Det är lördag och de hektigaste juldagarna är avklarade. För mig personligen har jag befunnit mig i en lättare feberdimma de senaste dagarna. Hoppas att ni har haft en bra jul så här långt, och god fortsättning.

Det sistnämnda skickar jag även till alla sportchefer i våra damelitklubbar. Det känns inte som att det var speciellt många år sedan man kände att silly season i princip var över vid årsskiftet.

Men den galna säsongen blir bara längre och längre. Och sportchefernas jobb blir därmed allt jobbigare. Faktum är ju att det känns som att är det väldigt mycket jobb som fortfarande är kvar att göra i flera klubbar. Väldigt mycket.

En orsak till att vår svensk silly season blir allt senare är ju ”hackordningen” där klubbar och spelare sitter och väntar ut varandra. Jag tänker alltså på att de sitter och väntar på vad som blir över på en högre hylla innan de tar beslut.

Här är ju de internationella fönstren en faktor. Många av de bästa damallsvenska spelarna vill utomlands. I de stora ligorna är det från nu och fram till början av februari som fönstret är öppet, och alla värvningar görs – eller åtminstone offentliggörs.

De klubbar som ligger högst i den där hackordningen är Häcken och Hammarby. Båda har flera spelare som drar till sig internationellt intresse. Men ännu så länge är Bajenmittfältaren Asato Miyagawas försäljning till engelska andraligaklubben Birmingham City FC den enda större utländska värvningen från damallsvenskan i höst. Möjligen ska man även här räkna in Lauren Brzykcys övergång från Piteå till Bristol City i samma serie.

Det lär blir många fler kommande veckor. Kollar vi hur mästarinnorna Häcken har värvat så har man plockat in tre kantspelare. Det innebär att man tagit höjd för förväntade tapp av Alice Bergström, Hanna Wijk och ytterligare en offensiv kantspelare, kanske Monica Jusu Bah?

Häcken står ju inför ett väldigt spännande år. Ett år där nya tränaren Elena Sadiku och hennes spelare skall försöka försvara sitt SM-guld och där man dessutom kommer att ha en väldigt fördelaktig väg till ligaspel i Champions League. Men allra först skall man ju försöka ta en historisk internationell titel genom att vinna den första Uefa Women’s Europa Cup.

Där är Häcken det högst rankade laget. Och med tanke på hur knackigt Eintracht Frankfurt spelat i höst får nog Hisingslaget nu även räknas som huvudfavorit. Kvartsfinalerna i Europa Cup spelas redan i mitten av februari. Så Häcken får gärna vara klart med truppbygget så snart som möjligt.

Samma sak gäller för Hammarby, som ju numera också är en av de stora favoriterna i Europa Cup. Man har dock fått en otäck kvartsfinallottning i form av portugisiska Sporting, som ju är mitt inne i säsong.

Precis som Häcken byter även Bajen tränare. Hammarbys övergång känns mjukare eftersom William Strömberg ju tidigare varit assisterande, och därmed har lättare att bygga vidare på tidigare upplägg. Jag kan inte säga att jag kan Strömberg speciellt bra. Han har sett engagerad ut som assisterande i Bajen och Linköping. Men totalt sett tycker jag ju ändå att Sadiku känns väldigt mycket mer spännande i det här skedet.

Bakom de båda etablerade topplagen har uppstickaren Malmö FF värvat smart. Inför debutsäsongen i damallsvenskan byggde man kring spelare som hade blivit över i topplagen och kryddade med några guldkorn från Piteå och några bra utländska värvningar. På förhand tyckte jag att laget var väldigt svårbedömt. Det visade sig vara både starkt och väldigt stabilt.

Till det har MFF nu gjort fyra damallsvenska toppvärvningar i Emma Petrovic, Wilma Carlsson, Vesna Milivojevic och Larkin Russell. Därmed har Malmö nu ett lag som på allvar bör kunna slåss om titlarna under 2026.

Som fyra och femma i sluttabellen hade vi Djurgården och IFK Norrköping. Järnkaminerna från Stockholm har bytt tränare till Willie Kirk och gjort två bra värvningar. På pappret känns dagens lag starkare än det Marcelo Fernandez ledde i årets seriespel.

