Sverige vann med 1–0 i Italien. Efter den första halvleken kändes det logiskt. Efter den andra kändes det som en stöld. Fast en väldigt trevlig stöld.
Italien hade definitivt chanser för att göra minst två–tre mål. Bland annat hade ju Jennifer Falk jättetur när hon kom helt snett ut på en inläggsfrispark – och Italien fick öppet mål. Men nicken gick i insidan av stolpen – och ut.
Sverige skapade inte mycket mer än Filippa Angeldahls segermål. Och det var ju turligt.
Som jag anade inför kände man att Sverige hade det jobbigt i luftrummet. Bella Andersson klarade sig bra där – och stod för en matchavgörande räddning i slutminuterna. Men Elma Junttila Nelhage har det tufft i luften. Det borde hon inte med tanke på sin längd. Jag tänker att Falk påverkades av att hon inte har lika starka huvudspelare framför sig, och att det var därför hon var ute och hängde tvätt vid den där nämnda situationen.
Men totalt sett var det här förstås lite skönt som viktigt för ett landslag i förändring. Bortaseger mot Italien ger ju tidigt andrum i det här VM-kvalet.
En blogg om internationell damfotboll 
Några funderingar.
1. Varför backar Sverige så långt ner i det sista? Tänker att det är bättre att störa dem högre upp så att italienskorna måste slå den långa bollen under större stress. Nu kom de ju gång på gång lätt till lägen där de kunde slå inlägg, som var deras farligaste vapen. Hade vi tvingat dem att slå löpbollar på kanterna så känns det som att det hade varit lättare att försvara sig mot.
2. Ganska många okänsliga tillslag från Angeldahl, ofta som bollen lämnade henne i en hög båge istället för längs marken. Nytt skomärke?
3. JRK känns väldigt off ibland, som att hon knappt är en del av laget. Blandar visserligen in några höga toppar, men dalarna är rätt djupa. Många felbeslut, många lägen där hon fastnar i en dribbling istället för att spela kort och enkelt. Plus att hon flera gånger blockerar den yttre korridoren. Har laget en spelare som Smilla på kanten, så måste ju yttermittfältaren ovanför vara beredd att flytta in i banan så att de kan utnyttja hennes fart.
4. Ofattbart, men det fanns också ljuspunkter. Kul att ett nytt mittbackspar fick hålla nollan. Var det inte lite som när Jocke Björklund och Patrik Andersson tog plats?
2. Sverige drev upp tempot väldigt högt i 1a, Italien hängde inte med, men kan det vara så att Sverige tröttnade?
Jag tyckte Sverige fram till åtminstone 60e minuten hela tiden stod rätt och vann mkt boll och hade bättre kontroll än jag sett på länge. Men sen tappade dom det helt. Och ja, att försvara lågt är inte Sveriges grej. Och ändå släppte de fram Italien och backade hem orimligt mkt sista 30.
Jag tycker att Zigiotti är oerhört viktigt för laget. Hon offrar sig och gör orädda aktioner hela tiden. Så roligt att se.
Sverige gör en bra första halvlek. Schröder imponerade och gjorde sin klart bästa landskamp, vilket känns mycket bra, Tycker även Jusu Bah gör det riktigt bra, otroligt roligt att se. Dessutom väldigt roligt att försvaret höll ihop.
I andra blir det jobbigare och på slutet riktigt jobbigt. Men Italien är ett mycket bra landslag och att de trycker på före en kvittering är ju inte förvånade men Sverige blev väl lite väl försiktiga. Sedan får vi tacka stolpen också. Samtidigt är det resultaten som räknas och Sverige höll emot, det är också en styrka. Otroligt viktigt och en bra start i kvalet.
En insats jag tycker förtjänar att uppmärksammas bättre än de ganska snåla betyg som jag än så länge sett.
1-0 borta mot ett starkt Italien, är det så att man ännu inte förstår att italienskorna är bra?
Nåväl, jag gladdes ordentligt av att se Jusu Bahs speed, Schröders lekfullhet. Allt satt inte perfekt men ikväll visade dem att man håller på hög nivå.
Mittfältet krigar i mångt mycket sönder sin italienska motsvarighet.
Ytterbackarna fyllde inte på riktigt som vi är vana vid, men det fanns nog också tydliga direktiv på att inte lämna för mycket yta bakåt.
Och det gjorde man ju inte eller, Italiens kanske två vassaste chanser skapar Falk (som i övrigt var stabil).
Ska man vara lite kritisk, är det kanske över att det frenetiskt kämpande centrala mittfältet inte fick så mycket kreativt gjort.
