Det är mindre än två veckor till vinter-OS, och mitt huvudfokus i tv-soffan har därför varit riktat mot snösporter. Men det har även blivit en del damfotboll de här senaste dagarna.
Framför allt är det några engelska matcher som har dragit uppmärksamhet. Under lördagen kollade jag från och till när Arsenal vann Londonderbyt borta mot Chelsea med 2–0.
Utifrån det jag såg kändes Gunners seger helt i sin ordning. Men jag såg att xG visade fördel för Chelsea. Och Arsenal hade ju en del flyt vid det otroligt viktiga ledningsmålet. För jag tyckte nog att Chelsea kunde/borde ha fått frispark i förstaläget när Steph Catley klev upp i ryggen och vann duellen mot landsmannen (eller snarare -kvinnan) Sam Kerr.
Stina Blackstenius var enda svensk att starta matchen. Hon spelade hela matchen som nia framför Alessia Russo. Jag tyckte att Blackstenius såg pigg ut, framför allt i den andra halvleken där hon kunde ha blivit målskytt. Hon gjorde för övrigt ett snyggt mål med höger yttersida. Men det blev bortdömt för en knapp men klar offside. Känslan är att hon kan få starta fler matcher framöver. För jag upplevde att Russo var väldigt bra som tia, och att Arsenal får bra tyngd med båda på planen samtidigt.
I den andra halvleken byttes både Johanna Rytting Kaneryd och Smilla Holmberg in i varsitt lag. Ingen av dem gjorde väl något djupare intryck.
Däremot kände jag att det var väldigt tydligt att Chelsea saknar Nathalie Björn. Det jag såg av henne innan skadan var väldigt bra. Och mot Arsenal var jag inte speciellt imponerad av rekordköpet Naomi Girma. Hon var mer eller mindre inblandad i båda baklängesmålen.
Vid det första stod hon för uppspelet till Kerr. Det var ingen superpassning, men inte heller någon jättemiss. Däremot var hennes försvarsagerande vid Mariona Caldenteys 0–2 väldigt amatörmässigt. Där rusade Girma bort sig och gav spanjorskan gott om tid att placera in sitt avslut.
Vad gäller Arsenal insåg jag att jag inte hade sett dem speciellt koncentrerat på länge. För jag kände inte igen deras målvakt. 25-åriga Anneke Borbe var en helt ny bekantskap.
Hon har varit backup både i tyska ungdomslandslag och i Wolfsburg. Jag antar att hon värvades till Arsenal för att vara tredjemålvakt bakom Manuela Zinsberger och Daphne van Domselaar. Men sedan början av december är tyskan etta. Och nu har hon hållit nollan i WSL mot både Manchester United och Chelsea.
När slutsignalen ljöd tänkte jag att det jublades nästan lika mycket hos Manchester City som hos Arsenal. För City fick ju ett riktigt guldläge. Ett läge man höll på att tappa idag.
I eftermiddags hade jag ett öga vardera på matcherna London City Lionesses–Manchester City och Liverpool–Tottenham. När jag lämnade tv-soffan för att se lite liveidrott var Andrée Jeglertz lag riktigt illa ut. Då var det 1–1 i London, och det var Kosovare Asllanis lag som låg på för ett segermål. London City hade haft två bollar i målramen, och såg ut som ett helt annat lag än det jag såg mot Liverpool för två veckor sedan.
Men mästerliga lag hittar ofta sätt att vinna matcher som man inte borde vinna. Och skyttedrottningen Khadija ”Bunny” Shaw kunde stöta in segermålet på ett av få Manchester Cityanfall i den andra halvleken.
Därmed leder Jeglertz gäng serien med nio poängs marginal med nio omgångar kvar att spela. Och faktum är ju att ligan i praktiken kan avgöras under de närmaste två veckorna. För Manchester City tar emot tvåan Chelsea på lördag. Och åtta dagar senare skall Andrée Jeglertz lag åka till London för att möta trean Arsenal.
I botten vann både jumbon Liverpool och nästjumbon West Ham. Därmed är det nu fyra lag inom två poäng i kampen om att undvika sistaplatsen.
