Under mina stopp på vägen hem från Schweiz noterar jag att det är delade uppfattningar om min åsikt i förra inlägget om att Sverige är bättre än tre lag som gått till semifinal.
Det är en åsikt jag står för till 100 procent. Jag är nämligen av den bestämda uppfattningen att när det kommer till cuper och mästerskap finns det inte något likhetstecken mellan orden guld och bäst.
I ett seriespel där alla lag möter alla kan man absolut säga att bästa laget vinner. Men i cuper eller slutspel kommer det in så många andra faktorer än att bara vara bäst. Bland annat brukar man ofta höra den galna floskeln om ”att man måste vinna mot alla lag om man skall ta guld”.
Inget kan vara mer felaktigt.
I EM deltar 16 lag och man spelar som mest sex matcher. Med andra ord kan man som mest möta sex olika lag. Så man behöver inte vinna mot alla lag. Däremot behöver man på något sätt vinna mot tre motståndare – de man möter i slutspelet.
Vilka man ställs mot spelar stor roll. Så lottningen är otroligt viktig. Exempelvis har Spanien ännu så länge inte ställts mot något av de andra sex europeiska lagen på världsrankingens topp tolv. Sverige, England, Frankrike och Tyskland har däremot ställts mot tre vardera. Stor skillnad.
Visst är det självklart en fördel att vara bäst även i en cup. Men det är ingen garanti för att ta guld. Ett bra exempel är ju Sverige i OS 2016 kontra Sverige i OS 2021. I båda fallen tog Sverige silver. Men skillnaden mellan turneringarna är enorm.
I Brasilien vann Sverige bara en match – 1–0 mot Sydafrika. Sedan spelade man tre kryss och åkte på två förluster. Jag skulle säga att fem–sex lag var bättre än Sverige. Men med massor av tur, och två fantastiska straffhjältar i Hedvig Lindahl och Lisa Dahlkvist, blev man tvåa och var till och med nära guldet.
I Japan var däremot Sverige bäst. Man vann fem matcher och spelade ett kryss. Men trots att man tog tio poäng fler än fem år tidigare blev det samma placering.
Kollar man årets EM har vi följande tabell efter fyra matcher:
Spanien 12 poäng, 16–3 i målskillnad
Frankrike 10 poäng, 12–5
Sverige 10 poäng, 10–3
Norge 9 poäng, 9–7
England 7 poäng, 13–5
Tyskland 7 poäng, 7–7
Italien 7 poäng, 5–5
Den tabellen berättar ganska väl vilka lag som har varit bäst så här långt. Men som sagt. Det räcker inte med att vara bäst i cuper och slutspel. Därför har Frankrike, Sverige och Norge åkt hem, medan ”sämre” lag gör upp om guldet med Spanien.
En blogg om internationell damfotboll 
Ja och nej! Det går alltid att dividera att det fanns bättre lag är det som vann, MEN i cupspel och mästerskap är det ändå till slut den som vinner guldet som faktiskt (med den måttstocken) är bäst. Vem, förutom ett ytterst fåtal, minns de andra och ”bättre” lagen om något år – kanske inte ens det andra finallaget? För Tyskland blev utvisningen tändvätska, medan Sverige lyckades klanta till det på egen hand. Är Tyskland sämre än Sverige för att de förlorade klart mot dem? Självfallet är Tyskland bättre än Sverige och, vilket visade sig, än Frankrike. Frankrike delar också något med Sverige – svagt psyke.
Men i en Europaliga med 12 lag, hemma och borta-möten hade nog Tyskland och, eller, Spanien vunnit varenda gång, år efter år
Kan man ens vara säker på att i en Europaliga med tolv lag och Sveriges 4-1 seger mot ett decimerat Tyskland hade varit i tredje omgången av denna Europa-liga hade ens det räckt till att i en sådan liga att Sverige hade hamnat före Tyskland i denna liga ? Och denna Europa-liga hade varit 9 månader lång. Knappast, förmodligen hade Tyskland eller Spanien i det långa loppet vunnit jämt, år ut och år in
Världsrankingen är ett bra mått på vilka lag som är bäst över tid. Utan att vara expert på den matematik som gäller där tippar jag att Sverige nu är uppe som trea i Europa. Att vi är förbi England, och väldigt nära tvåan Tyskland. Om tyskorna förlorar semifinalen kan vi vara Europatvåa bakom Spanien.
