons ord på på Flashback ekar: ”Sverige är utpräglade ickevinnare.”. Den här matchen kändes som det slutgiltiga beviset. Sverige reste sig ändå mentalt och tryckte tillbaka efter målen, men kvalitén saknades, och i straffarna vek sig psyket.
Jag är genuint ledsen.