Tyskland är klart för semifinal, och det svenska uttåget känns bara smärtsammare och smärtsammare.
Jag tillbringade lördagskvällen tillsammans med 34 132 andra åskådare. Vi fick se hur Kathrin Hendrich gjorde allt för att förstöra för sina medspelare redan efter drygt tio minuter genom att i eget straffområde hålla fast Griedge Mbock Bathy i håret.
Den tyska besserwisser som satt precis bakom mig hävdade att Tess Olofsson var världens sämsta domare som kom fram till rött kort och straff. Men det enda rimliga och korrekta domslutet för att hålla fast någon i håret i eget straffområde är ju just rött kort och straff.
Flera av de andra tyska spelarna klappade om Hendrich. Fast de borde egentligen vänt henne ryggen. För hennes agerande var så idiotiskt att det inte är värt någon tröst.
Och när Grace Geyoro gjorde mål på straffen tänkte jag att matchen var avgjord. Det kändes inte som att det fanns på kartan att Tyskland skulle kunna komma tillbaka från underläge med en spelare mindre i 80 minuter.
Men vi fick se en tysk bragd. Inklusive tilläggstid vann tyskorna de återstående drygt 120 minuterna med 1–0 trots att man var en spelare kort. Och trots att man missade en straff. Några gånger kom man undan med minsta marginal. Men man kom undan. Och slutligen vann man även straffläggningen.
Extra intressant var att förbundskapten Christian Wück höll inne på sina byten. En bra bit in i den andra förlängningskvarten hade han bara gjort två byten, och det ena var ett tidigt för skada. Hatten av för de båda innermittfältarna Sjoeke Nüsken och Elisa Senß som båda sprang kopiöst mycket.
Frankrike då? Inför kvartsfinalerna var det två europeiska lag som var obesegrade i år. Det var Sverige och just Frankrike. Nu har båda de lagen åkt hem. För fransyskorna var det bara fem kilometer från St Jakobs Park till franska gränsen.
Förbundskapten Laurent Bonadei sa ju innan EM att han skulle röra om och att vi skulle få se ett nytt Frankrike. Han petade flera gamla storstjärnor, och sedan började han röra om.
Det här med kontinuitet och att skapa relationer med spelarna verkar inte Bonadei tycka är viktigt. För Frankrike hade så mycket rörig rotation att jag undrar om spelarna fattade vad de höll på med. Det byttes spelare och positioner i ett rasande tempo.
Men resultatet blev det vanliga. Frankrike vek ner sig och får åka hem med svansen mellan benen medan andra lag gör upp om medaljerna. Sakina Karchaoui har briljerat, och även Delphine Cascarino har varit vass. Men i övrigt har många av de franska spelarna varit rätt bleka.
Jag har sett lagets tre senaste matcher. Och jag har inte varit speciellt imponerad. Visst har man haft höga toppar. Men det har mer känts som de topparna bestått av individuell kvalitet än av att man varit ett bra lag.
Det här innebär att vi har följande semifinaler i nästa vecka:
Italien–England
Spanien–Tyskland
Noterbart här är att det är tre grupptvåor som gör Spanien sällskap till semifinalerna. Och det känns väldigt konstigt att inte Sverige är med. För vi är ju bättre än både Italien, England och Tyskland.
En blogg om internationell damfotboll 
Maren Meinert tittade ilsket på Hendrich när Hendrich gick av planen. Hon blir nog portad, Hendrich, från tyska damlandslaget för gott nu. Hendrich beteende betraktas som landsförräderi nästan i fotbollsvärlden. Liksom Sverige får nog Frankrike skylla sig själv att dom blev utslagna. Visst var Tysklands kämpainsats efter utvisningen imponerande och nästan lite rörande. Tyskland saknar nu väl 4-5 backar inför semifinalen. Gwinn, Hendrich, Nüsken , Linder och Oberdorf om man så vill. Hendrich beteende var oacceptabelt, såväl som mot sitt eget lag och fotbollen så som en ärlig sport. Visst, filmningar och sådant strider också mot fotbollen grundidè
Visst, de eller det lag som börjat som mästare bli väldigt ofta inte mästare, se på OS i Tokyo, Sverige blev 2:a trots att vi var bäst fram till finalen mot Kanada
Resultaten ljuger aldrig och det är så klart EMs fyra bästa lag som är i semifinal.
Frankrike får fortsätta grubbla över varför de aldrig vinner något. Nog hade de sina chanser, men jag fattade inte deras byten. Precis som för Sverige så blev det mest rörigt.
