Efter fredagens match i Reims öppnade Kosovare Asllani för att fortsätta i landslaget. Det var ljuv musik för mina öron. För det landslag som Tony Gustavsson har mönstrat de senaste matcherna har känts för ungt och orutinerat.
Jag tyckte att det i fredags var rätt tydligt under långa stunder att det saknades pondus och ledarskap på planen.
Gustavsson har kommit in som en virvelvind i landslaget. Borta mot Frankrike i fredags startade den nya förbundskaptenen med ett förstärkt U23-landslag. Det kan man se som positivt. Men ett landslag lever ju under resultatkrav, och han har nu inlett med tre raka förluster.
Räknar man kvartsfinalen mot England i EM som en förlust – vilket man väl bör göra – så har Sverige nu fyra raka förluster. Det är ingen rolig statistik. Och innan den där straffläggningen i Zürich hade inte Sverige förlorat på över ett år.
Förlustsviter på tre matcher eller fler är otroligt ovanliga i svensk damfotbollshistoria. Den nuvarande sviten är historiens näst längsta. Rekordet skall vi förhoppningsvis inte slå – det är från årsskiftet 1997/1998 då vårt landslag under 4,5 månader radade upp hemska sex förluster. Först tre mot USA, sedan en vardera mot Norge, Kina och Danmark. Den sista var efter straffläggning i Algarve cup. Så det går att argumentera för att längsta förlustsviten är fem matcher.
I den senaste världsrankingen låg Sverige på tredje plats. Men det var ett annat landslag än det Tony Gustavsson har kört med i de senaste matcherna. Gissningsvis faller vi rätt många platser på den lista som presenteras den 11 december.
Sedan Nations League infördes har den typen av träningsmatcher där man kan matcha in nya spelare i landslaget i princip försvunnit. Man minns ju hur Peter Gerhardsson under sina första år ofta körde två olika lag vid dubbellandskamper, och på så sätt hela tiden kunde testa många spelare. Men sedan sommaren 2023 finns inte längre den chansen.
Det är förstås ett problem för Tony Gustavsson. Och att han testade nytt hemma mot Spanien kändes rimligt. Där var vi under med 4–0 i dubbelmötet mot världsettan Spanien, och chansen att vända var bara teoretisk.
Men att han fortsatte att testa i fredags gör mig lite fundersam. Det var ändå en medaljmatch i en stor turnering. Och i sådana tycker jag att man skall starta med starkast möjliga lag. Det tycker jag väl att man kan diskutera om vi gjorde.
Framför allt tyckte jag att det var tydligt att det saknades ledarskap på planen. I blogginläggen från själva matchen skrev jag om brist på tyngd och kontroll vid defensiva hörnor samt om att det periodvis saknades lite pondus kring eget straffområde.
Här är det ju förstås en besvärande faktor att både Magdalena Eriksson och Linda Sembrant nu lämnar vårt landslag. Där försvinner väldigt mycket ledarskap, vilket gör det extra viktigt att vinnarskallen Asllani blir kvar i truppen ett tag till.
Asllani kan däremot inte lösa att vi riskerar en liten mittbackskris som en följd av tappen av Eriksson och Sembrant. Just mittbackspositionen är ju annars den där vi haft flest toppspelare de senaste åren.
Men nu ser det rätt tunt ut. Jag tyckte kanske att Nathalie Björn var ovanligt blek i fredagens match. Men hon håller ju världsklass, och är given. Så länge hon är skadefri har vi en klippa i mittförsvaret.
Men bakom, eller skall jag säga bredvid henne finns det frågetecken. Amanda Ilestedt hade en jobbig kväll i Malaga, och är inte med i den nuvarande truppen. Hon har ersatts av Elma Junttila Nelhage till vänster i mittförsvaret. 22-åringen har hyllats för sina insatser mot Spanien och Frankrike.
Och visst har hon gjort mycket bra. Men faktum är att Lyonspelaren var direkt inblandad i båda de ”enkla” baklängesmål vi åkte på i fredagens match. Jag har kollat de båda målen rätt många gånger.
Det första börjar väl egentligen med att en felvänd Kosovare Asllani slår en halvsvår bakåtpassning till Anna Sandberg. Vänsterbacken är lite trängd, och borde egentligen bara skicka upp bollen. Men Sandberg tar ett felbeslut, och försöker ta med sig bollen utåt. Följden blir ett bolltapp. Något moment senare gör Johanna Rytting Kaneryd ett bra hemjobb centralt i planen och lyckas bryta det franska anfallet.
