Då har jag också kollat igenom den andra bronsmatchen i Nations League mellan Sverige och Frankrike. Kortfattat kan man säga att jag skriver under på den analys jag hörde på Radiosporten om ett effektivt Sverige, ett spelmässigt bättre Frankrike – och en Evelyn Ijeh som gjorde ett bra inhopp.
Men mina sammanfattningar av landskamper brukar ju sällan vara kortfattade. Så här följer en genomgång av mina anteckningar från matchen. Först
Först noteras att publiksiffran ”bara” var 9141 åskådare. Det tycker jag är svagt. Det känns som att Stockholm får snäppa upp lite om huvudstaden även fortsättningsvis skall ”sno” många av landslagets hemmamatcher från Göteborg.
Så till själva matchen. Den startade illa för svensk del. Frankrike hade inte bara störst bollinnehav, de skapade också fyra riktigt vassa målchanser redan första kvarten. Illavarslande var att Jennifer Falk inte gav något sedvanligt, tryggt intryck. Tvärtom var den svenska målvakten snett ute ett par gånger redan där i början.
Falks kollega i det franska målet, Pauline Peyraud-Magnin, ville inte vara sämre. Hon var väldigt långt ifrån sin mållinje när hon bjöd Johanna Rytting Kaneryd på ett lobbläge. Kaneryds lobb blev dock lite för lång, och landade ovanpå målet.
Det var Sveriges första målchans, och länge också den enda. Spelet jämnades dock ut allt eftersom i halvleken. Under den andra kvarten var det fortsatt Frankrike som hade bollen, men nu hade Sverige defensiv kontroll, och släppte inte till några farligheter. Däremot hade vi svårt att hitta något eget spel. Det blev många felpass, och därmed väldigt korta anfall.
Under den första halvlekens sista femton minuter fick vi äntligen med Felicia Schröder och Kosovare Asllani i matchen. Den första halvtimmen hade man sett dem skymta förbi i bild några gånger. Men de var knappast med i spelet.
Nu fick Sverige dock till lite anfallsspel, och hade också en bra chans när Julia Zigiotti Olme fick öppet skottläge vid bakre stolpen efter en fint slagen hörna från Smilla Holmberg.
I paus var det 0–0, och jag hade totalt 4–2 i målchanser till Frankrike. Den andra halvleken inleddes med tolv jämna och chansfattiga minuter. Sedan kom matchens första mål.
Det började med att Kadidatou Diani var starkare och vann en duell mot Elma Junttila Nelhage på mittplan. Fransyskan följde upp med att vinna en till i straffområdet mot Anna Sandberg. Och framför målet hade Nathalie Björn blicken lite för mycket på bollen, och märkte för sent att bakom ryggen hade Clara Mateo smugit fram. Den senare kunde enkelt stöta in matchens första mål i tom kasse.
Det känns tyvärr återigen som både ett rätt onödigt och lite för enkelt baklängesmål. I närkampen mellan Diani och Sandberg såg svenskan först ut att ha stoppat fransyskan. Men sedan blev Sandberg lite för het och klev på istället för att bara täcka ut fransyskan. Följden blev att Diani kunde skapa sig tillräcklig yta för att kunna slå in bollen framför mål.
Målet gjorde att ställningen totalt var 3–1 till Frankrike. I det läget gjorde Tony Gustavsson sina två första byten. In kom Filippa Angeldahl och Monica Jusu Bah istället för Anna Sandberg och Fridolina Rolfö. Mina spontana tanke var att han även skulle formera om laget och köra med tre mittbackar,
Om jag inte minns helt fel hade Sverige en del framgång med tre mittbackar mot Frankrike under Peter Gerhardsson. I varje fall vill jag minnas att vi körde 3–4–3 i 3–0-segern på Gamla Ullevi för tre år sedan. Men det blev ingen tidig övergång till trebackslinje, utan Hanna Lundkvist fick lämna mittfältet och istället spela vänsterback.
Efter byten började Sverige spela mer i djupled. Och vi hade några tajta offsideavvinkningar. Och så kom inbytta Jusu Bah till en riktigt bra målchans, fint framspelad av Felicia Schröder. Tyvärr för svensk del gjorde Elisa De Almeida ett bra försvarsarbete och kastade sig fram och täckte Häckenspelarens skott.