Jag kikade som sagt lite på Liverpools match. Där hade både Cornelia Kapocs och Alice Bergström chanser att bli matchhjältar. Det såg ut att bli 0–0. Men det blev inhopparen Mia Enderby som spräckte nollan med två övertidsmål.
Den svensk som blev hjälte var Jennifer Falk. Landslagsmålvakten räddade bland annat ett friläge från Signe Gaupseth, och har ännu inte släppt in något mål i WSL. För det här var andra raka nollan.
Liverpool ligger trots det kvar på tolfte och sista plats. För det lag som slutar sist väntar kval mot trean i WSL2. Just nu är det Bristol City.
Jag har för övrigt även hunnit kika lite på en match från den engelska andraligan nu i helgen. Bakom WSL och Italiens Serie A är ju faktiskt WSL2 delad trea vad gäller antal svenska utlandsproffs. Vi har fem spelare där, och jag kollade in Wilma Leidhammar i hennes debut för tabelltvåan Birmingham City.
Jag kan inte säga att jag var speciellt imponerad av spelkvaliteten i 4–0-segern borta mot bottengänget Sunderland. Men det skall sägas att förutsättningarna var dåliga med riktigt uselt väder i form av några få plusgrader och horisontellt regn. Det var nog tur att man spelade på konstgräs. För det känns inte som att det hade varit roligt att gå ut på gräs i sådana omständigheter.
Det såg ut som att de 703 åskådarna hade en riktigt kall lördagskväll. Leidhammar spelade den andra halvleken, hade flera målchanser – och gjorde till slut också ett fint mål. Totalt sett kändes hon rätt otajmad i spelet. Hon fick ofta bollen rättvänd i fina ytor. Men passningarna satt inte där de skulle.
Dock var det ju första matchen för året för hallänningen, så man kan inte kräva att allt skall fungera. Och jag tror totalt sett att Birminghamledningen är nöjd med hur rekordvärvningen såg ut i debuten.
Apropå svenska mål i England gjorde Julia Zigiotti Olme och Hanna Lundkvist varsitt för Manchester United i dag.
I Italien har Evelyn Ijeh gjort sitt sista mål, i varje fall för den här gången. Hon presenterades som nyförvärv av North Carolina Courage i fredags. Och i går blev det officiellt det är Mak Lind som är hennes nya tränare. I fjol slutade laget nia i den jämna NWSL-tabellen. Man var bara fem pinnar från tredjeplatsen, men missade ändå topp åtta och slutspelet. Kan man få ett lyft med Lind och Ijeh?
På hemmaplan rullar silly season vidare, även om tempot på nyheterna har börjat bromsa. Veckans kanske intressantaste var att Sverige har värvat Mathilde Janzen från Tyskland. 20-åringen från Hässleholm har ju valt att spela för pappas Tyskland under ungdomsåren.
Men nu väljer Kristianstadsspelaren att gå över till Sverige, landet där hon vuxit upp och fått huvuddelen av sin fotbollsfostran. Det var ju en kul nyhet.
Det har ju även spelats ett antal träningsmatcher. Jag har sett resultaten, men känner inte att jag skall lägga tid på att kommentera inhemska resultat i januari månad. För de här resultaten kommer att ha minimal betydelse när det är seriestart om två månader. Men jag välkomnar iakttagelser från er som varit på plats på någon av våra elitlags matcher. Några sådana rapporter har för övrigt redan kommit in.
Jag tänkte avsluta där jag började – med vinter-OS. Som ni förstår jag tillbringat en stor del av den här helgen framför olika tv-skärmar. Och det var alltså snöidrotter som var mitt huvudfokus. Jag är lite svag för idrottare som klarar av att prestera på högsta nivå i fler än en gren.
De blir allt färre. Men de finns fortfarande. En heter Samantha Smith. 2022 gjorde kantspelaren två mål för USA i F17-VM. Och den 8 december i fjol startade hon som ytterback för Stanford Cardinals i den stora finalen av det amerikanska collegemästerskapet, NCAA.
