På FC Rosengårds hemsida går det under rubriken: ”FC Rosengård och Kjetselberg går skilda vägar” att läsa följande:
”Efter dialog mellan parterna har vi tillsammans kommit överens om att avtalet mellan klubben och huvudtränare Joel Kjetselberg härmed avslutas.
Efter totalt fyra säsonger i klubben, med den historiska succén 2024 som höjdpunkt, tackar vi Joel för hans gedigna och dedikerade arbete.”
Det är jobbigt kortfattat. Texten innehåller inget om samförstånd. Och inte heller något citat från Kjetselberg.
Slutsatsen är enkel: de regerande svenska mästarinnorna sparkar guldtränaren. Alla startspelare från guldlaget hade redan lämnat. Nu är även guldtränaren borta.
För egen del slog det här ner som en bomb. Jag har ju ingen detaljerad inblick i hur arbetet sett ut i Rosengård. Men min bild av Kjetselberg är väldigt positiv. Det jobb han gjorde med laget ifjol var enormt.
Och att laget ligger i botten i år är knappast tränarens fel. Omsättningen i spelartruppen har ju varit på historiska nivåer. Och nyförvärven har inte på långa vägar vägt upp för tappen. Så förutsättningarna för att göra resultat har minst sagt varit svaga.
Personligen tycker jag ju att klubbledningen är ansvarig för årets misslyckande. Och att sparka tränaren förändrar inte den bilden.
När jag träffade Kjetselberg i Fjärås i somras, i samband med Rosengårds träningsmatch mot norska LSK, pratade han om att det skulle ta några transferfönster att återigen få ihop ett så slagkraftigt lag att man kunde konkurrera i den absoluta toppen igen. Min känsla var att han ville vara med under hela processen.
Så blir det inte. Ett halvår efter att han lett klubben till fantastiska 75 poäng av 78 möjliga och målskillnaden 99–9 i damallsvenskan tvingas Kjetselberg lämna.
Han ersätts av Martin Qvarmans Möller, som senast varit förbundskapten för U23-landslaget. Honom vet jag väldigt lite om. Klart är att han förstås har en väldigt bra inblick i svensk damfotboll.
En blogg om internationell damfotboll 
U23 spelar en rolig och fartfylld fotboll så det kan säkert bli bra med Möller.
Men herregud vilket haveri till förening Rosengård verkar ha blivit. Man tappar hur många spelare som helst på fri transfer förra säsongen och säljer av resten. Nu när Emma Jansson vill lämna stoppar man henne med bara ett par månader kvar på kontraktet. Ursäkta språket men hur fan tror man då att Kjetselberg ska kunna göra något vettigt med den här truppen med en lagkapten som inte ens vill vara i klubben och en kass trupp. Truppen är inte bättre än deras placering i tabellen. Noll spets, svagt mittfält och en långsam backlinje.
Det är nog styrelsen som borde se sig själv i spegeln. De har världens chans att ta sig in i uwcl och kastar bort den i och med att de inte värvar en enda riktigt bra spelare och gör sig av med den enda som är bra i Woldvik. Det finns inte en enda högprofilerad spelare som vill gå dit nu. Tror många spelare hellre går till Djurgården, Peking eller AIK. Det fanns kanske en anledning till att de inte inte lyckades ro en enda bra övergång i hamn under sommaren?! Folk vill inte gå dit längre och väljer andra klubbar istället.
Många pratar om Linköpings förfall men de börjar faktiskt hitta rätt igen. Med ett klokt tränarbyte och bra nyförvärv så ser det nu mycket bättre ut. Skulle de klara sig kvar och Kirk blir kvar till nästa säsong tror jag de blir ett attraktivt lag att gå till. Har man sett deras senaste matcher är de numera ett lag för den övre halvan rent spelmässigt, de saknar en målskytt och lite spets men annars är de ett bra lag numera. Även om de inte håller sig kvar har de gjort ett bra försök och det finns en framtidstro med tanke på hur mycket bättre det ser ut.
Rosengårds förfall är ännu värre med tanke på att de inte ens verkar vilja ta sig framåt igen. Att sparka Kjetselberg kommer inte lösa deras problem. De kommer inte kunna bli så mycket bättre med den här truppen, de behöver få in bättre spelare för att lyfta igen.
En tidig spaning är att Joel Kjetselberg tränar Bajen nästa säsong? Känns som han vill spela en fotboll som Hammarby också vill stå för. Häcken kan också vara ute efter honom då jag inte vet hur de tänker kring Mak Lind.