I 71:a minuten gjorde Gustavsson ett nytt dubbelbyte. Ut gick Schröder och Asllani. In kom Rosa Kafaji och Evelyn Ijeh. Det var ett byte som skulle göra skillnad.
Sverige skapade två målchanser under de minuter som var kvar av ordinarie tid. Båda blev mål. Det första kom på en inläggsfrispark som Filippa Angeldahl tilldömdes. Hon slog den själv, och fick en riktigt fin båge på inlägget. Evelyn Ijeh gjorde en fin liten avledande löpning, och fick sedan en fri yta att springa in i. Bollen kom perfekt, och Ijehs nick var lika högklassig. Bollen gick ner i marken, vilket gör det väldigt svårt för målvakten att rädda.
Med sex minuter kvar av ordinarie matchtid var tisdagens match kvitterad. Men Sverige behövde fortsatt ytterligare ett mål för att ta bronsmatchen till förlängning. I 88:e minuten fick vi till slut tre mittbackar. Då byttes Linda Sembrant in istället för Hanna Lundkvist.
Det tog inte lång tid innan det blev mål. Matchklockan har precis passerat 91 när Jennifer Falk skickade in en inläggsfrispark i offensivt straffområde. Sverige förlorade första nickduellen, men vann andrabollen vid straffområdeslinjen. Via Julia Zigiotti Olme hamnade bollen hos Johanna Rytting Kaneryd just till höger om straffområdet. Hon såg Kafaji vinka vid borte stolpen.
Inlägget var fint slaget, och Kafaji kunde lätt nicka bollen i tomt mål. Hur Pauline Peyraud-Magnin tänkte är högst oklart. Men den franska målvakten hamnade på alla sätt i ett ingenmansland, och var inte nära att förhindra målet.
När domaren blåste av matchen hade jag räknat till 5–9 i målchanser, men det var 2–1 i mål i matchen – och 3–3 totalt. Sverige hade alltså varit effektivt. Frankrike var däremot inte lika vasst.
Det blev förlängning. Där skaffade sig Evelyn Ijeh ett bra läge direkt. Avslutet smet dock utanför. Frankrike kom till två målchanser i första förlängningskvarten. Den första var egentligen ingen målchans. Men det blev farligt eftersom att Jennifer Falk återigen kom ut snett på en boll. Hon var väldigt nära att ställa till det för sig själv och laget, men träffades i princip av bollen.
Den sista kvarten inleddes på sämsta möjliga sätt. Det blev i princip mål direkt – för Frankrike. Det kom till på högerkanten, och började med att Smilla Holmberg stötte högt i rygg på Sandie Baltimore.
Under deras duell blev Rytting Kaneryd bolltittare och tappade bevakningen av den franska vänsterbacken Perle Morroni. När Baltimore löste situationen med en fin chipp spelade hon samtidigt bort fyra svenska spelare. Och Morroni fick precis exakt så mycket tid hon behövde för att kunna sikta in en boll i djupled, bakom den svenska backlinjen, till Kelly Gago.
Passningen kom verkligen i exakt rätt läge för Gago, och i 100 procent fel läge för den svenska backlinjen. För att täcka upp för Holmberg har Sembrant sökt sig ut mot höger. Hon hade dessutom fallit några meter och tagit djup. Precis när hon valde att kliva upp mot Morroni gick passningen, och Sembrant var körd. Samtidigt befann sig Nathalie Björn två–tre meter bakom Gago. Meter hon aldrig lyckades ta ikapp.
I målet valde Falk att stå kvar. Och Gagos vänsterskott gick nästan igenom vår målvakt. Det var ett friläge, och absolut inte någon tavla. Men det var nog ändå ett ingripande som Falk lär fundera lite över.
Det var alltså mycket som fick fel för svensk del i anfallet. Men var också en väldigt bra och vältajmad aktion från fransk sida. Inte minst var Baltimores chipp väldigt snygg.
