I dag hade jag tänkt att kolla in Alingsås–Häcken på Mjörnvallen. Jag hade biljett. Men strax innan avresan noterade jag att orkanen Amy hade blåst ner träd över vägen till Alingsås. Det fick mig att ändra planen, och istället stanna i tv-soffan.

Därifrån har jag sett lite för mycket fotboll i dag. 13.00 kollade jag exempelvis parallellt på fyra matcher. Det var två Skånederbyn, Elfsborg–Kif Örebro samt Manchester City–Arsenal.

Under de båda derbyna i Skåne roade jag mig med att räkna skånska spelare. Om jag räknade rätt gav startelvorna följande utfall:

MFF–Rosengård 4–2
Vittsjö–Kristianstad 1–7

Och totalt:

MFF–Rosengård 4–3
Vittsjö–Kristianstad 3–8

Om jag har rätt på alla spelarnas rötter var det totalt 18 skånska spelare i två Skånederbyn. Det är väl ungefär vad man kan räkna med. Utan att ha gjort någon djupare analys gissar jag att de damallsvenska lagen i snitt kör med typ tre–fyra ”lokala” spelare per match. I dagens sena match matchade Häcken tre spelare från Göteborgsområdet. Och Alingsås hade två spelare från Alingsås kommun, och ytterligare sju från västra Sverige.

Att jag kollade spelarnas geografiska hemvist berodde på en liten diskussion jag hade tidigare i veckan. En av delarna som avhandlades var att FC Rosengård har misslyckats med att bygga en stabil grund av spelare från Sydsverige.

Men det är ju inget ovanligt. Rosengård är ju långt ifrån ensamt inom elitfotbollen om att ha begränsat med spelare från närområdet. Kollar vi fredagens Stockholmsderby hittar jag bara två stockholmare bland de som fick speltid i Bajen, och fyra i AIK. Lokal förankring är helt enkelt något som blir alltmer sällsynt inom elitfotbollen.

Apropå Rosengård är på dagen exakt ett år sedan klubben säkrade fjolårets SM-guld. Man gjorde det genom 2–1-seger i Skånederbyt mot Kristianstad. Ett år senare riskerar man nedflyttning. Och man föll med 2–1 i derbyt mot Malmö FF.

Det var den matchen jag hade bäst koll på av de fyra jag följde 13.00. Rosengård började rätt bra. Men det är fortfarande alldeles för lätt att göra mål på mästarna. När MFF tog ledningen i 17:e minuten utnyttjade de himmelsblå egentligen sitt första anfall. Man gjorde det mot ett passivt Rosengård.

Och även vid 2–0 var mästarnas försvarsspel svagt. Jag gillar Jo-Anne Cronquist, och har gjort det ända sedan jag såg henne i en division 1-match mot Örby för något år sedan. Men Cronquist och Emilia Pelgander stod för svagt försvarsspel vid båda baklängesmålen. Och det kostade dyrt.

Sara Kanutte Fornes är i bra höstform, och gjorde båda MFF:s mål. Topplaget borde ha gjort fler, men efter pausen var laget inte lika effektivt. Kanske att det kan ha berott på att man saknade avstängda Nellie Lilja och skadade Tuva Skoog. Den sistnämnda lär knappast spela mer i årets damallsvenska. Det innebär att Malmö nu har tre av sina bästa offensiva vapen långtidsskadade i Skoog, Stinalisa Johansson och Izzy D’Aquila. Det är tunga avbräck i den guldstrid där Malmö inte längre har avgörandet i egna händer.

Det har däremot Häcken, som planenligt vann den där matchen på Mjörnvallen som Amy fick mig att se på tv istället för på plats. Fast det blev inte så stora siffror som jag hade trott. Tvärtom stod Alingsås upp mycket bra, och föll bara med 2–0.

Det berodde på flera olika saker. En var att Alingsås för första gången på länge hade tillgång till sina bästa spelare. Dock tvingades lagkapten Moa Jarl kliva av på slutet, och känslan var väl att hon återigen riskerar att missa flera matcher. Andra skäl till den jämna matchen var ett svårhanterat underlag, att Häcken roterade sin trupp – och att Felicia Schröder tycks vara i en formsvacka.

Den damallsvenska skyttedrottningen var blekare än jag sett henne någon tidigare gång det här året. Hon hade ett par 100-procentiga målchanser där hon garanterat hade gjort mål i somras, men där hon idag inte lyckades avsluta inom ramen.

För egen del var Schröders insats lite av ett fiasko. Även om jag har sett att hon haft sviktande form på sistone trodde jag att Alingsås borta kunde vara den match hon behövde för att få tillbaka självförtroendet. Därför körde jag mitt ”dynamisk duo” i damallsvenskans fantasy i den här omgången. Och som sagt, det slutade med fiasko.

För Häcken var det ju dock skönt att kunna rotera truppen. Man tar ju emot Katowice på tisdag och Hammarby på lördag i matcher som är väldigt avgörande för vilket slutbetyg vi kommer att sätta på hisingsklubbens 2025.

Manchester City vann förresten det där engelska toppmötet med 3–2. Schweiziska talangen Iman Beney gjorde segermålet i slutminuterna. Resultatet innebär att Arsenal nu bara har tagit två poäng på de tre senaste omgångarna. Och att Champions Leaguemästarinnorna kanske tvingas fokusera på just Champions League även i vinter.

xxx