Tyvärr är det nog så, dom som tar guld är bäst.
Dom har vunnit sina matcher och satt sina chanser då är man bäst, det är det fotboll går ut på. Om det skulle bedömas teknisk och fin fotboll då har Spanien redan vunnit EM, men det är målen som räknas och då är det viktigt att vara bäst när det verkligen gäller, det var tyvärr inte Sverige denna gång.
Det är min åsikt, tack så länge..
Hade gott/P-o.
Det där är ju hårklyverier.
Vem bryr sig om ett lag som är bäst, om det inte vinner guld?
Och vad ska det ”bästa” laget göra med sin icke-utmärkelse?
Den utmärkelse du beskriver är förstås värdelös. Den leder bara till frustration. Men den förändrar inte att det är skillnad på att vara bäst och att vinna en titel. Vilket lag tycker du har varit bäst det senaste året, Arsenal eller Chelsea?
Det bästa laget vinner titlar. Det bästa laget vinner en match. I fotboll ges inga stilpoäng.
Tyvärr Janne, det där är snicksnack. Alla som vet något om fotboll, t. ex. du, vet att det bättre laget inte alltid vinner. Annars hade det varit väldigt trist att kolla på.
Det finns mycket litteratur och forskning runt detta, och det har visat sig att vilka resultat ett lag når beror till circa 90% på hur bra spelare du har, 9% tur, och 1% coachen. Det är såklart därför de rikaste lagen oftast vinner; de har råd med bättre spelare. Men de vinner inte varje match, pga de ibland har otur.
Johan pratar mycket om FIFA rankingen, och med all rätt. Den är (för damerna) en variant av Elo rankingen, och är väldigt bra på att uppskatta hur bra spelare ett landslag har.
Det var därför England var bättre än Sverige, dom är ju rikare än Sverige? /P-o
Uppenbarligen inte, eftersom man i landslagsfotboll inte kan köpa spelare. Det är därför jag personligen föredrar landslagstävlingar; pengar spelar mycket liten roll. Däremot är sammanlagda lönen för alla spelare ett bra mått på hur bra ett lag är.
Det är svårt att argumentera när man har helt olika utgångspunkter och egentligen pratar om helt olika saker.
Jag försöker begripa varför detta ämne överhuvudtaget diskuteras, när fotbollens regler är solklara. Flest mål vinner en match. Det lag som, i utslagsdelen av en turnering, vinner alla matcher fram till och med finalen vinner en turnering. Det lag som får flest poäng i en serie vinner serien.
Det är så man avgör vilket lag som är bäst. Inte genom akademiska diskussioner.
Att man emellan matcherna sammanställer rankingar och tar fram all möjlig statistik, det är för fotbollsmässigt överintresserade personer, FÖP.
För mig är det enkelt: England var bäst i EM 2022, Spanien var bäst i VM 2023 och USA var bäst i OS 2024. Chelsea var bäst i Womens Super League. Arsenal var bäst i Champions League. Rosengård var bäst i Damallsvenskan.
Varför diskuteras det om skillnaden mellan bäst och framgångsrikast, undrar Janne. Svaret är enkelt; därför att människor tycker det är intressant att spekulera om framtiden. I detta fall, vem kommer att vara framgångsrikast. Och i fotboll är det två kvaliteter som bestämmer hur framgångsrikt ett lag är; kvalitet på spelarmaterial och tur. Eftersom tur inte går att resonera runt, och det bästa laget oftast vinner, spenderas otaliga timmar på att diskutera hur bra olika spelare och lag är. Vad som däremot är larvigt, och kanske det Janne egentligen retar sig på, är när det hävdas att ett resultat är ”orättvist”. Det lag som gör mest mål vinner, och det är inte orättvist om det sämre laget vinner, tvärtom är det en vital del av all sport.
