Den 27 juni för fyra år sedan var jag på Malmö IP och kollade in toppmötet mellan FC Rosengård och BK Häcken FF. Efter matchen pratade jag med Jonas Eidevall om läget i Malmölaget.

Dagen efter briserade bomben – Eidevall var klar för Arsenal.

I går var jag alltså på Malmö IP igen, Efter matchen pratade jag med Martin Sjögren. Bara minuter efter det snacket gick amerikanska ESPN ut med nyheten att Sjögren var klar för Chicago Stars. En nyhet som Bajen idag har bekräftat.

Min ganska tyskalärare på gymnasiet brukade säga att: ”En gång är ingen gång – två gånger är en gonggong”. Vad tre gånger är enlligt samma synsätt vet jag inte, men det skulle ju kunna vara en vana.

Nu har jag den senaste veckan även pratat med Jonas Valfridsson och Joel Kjetselberg på Malmö IP. Och vad jag vet har de ännu inte tagit över några utländska klubbar. Även om jag nu varit där två gånger den senaste veckan ligger väl mitt snitt annars på typ ett besök varannat år på Malmö IP.

Efter den gonggong-upplevelsen lär en given fråga till de tränare jag träffar på Malmö IP i framtiden blir: Vilken klubb presenterar dig i morgon?

Sjögren lämnar ju dock inte Hammarby idag. Han skall vara kvar säsongen ut. Den lösningen har jag sett olika tankar om. Personligen är jag ingen motståndare till att behålla tränare som skall lämna vid ett senare tillfälle. Om man tror på tränarens ledarskap känns det bättre att låta den fortsätta än att slänga in någon utifrån som riskerar att ha begränsad kunskap både om egna laget och om serien.

I går var jag alltså och kollade in Sjögrens Hammarby. Jämfört med 7–0-segern mot Alingsås gjorde han tre byten i startelvan. Ut gick Simone Boye Sørensen, Vilma Koivisto och Vilde Hasund. In kom Emilie Bragstad, Stina Lennartsson och Bea Sprung.

När matchen började fick jag från första parkett se att Lennartsson inte tar några fångar. Redan efter 200 sekunder hade hon skickat ner tre motståndare på marken. Och hon hade inte bara använt tillåtna medel. Hon måste väl vara en av seriens mest småfula spelare?

Rosengård inledde med att sätta väldigt hög press. Det tog några minuter innan Bajen lärde sig hur man skulle hantera det, och kunde ta kommandot i matchen. Att tabelltvåan kör 4–2–3–1 i försvar är ganska tydligt. I uppställt anfallsspel är formationen däremot ganska flytande. Oftast rullade man på tre backar och en innermittfältare. Men ibland nöjde man sig med en triangel på två backar och innermittfältare.

Framför tryckte man upp yttermittfältarna så att de låg i höjd med enda forwarden, Ellen Wangerheim. Ofta gick ytterligare någon mittfältare upp högt, så det var inte ovanligt att det såg ut som ett 3–1–2–4. Men formationen var alltså flytande. Så någon gång antecknade jag formationen som 2–1–4–3.

Till höger växeldrog Lennartsson och Smilla Holmberg. Utan att sitta med stoppur uppfattade jag det som att Holmberg under den halvlek de var på min sida oftast tog den mer offensiva rollen på kanten. Och att Lennartsson oftast utgick från backpositionen.

På andra sida var Anna Jøsendal pigg och skapade mycket på egen hand. Där kändes det mer givet att hon hade den högre utgångspositionen, medan Julie Blakstad utgick från backpositionen.

Jag såg fram emot att få studera deras arbete på nära håll i den andra halvleken. Men den gick jag miste om då tränare Sjögren bytte ut Jøsendal i paus. Då blev det istället Vilde Hasund som utgick från vänsterkanten.

Tillbaka till den första halvleken. Bajen fick alltså tidigt ett spelövertag. Efter 26.30 gjorde jag en anteckning om att de hade låst Rosengårds spel helt, och att Bajen gång på gång vann bollen högt. Trots det hade man så långt haft svårt att skapa klara målchanser. Utöver några egna initiativ från Jøsendal hände det inte så mycket framåt.

En dryg minut efter min anteckning tog Rosengård ledningen när Anastasiya Pogbegaylo vann bollen mot Emilie Joramo ute på högerkanten långt ner på egen planhalva, Sedan drev belarusiskan bollen i cirka 85 minuter innan hon serverade Anam Imo öppet mål.