Joel Kjetselberg till Hammarby låter intressant. Är det så intressant att det skulle kunna bli verklighet?
Sett till de sportsliga resultaten kommer det inte överraskande. Truppen är förstås inte den starkaste, men ska inte alls behöva vara indragit i en bottenstrid.
Rimligt utifrån det och att man gett upp säsongen, helt enkelt spela in ett nytt spelsätt redan nu.
Den dödgrävarfotboll som Rosengård presterat på Kanalplan har inte imponerat.
Kjetselberg till Hammarby skulle skapa ett ramaskri, milt sagt skulle han ha en rejäl uppförsbacke.
Det Rosengård presterade ifjol var verkligen ingen dödgrävarfotboll. Man kan inte försvara sig till 99 gjorda mål.
Den säsongen kan ingen ta ifrån honom.
2023 var mindre stark och 2025 förstås väldigt tuff.
Kommentaren riktad mot att Kjetselberg skulle ses som en naturlig ersättare för den snart vakanta positionen i Hammarby.
Har absolut inte sett något i år som visar på att det är en glad, frejdig fotboll som förespråkas.
På Kanalplan x2 var det snarare som att spelarna hämmades av en destruktiv spelidé.
Den här nyheten var både oväntad och väntad. Draget andas viss desperation från FC Rosengårds sida, samtidigt som något behöver göras. Det visar i alla fall att det inte går att leva på gamla meriter. Den gamla sanningen att du inte är bättre än din senaste match kan också plockas fram. Självklart är den stora spelaromsättningen huvudorsaken till den svaga säsongen. Samtidigt vidhåller jag att spelartruppen är tillräckligt bra för att ligga på säkert avstånd från bottenstriden. Ändå ligger FCR nu farligt nära kvalplatsen. Faktum är att Rosengård kan förlora mot alla lag i damallsvenskan, till och med mot klara jumbon Alingsås, som man dessutom misslyckades att göra mål mot. Man kan dividera om vems felet är, men så är läget. Jag saknar svar i en värld där tvärsäkra påståenden annars flyger genom luften.
Det kanske är Kjetselbergs bensin som tagit slut? Och det finns intressanta jobb att ansöka om (Hammarby, Häcken…?).
Det ska inte falla någon skugga över tränaren för Rosengårds säsong. Sjögran har ett visst ansvar, Lundberg mer, och styrelsen sin beskärda del. När många föreningar växlat upp med längre kontrakt, satt Rosengård kvar med ettårsavtal. Mtp spelarnas säsong 2024 var det självklart att många skulle få attraktiva förslag utomlands. Nej, de har missat både tre och fyra fönster där man bommat kapitalt.
Nya tränaren har bra kontakter med skickliga u23-spelare, kanske det kan vara en ingång till en omstart. Problemet är bara att många av U23 spelarna redan är utomlands. Kanske kan ge någon hemvändare men det beror på om de kan få till en satsning som är värd namnet. Hur de än gör är det svårt att trumfa MFFs satsning. Det enda som kan rädda Rosengård är kanske att MFFs satsning avstannar då den måste ge ett sjukt negativt resultat ekonomiskt. Men så länge föreningen accepterar det är Rosengård numera nr 2 i Skåne.
Varför måste MFF:s satsning ge ett ”sjukt minus” ? Nu har jag inte koll på deras lönebudget men spontant känns det inte som de tagit i så de skiter på sig när de värvat ihop årets trupp, snarare har man byggt ett riktigt lag där summan blir högre än de individuella delarna vilket lett till att man är med i guldstriden mot de mer namnkunniga Hammarby och Häcken.
Det har väl länge varit uppenbart att MFF’s satsning skulle slå mot Rosengård. Men det har gått betydligt fortare än vad jag trodde. Föreningar utan starka herrlag kommer att få det svårare och svårare. Helt enkelt för att lite smulor från en herrverksamhet kan finansiera ett konkurrenskraftigt damlag. Inom en snar framtid har vi både Elfsborg och IFK Göteborg i Damallsvenskan. ”Sjukt minus” för ett damallsvenskt lag är kaffepengar för MFF.
Fast hur har Malmö FF:s satsning slagit mot Rosengård? MFF har ju inte värvat en enda spelare från grannen. Undantaget är ju Mia Persson, men hon fick ju inte vara kvar i FCR. Som jag ser det är det Rosengård som helt och hållet har fallit på eget grepp.