Kaneryds brytning hamnar hos Elma Junttila Nelhage, som tyvärr är passivt stillastående. Istället för att rensa försöker mittbacken var konstruktiv och täcka bollen så att den går till en lagkompis. Det går inget bra, utan hon tappar istället bollen till Kadidiatou Diani. I nästa läge kommer Sandberg och sparkar till fransyskan – och hemmalaget har straff.
Fokus i situationen riktas ju automatiskt mot Sandberg. Och det är inte orimligt. Hon gör ju två kostsamma misstag. Men Nelhage gör ett väldigt onödigt misstag. Hon hade chansen att rädda upp situationen, men var passiv och ställde istället till det.
Man kan tycka att det här är små misstag. Och det är det kanske. Men på högsta internationella nivå riskerar den här typen av misstag att bli väldigt kostsamma. Och som jag skrev i förra inlägget kom ju Nelhage också fel vid det franska segermålet.
Det målet började med att Perle Morroni fick gult kort för att ha sprungit på Jennifer Falk. Målvakten blev liggande en stund. Och när hon reste sig valde hon att slå en lång frispark. Jag vet inte om hon kände av smällen. Men det känns inte orimligt. För Falk slår frisparken på ett ovanligt dåligt sätt. Den blir både kort och dåligt riktad, och en fransk forward kan nicka bollen i mittcirkeln. Bara tio sekunder efter att Falk slagit till bollen har Frankrike fått en hörna.
Hörnan slår Sakina Karchaoui mot första stolpen. Där är Sverige två mot en. Stina Blackstenius och Elma Junttila Nelhage mot Frankrikes lagkapten Griedge Mbock Bathy.
Blackstenius verkar inte ha koll på bollen. Hon tar ett kliv fram för att få fri yta. Det innebär i sin tur att hon dels tappar kontakten med den franska lagkaptenen, dels kommer i en position som innebär att bollen går över henne. Bakom Blackstenius blir det en duell mellan Mbock Bathy och Nelhage. En duell som den svenska mittbacken kommer in i med ryggen före. Bakom dem, vid mållinjen, kliver Diani in framför Falk, och stör den svenska målvakten. Falk kommer därmed snett in i situationen.
Dock är det så vid hörnor mot första stolpen, att de bollarna måste backarna ta hand om. Det är orimligt att kräva att målvakten skall vara där framme i målområdet. I en kommentar på förra inlägget spekulerar signaturen BollKalle i att Nelhage viker undan huvudet på grund av att Falk ropar. Men dels har jag svårt att tro att en trängd Falk ropar i det läget. Dels tycker jag att de som försvarar första stolpen inte skall vika sig, oavsett om målvakten ropar.
Så jag tycker att det är riktigt svagt försvarsspel av Blackstenius och Nelhage. Och jag har väldigt svårt att tro att Frankrike hade gjort mål om Amanda Ilestedt hade haft post vid den första stolpen.
Här har Tony Gustavsson saker att fundera över. Nelhage har en fin vänsterfot, vilket är en fördel som vänster mittback. Amanda Ilestedt är högerfotad, vilket alltså är en nackdel i positionen. Men hon är en av världens bästa i luftrummet, vilket ger en väldigt trygghet vid defensiva fasta. Hon är dessutom ett vapen på offensiva fasta. Här ställs alltså passningskvalitet mot styrka i luftrummet.
I tisdagens retur finns det nog inte utrymme för några misstag kring eget straffområde. Inte om Sverige vill ta medalj i Nations League.
Utöver medaljmatcherna i Nations League har det spelats en mängd träningslandskamper runtom i världen. Englands Europamästarinnor hade tidig julafton när de fick chansen att spela på Wembley igen. Georgia Stanway gjorde karriärens första landslags-hattrick när Kina besegrades med förkrossande 8–0. Se höjdpunkter från den matchen här:
Australien, Tony Gustavssons förra landslag, tog en 5–0-seger i ”derbyt” mot Nya Zeelands Football Ferns. Amy Sayer, som har spelat i damallsvenskan för Kristianstad i år, gjorde första målet. Och den tidigare Hammarbymittfältaren Kyra Cooney-Cross gjorde det fjärde på ett riktigt snyggt distansskott:
I Filippinerna har det historiskt första världsmästerskapet i futsal nått fram till kvartsfinaler. De spelas enligt följande:
Argentina–Colombia
Portugal–Italien
Spanien–Marocko
Brasilien–Japan
Slutligen har F19/07-landslaget redan säkrat sin plats i A-nivån till vårens andra kvalomgång. Men det känns ändå viktigt att det blir seger i tisdagens gruppfinal mot Polen. Gruppsegrarna blir ju nämligen toppseedade när grupperna till andra omgången lottas. Och vägen till nästa sommars EM-slutspel blir betydligt mer hanterbar om man slipper möta andra gruppsegrare.