En av faktorerna som gör fotboll till en så spännande och intressant sport är att relativt ofta är det INTE det bästa laget som vinner en enskild match.
Nja, fast är laget ”bäst”, om det inte vinner? Jag tycker ju inte det. Är man bäst, så vinner man. Är man sämre än motståndarna, så förlorar man.
Chelsea förlorade med 8-1 mot Barca över två matcher och Arsenal vann fullt rättvist med 1-0 i finalen. Tyder det då på att Arsenal har en högre höjd än Chelsea men att Chelsea håller en jämnare nivå över hela säsongen? Vilket av lagen är då egentligen bäst?
Araenal var bäst i CL. Chelsea var bäst i WSL.
Kan inte annat än hålla med dig fullt ut här. Det är klart att man inte kan säga att bästa laget alltid vinner i så här korta turneringar. Däremot skulle jag inte ifrågasätta den som vinner, för det är ju ändå förutsättningarna i dessa korta turneringar. Ingen kan väl säga att Grekland var bästa laget i EM för herrar 2004 som exempel och som du säger, Kanada var definitivt inte bäst i OS i Japan. Sedan vann de och då är det bara att säga grattis.
Jag stör mig också på resonemanget att lottningen inte spelar roll om man ska vinna, för man måste ändå slå alla lag. Suck! I dessa korta turneringarna är det så mycket som spelar in och då är lottningen oerhört viktigt. Jag möter ju hellre Spanien i en final än i en kvartsfinal. Att spela en final är oerhört stort och då spelar det ingen roll om man har haft en lätt eller svår lottning, man är i final.
Precis så. Full respekt för laget som vinner guld. Men det innebär inte nödvändigtvis att det varit bäst.
Jag skulle exempelvis inte kalla Arsenal för Europas bästa lag. Men Gunners är förstås värdiga mästarinnor i Champions League.
Att Sverige råkar vara i toppform i matchen mot ett förvirrat Tyskland och vann med 4-1 mot detta decimerade Tyskland beror mycket på tur med dagsformen trots allt. Det var inte en Walesinsats,1-1 i båda matcherna tidigt i våras. Hade vi spelat som mot Wales har vi inte slagit Tyskland i detta EM. I de fem senaste matcherna mot Tyskland är det två vinster var för lagen. En turnering i fotboll är ganska lång, en månad ungefär, så formtopparna hinner växla mellan lagen. Ser absolut ingenting fel i att Tyskland, Spanien och England spelar semifinal. Frankrike och Sverige ingår i dessa topp fem
Sverige hade ett annat lag mot Wales. Vi har haft en bättre uppställning i EM. Vår brist på bredd är ett problem som riskerar att växa när några av de äldre toppspelarna funderar på att sluta. Men Walesmatcherna räknas på världsrankningen. Och som sagt, efter 4–1-segern bör vi vara väldigt nära Tyskland på den rankingen.
Tycker nog att laguppställningen hemma mot Wales är ett topplag, Blackstenius, Rolfö, Karneryd, Aslani bla. Men de råkade väl inte vara i form, våra världsstjärnor
Det har du rätt i. Det var i bortamatchen det var rotation.
Grattis Johan! Det är inte alla som blir uppmärksammad av en förbundskapten. Fina ord från honom om dig och din blogg. Dock, gillade Peter inte kommentarerna. :-)
Spännande. Har suttit i färjekö i Puttgarden och missat presskonferensen. Verkar som att man måste kika på den i kväll.
Man hoppade ju till lite när det hade skuttat upp till 38 inlägg i denna tråd. Bara att suga åt sig av berömmet Johan!
Inte eller sett presskonferensen men länka gärna.
Här verkar det dock bara att hålla med Gerhardsson, uppskattar också denna ”blog”. Verkligen kul att följa och många intressanta inlägg.
Hoppas på att fler hitttar hit.