Det blev förlust med 1–0 mot Florida State, och Sammy Smith – som hon oftast kallas – fick en smäll och byttes ut redan i den första halvleken. Den gångna veckan var betydligt roligare för henne.
I torsdags blev den 20-åriga multitalangen OS-klar – som längdskidåkare. I fredags var hon med i det amerikanska lag som blev världscupfemma i teamsprint i Goms. Och i går klarade hon kvalet i den individuella sprinten. Imponerande av en tjej som har fotbollsstipendium och var mitt i fotbollssäsong för bara drygt 1,5 månader sedan.
En blogg om internationell damfotboll 
Kan vi inte locka över Dorsin från Norrbaggarna nu när vi ändå är igång?😉 Såg dock något om att vi tappade sprintern Nora Lindahl till Finnarna så man ger och tar.
Det är inte helt otänkbart att Sammy Smith tar medalj i Val di Fiemme. Hon gör väl upp med Julia Kern om platsen i sprintstafettlaget vid sidan om Jessie Diggins.
Det är nästan helt otänkbart att hon skulle ta medalj. Hon är inte ens i närheten av exempelvis Kern och en plats i sprintstafett. Hon är kanske nöjd med att vara halvtaskig i två sporter istället för bättre i en?
Eller så har hon bara en annan grundinställning till sitt idrottande och värderar sina prestationer annorlunda.
När jag hör om en 20-åring som blivit uttagen att representera sitt land i OS tänker jag på egenskaper som en högklassig inställning till sitt idrottsliv, stark träningsvilja och stora ambitioner.
”Halvtaskig” är inte riktigt det som kommer upp i huvudet.
Och vad jag kan se är väl Sammy Smith närmast efter Gina del Rio den skidtjej i världen född 2004 eller 2005 som har gjort bäst resultat på seniornivå. Hon ligger före samtliga jämnåriga från Sverige och Norge. Så hon är väl inte rakt igenom halvtaskig…
Det finns ingen anledning att tro att Smith ska ta medalj i OS. ”Halvtaskig” stämmer bra om ambitionen är att vara elitåkare OCH elitspelare. USA:s skidförbund kanske börjar få litet panik nu när Diggins lägger av efter den här säsongen. Bakom henne är det inte mycket att skryta med. Därmed kan det knappast sägas vara stark konkurrens om OS-platser för damskidåkare. Då kanske det funka att ta ut Smith som hasar in på plats 30 eller sådär. Gina Del Rio är bättre, men även här i svag (rejält svag) konkurrens uttagningsmässigt. Kanske har Smith ”utvecklingspotential”. men då behöver hon nog bestämma sig vilken sport hon vill satsa på. Ett näraliggande exempel är Fossesholm som vi såg i spåren och som även höll på med MTB. Och nu?
Det finns ytterst få ”multisportare” som blivit riktigt framgångsrika. Det enda (?) exemplet är Tove Alexandersson. Men så har hon också en sjuhelvetes motor och skalle.
Nej, generellt sett har fotbollsspelare inget att hämta i en konditionssport, i varje fall inte i elitsammanhang. Smith nöjer sig, som sagt, med att vara ”halvtaskig” (eller halvbra om ordvalet är för otäckt).
Andreas Almgren var ju för dryga 10 år sen en av AIKs mest lovande ungdomsspelare och tränade tydligen med A-laget vid något tillfälle. Men visst, vid något tillfälle måste man välja.
Ja, så är det och i Skidor är det ju sällan så att man konkurrerar med de bästa när man är i 20-årsåldern, det kommer oftast senare. Det finns några få som utmanar i toppen direkt när de blir seniorer, som tex. Frida Karlsson men de är få. Både Smith och del Rio är spännande namn. Norge börjar också få fram några unga. Här har faktiskt Sverige en utmaning och vi ligger lite efter just nu. Vi har ett så oerhört starkt landslag just nu, så nästan inga yngre kan slå sig in och utmana. Det blir något för landslaget att bita i framöver.