En blogg om internationell damfotboll 
F07-landslaget får en tuff uppgift mot Polen. Nu är varje match unik, men när Sverige vann nyckelmatchen mot Irland hade Sverige 4 avslut på hela matchen (Irland hade 8), men Sverige vann med 3-1. Polen hade 21-4 i avslut mot Irland (vinst 3-0). Men ett kontringsstarkt Sverige får hoppas på att hålla tätt och sedan vara effektiva i omställningsspelet.
En trend i våra flicklandslag är att vi har svårt att föra spelet från mittfältet. Istället blir det ett mer reaktivt spel där man antingen pressar högt eller backar hem och sedan agerar efter bollvinst. Faktiskt inte helt olikt hur Sverige spelade mot Frankrike senast.
En tung nyhet för Spanien och Barcelona är att Aitana Bonmatí idag brutit benet på träning med landslaget och blir borta 2-3 månader. Nu finns ju en bra ersättare i Vicky López, men en tunn trupp i Barcelona blir allt tunnare. Patri Guijarro och Salma Paralluelo är borta sedan tidigare medan Aitana och även Kika Nazareth nu drabbats av skador under landslagsuppehållet.
Det var ingen rolig nyhet. Vad jag förstått har Aitana spelat med någon mindre skada under en tid. Det är väl kanske någon form av tröst i sorgen att hon nu kanske får tid att även läka den där andra skadan. För jag tror att den kanske har påverkat henne. Jag tycker nämligen inte att hon varit riktigt lika bra på sistone som man blivit van vid.
Nu har Aitana opererats. Hon blir borta 5 månader. Tungt.
Håller med om att hon inte varit lika bra som vanligt, bortsett från några fina halvlekar i början av säsongen. Muskelskadan (som inte ska ha påverkat den här skadan sägs det) har nog spelat en stor roll. Och även att två olika tränare (landslag/klubblag) valt att spela henne skadad istället för att ge någon annan chansen.
Ilestedt er skadet. Mht transfer snak for unge talenter som Schröder, Bah, Holmberg og Wangerheim vil jeg anbefale babysteps, d.v.s ikke storklub i første step, men i et næste step. Gaupset til Tottenham er den helt rigtige instilling til talent pleje, som værdsætter masser af kampe under trøjen. Kedelige eksempler som Kafaji, Kühl (Arsenal) og Blakstad (ManC) bør undgåes.
Jag hade helt missat Amanda Ilestedts skada. Men ser nu att hon gick av den 5 november med muskelskada.
Kan hålla med. ”Tyvärr” verkar det enligt flera källor i princip klart att Smilla Holmberg går till just Arsenal i januari. Och där lär hennes roll främst bli backup till Emily Fox, några inhopp nu och då i bästa fall. Man kan absolut fråga sig om det är det bästa steget utvecklingsmässigt för en så ung spelare.
Håller verkligen med om ”tyvärr” i samband med Holmberg!
Arsenal har inget bra facit med unga svenska, svenska eller unga spelare i allmänhet. Att Blackstenius är kvar förstår jag inte.
Oavsett tränare så kör dom på med de gamla vanliga spelarna (oftast engelska) och ger lite speltid till svenska/yngre. Även när man kollar Arsenals instagram så är det stor övervikt av bilder på favoritspelarna och väldigt få av ex Blackstenius eller tidigare svenska spelare.
Holmberg behöver speltid mot bra motstånd för att utvecklas, 15 min varannan/var tredje match räcker inte. Som back är det ännu viktigare att starta då det oftast är färre byten av försvarsspelare än mittfält/anfall. Ta några år i ett mittenlag för att utvecklas, samla rutin och erfarenhet, sen gå till ett bättre lag.