Tror inte heller att Malmö kommer ha några problem att finansiera damlaget, de går nog inte back mer än något annat lag i serien.
Vet inte hur de tänker i ledningen för Rosengård men tyvärr känns det som om de gav upp redan innan säsongen började.
Har sett båda lagen i år komma på besök till Vittsjö IP och skillnaden var enorm gällande atmosfär. Att svenska mästarna dyker upp till ett derby med fler spelare i laget än i publiken känns sorgligt även när man är supporter till motståndarlaget.
Malmö FF är nog malmöiternas lag helt enkelt och Rosengård var nödlösningen i väntan på deras entré till högstaligan.
MFF kommer troligen inte ha problem att finansiera damlaget helt enkelt för att klubben är Sveriges i särklass rikaste. Att jämföra med andra lag i serien är som att jämföra äpplen och päron när MFF finansieras från herrlagets, med svenska mått, stora budget.
Fast MFF har enligt obekräftade uppgifter investerat 50 mkr i damverksamheten för att ta sig till Damallsvenskan! Ingen kan väl tro att årets investering inte matchat tidigare satsning. De har anställda tränare långt ner i åldrarna, en satsning de är ensamma om i Sverige. Kaffepengar eller inte; jag tror att MFF kanske gör 20 mkr minus på damlaget i år. Liknande resultat för Häcken och Hammarby. För MFF spelar det minst roll då de har mest pengar, men när herrlaget inte presterar blir det genast svårare att motivera underskottet. Jag tror att Häcken är tillräckligt starka för att hantera det, men ett par år utan försäljning av spelare eller spel i Europa, samt att laget tappar mark i Allsvenskan, då kan det låta annorlunda.
Bara att titta på IFK Norrköping som har det tufft ekonomiskt. Ska damlaget då få fortsätta gå back när det inte idag finns samma ROI som på herrsidan?
Det finns fler exempel:
IFK Göteborg och GAIS mår bra på herrsidan såväl som på damsidan, men klarar de av en satsning uppåt om inte herrlaget mår bra? Utsiktens BK mår uruselt ekonomiskt, och skulle de åka ur Superettan med Herr så avslutas damsatsningen (förvisso kanske hela föreningen). När GDFF togs in i Utsikten var allt tjo och tjim (tredjeplats i Superettan), även förra året var ok (även om pengafrågan är närvarande mest hela tiden) .
Jag är ganska övertygad om att det kommer att börja gnissla i leden i dubbelföreningarna när damsatsningarna kostar allt mer (vilket kommer att behövas), och om det inte finns en tydlig uppsida i form av intäkter från TV, spel i Europa, eller spelarförsäljningar. Schröders försäljning nästa år kommer visa vilken uppsida som finns om man tar fram en ”generational talent” per 2026.
För övrigt läste jag att Öster ska starta upp damlag 2026. Känns helt huvudlöst när Växjö DFF finns i staden. Bortkastade pengar som istället kunde multipliceras av att de två går samman (men då enligt die hard supportrar ”köper sin plats” – ärligt talat – vem bryr sig? Det viktigaste är att det blir utveckling och inte avveckling).
Kopplingen MFF och Rosengård blir att ingen längre tror på Rosengård när MFF käkar upp hela kakan i Skåne. Spelare vill veta vart satsningarna görs, och där finns det inget som helst tvivel på vart MFF står. Varför ska en spelare då gå till Rosengård som inte visar på någon som helst satsning på damlagen (pratar herrfotboll på samma sätt som i Linköping). De har en historia med nuvärdet är värt väldigt lite sett till att man vill utmana om medaljer.
Många grejer och lite spretigt. Pengar, status, satsning, serietillhörighet; allt spelar roll i dagens fotboll. Historiken är nog underordnat.
Öster vs Växjö DFF är väl lite samma sak som MFF vs Rosengård? Som utomstående är det ju lätt att tycka att det är ”onödigt” med ännu ett lag i en stad men så funkar ju inte riktigt supporterskap.
Jag skrev en kommentar här för något år sedan att det bara är MFF, Häcken och Stockholmslagen som kan satsa stort på sina damlag utan att det påverkar herrlagen. Eventuellt även Elfsborg.
IFK Göteborg har gjort ett par lyckade försäljningar på herrsidan och först därefter gjort några ”högprofilerade” värvningar till damlaget och kanske har turbulensen runt föreningen lagt sig så man kan agera mer långsiktigt vilket borde gynna damsatsningen.