Någon minut efter målet valde Gustavsson att gå ner på trebackslinje igen. Han bytte ut Junttila Nelhage och satte in Stina Blackstenius. Den här gången gav inte bytet någon effekt.
Faktum var att den sista kvarten var blek från svensk sida. Det blev aldrig någon anstormning. Frankrike hade närmast total kontroll. Man såg ut till att spela ut tiden, och lät sällan Sverige få tag på bollen. Det bästa läget att få till en straffläggning var faktiskt när Jennifer Falk var uppe och nickade på en hörna. Men bollen gick ett par meter utanför, och nicken kvalar inte in i min statistik över klara målchanser.
Den statistiken slutade totalt 12–6 i fransk favör, en signal om att 2–2 var bra utdelning för svensk del.
Det var alltså Linda Sembrants avskedslandskamp. Jag kollade lite extra på henne. Hon har ju aldrig varit blixtsnabb. Men framför allt har hon känts lite långsammare med bollen på senare tid. Defensivt är det dock en fröjd att se henne jobba. Hon är väldigt aktiv i att söka upp motståndare, kliva dit och söka tidig kroppskontakt. Det var även kul att se hur hon hela tiden var noga med sin position. Med att läsa av spelet, och se till att försöka ligga rätt om bollen kom. Om hon kan lära ut de sakerna känns det som en klockren blivande försvarstränare.
Matchen var också den där Evelyn Ijeh fick sitt genombrott. Hon spelade bara cirka 50 minuter. Men på den tiden hann hon sätta avtryck. Det blir spännande att se hur Tony Gustavsson ser på forwardsfrågan när landslagssäsongen 2026 drar igång.
Utifrån tisdagens match visade Ijeh sig vara en bättre uppspelspunkt än både Felicia Schröder och Stina Blackstenius. Starkare än Schröder. Bättre touch än Blackstenius. Man skulle kunna säga att Ijeh var en bra kombination av konkurrenterna. Som en Blackstenius med Schröders touch eller en Schröder med Blackstenius styrka.
Jag vet att det är några av er som i kommentarsfältet flera gånger har lyft Ijeh. Jag har tidigare inte sett sådana kvaliteter hos henne att hon känts som en A-landslagsspelare. Men efter den här matchen borde hon vara förstaalternativet till att spela nia borta mot Italien den 3 mars.
Även om det står 2–2 som slutresultat var det ju på många sätt Tony Gustavssons första seger. Det var förstås väldigt skönt för honom att slippa gå igenom sin första höst med rakt igenom förluster. Men tyvärr blev matchen ändå en förlust för honom. För han åkte ju alltså på ett grovt rött kort efter slutsignalen.
Jag minns ju att Janne Andersson var avstängd någon gång för gula kort under den tid han var förbundskapten för herrlandslaget. Men jag kan inte minnas en enda annan svensk förbundskapten som varit avstängd. Det kanske finns några exempel. Klart är att det mesta talar för att Tony Gustavsson får se första VM-kvalmatchen från läktaren. Det är knappast ett svenskt drömscenario.
En blogg om internationell damfotboll 
Sverige borde ha vunnit match 1 mot ett ovanligt blekt Frankrike och ett mer normalt bra Frankrike borde ha stängt match 2 innan de två nickmålen. Tycker för övrigt många lag på damsidan har svårt att stänga matcher. Rent analytiskt är det alltid bättre att göra ett mål till istället för att sluta spela och börja maska, ändå är det maskning som nästan alltid är metoden som väljs.
Lägger också in några rader om det svenska F07-landslaget. Sverige behövde alltså vinna mot Polen i sista matchen för att bli gruppetta och ställde upp med ett starkt lag (mängder av spelade matcher på elitnivå i Sverige). Möjligen att ett par skadade 07:or och de bästa 09:orna hade stärkt truppen ytterligare, men startelvan var stark. Polen som behövde kryss hade dock full kontroll. Sveriges första avslut kom efter 73 minuter, då med ställningen 2-0 till ett Polen som började slå av på takten. Det jag vill säga är att det aldrig var nära.
