Sarina Wiegman och hennes England har verkligen nio liv. I kvartsfinalen mot Sverige hade hennes lag förlorat minst tre gånger – men vann. I kvällens semifinal mot Italien hade man också förlorat – men vann ändå.
Trots att laget inte känns speciellt imponerande har man egenskaper som gör att de kan försvara sin titel på söndag.
Mot Sverige behövde England aldrig slå in matchbollen på egen hand. Man vann istället på svenska missar. I kväll behövde man matchvinnare. Och det är ganska klart att det här engelska laget har ett par karaktärer som älskar att ta matchvinnarrollen i Michelle Agyemang och framför allt Chloe Kelly.
Det här är spelare som inte är rädda för att bli hjältar, utan som älskar att kliva fram när det gäller. Om Sverige hade haft en sådan spelare är jag ganska säker på att vi hade spelat final istället.
Utöver den sista kvarten av den första halvleken var det England som ägde den här matchen. Italien försvarade, kontrade – och maskade. Länge gjorde man alla tre med framgång.
Barbara Bonansea gav Italien ledningen under den där starka kvarten i den första halvleken. Emma Severini hade ett superläge att göra 2–0 och punktera matchen i slutet av ordinarie tid.
Det såg ut som att Italien skulle kunna kämpa till sig en skrällseger. Men maskandet ledde till sju minuters tilläggstid. Något som upprörde den italienska coachen Andrea Soncin, men som jag tyckte var i underkant. Och det visade sig vara precis vad England behövde. För i sjätte övertidsminuten kom kvitteringen. Den tryckte Agyemang in på en retur.
I förlängningen fortsatte maskandet. Jag roade mig med att klocka speltiden i den andra förlängningskvarten. Det var några gånger som spelet drog igång när tv visade reprisbilder, så det är inte exakt.
Men inklusive de drygt tre tilläggsminuterna var bollen i spel i 8.21. Man spelade alltså inte ens hälften av de 18 minuterna. Jag fortsätter att lobba för införande av effektiv speltid. Det känns som enda vägen att verkligen komma åt skiten med allt maskande. På slutet var det ju för övrigt England som såg till att minimera speltiden
En annan notering är att målvakterna höll bollen i cirka tio sekunder vardera under den här förlängningen. Så regeln om hörna efter åtta sekunder verkar ju inte funka speciellt väl.
Med tre minuter kvar av förlängningens ordinarie tid föll avgörandet. Det var nämnda Chloe Kelly som gjorde 2–1 när hon slog in returen på sin egen straff. Det var en så kallad ”soft penalty” som Beth Mead skaffade genom att se till att ramla när hon blev fasthållen av Severini.
Det var en sådan där straff som inte var galet dömd, för italienskan kom fel och höll i engelskan. Och det är som bekant förenat med stor risk att dra i motståndare i eget straffområde. Men straffen var rätt billig, för Mead gjorde ingen större ansträngning att hålla sig på benen. Så jag förstår att domslutet svider i Italien.
En blogg om internationell damfotboll 
Tycker det måste lyftas fram att Italien gjorde en heroisk insats och nästan slog ut England. De flesta trodde ju det skulle bli en rejäl utblåsning, Sedan tycker jag det finns nyanser i ”bussparkerandet”. Fram till att Soncin bytte ut all kreativitet runt 80ionde minuten tycker jag Italien höll i bollen bra och hotade då och då. Det är stor skillnad mot andra matcher jag sett med dem mot storlag, när de bara slår har bort bollarna och motståndarna kommer i våg efter våg. Men när Soncin tog ut sina startspelare så försvann helt Italiens förmåga att hota, men han ville ju bara vinsten. Hade han bara haft kvar Cantore hade det sätt betydligt bättre ut i förlängningen
Effektiv speltid bör man pröva i någon turnering någon gång, varför inte i Algarve Cup om den nu återuppstår eller i ett ungdoms-EM, 2x 32 minuter låter bra. 2×30 för kort, 2×35 för långt. Samtidigt vet man inte om effektiv speltid kan göra fotbollsmatcherna väldigt långa. Klockan stannas ju och då kan man lika gärna vara, spela skadad i 3 minuter väldigt ofta. Kan inte komma ifrån att England känns som ett mer logiskt lag i finalen än England, om nu logik finns i fotboll
Det hade varit fantastiskt om Italien knäppt England på näsan, men eftersom vi lever i verkligheten så var det förutsägbart att England skulle göra mål i näst sista minuten och sedan få en billig straff i förlängningen. Ibland hatar man verkligen fotboll, eftersom den är så extremt förutsägbar.