Det verkar som elitlagen på herrsidan är rädda för att vara sist med dam- eller flicklag. Såg att även Mjällby ska starta ett flicklag.
För att återgå till huvudämnet, det vill säga att Rosengård sparkade Kjetselberg.
Han borde nog att ha fått ut lite mer av materialet men kan också tycka att det är väldigt brutalt agerat från Rosengård. Laget på väg att bli indraget i bottenstriden, men jag vill tro att goda möjligheter till ett par kliv upp fanns och finns. Inte utan att man undrar vad som utöver sportsliga resultat kan ha gått fel.
Hur ser det ut på damsidan?
Minns jag rätt så hade han till denna säsong skrivit på för två år. Är det praxis att man har kvar lönen kontraktet ut?
Vad tjänar en damallsvensk tränare? Förstår att det kan skilja rätt rejält, men med ett sådant högrisk jobb så hoppas jag att dem har avtal där en efterföljande period i arbetslöshet inte slår för hårt.
Kjetselberg måste ju haft ett flertal anbud efter succésäsongen, ändå blev han kvar. Vill minnas att inget anbud var attraktivt nog för att flytta på familjen.
Respekt till det och även ifall jag inte alls förstår varför han nu helt plötsligt skulle vara ett hett namn för Hammarby, så skulle jag personligen inte lida några större våndor. Har dock svårt att se den perfekta matchningen.
Hammarby går in i ett oerhört känsligt skede till nästa säsong, tränarnamnet måste bara sitta och dessutom vara någon som stannar två till tre säsonger.
Därav är jag stor förespråkare för ett namn som inte är benäget att lämna för första bästa anbud från utlandet.
Personen har med fördel väldigt god kontroll på spelarmarknaden, särskilt den svenska. Blev väldigt överraskad av att se Smarason som sportchef, jag vet förstås inte vilken koll han innan hade på damfotboll. Men min gissning på oerhört begränsad är sannolikt inte långt ifrån sanningen.
Intressant att läsa någon vidareutveckla varför ni tror att Kjetselberg passar som tränare för Hammarby. Det i annat än en historisk säsong med Rosengård.
I Bajen skulle han tryckas in i en modell och även ifall jag idag på Fotboll direkts sida ser Stafhammar lyfta upp ord som snäll och ödmjuk så ser jag en rätt envis gubbe i Kjetselberg. En som vill driva sin idé.
Snäll och ödmjuk är fina attribut men behöver förstås kompletteras med ett gäng andra för att leda en trupp med vinnarskallar.
Stafhammar svävar vidare i att Kjetselberg troligtvis kommer fungera bra tillsammans med Smarason och assisterande tränare William Strömberg. Det utan att uttala sig annat än om att dem nog delar samma mål, något som hon tror klubben skulle behöva.
En väldigt svårbegriplig krönika. Den sa egentligen ingenting annat än att Stafhammar själv gärna vill se Kjetselberg i Hammarby.
Bajen är förstås fortsatt i utvecklande stadie, men att man är en klubb som tillsätter efter att spela inom rätt strikta ramar borde inte vara överraskande.
Upp till tyckande, varför skulle Kjetselberg matcha Hammarby så bra?
För den delens skull, varför skulle han inte matcha bra?
Jag tror inte det finns någon tränare som kommer stanna i 2-3 säsonger om de får erbjudanden från utlandet. Nästintill alla är karriärister. Jag tror inte det skulle bli bra ifall Stellan Carlsson tog över till exempel. Han skulle säkert stanna flera år men jag tvivlar på att hans fotboll går att bedriva i ett topplag. För mig är han en tränare som ska vara i ett mittenlag för där får han ut som mest.
Kjetselberg däremot tycker jag är en tränare som passar mycket bättre i ett topplag med några av de bästa spelarna i en serie vilket han kommer ha i Bajen. Han måste ha väldigt bra spelare för att kunna bedriva sin fotboll. En del tränare passar bättre i ett mittenlag och andra i topplag. Titta bara på Pep Guardiola som alltid har haft de bästa lagen och fått allt han pekar på. Nu när det finns andra lag som har klart bättre spelare ser man att hans fotboll inte är särskilt framgångsrik. Han är en tränare som måste ha riktigt bra spelare för att kunna vara framgångsrik. Precis samma sak tycker jag man kan säga om Kjetselberg. Det är mitt största argument till att han skulle göra det bra även i Hammarby. Jag tycker Rosengård har spelat en fin fotboll i vissa matcher även den här säsongen men inte alltid fått med sig vinster.