Däremot är Norrköping ganska brandskattat. Vi vet ju att Stellan Carlsson är bra på att göra resultat med begränsade resurser. Och det är en högst önskvärd egenskap i nuvarande läge. För det är ett stort och djupt hål i Pekings kassakista. Det lär således inte finnas ekonomi till några större värvningar. Något som hade varit önskvärt eftersom man tappat de offensiva nyckelspelarna Vesna Milivojevic och Svea Rehnberg till konkurrenter.

I bakfickan finns ju Fanny Andersson, men även om hon skulle kunna vara tillbaka under vårsäsongen kan man inte kräva att hon skall bära laget direkt efter ett års skadefrånvaro.

Övriga två lag på den övre halvan var grannklubbarna Kristianstads DFF och Vittsjö GIK. KDFF var ju med i guldstriden fram till EM-uppehållet. Det blev 23 poäng på de tolv första omgångarna – fyra färre än serieledande Häcken. Sedan tappade man Beata Olsson, Sofia Reidy och Katla Tryggvadottir i sommarfönstret. Och på de 14 sista omgångarna blev det bara 18 poäng, och man slutade långt ifrån guldstriden.

Nu har Kristianstad dessutom tappat viktiga Petrovic till MFF och spelskickliga Amy Sayer. Dessutom blir det tränarbyte. På ett sätt känns som att den negatiga utvecklingen kan fortsätta för KDFF. Samtidigt vet vi att truppen är väldigt ung och lovande, och att många av talangerna nu har fått ett halvår att växa in i damallsvenskan. Kryddat med hårt arbetande Hanna Ekengren kanske Kristianstad ändå kan ha ett spännande lag på gång?

Vittsjö har tappat etablerade spelare, bland annat Ekengren, och ersatt med talanger. Det är ett arbetssätt som kräver fingertoppskänsla. Men Mladen Blagojevic har ju ett rykte om sig att vara bra på att utveckla spelare. Så det kanske kan gå. Men räkna med att Vittsjö kommer att vara nederlagstippat även 2026.

På platserna åtta, nio och tio hade vi AIK, Piteå och Växjö. Det känns som att AIK har lyckats bra i silly season, och bör kunna ha ett på pappret starkare lag nästa år. Växjö har två tunga tappa i Miho Kamogawa och Larkin Russell. Men man har ganska många spännande och unga nyförvärv som gör att laget ändå känns bredare, och kanske även starkare. Framför allt gillar jag Saga Swedman, som kan bli den nia som Växjö sökt efter.

Swedman är stockholmare, men kommer senast från Piteå. Norrbottningarna har haft ett tungt silly season, där man utöver Swedman så här långt har tappat ytterligare tre viktiga spelare i Emily Gray, Wilma Carlsson och Lauren Brzykcy. Ersättarna är spännande namn, där Andrea Simonovic och Stina Andersson varit framträdande i elitettan. Piteå har ett gäng viktiga förlängningar kvar att göra. Men kanske att man till slut kan få ihop ett lag på ungefär samma nivå som i år.

Just ovanför kvalstrecket slutade FC Rosengård. De har beslutat sig för bolagisering. Men i övrigt har det inte hänt något i truppen. Ingen rapport om någon spelare in, och bara de två lånen ut. Det kan ju vara så att man väntar på att förbundet skall godkänna bolagiseringen innan man vågar gå ut med något. Men visst borde man väl göra en handfull värvningar?

BP kvalade sig kvar, och ser väl ut att få ihop ett lag som på många sätt liknar det man har haft i år. Årets trupp var tunn. Man inledde bra och tog fler än hälften av sina 23 poäng under de åtta första omgångarna. Sedan fick man tunga skador, framför allt den på Tuva Ölvestad, och tappade rejält med kvalitet.

Nu har man tappat två av lagets bättre målskyttar i Emma Engström och Ellen Toivio. Ännu har vi inte sett några offensiva värvningar. Men det kommer säkert. BP är ju bra på att fynda i Stockholmsområdet.

De båda nykomlingarna Eskilstuna och Uppsala är de lag som varit klart aktivast på spelarmarknaden under hösten. Gemensamt har de att de tagit toppspelare från elitettan, plus att man värvat från nedflyttade Alingsås. Jag tycker att båda lagen har värvat rätt smart. Det är långt ifrån säkert att det räcker. Men båda klubbarna har i alla fall gjort ett försök.

Eskilstuna lag är klart mer erfaret, vilket gör att jag kanske tror lite mer på dem. Men Uppsala har också en spännande (och stor) trupp. Man satsar vidare på de unga spelare som givit klubben framgång på juniornivå de senaste åren. Man har bland annat kryddat med målfarliga Nicole Robertson.