Frågan är om man verkligen kan säga att vi är bättre än tre av de länder som nu är i semi, kanske Italien säger jag men knappast övriga lag. Anledningen till min åsikt är helt och håller det mentala som vi nog lägger både för mycket och för lite vikt vid samtidigt i vårat landslag.
För mycket så till vida att vi är noga med att ‘gruppen’ alltid kommer i första hand, är det spelare som inte accepterar bänken utan något gnissel så får de inte åka med. Detta visar sig främst genom olidligt långsam rotation i truppen där trivselspridare tillåts ta platser som borde vigts för nya talanger med framtiden för sig. Smilla Holmberg i all ära men den här turneringen var hon väl i princip ensam i den kategorin.
För lite genom att vi inte räknar in spelarnas inställning att ‘vilja ta ansvar’ i större utsträckning, det funkar i gruppspel där pressen är lägre och innan de profiler som tar ansvar blivit slitna och halvskadade men havererar direkt när dessa spelare tvingats gå av planen. Det är för mig oacceptabelt att så många etablerade spelare är för osäkra i sig själva att en artonårig debuterande ytterback blir den som får försöka hålla oss kvar i straffläggningen. Att Gerhardssons kommentar efteråt var ungefär att felet var att hon borde fått lagt straff som en av de fem första (om jag minns rätt) är i mina ögon skrämmande.
Intressant resonerat.
Alltid svårt det där med vilket lag som är bäst. Jag skulle nog våga påstå att Sverige fortsatt är ett starkare lag än Italien. Att Sveriges startelva vs England och Tyskland ger 50/50 matcher. Spanien är just nu i en klass för sig vs övriga europeiska länder.
Däremot är bredden tydligt starkare i England, Tyskland och Spanien. För den delen även Frankrikes trupp.
Just Frankrike är det nog det bästa motexemplet till varför man måste tänka mycket på gruppens dynamik. Hur reagerar den på att olika personligheter kommer in eller för den delen tas ur?Frankrike gör en hel del för att få bort den stämpeln laget har. Trots allt så har den franska sammanhållningen inte känts så genuin vs det svenska eller för den delen det engelska och tyska laget. Svaret är nog rätt enkelt. Att förändra kultur, beteende tar väldigt lång tid. Frankrike är fortsatt ett lag med för stor tyngdpunkt på individualister.
Balansen i vad en spelare tillför laget, såväl på plan som mentalt är en av ingredienserna som gör lagsport så spännande.
För den delen också ett föremål för oändlig diskussion. :)
Straffarna försöker jag lämna mig bakom, men att Smilla får ta en säger jag inget om. Inte eller att hon missade. Här kan man hoppa över individ och lägga fokus på varför endast 2/7 sitter i mål.
Det var också många som lyfte upp att Englands straffar åtminstone satt på mål. Att det kan man ändå förvänta sig.
Ligger förstås en del i det, men nja en straff kan vara lika dåligt lagd även om den är innanför målramen.
I Sveriges fall borde en straffskytt bytts in eller fått ha varit kvar på plan och ett mer genomarbetat upplägg tycker jag att vi har rätt att förvänta oss. I detta område är jag helt övertygad om att bättring kommer ske genom en mer statistiskt lagd Tony Gustavsson.
Ja tycker det är stor skillnad på svenska och europeiska spelare. Det finns väl inget lag som skjuter så mycket över målet som svenska spelare. Ser nästan aldrig europeiska spelare skjuta över målet. Smillas och Falks straffar gick över målet. Dom var iofs bra kraft och rak bollbana men tyvärr över målet. Jämför med Bronze straff kraft och rakt i målet men med gott mått till att gå över.
Jag tycker absolut att man kan säga att utslagna lag är bättre än lag som är vidare. I cuper och mästerskap är det långt ifrån självklart att bästa laget vinner.
Tyskland bytte in rutinerade straffskyttar medans Sverige gjorde tvärt om. Dessutom visade tyskorna hur man slår straffar. Berger matchhjälte tog två straffar och slog in en.
Absolut. Tyskland gjorde sena byten där man tog in spelare som klev fram och tog varsin straff. Samtidigt var det en av de där inbytta straffskyttarna som stod för Tysklands missade straff.
Olofsson i smöret?
Ja, nu tar Malmödomaren Olofsson inte längre cykeln till matcherna för att döma hemmalaget. Tur att UEFA fattar att domare inte ska döma den egna nationen. Det fattade aldrig SvFF (och gör väl fortfarande inte) när det gäller Damallsvenskan. Olofsson har gjort ett bra jobb i EM och det skulle inte förvåna mig om hon får döma någon av semifinalerna, kanske rent av finalen.