Inför lottningen den 11/12 hamnade Sverige i andra seedningsgruppen. Av gruppvinnarna (Danmark, Spanien, England, Norge, Polen, Italien och Frankrike) kan Sverige inte få Polen igen. Spanien i synnerhet, men också Frankrike och England, känns alldeles för bra för att Sverige ska ha en chans och man har haft svårt mot både Norge och Danmark de senaste åren. Italien har också en stark generation, men kan ibland fastna i alltför taktiskt spel. Något av dessa tre sistnämnda lag måste väl ändå anses vara drömmen även om det blir oerhört svårt att ta sig vidare oavsett.
I tredje seedningsgruppen finns ett antal nitlotter. Nederländerna tappade ledningen sent mot Skottland och förlorade sedan gruppfinalen mot Norge med uddamålet (kryss där och Skottland hade vunnit gruppen). Österrike förlorade 2-0 mot Grekland i första matchen (trots 16-3 i avslut), men kryssade sedan mot England. Belgien hamnade i samma grupp som Spanien och Tyskland, men kryssade mot tyskorna och hade kryss i paus innan Spanien drog ifrån med fyra mål i andra halvlek. Som alltid i de här kvalen är målet inte bara att ta sig till EM, utan att se till att nästa generation får en bra lottning när kvalet för 08:orna drar igång igen nästa höst.
Haft fullt upp och inte hunnit med lika mycket fotboll som vanligt, missade även att vara på plats nu när damerna mötte Frankrike.
Grämer mig lite, särskilt då det blev en så pass trist publiksiffra. 600kr för en plats på långsidan lär förövrigt ha bidragit till knappt över 9000 på plats.
Nåväl, jag har inte sett 07:ornas senaste matcher och även ifall man kanske kan tycka att dem borde göra lite bättre ifrån sig, får man nog knipa näbb när man endast läst knapphändig matchinfo.
Polen verkar dock vara ett land på tydlig uppgång. Framöver nog även på A-lags nivå, en allt tuffare motståndare.
08 och 09:orna har flera riktigt intressanta framtidsnamn, så jag är inte direkt orolig över Sveriges möjligheter till att fortsatt vara ett slagkraftigt lag i många år till.
Efter ett par års glapp verkar det nu även komma fram fina målvaktsämnen, hoppas verkligen att dem ges goda förutsättningar, inte stannar upp i sin utveckling.
Sveriges F07-landslag lottades idag mot Italien, Nederländerna och Ukraina. Man slapp alltså de ”omöjliga” lagen, men fick också Nederländerna. Det blir tufft.
F09-landslaget lottades mot Danmark, Tyskland och Irland. Här måste Sverige som ett grundkrav försöka ta sig upp ur källaren och inte sluta fyra som de två senaste åren. En ganska oviss grupp, men jag ser Danmark och Tyskland som knappa favoriter.
Nederländerna vann ju årets F17-EM och spelade nyss final i F17-VM. Så även om jag inte vet hur många som håller åldern även för kommande lag så känns knappat Nederländerna som en drömlottning. Och Tyskland är alltid tufft.
Två intressanta nyheter om klubbar som försöker spara pengar. Piteå har anmält sitt F19-lag till lägsta seniorserien i Norrbotten, vilket verkar vara Division 2. Besparingen blir enorm när man slipper resor till södra Sverige. Det har tidigare klagats på att resebidraget från förbundet inte räcker till.
Och IFK Norrköpings damer överväger att lämna Platinumcars Arena (som snart byter namn). Är det något som faktiskt kommer att ske eller försöker man förhandla fram bättre villkor? Artikeln i NT var låst för mig, men någon kanske har mer information.
Håller helt med dig att Falk såg väldigt darrig ut i båda samlingarna. Där är problemet att ingen av Enblom eller Öhman är i närheten av att kunna ta över startplatsen. Det jag är lite orolig för är hur Sverige skall spela närmsta åren. Med zigotto och Lundqvist centralt på mittfältet lär vi inte bli det bollförande laget. Tror ändå att Blackstenius djupledsspel är att föredra. Hon gör ändå ett antal mål i Arsenal trots begränsad speltid. Sen är det givetvis skillnad på att ha Caldentey och Russo och några till istället för Zigotto och Lundqvist bakom sig. Vänsterkanten är också ett problem Jusu Bah och Rolfö håller inte nivån för att spela just nu. Rolfö känns som hon har nått över backkrönet och ganska brant åker utför nu i karriären. Tror faktisk det blir så att Rolfö under 2026 tackar för sig i landslaget och säger att hon vill koncentrera sig på klubblaget vilket inte är konstigt, hon kommer vara 34år när VM går i Brasilien. Skulle kunna tänka mig en Anvegård på vänsterkanten med uppgift att söka sig inåt i banan när Sverige har bollen och låta Sandberg/Nillden härja över hela kanten.