Visste inte att Sammy Smith även är en stor fotbollstalang. Imponerande. I längdskidor håller jag ändå Milla G. Andreassen (född -05) före Smith och del Rio. Individuellt har Milla i år varit åtta och nia i sprint, men har minst lika stor potential på längre distanser. Italienskorna Iris De Martin Pinter och Maria Gismondi (båda -04:or) har också visat framfötterna i år. Å andra sidan blev Evelina Crüsell (-04) härom veckan tolva på 10 km i världscupen, före Milla (14), De Martin Pinter (19), del Rio (27) och Smith (49).
Kul med Smith. Vet att jag läst något om att Emma Ribom, Moa Lundgren och Frida Karlsson var ganska vassa på fotboll också. Uttagna till elitlägret som femtonåringar tror jag
Även Moa Ilar har varit på elitlägret. Och jag minns att Hanna Falk brukade ha med sig en fotboll i landslagets husbil för att kunna trixa lite. Så fotboll verkar vara skiddamernas andrasport.
Nu har väl stollarna i Peking Fanz blivit alldeles för slappa! Det gick bra att håna, hota och hata Koivisto när hon lämnade, men när lagkapten Cato och lagkapten Leidhammar lämnade hördes inte ett knyst. Undrar hur fåntrattarna väljer vilja som ska hånas, hotas och hatas? Kanske räcker det med att en stolle börjar så hänger övriga på?
Jomän… läktarhuliganerna i de stora (herr)klubbarna är ett släkte för sig. Nu är det kanske så att ”fanzen” svalt besvikelsen och gläds åt de fina och välbehövliga slantarna Peking har fått för Cato och Leidhammar?
Det är ganska uppenbart hur supportrar väljer att agera. Går man till en klubb som supportrarna ser som sin närmaste konkurrent och/eller derby-klubb då hatas det. Sällan annars. Det kan man tycka vad man vill om. Jag gillar inte hat, raljerande eller att kalla folk för olika saker, oavsett anledning. Men Koivisto gick till Linköping, det gjorde inte Cato och Leidhammar. Där har vi skillnaden enligt supportrarna. Ett annat exempel var när Plan gick från Djurgården till AIK, då blev det hat. Tyvärr så det funkar.
Det är ingen naturlag, bara resultatet av att männens usla så kallade supporterkultur nu också förgiftar damfotbollen. Dumskallar finns överallt, mest män.
Borbe har säkert varit bra i ligan men stod för ett enormt misstag i cupsemin mot United när hon slarvade vid ett uppspel som ledde till Terlands avgörande 1-0 mål sent i första halvlek. Med det sagt så säger det en del om hennes psyke att kunna skaka av sig den missen och göra en så bra match direkt efter.
Annars måste man ju som United-supporter vara glad över hur oerhört bra deras svenska spelare varit i år. Det är också slående vilket förtroende de fått så snabbt från Marc Skinner som annars känns som en tränare som har sina favoriter. Den enda jag tror kan få det tufft är Wangerheim dels för att hon var så dyr och därmed kommer ha mer press på sig men också för att en ung akademispelare med liknande kvalitéer gjort några fina inhopp och verkar blivit något av en publikfavorit.
Framförallt Zigiotti tycker jag imponerar stort i sin roll på innermittfältet, att hon har den briljanta bollbegåvningen Hinata Miyazawa vid sin sida underlättar väl säkert men oavsett så har hon verkligen hittat en roll som verkar passa henne perfekt.
I följetongen med Bennison noteras att hon inte ens tog plats på bänken i supercupen. Jag hoppas det är ett tecken på att hon på påväg bort men jag tvivlar på det.
Då får man börja följa nwsl mer nu när Evelyn Ijeh flyttar över pölen. Lite trist att hon lämnar Europa då jag tror hon hade kunnat gå till en bra klubb här också.
Tycker man kan ifrågasätta Wsl-klubbarnas scouting då Ijeh borde ha varit på många klubbars radar. Jag hoppas bara inte detta påverkar hennes chanser i landslaget.