Där tappade Bajen spelet. Under halvlekens sista 20 minuter kändes det som att Rosengård hade väldigt bra kontroll. Hemmalaget kom även till ytterligare ett par riktigt vassa kontringar. På en av dem lobbade Thea Sørbo snyggt in 2–0-målet. Och på en annan var Pogbegaylo nära att göra 3–0.

Sjögren agerade alltså i halvtid. In kom Hasund och Vilma Koivisto. Och båda hade gjort mål innan den andra halvleken var fem minuter gammal. Där och då kändes det som att Bajen skulle kunna få med sig alla tre poängen hem. För den riktigt intensiva anstormningen fortsatte i ytterligare cirka fem minuter.

Under den tiden gjorde även Ellen Wangerheim mål. Flaggan kom dock upp, och målet dömdes bort för offside. På de bilder jag sett måste det ha varit en väldigt knapp offside, för Molly Johansson ligger rätt långt ner på Rosengårds vänsterkant.

Jag satt mellan bänkarna, och under Bajens vassa tiominutersperiod i början av den andra halvleken hörde jag det flera gånger ropas till spelarna att de inte skulle hålla i bollen. Utan det var snabbt i djupled som gällde. Och Rosengårds tre mittbackar Emma Jansson, Jo-Anne Cronquist och Elli Pikkujämsä är alla väldigt bra på att jobba framåt. Däremot är de inte speciellt snabba. Så när Hammarby började mata in bollar bakom Pikkujämsä fick Rosengård det jobbigt.

Hemmalaget lyckades dock rida ut stormen. Och även om Bajen fortsatte att ha mest boll minskade antalet målchanser. På slutet var det väl egentligen hörnorna som kändes farligast. Sådana hade Hammarby 14 stycken. Och flera av dem var bra slagna. Men Samantha Leschnak Murphy och hennes försvar gjorde ett bra jobb med att hålla rent.

Den sista kvarten av ordinarie tid var det Cathinka Tandberg som agerade toppforward, medan Wangerheim hade en lägre utgångsposition. Det skiftet kändes inte som någon succé, även om Wangerheim stod för några imponerande hemjobb mot Pogbegaylo. Tandberg är inte lika het som hon var i fjol och i förfjol. Samtidigt måste hon ju förstås få speltid om hon skall kunna komma igång.

Det blev alltså 2–2, och det kändes ju som att Rosengård hade väldigt mycket mer att glädjas åt än Hammarby. Joel Kjetselberg startade sex sommarvärvningar i matchen. Det känns som rakt igenom bra förvärv. Utöver de nämnda såg japanska innermittfältaren Aemu Oyama intressant ut. Och så var Anam Imo väldigt mycket bättre än mot MFF.

Det känns som att Rosengård är på rätt väg. Men det är bara två veckor till kvalet mot Champions League, som ju förstås är deras viktigaste uppgift i höst. När jag har pratat med Rosengårdsfolk efter de här två matcherna har det förstås varit fokus på lagbygget fram mot det där UWCL-kvalet. Med Malmö FF-folket pratade jag guldstrid. Och med Martin Sjögren både om guldstrid och Champions League.

Innan jag börjar en genomgång av frågor och svar tänkte jag lyfta en punkt där Rosengård igår visade högsta kvalitet. Och det var pressfikat. Det var bra redan före matchen. Men efter bjöds vi bland annat på mackor med sill och ägg. Jag kan inte minnas att jag varit med om något bättre pressfika i damallsvenskan. Utan guldmedalj till Rosengård i den grenen…

Vad är det som påverkas mest i ert spel med alla nya spelare?
Hanna Andersson:
– Det spelare med många bra kvaliteter. Vi skall bara jobba ihop oss ännu mer. Det är bara att gnugga på. … Champions League är ett stort mål som klubben har. Så det satsar vi på.

Vad är det som påverkas mest i ert spel med alla nya spelare?
Emma Jansson:
– Det är klart att det alltid är svårt att hitta relationer till varandra när det är många nya. Man måste lära känna hur folk vill spela fotboll. Det är mest det som tar tid att bygga. Det kommer inte över en dag. Vi har börjat bygga på något bra, och det finns höjd hos många spelare. Så det är bara att fortsätta.
Hinner ni få ihop laget till UWCL-kvalet?
– Ja, jag tycker att vi har visat att vi verkligen skall kunna vara med och kämpa i ett Champions Leaguekval.