Ja det är helt klart en vågad flytt för Smilla Holmberg. Det som talar för att hon kommer få en del speltid är att Slegers ofta har gjort byten på vänsterbacken så kanske är hennes tanke att kunna göra samma sak på högerkanten? Nu är Emily Fox kanske världens bästa högerback, åtminstone defensivt. Så Holmberg blir ju inte förstavalet. Men precis som jag tror Bunny Shaw hade varit en grym mentor för Wangerheim tror jag samma sak gäller i det här fallet. Fox verkar vara väldigt proffsig och är det någon del som Holmberg kan utveckla är det ju defensiven. Men jäklar vilken högerkant Arsenal kan ha om några år med Holmberg och Smith! Där kommer det gå undan.
Sen tror jag inte det viktigaste för Holmberg är att bli en startspelare direkt. Hon har spelat sjukt mycket fotboll under det här året så att få en något lugnare vår där hon sakta slussas in i Arsenal behöver inte alls vara fel. Med tanke på hur mycket matcher Arsenal har kommer hon få sina chanser ganska snabbt.
Annars tror jag att Wolfsburg hade varit en perfekt klubb för Holmberg att gå till. De bygger om och satsar ungt men är fortfarande ett bra lag och går bra i uwcl.
Aitana Bonmati lär vara borta en tid – bröt benet på träning.
https://www.bbc.com/sport/football/articles/cde6l4egl5xo?at_medium=RSS&at_campaign=rss
Man kan också vända på det och säga att våra offensiva spelare kostade Sverige en vinst! Hade JRK gjort mål på sitt friläge, Asllani inte skjutit rakt på målvakten och Schröder satt sin nick så hade Sverige som sämst fått med sig ett kryss och förmodligen en vinst. Det är alltid lätt att såga försvarare men de offensiva spelarna slipper oftast under lättare. JRK och Schröder har varit ganska svaga stora delar av hösten men jag hör nästan ingen klaga på att de missar sina chanser eller avgörande inspel?!
Det kanske största problemet för mig är anfallsspelet där Sverige hela tiden stressar och sätter varandra i skiten med dåliga passningar där man bara lämnar över ansvaret till sin lagkamrat. Men Tony Tiger har valt väg nu och satsar nästan bara på fysiska spelare. Med en uppställning likt den här kommer Sverige få svårt att skapa målchanser och dominera matcher även mot sämre nationer. Jag saknar spelskicklighet och bolltrygga spelare, man kan inte bara gå på fysik. Nilden och Bennison kommer jag aldrig sluta tjata om! Mycket konstigt att de inte ens har fått en ärlig chans. Jag kommer aldrig vika från åsikten att det är två av Sveriges mest sevärda och bolltrygga spelare som kan göra saker som bryter mönstret, sådant behöver verkligen det här landslaget. Nilden hade två sämre matcher nu på slutet men hennes stats är inte sämre än Sandbergs som alla hypar upp så mycket. Bennison börjar se allt bättre ut och jag hoppas hon får lite mer speltid framöver.
Man kan absolut vända på det. Men man bör ha med sig att det faktiskt är väldigt mycket lättare att försvara än att göra mål. Som det brukar heta: ”En back har hela himlen att sikta på, medan en forward skall få bollen inom 2,44×7,32 meter”.
Med det sagt tycker jag nog att jag var rätt tydlig i mitt halvtidsinlägg med att Felicia Schröder borde ha gjort mål på sin nick.
Minimikravet i ett sådant läge är ju att få bollen inom ramen, och tvinga motståndarnas målvakt att rädda. Det kravet klarade hon inte. Men det gjorde i alla fall både Johanna Rytting Kaneryd och Kosovare Asllani.
Totalt sett är väl ändå ett mål på fyra–fem klara målchanser ett rätt normalt utfall. Däremot är Frankrikes två mål på tre–fyra bra målchanser klart bättre än normalt. Och skall vi vara ärliga så borde ju inte de båda målen ens bli några målchanser.
Frågan om spelskicklighet kontra fysik är intressant. Historiskt har Sveriges framgångsformel både inom herr- och damfotboll varit fysik och defensiv disciplin. Nu kommer det en ny generation spelare med andra egenskaper. Men herrlandslagets misslyckade försök att ställa om till en annan typ av fotboll tycker jag är en stor fet varningsklocka. Om man plockar bort två–tre nickstarka spelare från både defensiva och offensiva fasta situationer är risken att det kommer att krävas rätt många extra spelmål för att kompensera.