Everlyn Ijeh sa själv, att lämna vid den här tidpunkten var inte mitt val. Det är uppenbart att Milan inte ville vänta ut hennes kontrakt, nu fick man 4,3 miljoner för henne. Bayern Munchen gjorde ett uttalande om att det var otänkbart att släppa spelare på fri transfer till sommaren. Nu sålde dom Lea Schuller och Tuva Hansen ryktas också bort. Klubbarna vill ogärna lämna några gratisspelare.
Att Milan vill ha betalt för Ijeh förstår jag men ska inte stora starka Bayern klara sig utan att behöva sälja spelare? De lär inte få så mycket för Schuller eller Hansen. Arsenal, Chelsea och City har en drös med spelare vars kontrakt går ut i sommar och de lär inte sälja någon av dem nu. Bayerns trupp börjar kännas ganska tunn om de släpper Hansen också men de kanske tar in några ersättare snart. De har rätt mycket skador också.
Det brukar alltid smälla till under den sista veckan av transferfönstret när storklubbarna ska ha in sina förstärkningar. Det är ju efter att transferfönstret i de stora ligorna stänger som de Damallsvenska klubbarna kan fånga upp de bästa spelarna som blir över rent krasst. Tror vi kommer se att både Häcken och Hammarby plockar in ett par spetsspelare i februari som ska spetsa till truppen inför Europa Cup och seriestart. Hade ju varit kul med några riktiga kvalitetsspelare nu när vår kära serie har tappat så mycket kvalitet.
Det ser ju ut som Joramo, Schröder och Jusu Bah stannar och jag har svårt att se några andra spelare lämna Damallsvenskan nu. Var gäller svenskor i Europa är det väl främst Bennison som skulle kunna byta miljö. Vinberg får inte spela så mycket i Spurs men tror ändå inte hon lämnar.
Vinberg har startat 11 av de 12 senaste matcherna för Tottenham, det kan knappast klassas som brist på speltid.
Får kanske omformulera mig lite. Visst får hon spela men min känsla är att hon har kört fast lite i Spurs. Har hon ens gjort en enda poäng på alla de 11 starterna? Personligen tycker jag hon såg mycket vassare ut i Bajen innan hon lämnade. Det har inte alls blivit den utvecklingen man hoppades på.
Risken känns överhängande att Wangerheim går samma öde till mötes. Nu ska hon göras om till någon form av ytterforward i United och det känns dömt att misslyckas.
Blackstenius var väl väldigt bra i handboll också om man nu pratar om multitalanger. Med hennes fysik känns det som hon hade lyckats i de flesta sporterna.
Jag följer innebandyn på nära håll och där känns det ofta som många kör på med både innebandy och fotboll ganska länge innan de till slut väljer sport. Maja Viström var ju med i flicklandslagen men valde innebandy medan Saving och Hanna Lundkvist gick åt motsatt håll.
Däremot blir jag mer fascinerad av idrottare som är bäst i klassen på det dem gör. Om vi snackar vinter-OS så finns det två stycken som jag tycker sticker ut där bland svenskorna. Jonna Sundlings hoppskejt är något av det vackraste att titta på inom idrotten och Linn Svahns tekniska briljans i klassiskt är en fröjd att se för ögat. Undertecknad har försökt sig på att leka Kläbo några gånger men det går sådär. Därför blir jag lite extra imponerad av de som är tekniska virtuoser på skidorna.
Som jag tidigare skrivit här någon gång tycker jag Isabelle Haak är Sveriges bästa atlet bland kvinnliga idrottare. Hennes fysik är helt sjuk men hon är samtidigt smart och har en fin timing och känsla för spelet. Volleyboll är en relativt liten sport i Sverige men enorm i övriga världen. En superstjärna i en väldigt stor sport! En sådan spelare är vi inte i närheten av att ha i svensk damfotboll även om Schröder förhoppningsvis kan bli det.
Håller med om Jonna Sundling och Linn Svahn. Förresten valde Jonna också bort fotbollen för skidorna. Jonna Sundling och Felicia Schröder är de två idrottare som jag följer med störst intresse.
Lotta Schelin får medalj av Tjabo.
https://www.expressen.se/sport/de-far-kunglig-medalj-for-sina-idrottsinsatser/