Jag tänker att man får ha en rätt rejäl dos av överseende då det trots allt var flera nya spelare och europeiska topplag som det spelades mot.
Håller med om att Falk nu senast inte gav ett stabilt intryck, skulle kanske må bra av starkare konkurrens, kanske fanns även lite hjärnspöken med då hon ska bestämma sin fotbollsframtid (klubb).
Backlinjen i stort var svajig, särskilt i senaste matchen. Björn med ovanligt mycket misstag och Nelhage likaså. Även ytterbackarna lite blekare.
Men det har varit en lång säsong, för Smilla Holmberg en väldigt lång.
En backlinje är förstås också oerhört beroende av sitt mittfält och vice versa.
Här är nog största problematiken, främst då man inte är bra på att vårda boll.
Det blir lite för mycket på chans, känns som att lagdelarna lite väl ofta kom långt ifrån varandra.
Ijehs inhopp bidrog till att det upplevdes bättre.
Det var spännande att se, hon agerar lite som man ofta ser Wangerheim göra.
Nackdelen kommer i samma veva, man tappar lite udd.
Undrar om inte Tony G funderar lite över 3-5-2 eller liknande uppställning.
Skulle vara intressant att se Schröder vid sidan av Ijeh.
Vilka är med i landslagstruppen då VM kvalet drar igång? Vilka faller bort, vilka kommer till? Vad tror/ tycker ni i denna blog?
VM är 2027 och efter att ha sett dessa fyra landskamper kommer jag inte ifrån att Rolfö som varit så given inte verkar så taggad längre. Asllani gör det ok, rentav bra (men de fasta situationerna kan hon lämna över).
Vet att man pratar om vikten att ha kvar kulturbärarna. Jag undrar oavsett ifall det inte nu är lika bra att tacka av Rolfö, Asllani, Ilestedt? Något som absolut inte var min tanke för bara en månad sedan.
Är inte VM kvalet perfekt för att börja spela in startelvan till VM? En än mer oerfaren trupp vinner kanske inte gruppen (men jag tror det).
Skulle dem inte göra så är det högst troligt att man oavsett tar sig till VM via efterföljande kval.
Jeg er forbavset over at det lyder som om du ikke har fuldt Ijeh særligt meget i Milan, specielt hendes sidste sæson var rigtig god. Men, men, hun er en mere stationær 9’er og skal spilles lige på kroppen, – ikke i dybden, så 4-2-3-1 eller 4-3-3 og mere spil overtag og præcise afleveringer er krævet for at få hendes styrker i spil, – og i det tilfælde må Kaneryd også gerne kigge mere op end på hendes egne snørebånd ;-).
Peyraud-Magnin’s fejl var da mega stor med meget lidt kritik her, i sammenligning med alt den negative spalteplads du gav Nelhage i første kamp ha, ha.
Guardian top 100 listen er som altid frygtelig WSL tung og jeg savner Tanikawa.
Det stämmer att jag inte följt Evelyn Ijeh speciellt nära i Italien. Över huvud taget ser jag väldigt lite från den italienska ligan, och av italienska lag. Jag har ju sett Ijeh i U23-landslaget några gånger. Hon har sett lovande ut, men hon har ändå inte varit så här bra. Så det var helt klart en positiv överraskning.
Håller med om att Pauraud-Magnin gjörde en riktigt grov miss. Men jag är inte lika bekymrad över misstag från motståndarna som av misstag från egna spelare…
Jag såg The Guardians 100-lista igår. Håller med om att den var tung på engelska spelare och spelare från WSL. Men så är det ju på nästan alla listor. Och det är ju rimligare att det är så på engelska listor än på mer internationella.