Jonas Valfridsson: Om derbyt:
– Vi har tränat mycket på att bryta ner ett lågt försvarsspel, för vi trodde att de skulle vara låga. De har mycket nyförvärv. Då känner man ofta att det tar lite tid, då är det lättare att skapa en grund bakåt.
Varför var inte Olesen med?
– Hon fick en smäll på vaden på träning. Det strulade till det för henne. Det var synd, för hon har varit magiskt bra den senaste tiden för oss.
Om läget i tabellen:
– Vi fokuserar på att ta match för match och se hur långt det kan räcka.
Hur långt kan det räcka?
– Det är en jätteintressant fråga. Efter en halv säsong är vi ju med där uppe. Samtidigt vet vi att det finns mycket läropengar kvar. Jag tycker att vi har visat att vi kan hantera det här. Men lag kommer att möta oss som Rosengård gjorde, och det tror jag kan ta lite tid för oss hitta sätt att bryta ner låga försvar och bli bra på det. Där har vi lite att jobba på.
Men ni har vassa kanter, och en matchvinnare i D’Aquila.
– Jag vi har pusselbitarna. Sedan gäller det givetvis också att hitta tajming i saker och ting. Hösten är speciell. Vi kommer att möta lag som måste kriga för att hålla sig kvar, det blir helt annan fotboll på hösten än på våren, och det vet vi om.

Nellie Lilja: Börjar ni ha ett lag för att hamna allra högst upp nu?
– Jamen, det tycker jag. Vi har en bredare trupp än vad vi har haft tidigare. Det är alltid bra med tanke på att det kan komma skador. Nu ligger vi på tredje plats, och har ingen tanke på att tappa den positionen. Vi vill bara jobba oss uppåt. Att vinna derbyt känns som ett väldigt skönt kvitto i början av höstsäsongen. Eller ja, serien vänder ju egentligen först nu.
Ännu så länge snackas det i princip bara om Häcken och Hammarby som guldkandidater.
– Vi snackar inte guld riktigt ännu,
Inte ännu…
– Nej, vi skall bara jobba en match i taget. Varje match är viktig och vi kommer att försöka vinna allihop. Vi är ödmjuka och skall inte titta så långt fram. Vi skall inte heller titta så mycket i tabellen.

Inför tisdagens match gratulerades Halimatu Ayinde till segern i Afrikanska mästerskapen. Efteråt berättade hon om firandet i Nigeria:
– Det var ett stort firande. Alla ville fira med oss. Det var väldigt roligt. Vi var hos presidenten, och så åkte vi runt till olika ställen och hyllades.
Har du haft någon ledighet?
– Nej, egentligen inte. Inte ännu. Men man måste vara professionell. Även om jag var trött från resan i matchen mot Malmö FF så är det här mitt jobb, och jag måste jag göra mitt bästa för att hjälpa laget. Och det gjorde jag.
Du kom hem till ett nästan helt nytt FC Rosengård?
– Det är nya spelare, men inte ett nytt lag. För vi spelar som vi har gjort tidigare, så det var inget nytt.
Hur ser du på framtiden för laget?
– Jag tror att den är ljus. Vi har många unga spelare som är talangfulla och som jobbar hårt. Med det här laget kan vi absolut uträtta bra saker i framtiden.
Hur ser du på din egen framtid? Finns den i Rosengård?
– Jag har kontrakt här, och jag trivs och har roligt här. Jag gillar inte att prata för mycket om framtiden, för man kan inte veta vad som händer.
Bredvid henne står Anastasiya Pogbegalo, så jag frågade Ayinde om vad hon tycker om nyförvärvet:
– Oh Gud. Hon är en fantastisk spelare. Otrolig, hon måste ha en ljus framtid.

Anastasiya Pogbegalo: Om sitt assist:
– Som vi spelar just nu hamnar vi ganska lågt. Och då måste man springa i kontringarna för att hjälpa laget. Så det gjorde jag. Helst vill jag att vi kan ha ett större bollinnehav. Men det här funkar också.
Jämför damallsvenskan med danska ligan, där du spelade innan:
– Det är väldigt bra här. Det är bra inramning och större intensitet i matcher och träningar. Så det känns som ett steg framåt för mig.
Hur är damfotbollen i Belarus?
– Jag spelade där när jag var 16–18 år. Det var en bra start för mig, men totalt sett är nivån inte speciellt bra.
Känner folk i landet till dig?
– Jag hoppas det… (skrattar)