Keep it up Johan och hela gänget! :)
Jo, det kan han ju kosta på sig nu….och att han inte gillar kommentarer visar att där finns korn (eller mer) av sanning.
Vaddå kosta på sig? Det är väl förbannat kul för Johan att bli nämnd och att förbundskaptenen läser hans blogg. Peter tycker antagligen att Johans inlägg i bloggen ger mer än kommentarerna.
Just det – kosta på sig NU. En föredetting. Det hade varit betydligt mer värt om Gerhardsson gjort det för 1, 2,3,4,5,6 eller 7 år sedan. Då kanske han till och med lyckats vinna något med landslaget. Bloggaren är alltid läsvärd, det är också kommentarerna, även om de inte faller föredettingen Gerhardsson på läppen. Det finns för övrigt inte så mycket läsvärt om svensk damfotboll förutom denna blogg, Hattrick, Offside ibland och Idrottens affärer (sällan, men ändå).
Gerhardsson inledde sin första presskonferens efter EM 2022 med ett långt snack om den här bloggen. Det var för övrigt då jag ångrade mig om betyget på Nathalie Björn (höjning från 1 till 3) efter att ha sett om matchen. Så det verkar vara ett stående inslag när han blivit utslagen av England.
Hahaha, då kanske vi ska ta bort kommentarerna så blir Peter nöjd?
Och så är det bara Johan som får utrycka sig på denna blogg blir allt bra och rätt enl Peter. /P-o
Jag har ju sällan stoppat några kommentarer. Men det var en period i början av Gerhardssons tid som förbundskapten där jag nog borde ha gjort det. En period då det var väldigt mycket provokation, och ett och annat påhopp. Tror att det nog kan ha varit då som Gerhardsson slutade läsa kommentarsfältet. De senaste åren tycker jag att det varit hög kvalitet på kommentarerna.
Okey, då förstår jag../P-o
Det är det nog ingen som tycker och det sa inte Peter heller.
Och idag gjorde Gerhardsson avslut med mer svammel. Han vägrade svara på om någon spelare inte vill lägga en straff mot England. Falk verkar inte varit utsedd från början och inte heller hans första val. Min slutsats är att en eller flera spelare vägrade lägga straff. Fy f-n och skäms!
Märkligt att vi kan uppleva saker så olika. Han sa att det finns spelare med en historia kring detta med straffar. Har man följt damlandslaget så är det ju Lina Hurtig, hon har varit tydlig med hennes hälsa och problem efter den senaste straffläggningen mot USA. Falk var visst påtänkt som straffläggare men inte bland de fem, de hade ju en lista med namn efter de fem ordinarie också. När Stina Blackstenius som var nummer fem gick ut då blev Falk nummer fem och då stämde Gerhardsson av det med henne inför straffläggningen.
Får jag gissa var det Nilden näst på tur efter Holmberg och därefter Blomqvist, Janogy och Hurtig i den ordningen. Nu fick jag iallafall svar på varför inte Bennison byttes in👍 Men det lät ju inte som någon allvarlig skada så varför tar man inte in henne istället för Blomqvist med några minuter kvar? Å andra sidan om det var högerfoten hon hade ont i är det kanske svårt att lägga en bra straff. Han lät ju visserligen Holmberg lägga en straff efter att hon skadade foten vad det såg ut som.
Då får han ju byta in spelare som vill lägga straffar och byta ut dom som vägrar.
Du vet tydligen allt att veta – utan att veta något.
Honeybadger, jag vet inget mer än du men jag lyssnade på vad han sa på presskonferensen.
Det här kan låta hårt men kanske borde landslaget räkna med psyket när det kommer till vilka spelare som tas ut. Jag menar såklart inte att tidigare (?) psykisk ohälsa ska vara diskvalificerande men det borde väl i alla fall vara en faktor.
Idag lyssnade jag på P4 där Felicia Schröder var gäst, hon berömde Smilla för att hon vågade att ta en straff och svarade sedan JA på frågan om hon hade gjort samma sak. Att hon petades ur truppen till förmån för formsvaga alternativ som inte har samma pannben är underkänt.
