Med en natts sömns distans till gårdagens förlust på Gamla Ullevi är det lite blandade känslor. Det är fortsatt det positiva som överväger, för man var ju väldigt nöjd med energin och med hur de yngre spelarna skötte sig.
Men det var ju en förlust. Och vårt landslag har typ bara lyckats skapa två bra målchanser på två matcher. Så glädjen över den föryngring som kan vara på väg grumlas av frågetecken kring om det faktiskt också innebär förbättring.
För vi skall ju inte glömma att det bara är några månader sedan Sverige hade ett lag som körde över Nations Leaguefinalisterna Tyskland och som jag anser var bättre än Europamästarinnorna från England. I juli hade vi alltså ett lag som kunde ha vunnit EM-guld.
Drygt tre månader senare har vi totalt sett blivit överkörda i två matcher mot Spanien. 5–0 är liksom siffror man inte snackar bort. Och även om jag ju varit inne på att det spanska laget hade sanslös effektivitet i första halvleken i fredags i Malaga så var dubbelmötet i praktiken avgjort redan efter den där halvleken. Därifrån kunde Spanien spela på resultatet i övriga tre halvlekar. Och det gjorde man ju faktiskt med nästan 100-procentig kontroll. Men gårdagens match blev ju ändå en värdemätare för Sverige eftersom Spanien trots allt matchade allra bästa elvan.
Tre månader efter att vi stod på toppen är det genomgående hyfsat positiva omdömen efter en hemmaförlust. Det är signaler om en väldigt snabbt sänkt förväntans- och ambitionsnivå. Visst var det bra energi. Men det ger inga poäng.
Och det blev alltså noll gjorda mål på två matcher, knappt några målchanser – och riktigt svaga fasta situationer. För faktum är ju att Spanien även överglänste Sverige rejält på fasta, vilket är lite oroande.
När jag försöker resonera med mig själv konstatera jag att Spanien numera har blivit en riktig mardrömsmotståndare för landslaget. På så sätt var det värsta möjliga premärmotståndare för Tony Gustavsson. Det blir väldigt spännande att se hur det kommer att se ut mot Frankrike. Väldigt spännande.
Att vi har tufft mot spanjorskorna är ju rimligt i och med att de är både världsetta och regerande världsmästare. Men siffrorna i de senaste mötena visar ju att vi relativt sett har mycket svårare mot Spanien än mot andra lag i världstoppen. Jag skulle säga att Spanien har ersatt Tyskland som svenskt spöklag. Ni minns säkert att det tog väldigt många år innan vi kunde skrämma bort det tyska spöket. Undrar om vi kommer att kunna skrämma bort det spanska?
En blogg om internationell damfotboll 
Sverige förlorade mot England både i EM 2022 och 2025 på smärtsamma sätt. Det finns alltid något lag som står i vägen för Sverige. Mot Tyskland i mästerskap är det fyra segrar och 11 förluster. Det känns som om Sverige hade mött Tyskland i denna semifinal hade Sverige förlorat över två matcher. Sverige körde över ett Tyskland i EM, det kan man ju säga men det hade inte Sverige gjort om vi mött Tyskland i de här semifinalerna .Samma om Sverige hade mött England och Frankrike i denna semifinal.Det går aldrig komma ifrån att dagsform har stor betydelse. Det verkar som om Spanien och Tyskland, åtminstone med hänsyn till de här semifinalerna, är bättre än under EM i somras. Dessutom kan ju spelet mot Frankrike fungera väldigt bra i matcherna om tredje pris. Att ha en bra dag viktigt i fotbollen och har båda lagen en bra dag blir matcherna är väldigt jämna och spännande
Min spontana tanke efter matchen i går var liknande som dina, Johan. ”Vi kommer aldrig mer att slå Spanien.” Vilket naturligtvis är en irrationell tanke, med tanke på hur mycket som kan hända i fotbollsmatcher.
Det mer rationella är att Spanien verkar passa Sverige extremt illa samt att Spanien just nu är väldigt starka och att Sverige just nu har många spelare som är långt ifrån toppform.
När det gäller Frankrikematchen tror jag på kanske 0-1 hemma och 0-3 borta.