Mittbackarna löser sin uppgift väldigt bra, någon gång kunde det ha gått lite värre än det gjorde men man tar sig återkommande ur situationerna och överlag skapar som sagt Italien inte mycket alls.
Cantore ut, Piemonti in. En Piemonti som direkt söker upp och bufflar med Bella Andersson, en Piemonti som sedan inte kommer någonstans.
Det här gjorde tjejerna riktigt riktigt bra
Ikväll ska vi verkligen vara extra stolta över våra blågula tjejer.
Lite avgörande för hur höga betygen blir är ju hur mycket man skall väga in förutsättningar som att det är ett färskt lag. Alltså om spelarna skall få högre betyg för att de är unga nykomlingar än om de hade hetat Magdalena Eriksson eller Sofia Jakobsson.
Personligen tycker jag att det är mycket bra att vinna och hålla nollan borta mot Italien. Och det blir ännu bättre om man väger in förutsättningarna. Kontrollen under den första halvleken var också mycket bra.
Däremot var anfallsspelet mindre bra. Vid en uddamålsförlust tror jag till och med att vi hade kallat det för uselt. För vi hade bara ett avslut på mål – målet. Och egentligen skapade vi väl inte en enda 100-procentig målchans?
Jag såg att xG var 0,71–0,41 i italiensk favör. Jag tycker spontant att 0,71 är lågt räknat för Italien, för jag kommer spontant på fem situationer i den andra halvleken där vi var riktigt illa ute:
1) När Hanna Lundkvist var nära att göra självmål. 2) Stolpnicken när Jennifer Falk var ute och hängde tvätt. 3) Falks motlägg. 4) Bonanseas nick precis utanför. 5) Bella Anderssons fina räddning.
Men jag antar att flera av de situationerna blev farligare än vad de ”borde” ha varit och därför inte ger så högt xG.
Med det sagt hade jag (BT) ett snittbetyg på 2,75 – vilket jag tycker är rimligt. Fotbollskanalen låg lite högre, de hade 2,83. Aftonbladet låg på 2,46. Några fler betyg har jag inte sett.
Jag tycker att BT och Fotbollskanalen låg på en rimlig nivå. Vad tycker du?
För att ta in en betygsatt sportinsats känner jag att individuella omdömen just bör vara individuellt rimliga för att kännas meningsfulla och rättvisa. Samtidigt borde snittbetyget i någon mån ta hänsyn till förutsättningarna för den enskilda matchen? Eller vad vet jag – vad tänker en betygsättare själv?
Det finns olika skolor. Jag brukar utgå ifrån ett rimligt snittbetyg. Fotboll är ju en lagsport, och då tycker jag att man bör sätta ramarna genom att utgå ifrån lagets betyg. Men det är många som kör de individuella betygen, och så får snittet bli vad det blir.
Igår kväll var jag så lycklig att jag nästintill hade kunnat dela ut fyror och femmor till höger och vänster. Det hade förstås inte varit fullt försvarsbart, men glad var jag. :)
Genomsnittsbetygen som jag sett hamnar nog trots allt rätt ok, och man kan och ser förstås lite olika på prestationer. Dels utifrån att man har sina favoritspelare men förstås också över att man gångar upp olika saker.
Håller helt med att betygen för enskild spelare inte är det viktigaste, mest ett nöja för oss fotbollsnördar.
Laginsatsen och resultatet är vad som är viktigast.
Men för att bidra till betygsättande underhållning följer hör min sammanställning.
Jennifer Falk
Jag ger ett godkänt betyg (en 2.a med plus) likt BT och Aftonbladet. Fotbollskanalen seglade iväg till en 4:a vilket är lite högt sett till att det strulade till ordentligt vid två tillfällen. Samt att ingen jätteräddning behövde utföras.
Vaket agerande när Lundkvist fick lite trubbel.
Smilla Holmberg
En 3:a från C.
Enbart tvåor från ”de tre”.
En mycket mer defensiv insats än vi är vana vid att se, men hon sätter inte många fötter fel under matchen. Följer med uppåt men växelspelet med JRK var kantigt.
Bella Andersson
En 4:a från C.
Treor och en fyra från ”de tre”.
Genomgående en riktigt fin insats, Stabil i passningspelet och där italienskorna kanske förväntade sig att komma fram var det oftast helt stängt.
Elma Juntila Nelhage
En 4:a från C.
Tvåor och trea från ”de tre”
Håller man nollan mot Italien borta och på sättet det såg ut (inget iögonfallande misstag) så ska man som mittback helt enkelt få minst en 3:a, idag är jag extra generös.
Hanna Lundkvist
En 3:a från C.
Tvåor och en trea från ”de tre”.