Håller med dig, Martin. Jag tycker också Schröder skulle ha varit med. För mig är obegripligt att hon inte fick plats i truppen.
Det enda rimliga är att Gerhardsson tänkte att Blomqvist skulle slå en straff men hon hoppade av.
Vart är nordisk damfotboll på väg egentligen? Det bör diskuteras. I början var nordiska länder i framkant men det har blivit sämre. Det här är det första EM inget nordiskt lag går till semifinal utan topp 4 utgörs i stället av lag som historiskt varit jättar på herrsidan.
Det går väl att tycka att utvecklingen är naturlig. Länder med stora resurser och lång fotbollstradition ”ska” ju vara bättre än länder där vi hellre spelar ishockey.
Jag orkar inte kolla rankingen men nog är det väl så att de nordiska länderna på damsidan fortfarande samtliga är bättre rankade än sina herrmotsvarigheter? I Sveriges fall är det ju tydligt att damlaget är mycket bättre rankat än herrlaget.
Jag tror ju att Sverige kommer att fortsätta vara åtminstone topp tio under överskådlig tid. De andra länderna kan jag lite för dåligt, för att veta vilka spelare som kommer från yngre åldersgrupper.
Men på det stora hela kan man väl ändå kalla detta EM ett nordiskt fiasko.
Fiasko låter hårt? Det var ju ingen succé, det är ju solklart. Bara Sverige och Norge vidare från gruppspelet och sedan åker bägge ut i kvartsfinalen, men knappa förluster för bägge (1-2 för Norge, förlust på straffar för Sverige). Tyvärr var det inget orimligt utfall. Vi kan ju tycka att Island – som var bäst rankade i sin grupp – borde ha gått vidare till kvartsfinal också. Men där var det en nitlott att hamna i samma grupp som Norge som hade maxflyt och hemmanationen som bars fram av publiken. Och sedan Finland som missade kvartsfinal på grund av ett insläppt 1-1-mål på övertid.
Vill tro att det mer är så att damfotbollen de senaste åren utvecklas väldigt fort över hela Europa, ja rent globalt för den delen.
Nordiska fotbollen har nog även den fortsatt att utvecklas men det går fortare på andra håll.
För Sveriges del har jag hopp om att en topp 10 placering är realistisk för det närmaste decenniet. Drivet av att vi har många spelare som knackar på dörren till landslaget och att det faktiskt är relativt få som är på väg att sluta.
Ungdomsleden ser även de lovande ut.
Det som gnager lite på en är att damallsvenskan måste börja bli attraktivare. Här finns en hel del att arbeta med, inte minst gällande förutsättningarna. För träning, ”rätt arenor för ”rätt” lag.
Träningsanläggningar, ekonomi, sponsorer mm.
En annan utmaning, och känslig sådan är att fotbollsunderhållningen i sig har blivit sämre. Tycker att allt fler lag spelar defensivt, på gränsen till destruktivt. En vision för något större saknas.
Ett spel med mycket fasthållningar, tidsfördröjning och hoppas på att någon av långbollarna ger tillräckliga resultat. Allt som oftast är dessa bollar ut till inkast eller tillbaka till det mer spelförande laget. Vilka i sin tur ofta brister i teknisk förmåga till att låsa upp sin motståndare. Matcher som entusiasmerar blir allt färre.
Är det klubben i sitt hjärta som är på plan spelar detta mindre roll. Sporten i sig lider då de mer neutrala åskådarna letar sig någon annanstans. Få nya fans, om någon kommer till.
Spelarna som har möjlighet ger sig kvickt iväg till första bästa utländska klubb (förstås även för det ekonomiska).
Ligan blir tämligen profillös och då övriga länders ligor utvecklas kommer det bli allt svårare att locka hit profiler.
På sikt ett allvarligt hot för levererar då inte landslaget, kommer färre unga lockas till fotbollen. Landets sportsliga utveckling så sakteliga gå bakåt.
Finns onekligen mycket att diskutera och arbeta med.