Som jag ser det finns två bra kandidater i Kjetselberg och Angergård. Någon av dessa skulle jag satsa på. Zadiku tror jag Bajen kommer få kriga hårt för då det borde finnas många lag som är ute efter henne.
Jag lyssnade på Kjetselberg när han var med i tutto femme och där fick jag ett bra intryck av honom. Håller med om att han kan ha en lite grinig sida men sådant är inte alltid dåligt. Samtidigt visade han på självdistans och humor vilket vittnar om att det finns en varm människa där också. Det är ingen daglig verksamhet de ska hålla på med så allt kan inte vara gulligt och snällt. För att träna ett damlag tror jag den mjuka sidan är viktigare än om man tränar ett herrlag. Men är du för mesig tappar du även förtroendet hos kvinnliga fotbollsspelare.
Jag skulle också vilja ställa en motfråga.
Tycker du Hammarby under Martin Sjögren spelar en publikfriande och rörlig fotboll? Själv tycker jag Bajen är ganska tråkiga att kolla på just nu. Spelet flyter inte och det känns väldigt omständigt. De har snarare blivit ett fysiskt lag som satsar allt på fasta situationer och inläggsspel. Det är inte alls fel eftersom de har många bra huvudspelare men särskilt underhållande är det inte. Den här säsongen tycker jag de har haft svårt att kontrollera matcher lika bra som under tidigare år. Nu släpper de ofta in lag i matcherna istället för att avgöra dem. Därmed kan man fundera över vilken modell Bajen spelar efter nu? Går den här fotbollen i linje med vad man vill stå för? Vill man spela en snabb och teknisk fotboll eller ska man vara mer av ett fysiskt lag som springer sönder motståndarna och vinner med sin tyngd?
Även om jag inte tycker detta Bajen är så roliga att titta på rent spelmässigt gillar jag ändå att de är tuffa och ibland lite småfula. Några av deras spelare sticker även ut hakan i media och kaxar lite vilket jag tycker behövs. Jag gillar när spelare visar känslor och vågar sticka ut lite i media. Sådant behövs för att öka intresset. Jag saknar holmgångarna mellan Häcken och Rosengård för några år sedan när lagen verkligen hatade varandra. Den rivaliteten finns inte mellan Häcken och Hammarby men förhoppningsvis kan MFF bidra till lite mer hetta i toppen.
Tack, uppskattat med lite inspel.
Håller helt med om att Bajen kan bli lite väl omständiga i sitt spel. Envisheten med att ha bollinnehav kombinerat med oförmåga att slå den öppnande passningen bidrar till att det tenderar till att bli lite väl stillastående.
Jag ställer mig också lite frågande till att mer eller mindre alltid försöka spela bollen från eget straffområde. Man har trots allt flera spelare som är riktigt starka på att erövra boll och man skulle troligtvis komma snabbare till motståndarens box med att exempelvis låta målvakten sparka iväg bollen istället för att spela ut till en av backarna.
I spelidén ingår att hela tiden försöka vara i eller kring motståndarens box. Backlinjen stå högt för att helst erövra bollen på motståndarens planhalva.
Försvarsspel ska präglas av intensitet och aggressivitet. Överlag lyckas Sjögren rätt väl, men skulle behövas en mer kreativ spelare på mitten, någon som bryter mönstret.
Men visst är tempoväxlingarna och kombinationerna ute på kanterna fina att se på, särskilt när dem påbörjas strax innanför egen planhalva.
Utöver de tre matcherna mot Bajen har jag denna säsong endast sett Rosengård i matcherna mot Malmö, Häcken och Alingsås. Sistnämnda i efterhand för att se hur tusan det gick till.
Förstås för lite för en ”rättvis” amatörmässig bild. Men hade ändå hoppats på mer offensiv idé men kanske är det snarare att det är kvalitén som saknats.
Nog bidragande till att man inte lockats av att se mycket av Rosengård i år.
Såg lite tidigare idag att det är officiellt att Angergård lämnar Kristianstad. Ska testa vingarna i en ny miljö. Inte otroligt att det blir på Södermalm och att Kristianstad kommer att rycka i Kjetselberg?
Tiden får förstås utvisa det, och oavsett en glad offensiv fotboll eller ej, båda verkar vara genuint engagerade sin uppgift. Och som du skriver, lite grinighet med ett i grunden varmt hjärta är inte alls fel.
För de grönvitas del hoppas jag fortfarande på Gerhardsson, med insikten att det sannolikt förblir en dröm.