Du har förstås rätt i att tidpunkten för ”förseelsen” inte ska spela någon roll för domslutet. Sedan tycker jag att straffen är något mer än ”soft”. Mead gör ingen ansats att komma loss utan väljer att falla ihop. Min är uppfattning är att domarna i de allra flesta fall på goda grunder släpper dessa situationer.
Jag ska inte dölja att jag tycker det varit roligare om Italien hade tagit sig till final. Trots tidsfördrivandet och sökandet av enkla frisparkar. Det gjorde ju även Sverige i viss mån och England hade såklart gjort likadant i motsvarande läge.
Så länge Italien ville och orkade spela så var deras matchplan tydligare och effektivare än Englands. De längre bollarna för att dra ut Englands lag varvat med uppspelen direkt på Girelli gav England vissa problem. Hur England vill spela har jag ännu inte kommit underfund med. Det verkar alltid sluta med att Kelly och Agyemang byts in och så kör vi inlägg på inlägg tills bollen studsar rätt. Lite tillspetsat förstås och det har ju fungerat hittills.
Efter gårdagens match känns det ännu mer irriterande och onödigt att Sverige åkte ut mot detta England.
Man undrar ju vad Agyemangs framfart betyder för Blackstenius framtid i Arsenal? De kan omöjligt gå med Russo, Blackstenius och Agyemang som strikers. Någon måste nog lämna och då är alternativen antingen ett till lån på Agyemang eller att sälja Blackstenius. För Blackstenius del blir det ohållbart att vara andra eller till och med tredjevalet, då måste hon dra vidare. Efter hennes senaste månader borde det finnas många klubbar som är villiga att lägga en slant på henne och Arsenal bör vara måna av att sälja ifall de nu hellre kör på Russo och Agyemang.
Det är helt klart värt att hålla utkik kommande veckor och se vilka beslut Arsenal fattar. Om Blackstenius är fine med att inte få så mycket speltid i ett lag som har chansen att vinna många titlar kommande säsong förstår jag det. Men vill hon vara förstavalet i ett annat bra lag är detta nog sista chansen innan hon ses ”som för gammal”.
Chloe Kelly är verkligen en matchvinnare. Dessutom, när hon missar en straff eller rättare sagt Giuliani räddar, då slår hon in returen. Makalöst! Chloe Kelly älskar verkligen att stå i centrum och göra skillnad. Fler sådana spelare behövs i Sverige.
Tycker Italien gör en kanonmatch, visst de drog ut på tiden och maskade en del men så fruktansvärt var det inte. När de ställde om var de giftiga och det gjorde de även efter att de stora stjärnorna gått ut. Straffen, ja herregud. Snacka om mega-soft straff. Hur många sådana situationer ser man inte i samband med hörnor. VAR hade aldrig i livet gått in och ändrat till straff, om domaren hade friat. Jag lider med Italien och speciellt med Severini som också hade jätteläget till 2-0.
När man så här i efterhand tänker tillbaka på denna match så är det verkligen smärtsamt att Sverige inte var där. Jag är ganska säker på att vi hade klarat av Italien. Ännu en gång visade England att de vinner när de inte spelar bra. De hade dock bättre tryck mot Italien än mot oss. Mot Sverige var de rent ut svaga förutom i slutet av andra, det var våra tjejer som hjälpte dem till segern. Däremot får man ändå imponeras av att England nu har tagit sig ända till final, och ändå inte imponerat. Det är ändå klass. De kanske ska låta Kelly och Agyemang spela lite mer.
Blir grymt spännande ikväll att se om det blir en repris av EM-finalen eller VM-finalen på söndag. Jule Brand och Klara Bühl måste vara på topp och är det några som kan störa Spaniens backlinje, så är det dessa två.
Det hade varit oväntat och positivt om Italien hade gått till final. Det hade också betytt mycket för italiensk damfotboll. Än en gång lyckades England krångla sej vidare. Det är lätt att dra paralleller till Sverige under OS 2016. Efter att ha sett straffsituationen tycker jag att straffen är diskutabel, men det är förståeligt att domaren blåser straff när det är fasthållning i straffområdet. Däremot tror jag knappast att Italien hade fått straff om rollerna varit ombytta, även om det är omöjligt att bevisa. Håller med att fotbollen är förbannat förutsägbar, kanske i synnerhet damfotbollen.
Appropå förutsägbart har topp6 i Europa(England,Frankrike,Sverige,Spanien,Nederländerna,Tyskland) inte förlorat en enda match mot de utanför topp 6 i detta eller förra Em och det på 27 matcher, enligt en artikel jag läst. Enligt artikeln var den senaste genuina skrällen när Danmark slog ut Tyskland 2017, så ja håller med där att det hade varit uppfriskande med en italiensk seger. Sen håller jag på Italien ändå, men, men :)