Ja, en glimrede diskussion. Mht til det svenske herrelandshold tror jeg desværre nok at den helt urealistiske forventning om at dette markante spille stil skift kan overstås ”over the night” eller ”on the fly”. I dame verden kan man bare se på Norge under Martin Sjögren efter ”Drillo”‘s (øgenavn iirc) ultra defensive stil. De lignede også nogle tosser i en meget lang periode. Man skal også have hele kæden med fra U16 og opefter. Jeg så i øvrigt at både U16 specielt og U19 pigerne fra Danmark har vundet over Sverige i træningskampe for nyligt, uden at have set kampene.
Hvordan ser spillet ud i disse klasse?
Du är en av få som faktiskt vågar vara lite hård mot Schröder. Detta var inte riktat mot dig Johan, sorry om jag var otydlig. Hon är en fantastisk talang och förmodligen Sveriges mest naturliga avslutare någonsin men det gör inte att hon är immun mot kritik. Hade Blackstenius bränt Schröders nickläge hade hon fått höra att hon bränner för mycket lägen och ska bytas ut.
Jag är nog ute efter något mellanting här😅 Jag tror inte heller Sverige kan gå ultraoffensivt men samtidigt måste man kunna begära att de ska ha ett fungerande passningsspel och ha klara spelvägar, det tycker jag än så länge inte Sverige har haft under Tony.
Att slå långbollar från egen planhalva blir väldigt lättläst och det här djupledspelet såg vi nästan ingenting av mot Frankrike. Han sa ju att han valde Jusu Bah och Schröder för att Sverige skulle kontra snabbt, så blev det inte riktigt. Så vitt jag vet är Blackstenius en av världens bästa omställningsspelare så varför startar inte hon om Sverige ska satsa på kontringar? Nu verkar Blackstenius vars sjuk så hon lär iallafall inte starta ikväll, undrar vem som får chansen då?
De senaste uttagningarna till landslaget verkar vi har en ganska dålig balans i det som brukar kallas ”offensiva spelare”. Av 23 spelare är det 3 målvakter och 7-8 backar, återstår då 12-13 offensiva. Av dessa är det väl bara Asllani, Zigiotti och Angeldahl som är renodlade mittfältare? Janogy kan spela som offensiv mitt, så även Kafaji och Anvegård (och hon kom med lite på nåder?), men det känns verkligen som att blågult saknar alternativ på mitten, framför allt centralt.
Jag skulle gärna se att Leidhammar skolas in, värt ganska mycket att få in hennes fysik.
Jag har faktiskt inte koll på hur det har gått för Gerhardssons landslag mot Spanien och Frankrike? Hur har det gått i dom matcherna?
Jag tycker att man bör ge detta lite tid, dom har haft två samlingar och spelat tre matcher mot yppersta motstånd, det är ju självklart att det hade varit tacksamt med lite träningsmatcher mot lättare motstånd men så är det inte nuförtiden. Asllani har varit väldigt stabil och gör ett väldigt bra jobb defensivt dessutom. jag tycker det ser stabilt ut defensivt med Zigiotti-Olme och Lundkvist på mittfält men vi måste börja göra mål, tycker inte att leveranserna på fasta har varit så värst bra heller tyvärr, dom måste tas vara på.
Det är förstås berättigade frågor du ställer i början av din kommentar. Spanien har vi haft svårt mot. Peter Gerhardssons landslag förlorade alla de tre matcher det spelade mot spanjorskorna. En med två måls marginal och två med uddamålet. 4–0 är ju däremot tangerat de största förlustsiffrorna Sverige åkt på mot alla motstånd genom tiderna.
Mot Frankrike hade Gerhardsson en 3–0-seger, en 0–0-match och två uddamålsförluster (1–2 och 0–1). I förlustmatcherna, som båda spelades i EM-kvalet 2024, kom de franska segermålen efter samarbeten mellan nickstarka duon Wendie Renard och Marie Antoinette Katoto.
Jag minns att den där bortamatchen i juli 2024 (2–1-förlusten) hade väldigt konstiga förutsättningar. Sex svenska spelare riskerade att bli avstängda till den helt avgörande EM-kvalmatchen hemma mot England. Därför vilade Gerhardsson flera av dem. Det innebar att han startade med en trebackslinje med Josefine Rybrink, Linda Sembrant och Emma Kullberg. Efter en svag första halvlek bytte han till fyrbackslinje. Och när det franska segermålet kom var det Anna Sandberg som hade tillkommit som vänsterback. Det var både första och sista gången vi fick se den backlinjen i landslaget. Det var en väldigt konstig match på många sätt. Det franska laget höll på att ladda för OS, och ville helst slippa att spela tävlingsmatch.