Likt Smilla så hölls kanten igen på ett framgångsvist sätt. Dem gör det på lite olika vis och det blev inte alltför många offensiva utflykter från Hannas sida. Ingen i backlinjen ska dock ha lägre betyg än att man var bra.
Filippa Angeldahl
En 3:a från C
Treor och en tvåa från ”de tre”.
Gör målet och får ett extra plus för det. Defensiva arbetet starkare än det offensiva. Mittfältet stod för rejäla kämpatag men också mycket tappade bollar.
Julia Zigiotti Olme
En 3:a från C
Vattenspridare från 2-4 av ”de tre”.
Zigiotti stod för en av de absolut bästa kämpainsaterna på plan. Hon gick in hårt, ibland väldigt hårt. Måste varit en oerhört jobbig afton för italienskorna. Samtidigt upplevde jag att passningspelet lämnade en hel del att önska.
Kosovare Asllani
En 3:a från C
Tvåa och treor från ”de tre”
Ur en offensiv synpunkt kanske en 3:a är ett högt betyg, men man ska inte underskatta positionssäkerheten, det ständiga gnetandet. Kanske också att en del av framspelningarna borde förvaltats bättre av medspelarna.
JRK
En 2:a från C.
Tvåor och en trea från ”de tre”.
Igår stannade hon upp anfallen oftare än hon fick fart i dem. Här behöver det arbetas på samarbetet med Smilla.
JRK gör mycket bra, bidrar även i defensiven. Utmaningen med att höja blicken kvarstår.
Felicia Schröder
En 3:a från C
Treor och en fyra från ”de tre”
Solklar fyra i första halvlek, såg tidigt trött ut i andra, stängdes nog även bort mer effektivt och borde ha bytts ut tidigare. Kvickt uppfattat vid 1-0 målet och hade det kommits till fler avslut på mål hade betyget kunnat vara högre.
Monica Jusu Bah
En 3:a från C
Treor och en fyra från ”de tre”.
Vilket glädjeämne hon var, särskilt i första halvlek. Kom gång på gång runt på sin kant. Fotbollskanalen menar på att det var nära på världsklass. Även jag är begeistrad av Jusu Bah men för de höga betygen som anfallare gör man matchavgörande mål och passningar. Framförallt sitter dem på fötterna eller på pannan. Inte som igår en halvmeter eller mer bakom mottagaren. Oavsett en härlig insats.
Rebecka Blomqvist
En 2:a från C.
Rakt igenom tvåor från ”de tre”
Fick inte mycket uträttat och när hon löpte rätt var passningarna inte av större klass.
Här anser jag att bänken gjorde fel. Sverige var i behov av en central bollmottagare. Ijeh borde ha satts in.
Fridolina Rolfö
En 2:a från C.
Av ”de tre” valde två att inte betygsätta pga kort speltid. Hos Aftonbladet delades en tvåa ut.
Rolfö bidrog med lite lugn, mestadels defensiv sådan. Missade en del i sitt passningspel.
Räknar jag korrekt hamnar mitt snitt på ca 2,84 vilket inte känns fel. Det som sticker ut är väl att jag är mer generös mot backlinjen och lite mindre så mot de offensiva delarna.
Men visst var det laget som vann matchen.
Riktigt härligt att se!
Ja, rimliga snittbetyg i BT och FK (tänker att 2,75 är ett bättre betyg på ett fotbollslag, om två är godkänt, än på t.ex. en film, som knappast är sevärd om under tre). Instämmer i princip i BT:s enskilda betyg. Håller med dig om att FK var lite väl lyriska över Jusu Bah och framför allt Falk. Det var väl främst stolpen och Bella Andersson som räddade Sverige. Fast Falks farliga frispark uppstod ur en domartabbe, som SVT antydde, då italienskan stod alldeles för nära (max fem meter från bollen). Målet tillskriver jag, till skillnad från FK, i första hand Schröder. Missade också att Asllani ”radade upp de fina avgörande passningarna”, som FK ansåg. Att, om än lite turligt, vinna borta mot Italien med den till stora delar orutinerade startelvan var hur som helst starkt.
Jag hållar med Christian här ovan, förstår folk inte att Italien är på en helt annan nivå nu än för, säg, bara 3-4 år sedan? Trots allt semifinalister i EM, vilket Sverige inte var…
Så klart pressade Italien och så klart sitter inte Sveriges försvarsspel till 100 procent än, när backlinjen är helt nykomponerad.
Jag tycker det här var en insats som förtjänar sina plus och som dessutom lovar väldigt gott, när laget fått spela ihop sig mer.
Generationsväxlingen är här, men det gläder ändå också att se att Kosovare Asllani fortfarande gör en rimlig insats på planen. Det behövs någon kulturbärare som har varit med ett tag, för att gjuta ihop laget.