Joel Kjetselberg: Om att det har hänt mycket i Rosengård sedan träningsmatchen mot LSK:
– Jag sa ju det… Här mot Hammarby tycker jag att vi har kontroll även när vi är låga i vårt försvarsspel. Det var de där första tio minuterna i den andra halvleken. Då är det så klart att med ett lag där alla är nya med varandra, där hade det kunnat rinna på. Men jag är stolt att vi kunde överleva den perioden och komma tillbaka i matchen. Det är otroligt starkt när vi är så nya för varandra. Samma mot MFF. Vi har en jättebra chans precis innan deras mål. Så vi har gjort två jättebra matcher där vi visar att vi är på väg någonstans.
Ja, det är ju UWCL-kval om två veckor. Ni borde väl kunna vara hyfsat redo tills dess. Eller?
– Ja. Så klart att man väl hade hoppats ha någon vecka till. Men jag tycker att de svar vi får är bra. Nu är det Kristianstad till helgen. Men sedan får vi en liten period där vi kan träna lite mer. För nu blir det inte mycket träning. Men de här matcherna mot MFF och Hammarby innebär ju att vi får testas på den nivån vi skall spela på.
Har ni kollat på Ljuboten?
– Det jag har stor respekt med gentemot dem är att de visar att de kan göra mål – de gör ändå nio på två matcher. Det har jag respekt för. I delar av spelet skall vi kunna dominera. Men när ett lag visar att det kan göra mål, och det är enkelmöte, då är det lurigt. Vi kommer att behöva vara på topp hela tiden och inte ta något för givet.
Vad kan ni utveckla mest på de här två veckorna?
– I relationerna med bollen tycker jag att vi ser embryon till saker som ser väldigt bra ut. Men ibland händer det att några vill spela kort och ta oss förbi, medan andra är på väg för att gå längre, och då blir vi rätt långa i laget. Det tror jag att vi kan ha utvecklat till de matcherna.
Är lagbygget i sommar klart?
– Det tror jag inte. Fönstret är långt. Vi måste anpassa oss om det händer något ut, för då behöver vi ersätta. Och kan vi ta in något kul för att förstärka. Men jag tycker att vi börjar ha en stark bänk nu också, så att vi kan göra förändringar. Vi pratar mycket om att alla måste vara delaktiga, för det är många matcher.

Martin Sjögren: Om matchen:
– Med det spelövertag vi hade borde vi kanske vinna matchen. Och när vi gjorde 2–2 trodde jag väl kanske att vi skulle göra det. Men Rosengård försvarade sig bra, och de visade att de hade en bra plan för hur de skulle kontra på oss.
I början av andra halvleken bombarderade ni in bollar bakom deras backlinje.
– Det var något vi pratade om i halvtid, att vi behövde komma in oftare bakom. Vi har ju speed med Ellen och våra kantforwards. Men vi måste använda det lite mer. Vi vill ju försöka utnyttja våra styrkor och deras lite svagare sidor. Jag tycker att vi gör det bra under stora delar av den andra halvleken. Men när vi inte får trean så avtar det lite. Det går alltid i perioder.
Om läget i truppen:
– Vi har en ganska stark trupp nu efter sommarfönstret. Plus att vi har fått tillbaka några.
Fönstret är inte stängt ännu:
– Nej, det finns väl kanske någon möjlighet till, men vi får se hur vi gör. Jag tycker att man ser idag att vi har ganska tuff konkurrens om platserna.
Vad var det med Jøsendal?
– Hon hade en liten känning i paus, och har haft lite bekymmer under året. Så vi ville inte riskera något. Det var för säkerhets skull. Och så har vi Vilde som väldigt ofta gör poäng.
Nu får ni jobba på dubbla täter. Hur ser du på det?
– Det tycker jag att vi visade förra året att vi klarar. Visst, racet om serieguldet var ju inte så aktuellt förra året med tanke på att Rosengård hade avgjort det tidigt. Men jag tycker att vi skötte det bra på hösten. Vi presterade bra i serien, och samtidigt gjorde vi det bra i Europa. Den erfarenheten, att vi har gjort det en gång förut, tror jag är viktig för oss. Alla var ju inte med, men ganska många vet vad som väntar. För oss finns det inget som är viktigare än det andra, utan vi skall vara med och försöka vinna ett SM-guld. Och vi skall försöka ta oss långt i Europa.
Det måste kännas bra att få börja med miniturnering på hemmaplan?
– Ja, det är en jättefördel. Om man jämför med den här veckan när vi är här i Malmö idag som är en lång bortaresa, och skall till Luleå på fredag. På så vis är det skönt att ha Europaspelet på hemmaplan. Sedan vet man aldrig var man hamnar. Nu hade både Eindhoven och Manchester varit okej ställen. Men man kan ju hamna mitt ute i ingenstans. Så det här är en stor fördel.
Har ni börjat kolla på motståndarlagen ännu? Eller det kanske inte är så lätt?
– Nej, det finns inte så mycket att titta på utifrån deras säsong. United har ju samma tränare i alla fall. PSV vet jag inte. Vi har inte riktigt börjat med det ännu.