Sverige var klart sämst av de här fyra semifinallagen. Det kvittar om Sverige hade mött Frankrike, England eller Tyskland i de här semifinalerna, Sverige hade förlorat oavsett vilket lag vi hade mött. Helt enkelt för att Sverige visade sämst dagsform. Vi kommer möta Frankrike i tredje prismatcherna och jag kan garantera hade vi mött Frankrike i denna semifinal hade vi förlorat. Men de matcherna spelas i slutet av november så Sverige hinner komma i bättre form förhoppningsvis och då kan vi ge Frankrike bra motstånd
Sverige- Frankrike 3-0 2022, svensk översvämning mot Frankrike står det på Youtube, Sverige -Frankrike 0-1 2024. Överkörningen 2022 hjälpte inte 2024
Minns jag rätt var Sverige rätt skadedrabbat i EM-kvalet 2024. Och vi har behövt ordinarie lag för att kunna mäta oss med Frankrike.
Inte om man tittar på laguppställningen från matchen den 9 april 2024
Laguppställningen finns på Svensk fotboll
Vi får ta med oss det positiva, sen lär det bli rejält tufft även mot Frankrike. Att spela flera av de unga var ett kul och smart drag av Gustavsson. Hade de rutinerade åter fått sig ”en resa” hade det varit så mycket tuffare att ta sig vidare från än om ”småkrypen” (Asllanis ord) råkat ut för det.
Efter gårdagen väntar nu istället än mer angenäma utmaningar för Gustavsson.
Nelhage var så övertygande att journalisterna skriver att hon nu är given i truppen. Tänker att man måste ställa sig frågan ifall hon inte inom kort på allvar konkurrerar om en startplats.
Hur reagerar då spelare som Eriksson, Ilestedt, och Sembrant?
På tal om givna så råder det väl inget tvivel om att Sandberg,Lundkvist och Holmberg är just givna i truppen? Igår fick Lundkvist visa på sin mångsidighet och kanske hade det varit för mycket av det nya att istället satt Smilla på vänsterbacken. Kanske hade det fungerat bättre för en ovanligt blek Rolfö?
Samtidigt som enmer defensivt stark Lundkvist hade gett Kaneryd mer offensivt utrymme?
Jusu Bah är också i truppen för att stanna och även ifall hon inte startar nästa match kommer hon nog in tidigt ifall det låser sig för Rolfö.
Likaså tror jag Blackstenius startar kommande matcher men att det kommer bli mer rotation på den positionen under VM kvalet.
Oerhört intressant att se hur Gustavsson kommer formera mittfältet framöver. Har ni några spännande tankar kring det
Delar dina tankar om mittfältet. Tycker det är något svårtolkat vad TG har i tankarna om mittfältet.
Jag gillar Stellan Carlssons sätt att jobba med Julia Karlenäs i Norrköping.
Jag har alltid vurmat för en uppställning där man skyddar sina mittbackar med en sköld detta kommer nog inte att ske i landslaget.
Tycker Anvegård skulle passa in på mittfältet med sina passningar.
Jag tänkte också Nederländerna som ett nytt Tyskland efter EM 2017 och VM 2019 men det är ju ett tag sen nu. Spanien känns aktuellare.
En fundering kring den något hajpade debuten för Monica Jusu Bah. Var hon verkligen så bra? Visst är hon snabb, men fick hon uträttat något? Det känns lite som att hon fick ”ta äran” som uteblev för Schröder som hade en dålig dag på jobbet (något typiskt att hon blir uttagen till landslaget när hon är i sin längsta formsvacka någonsin).
Allt hänger ju på vilka förväntningar man har. Jag var rädd att Monica Jusu Bah skulle få svårt i defensiven, och att det i sin tur kunde göra att Anna Sandberg fick en hopplös uppgift på vänsterbacken. Men det blev tvärtom. Med sin snabbhet gjorde Jusu Bah så att Ona Battle blev försiktig, och Sandberg kunde lätt plocka bort Eva Navarro. Att både Battle och Navarro blev utbytta i paus var beröm till Sandberg och Jusu Bah.
När det gäller att skapa chanser håller jag med om att det inte blev jättemånga. Men jag minns i alla fall att Jusu Bah en gång skar in från kanten och sköt ett skott över. Precis innan hon blev utbytt kom hon runt på vänsterkanten efter fint förarbete av Felicia Schröder och Kosovare Asllani. I mitten var Johanna Rytting Kaneryd helt fri. Tyvärr missade Jusu Bah inspelet med någon meter – vilket ju var precis så som det såg ut lite för ofta för alla svenska spelare. De avgörande passningarna hittade inte rätt adress.
Sammanfattningsvis tycker jag att Jusu Bah gjorde en stark tävlingsdebut från start. Det innebär inte att jag tycker att hon är given i startelvan framöver. Men hon visade att hon kan vara en tillgång. Det är ju positivt att ha olika spelartyper. Och hon är verkligen en annan typ än alternativet Fridolina Rolfö.