För de båda lag som åkte ut återstår mycket arbete innan spelartrupperna är klara. Som jag skrev i början av inlägget finns det en ”hackordning” där spelare och klubbar sitter och väntar ut varandra. Ju längre ner i ordningen du befinner dig, desto längre dröjer det innan truppen är klar.

Och värst verkar det vara för klubbar som degraderats en division. Det gäller inte bara från allsvenskan, utan i högsta grad även klubbar som åkt ur elitettan och ettan.

Linköping har gjort ett par spännande värvningar från Malmö FF:s överskottslager. Men i övrigt ser vi ännu så länge väldigt få etablerade värvningar i nästa högsta divisionen. Jag skulle säga att båda nykomlingarna från allsvenskan och alla de lagen som är kvar i elitettan, förutom Kif Örebro och Elfsborg, ligger på minus.

Värst är det i Alingsås, där det är svårt att få grepp om hur stort spelartappet till slut kommer att bli. Officiellt har man hittills tappat sex ordinarie spelare. Men på snacket låter det som att man riskerar att tappa minst lika många till.

Utåt finns det i princip ingen information att få kring Alingsås lagbygge. Lokaltidningen Alingsås Tidning kan vara sämst i Sverige på att bevaka sitt lokala elitlag. De har skrivit om att Tilde Carlsson lämnar för Häcken, och att Moa Jarl eventuellt tvingas sluta. Men jag har inte sett att tränare och tillika sportchef Peo Häggström fått en enda fråga om truppbygget.

Förhoppningsvis lyckas Alingsås till slut få ihop en slagkraftig trupp. För det är ju tråkigt med klubbar som rasar ihop likt IFK Kalmar.

Elitettans bästa värvning så här långt har nykomlingen Husqvarna FF gjort. BP:s assisterande lagkapten Ellen Toivio har sambo i HC Dalens hockeylag. Jag gissar att det var ett tungt skäl till att hon flyttar hem till Småland och bidrar med välkommen rutin till HFF:s annars orutinerade lag.

Husqvarna börjar få en trupp för att klara kontraktet. Det är ju för övrigt värt att notera att alla årets tre nykomlingar; Elfsborg, Häcken U och Team TG, klarade kontraktet. Jag tror att trion Sandviken, Husqvarna och IFK Göteborg har chans att kopiera den bedriften.

Framför allt tror jag väldigt mycket på IFK Göteborg. De vann alltså division 1 södra med målskillnaden 121–10. När Malmö FF rusade igenom ettan hade de 129–17. I och för sig stärkte MFF sedan upp sitt lag med etablerade spelare som Nathalie Hoff Persson, Sanna Kullberg, Matilda Kristell och Kathrine Larsen inför seriestart.

Men känslan är ändå att IFK Göteborg redan under 2025 har haft en väldigt stark startelva. Man kommer upp med massor av självförtroende, och med rätt start i elitettan kan det bära väldigt långt.

Annars känns väl Kif Örebro och Linköping i nuläget som favoriter, med Umeå och Elfsborg som bubblare.

I övrigt undrar man ju hur det går för klassiska Mallbacken. Därifrån är det väldigt tyst på spelarfronten. Däremot har ju klubben meddelat att man har överklagat tvångsnedflyttningen till division två. Och det var väl rimligt att göra ett försök. Men känslan är väl tyvärr att en av svenska damfotbolls alla mest legendariska klubbar nästa år spelar i tvåan med ett juniorlag.

Som sagt. Väldigt mycket återstår av vinterns silly season. Men det ligger ju i klubbarnas intresse att ha så mycket som möjligt klart till träningsstart om drygt en vecka. Så det kommer nog att kunna hända mycket de kommande tio–tolv dagarna.

Dagens stora svenska transfernyhet har ju annars varit att Hanna Lundkvist blir fjärde svensk i Manchester United. För henne väntar för övrigt åttondelsfinal i Champions League i mitten av februari mot hennes tidigare klubb, Atletico Madrid.

Innan jag sätter punkt tänkte jag återigen passa på att tacka alla er som hjälper till med att uppmärksamma mig på sillynyheter. Det är otroligt värdefullt. Jag vill också passa på att hylla Instagramsidan Kolla Svenskan som i sina Instastories verkligen briljerar med nyheter om spelarövergångar.