Sedan några timmar är jag hemma igen. Det blev en hemresa som på många sätt gick i damfotbollens tecken. Jag tog ju bilen till Schweiz, och mitt första kaffestopp i går var på en rastplats utanför staden Bühl. Det var som en liten påminnelse om Klara och lördagens tyska kämpainsats.

Jag gillar att lyssna på lokal radio när jag är ute på bilresor. Under de senaste veckorna har jag bland annat lyssnat på italiensk och fransk radio, trots att det är språk jag inte behärskar. Tyska förstår jag bättre. Och den där kämpainsatsen blev man påmind om många gånger under gårdagen. På tysk radio berättades bland annat om gratulationer från förbundskansler Friedrich Merz och om tittarsiffror på över tio miljoner på tv.

Idag, när jag närmade mig Köpenhamn, fick jag in svensk radio. Då visade det sig att Felicia Schröder var dagens gäst hos Erik Blix i P4 Extra – lyssna på intervjun här. I den säger hon bland annat att hon skulle ha slagit en straff om hon hade varit med – och fått frågan.

Just den där straffläggningen var uppe när Peter Gerhardsson i dag höll sin sista presskonferens som svensk förbundskapten. När jag satte mig i matsalen på färjan mellan Puttgarden och danska Rødby nåddes jag av nyheten att bloggen hade nämnts på den där presskonferensen.

Det är för övrigt andra gången Gerhardsson pratar om bloggen när han sammanfattar ett EM-slutspel som slutat med förlust mot England. Efter mästerskapet för tre år sedan handlade flera minuter av Gerhardssons tillbakablick om bloggen. Då skrev jag ett inlägg som fick namnet: ”Kul beröm av Gerhardsson – tråkigt besked från Berger”.

I dag var det alltså dags igen. Och det är förstås lika kul den här gången att höra att förbundskaptenen läser det man skriver. Presskonferensen går att se här, och han pratar om bloggen efter 23.30.

Där säger han att han också att han inledningsvis även läste alla kommentarer, men att han slutade med det efter ett tag. Jag tror att det kan ha att göra med att jag valt att ha en väldigt hög tröskel för vad jag har tillåtit i kommentarsfältet.

Men det var en n period i början av Gerhardssons tid som förbundskapten där kommentarsfältet både innehöll väldigt mycket provokation och ett och annat påhopp. En killgissning är att det nog kan ha varit det som fick förbundskaptenen att sluta läsa.

De senaste åren tycker jag att det varit hög kvalitet på kommentarerna. I perioder där jag bara har sporadisk tid att skriva inlägg är det ni som skriver kommentarer som håller igång den här bloggen. Tack för det.

Apropå dagens presskonferens har jag inte kollat igenom hela ännu. Jag har bara sett hans inledande anförande. Jag har inte heller haft tid att kolla om matchen mot England. Men det bör finnas tid till både och de kommande dagarna.

Det jag har sett och hört är att Gerhardsson tycker att årets EM totalt sett var det spelmässigt bästa mästerskap landslaget gjort under de här åtta åren. Han säger också att han tar ansvar för alla beslut som tagits, och han hävdar att han inte ångrar något eller är efterklok.

När det gäller detaljer kring straffarna säger han att Hanna Bennison inte var uttagningsbar, att Stina Blackstenius hade smärta, och att han inte vågade riskera att hon skulle bli riktigt skadad. Och så förde han resonemang om Jennifer Falks tillslag och om målvakter som slår straffar. Samt om att de spelare som ingår i en landslagstrupp måste vara aktuella för att lägga straff, även om de är unga.

Men som sagt, det blir säkert anledning att återkomma till den här presskonferensen. Avslutningsvis tänkte jag bjuda på några spaningar helt utan koppling till damfotboll. Men jag lärde mig idag att färjelinjen Rødby–Puttgarden från 2029 skall ersättas med en 17,6 kilometer lång tunnel mellan tyska Fehmarn och danska Lolland. Där försvinner min naturliga lunchpaus på väg ner mot kontinenten.

Efter att ha kört runt i Tyskland, Schweiz, Italien och Frankrike blev jag för övrigt tidigare i dag beklämd av hur otroligt dåliga vi svenskar är på motorvägskörning. På de dryg 15 mil jag körde på E6 genom Skåne och Halland såg jag fler vansinniga filbyten än jag sett på två veckor. Svenska bilförare vet verkligen inte hur man tar en lucka på en motorväg. Det är nog tur att man inte får köra så fort på våra vägar.