Tyskland återinförde press på bollhållaren i matchen mot Frankrike som var lyckosamt för Tyskland i EM 2022. Det har lyst med sin frånvaro hittills i EM innan matchen mot Frankrike. Ska Tyskland göra en match av det mot Spanien får Tyskland fortsätta med det och inte låta de spanska stjärnorna ostörda briljera med bollen. England är väldigt stor favorit mot Italien men matchen ska spelas så viss spänning föreligger även i den matchen
Jag vet inte om Sverige skulle slå Italien i en semi. Känslan är att många av våra bärande spelare var slitna och halvskadade medan Italien ser ut att ha det där lilla extra. JRK gör sin sämsta match i hela mästerskapet, likaså Angeldahl medan Rolfö som sagt inte är helt 100. Hade JRK gjort en insats likt Jule Brand gjorde igår tror jag Sverige hade kunnat döda matchen tidigare. Det enda hotet vi hade var Blackstenius och när hon inte orkade längre hade vi ingenting.
Kolla bara på straffarna igår där även fransyskorna slog många bra straffar. Det var som natt och dag mellan Sverige-England.
Personligen tror jag det mentala börjar sätta sig i huvudet på både spelarna och hela ledarstaben. Det pratas hela tiden om att vi har gått vidare från tidigare brutala förluster. Utåt sätt låter det som de jobbar mycket med det mentala men jag tror innerst inne alla har tidigare misslyckanden i bakhuvudet. Ska man vara ärlig gör ju PG en av sina sämsta matcher som förbundskapten mot England också. Han prickade fel med nästan alla byten och gjorde raka byten istället för att ta in en extra mittback när England började trycka på. Han måste agera när Sverige börjar gå på knäna. Som sagt tror jag alla behöver gå vidare från hela ledarstaben och påbörja något nytt.
Kanske är det bara jag som är barnsligt förtjust i Bennison men varför byter man inte in henne istället för en offensiv spelare och spelar henne som tia eller längre ner på mittfältet? Hon är en av få svenskor som inte bara spelar på chans. Hon slår en passning extra och håller i bollen några extra sekunder. Med Angeldahl och Zigiotti finns det bara en växel och det är full fart framåt. Det funkar i vissa delar av matcherna men man orkar inte spela så under 120 minuter. Sverige får knappt vila med bollen alls när alla drabbas av panik och bara skickar iväg den. Det var inte så att England satte någon superpress, Sverige fick ganska mycket tid med bollen långt in i andra halvlek men trots det fick vi knappt ihop två passningar i rad. Detta är något jag har varit kritisk över länge nu. Vi har inget eget spel med boll och en tanke med hur vi vill skapa målchanser. Detta hoppas jag blir bättre under Tony. Att vi har tydligare vägar framåt med boll och inte bara ger över initiativet även om vi leder matchen. På så sätt får vi även vila och inte alltid behöva jobba utan boll.
Hårdragningar, fulspel, ojustheter och filmningar – det sistnämnda är en företeelse som tycks bli en del av taktiken i stora sammanhang, mer uttalat hos vissa nationer. Det ställer allt större krav på domarnas kurage och vilja att våga vifta med de gula och röda s.k. korten när ”lagens råmärken” överträds. Här är ”Malmödomaren Olofsson” (hon lär numera ha bopålarna långt uppe i Norrland) ett stort föredöme. Naturligtvis kommer det alltid att finnas supportrar och skygglappsförsedda individer som aldrig vill acceptera att deras favoriter gör fel. Sedan – och det gäller inte bara fotbollen – så utgörs den gnälliga delen av publiken av nittio procent okunniga och tio procent idioter, sorgligt nog.
Det vanligaste är alla tröjdragningar som i och för sig sker i kamp och stridens hetta
Ja, och vill man vara lite cynisk får nog tröjdragningar ses som en del av spelet i dagens fotboll. Det krävs snart att en spelare bokstavligen måste s-l-i-t-a kläderna av sin motståndare för att domarpipan ska ljuda…
I amerikansk fotboll användes en period tröjor som gick sönder när man drog i dem (de blev förbjudna eftersom det i den sporten är tillåtet att tacklas genom att dra i kläderna.) Hade varit kul om man i fotboll började använda dylika. Forwarden springer ohotad mot mål, medan backen står med en tygbit i handen.
Helt enig i att damfotbollen blir allt tuffare att döma. Onekligen finns en hel del för såväl klubbar som landslag att arbeta med.
Men även för domarkåren, Stefan Johannesson att arbeta med.
Hur svårt det än är så måste nivån upp, särskilt den i damallsvenskan. Man verkar helt enkelt inte klara av tempot.
Olofsson tillhör de domare man personligen har rankat bland de bättre. I damallsvenskan den bästa.