Personligen förvånades jag spontant av att Stina Blackstenius anses vara Sveriges bästa spelare. Men när man tänker efter gjorde hon ju ett bra EM, och hon avgjorde Champions League-finalen. Så trots att jag inte ens tycker att hon är en kandidat till Diamantbollen är det rimligt att hon har en hög placering på listan.
Ja, men är den inte mer noterbart Spanien/Barcelona-tung? 5 av 10 på topp10 är Barca-spelare och plus det Caldentey. Tycker ändå det var Englands år, med CL-vinst för Arsenal och EM-vinst för England, så till viss del förtjänar de dominansen
Det händer intressanta saker inom den tyska damfotbollen. Dom 14 klubbarna i Google Pixel Bundesliga bryter med tyska förbundet och startar ett eget förbund och liga. Kommer att heta Women`s Bundesliga FBL. Invigning sker den 10 dec. på Frankfurts VM Arena. Missnöje med hur det tyska förbundet sköter damfotbollen uppges vara orsaken, blir intressant att följa.
Oj, att dem kan göra så verkar tydligt, men hur blir det då med deltagande i de europeiska cuperna? Godkänt av UEFA?
Får nog invänta närmare detaljer.
Har ju tidigare skrivit att jag tycker Nathalie Björn ska ha diamantbollen den här säsongen men nu när jag tänker efter jag vete tusan om det blir så. När Elin Rubensson fick den för några år sedan räckte det med att hon var riktigt bra i VM men hennes säsong i övrigt var ju ganska medioker. Det liknar ju Blackstenius år som hon har haft nu. Iskall hela vårsäsongen och sedan från ingenstans avgör hon Champions league-finalen och av bara farten fixar hon gruppsegern i Nations League med ett hattrick. Därefter var hon väl en av Sveriges bästa spelare i EM. Nu på hösten har hon ju faktiskt gjort en hel del mål och även assist i Arsenal, plus det första målet under Tony Tiger.
Vill poängtera att jag fortfarande tycker Björn ska ha den men jag blir alltmer osäker på om de som faktiskt ska dela ut priset tänker likadant? Det är inte ofta backar får det, desto oftare är det offensiva spelare och Blackstenius år sticker ut mer än vad Nathalie Björns gör.
Men Björn är den första backen Bompastor plitar ner i laguppställningen i ett av Europas bästa lag. Det borde räcka som argument för att Björn ska få diamantbollen för säsongen 2025! Det blir mina sista tankar om detta så får vi se hur allt slutar.
Mål är viktigt i fotboll. Och avgörande mål brukar väga tungt när juryer skall dela ut priser. Det talar för Stina Blackstenius. Men jag tycker ändå att Nathalie Björn borde vinna. Hong gjorde ju ett fantastiskt EM, satte knappt en fot fel. Och hon gjorde dessutom mål på sin straff mot England.
Jag håller med om att avgörande mål brukar och borde väga tungt men jag håller nog också Björn som favorit i år.
Jag kan vara ute och cykla nu men avgjorde inte Rolfö Champions league-finalen samt kom på fjärde plats i ballon d’or 2023? Alltså samma år som Elin Rubensson vann Diamantbollen.
Tycker att Sverige gått tillbaka I rankingen bland landslagen. Spanien, England, Frankrike, USA, Brasilien är väl före nu. Tycker det tränas fel med för lite riktigt lagspel med två lag ( kräver iofs 22 spelare men det går väl med färre också) Spanien t.ex med sitt tiki taka spel kräver ju att spelarna ser var medspelarna är hela tiden och var de fria ytorna finns. Tränare bör vara med i spelet som en domare och kunna blåsa av vid t.ex en felaktig tackling eller felaktig passning som borde gått till en bättre placerad spelare eller till en friare yta. Han är också i kontakt med andretränaren som står bredvid som har överblick över hela spelplanen. Man ser ofta det svenska spelet fastnar på en kant där spelaren ser en liten yta. (Men det är lätt att säga för spelaren är ju utsatt förr stress och attack av motståndaren.) Ja man får hoppas Sverige kommer att kunna spela bättre.