Däremot är insatserna hon gjort denna säsong av mer varierat slag och jag har svårt att se vart du hittar kuraget och uppvisandet av gula och röda kort. I mina ögon har hon i år lagt för mycket energi på att vara anonym, låta spelarna sätta nivån. Det är bra upp till en viss gräns, hon behöver/måste ta fram pipan oftare och stoppa det destruktiva spelet av fasthållningar, rena livtag och höft tacklingar.
Till det positiva var hon mer lik sig själv igår, i matchen mellan Frankrike och Tyskland. Tror att hon fick rätt rak återkoppling efter matchen mellan Frankrike-England. Gott så.
Jäklar vad bra Jule Brand var i går. Att hon hade den arbetskapaciteten defensivt imponerade på mig. Även Nüsken, Senss och Kett var makalöst starka. Tyskorna imponerade efter den idiotiska utvisningen av Hendrich. Däremot är jag av den bestämda uppfattningen att man ska ta hand om Hendrich och inte vända henne ryggen. Det hjälper inte truppen som helhet. Hon vet att hon var en idiot och nu ska de in mot Spanien och då krävs det sammanhållning i hela truppen.
Jag är inte alls säker på att Frankrike föll pga av dålig sammanhållning. Jag tycker att fransyskorna visade samhörighet och värme. När Geyoro gör 2-1 målet som blev bortdömt, så firade hon och övriga med reserverna på bänken och jag såg heller inget gnäll under matchen. Förlusten handlar mer om en märklig oförmåga att omvandla den briljans de har till mål. Sedan tycker jag att det är obegripligt att han bytte ut Cascarino, även Katoto byttes ut men hur kan han byta ut Cascarino. Det förstår inte jag.
Jag håller med om att Tysklands seger igår strör än mer salt i det svenska såret. Jag är definitivt övertygad om att vi hade slagit Italien i en semi. Jag tycker fortfarande att vi gav bort matchen mot England och tyvärr är detta en coachmiss. Sedan tycker jag det är uppenbart att vissa spelare inte skulle ha tagits ut till detta mästerskap, utan de var med för lång och trogen tjänst. Det är inte ok. Det ska bli oerhört spännande att se vad Tony tar ut för trupp till Nations League semin mot Spanien. Jag hoppas för guds skull att Schröder är med då.
Visst, vill Tyskland ha nytta av Kathrin Hendrich i framtiden bör de ta hand om henne. Och om man varit ledare för henne ett tag som känner man nog för henne. Men som känslokall person som ser laget från sidan är faktiskt min spontana reaktion att Tyskland bör skicka hem henne. Hon kommer ju att vara avstängd i semifinalen, och allt talar för att avstängningen blir så lång att hon även kan glömma finalen. Som avstängd får hon inte ens sitta på bänken. Så de kommer ju inte att ha så mycket nytta av henne.
Som lagkamrat hade man varit måttligt road, för att uttrycka sig milt. Nu har jag inte sett mer repriser av händelsen än det från gårdagskvällen, tillräckligt för att det är ett odiskutabelt rött kort.
Underligt att så pass professionella spelare tappar det så pass. Är man så ”knäpp” att ta till detta medel borde man ju ändå begripa att man med VAR inte kommer undan.
Rentav så att man undrar ifall hon fattar att hon drar i håret?? Oavsett solklart rött.
Ska ärligt säga att jag inte alls kan Hendrich bakgrund, ifall hon är en så att säga ”ful spelare”.
Då kan det vara aktuellt att skicka hem henne.
Annars är jag på Tommys linje. Laget måste ta hand om henne, hon måste möta upp, stå till svars för sina kamrater.
Till saken ska väl också sägas att händelsen är helt fel men att hon samtidigt inte verkade försöka dra av henne skalpen om man säger så. Det såg mest bara korkat ut.
Jo, det är ok att tycka olika kring detta. Men jag tycker det skulle vara illa om lagkamrater och ledning tog avstånd från en spelare för en idiotisk handling. Hon är inte den första som gjort grova misstag, trots att detta var väldigt idiotiskt. Hon häcklas och hånas tillräckligt i sociala medier som det alltid blir när någon gör misstag eller idiotiska handlingar. Tror att laget och Hendrich tjänar på att sluta upp tillsammans och stötta varandra.
Hon är ju 33. Kan inte tänka mig att hon kommer tillbaks till landslaget. Särskilt inte eftersom hon på ett otroligt pinsamt sätt protesterade mot kortet. Fattar hon inte att det finns hundratals kameror på plats? Skicka hem henne. Hon förtjänar ingen sympati.
Om Schröder såg matchen mot England kanske hon hellre vill spela tillsammans med Bunny Shaw…